Det bästa för AP ....

Det bästa i veckan.
Känslan av att syskon och syskonbarn är av absolut bästa sorten. 
Det blir inte bättre. 

Ja, och mamman och pappa också - men mamman vägrar ju alltid vara med på bild - :)


// Mamman säger: hur glad blir man inte när man upptäcker ett det-bästa från mellanbarnet! 
AP står för AnnaPanna, om någon undrar.

Mitt eget bästa ...

Att komma tillbaka till jobbet efter fyra månaders frånvaro, det kändes aaaaningen pirrigt.
Jag hade glömt mängder med plu-nummer .., och det var nästan så att jag undvek posten och ännu mera spelet.

Men nu, den tredje arbetsdagen, var allt så mycket enklare
Och när jag kom in i fikarummet, några minuter innan det var dags att gå till kassan, sa chefen att det var några meddelanden från töserna, ja, i kollegieblocket .., det där blocket som jag tycker är så himla bra, ja, helt ärligt är det nog mest meddelanden från mig på dom där bladen.

Så jag gick in och läste.

Och looog.

Och blev så innerligt glad.

Och tänkte att detta var allt mitt bästa.

Att mötas av så mycket värme och kärlek från unga töser som kunde vara mina barnbarn .., å, om ni bara visste hur det känns!

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Med den fina påsen till “tvätteklämmor” måste jag ju vara med i dragningen även den här veckan.

Mitt bästa  var den fina, första jordgubben från min lilla odling i balkonglådan.

Jag har 4 plantor i lådan och en i kruka och det kommer bär hela tiden.

Jordgubbar är mina absoluta favoriter och jag verkligen frossar under tiden de finns. En liter om dagen är inte ovanligt.

Inte så strikt för en kolhydratjägare som jag, men när det gäller jordgubbar så får det vara så.

Jag äääääälskar jordgubbar!

Så är det bara!

Bästa hälsningar
Ann

Det bästa för Margareta i Huddinge ...

Hade aldrig trott att jag kunde bli så glad över en rullstol. Den är verkligen det bästa i veckan.
Jag fick den i tisdags.Väldigt glad över den. Jag har ju bedrövlig balans. Behöver rollator för att klara gå inne. Klarar inte längre att gå den lutande rampen till bilen. För rädd. I eftermiddag kan jag få en tur med bilen. Vitsipporna blommade sist. Glad!!!

Och i morgon får jag ut och åka igen, Det har varit jobbigt att inte kunna ta mig ut.

Kram till er alla!
Margareta i Huddinge

//Så underbart för dig, Margareta!!!

Och så kom en lista ...

Det var Anna-Lena i Tumba som varit och handlat och då hittade den här.
Och tänkte på bloggmadamen, hon med dom underliga böjelserna.

Tack snälla! säger jag.

Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...

Hej på er,
det bästa i veckan är ljuvliga kvällar på balkongen i Tumba bruk där det både spelas yatzy och kastas gris.

Vi iakttar också det nattliga djurlivet med fladdermöss i luften och rådjur och sorkar som rör sig nedanför oss.

Kram Anna-Lena.


//Elisabet skriver: den som följt med på bloggen ett längre tag, vet nog att jag brukar spana efter Lyckliga Par. Javisst, det hela blir oerhört subjektivt - det är ju bara vad jag tror - men ändå .., lite tror jag att det stämmer. Vad är det då som gör att somliga ser ut att ha det bättre än andra?
Jo, dom  s e r  varandra. Och pratar med varandra. Och verkar bli glada när dom möts, till exempel vid kassan i affären. Jag minns ett par som råkade hamna intill varandra, utan att dom visste om det .., båda kom från sina respektive arbeten och så upptäckte mannen att det ju var frun som stod där bakom i kön och han blev så innerligt glad och kramade om henne och jag sa då att .., å, vad ni ser lyckliga ut tillsammans! Det var dom också, sa mannen och kvinnan unisont.
Och precis så är det med Anna-Lena och hennes John.
När vi var där på vinst-avlämningsbesök i vintras, då tänkte jag just det.
"Å, vilket samspelt par! Här är några som verkligen har valt varandra!"

Plötsligt händer det  ....

Just som man har krupit under täcket upptäcker man en stege som reses mot fönstret ..., och strax dyker självaste Romeo upp! 

Där står han, högt uppe i luften ..., men vad tittar han på?
Ja, inte är det på Julia!

Det är nog harry!

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Bild från filmen ...

Hej på er i landet Halland!

 

Nu så har jag bestämt att det bästa i veckan för mig var filmen Lavendelflickorna som jag såg på tv.

Så fantastiskt skådespeleri och en så underbar film. 

Ofta går engelska filmer rakt in i mitt hjärta. 

 

 

Jag säger bara "En förtrollad april", "Howards End", "Ett rum med utsikt".

Åh, dom är magiska!

 

För övrigt så kom fyndet och ätandet av kantarellerna på andra plats.

 

Kramar från Anne i Mantorp. 

 

Fredagsfönstret ...

Hej!

Ett fönster fångat på väg hem från stugan idag.
Vi stannade vid Nässundets Station och tog en fika. Vedugnsbakade kanelbullar och varsin liten hallongrotta. Med hem i en påse kom deras underbara Äpplebröd.

Ett fönster kom med också

Turtlan

PS: Fler fönster kommer från vår tur till Skåne och kanske något mer land. De kommer när jag har "datortillgång". Ds.

Om man hade tittat lite mer noga ...

I kassan My ., vid tuggummit står Therese.

... på sitt schema, så skulle man ha upptäckt att det vankas arbete även på söndag.

Elva till två.

Jo, men det ska gå bra.

Världens finaste arbetskamrater .., dom finns nämligen på Ankaret i Haverdal.

(Och hade friherrinnan också arbetat, så hade det varit fullkomligt).

Det bästa för Kattis ....

Foto: Kattis.  Ja, det där kan man kalla att "bädda sängen"! hälsar Elisabet.

Det bästa i veckan, det är att jag vågade, och bokade en semester för bara mig.

Jag njuter enbart mitt eget sällskap, och det var minsann väldigt länge sedan som det begav sig!

Solvarma kramar från Kattis

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Det allra allra bästa är att min make är bättre i ryggen!
Ett diskbråck i nacken har förmörkat sommaren!!! Värk, värk och piller i massor.

Till slut med hjälp av min sjukgymnast håller det på att lugna sig!!!
Puh! Han är 70 år och har aldrig plågats så.
Vilken lättnad!  

Från Eva i Tyresö.

En dag kvar innan dragning ...

Någon fler som vill vara med?
Förstapriset är en klädnypeväska, eller nåt sånt .., (sigge sponsrar) och tröstpriset är en ljuvlig tvål i en lika ljuvlig liten äggformad "ask", den är skänkt av Monet.

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com, så är du med i dragningen.

Friherrinnan .., jag väntar på ditt bidrag!

Det bästa jag vet ...

Lilla Veras hand.

Det finns saker - såna där rent primära saker - som gör att jag blir alldeles varm i hjärtat.

Till expempel detta.
När våra töser var små, då brukade jag ropa in dem vid sjutiden på kvällarna .., så blev det bad i badkaret eller dusch .., på med pyjamasen .., sen fick dom kvällsfika i form av varm nyponsoppa och en smörgås, ja, eller nåt sånt .., borsta tänderna och sen  i säng. 
Men när såg dom Bolibompa?
Eller John Blund?
Kanske ropade jag in dem lagom till barnprogrammet?

Ja, ja.
I alla fall kände jag den allra största tillfredsställelse som mamma, då, när dom var rena och fina och mätta och belåtna och sen kröp dom ner i sina sängar och jag läste någon godnattsaga .., Lotta på Bråkmakargatan eller Hattstugan (och för Anders blev det Pettson) och så kanske vi bad Gud som haver och så blev det godnatt.

Vilken känsla det var!

Precis på pricken den känslan får jag varje morgon och kväll, när harry och sigge har fått mat.
Då, när jag ser glädjen hos sigge när han får Hemköps kalvmeny i pytteliten bytta och han äter så att det inte finns minsta lilla bit kvar!
Eller när harry får rester av middagen ..., stekt fisk, potatis, broccoli och morötter och äter med god aptit och sen slickar sig om nosen och tycks så nöjd.

Och pv säger ..."ååå, harry, du har världens snällaste matte!"

Det är grejer det!

Då blir man glad.

En enda ....

... ros blommar i rabatten.

Det räcker.

Och den är så fin, så fin.

Torsdag ....

Parasollet nu på morgonen ...

Helt ledig dag, ja, för min del.

Det blir frukost ute på altanen och vi ser hundratals starar komma farande för att landa i grannen Ingers körsbärsträd .., ljudet av alla vingeparen är nästan öronbedövande och jag skyndar mig in för att hämta kameran - nu ska detta förevigas! -, men då flyger dom förstås iväg och där står jag och väntar och väntar och väntar.

Harry har lagt sig på gräsmattan .., struntar som vanligt i morgonmat och skålen med dyr Pedigreefrukost står orörd. Den där labradorgenen som han lär ska ha, den ser man inte till särskilt ofta.

Och pv ska fortsätta med husväggen. Det ska reglas och isoleras.

Själv funderar jag på ett morgondopp i Steninge.

Dagens fönster ...

Från Ingela i Malå kommer dagens fönster ..., så annorlunda och så vackert!

Tack och bock!

Efteråt ...

Vid fyratiden åker jag till jobbet .., jag tar moppen och luften är ljummen och pv, han säger att nu, när jag inte är hemma, lovar han att inte vingla omkring längst uppe på gaveln, nej, nu ska han bara ta sig an den nedre delen. 

Vinglar gör han aldrig; han har världens balanssinne. 

Det är jag som är "kassaskåpet". 

Tre timmar arbetar jag och det är full fart hela tiden.

Alla tre kassorna är igång och töserna har koll på det mesta; cigarettskåpen ovanför kassa ett och två är välfyllda och likadant är det i snuskylen. Jättebra!

Jag tar några postärenden och nåt enstaka spel .., börjar komma ihåg plu-nummer som fallit i glömska .., tar kundkorgarna .., fyller på frukten .., pratar med turister från Italien (Verona) och Danmark .., och där är ett par från Älvsbyn i Norrbotten som tror att jag också är därifrån .., och en liten flicka som fyller tre år i november visar sina prinsess-skor som är silvriga, nästan guldiga och jag tänker - som alltid - att det är småttingarna som betyder mest!

Innan jag moppar hemåt skriver jag i kollegieblocket, det som ligger på bordet i fikarummet, och berömmer sommarjobbarna! 

Vad skulle vi vara utan dem? 

Hur skulle vi fixa alltsammans?

Såååå duktiga är dom! 

Kommer hem vid halv åtta. 

Då ser det ut så här på husgaveln .., pv har reglat och fått borta det mesta av tjärpappen och jag fixar middag (färdigmat i ugnen) och vi tar var sitt glas vin och jag berättar om hur det har varit på jobbet och hur glad, ja, rent av lycklig, jag är .., ingen smärta alls i mitt knä!

Det är som ett mirakel.

I morgon är jag ledig.

Lycka, det med.

Som en liten myra ...

Om en timme ska jag vara på plats på jobbet, för tre timmars tjänst.

Pensionatsvärden .., han har mycket mer att stå i.

Och duktig och flitig är han!

Ja, den vänsterhanden .....

Och så ringer sonen.
Han berättar att nästa vecka kommer han på besök och så får jag veta lite om tjänstgöringen i Karlsborg senare i höst och sen kommer det ...

"Du mamma, jag var i Båstad med några kompisar och vet du, där satt någon som jag kände igen och jag tänkte .., tänk, tänk om man skulle fråga om man fick fånga vänsterhanden till sin mamma ....?"

Nu gjorde inte sonen det.

Men tänk om ....

Besök ...

Herr och Fru Jehovas Vittne tittar förbi .., dom kommer in på gården så där tyst, nästan smygande .., och jag tänker på alla gånger jag står naken och svalkar mig med trädgårdsslangen, i tron att ingen ser mig.

Kvinnan har vit kjol och blå kavaj och mannen kostym.
Hon är av den mer pratsamma sorten .., medan mannen inte svammelpratar så mycket .., han vet vad han vill. Jag känner igen den sortens män från min uppväxt i Pingstkyrkan .., väckelsepredikantsorten som bara väntar på Det Rätta Tillfället.

En liten Elisabet viftar med armbågen ... i Pingstkyrkan i Malå.

Dom kommer just som jag står och funderar på hur jag ska ha det i rabatten .., och kvinnan frågar hur det är med mitt knä, för förra gången pratade jag i telefon och pekade på mitt nyligen opererade knä, ja, något surr blev det inte då .., nu står vi där och jag hummar som vanligt och är en mespotta .., och till sist får jag två broschyrer och mannen frågar om jag brukar titta i dem .., ja, läsa dem?

"Ibland ...", säger jag.

Om han hade sett min tunga, hade han upptäckt att den just då var svartprickig.

Efteråt lägger jag mig på soffan Ektorp och lyssnar till gårdagens sommarpratare, Marianne Bernadotte, 90 år.  Helt otroligt är det ..., på rösten låter hon säkerligen tjugo, trettio år yngre!

Igårkväll var det Allsång på Skansen och när bluessångaren Dough Segers sjöng, gick någons mikrofonljud ut i etern och allt blev bara galet och när sedan The Real Group sjöng, ja, då var det en enda mikronfon som verkligen hördes.
När jag idag läste på Allsångssidan på Facebook, förstår man att det lätt blir krig.
"Skjut ljudteknikern!" skrev någon.
 Arma människa att läsa allt detta!

Och i morse när det var dags för Sjörapporten, då kom ett helt annat program in samtidigt.
Ja, det är inte alldeles enkelt så här i semestertider, tänkte jag ..., jag som själv hade glömt plu-numret till såväl salladslök som jordgubbar och kände mig aningen ringrostig.

Dagen idag ...

Huvva, så hemskt att hela tiden höra eller skåda någon som vinglar omkring på en ranglig stege!

Men skorna är i alla fall utbytta.

Och är man själv höjdrädd, så tycks detta att befinna sig på nästan-taknivå, som att vara i himlen.
Och hur lätt kan inte en stege dråsa i backen!

Själv tänker jag ägna mig åt sånt som att vattna blommor.

Nånting frodigare än aubergineplantan har vi nog inte i växhuset!
Vilken kraft!

Tomater får vi i massor, men nästan ingen gurka längre.

Tio år efter alla andra ...

... blir vi med stavmixer.

Halleluja!

Dagens fönster ...

En sak är säker: Ulrika, hon har alltid fönsterhåven (i olika storlekar dessutom) med sig!
Här är fem och ett halvt fönster från Ramnäs!

Tack snälla, rara!

Göteborg tur och retur ...

Det börjar eländigt.
Först upptäcker vi att mobilladdaren i bilen inte fungerar och min Iphone är närapå halvdöd, i alla fall medvetslös och vi hade mer än gärna sett att gps:n fungerat och det hade även varit angenämt att kunna få kontakt med Äldsta Dottern med familj - hela surven befinner sig nämligen i Lilla Paris -.

Och knappt har vi konstaterat detta, så märker vi att höger blinkers där bak inte heller fungerar.
"Jaha, då får jag vifta med min högra arm genom fönstret ...", säger jag till pv.

I Björkäng fixar vi mobilladdaren.
Ny lampa till blinkersen inhandlas, men den fungerar ändå inte.
Rackarns!
Och så kommer regnet!

Inne i Göteborg säger jag till pv att "lägg dig i vänsterfilen!", men det gör han inte, han velar lite och vips, har vi kommit fel och irrar omkring ute i periferin och gps-röst-damen låter irriterad och säger att vi ska göra en U-sväng och jag får nästan migrän.
Men det löser sig och vi gapskrattar unisont när vi väl är framme och har parkerat och pv säger att "nu du Elisabet, var det nära att jag tog tillbaka frieriet!"

Jominsann, det är i bilen våra häftigaste diskussioner äger rum, men vi blir vänner lika fort.

Spelare i Kim Källström Cup. Dom röda från Danmark, dom svartklädda från Karlstad.

Jag verkligen älskar idén med Gothia Cup! 
(Klicka gärna på länken, man häpnar över hur många olika nationer som deltar!!)
Detta att barn och ungdomar från hela världen kommer samman och spelar matcher mot varandra och lär sig umgås och hela alltet; jo, jag tror verkligen att det här - om nånting - är ett fredsprojekt!

Och sen finns ju Kim Källström Trophy Cup; en cup i cupen, där barn med utvecklingsstörning tävlar mot varandra. Alldeles underbart är det! I år deltar trettio lag från totalt tretton länder och fler står på kö och vill vara med! Och igår kom självaste Kim Källström och visade upp sig, kanske skulle han komma även idag.

Jag tror att det här är fjärde eller femte året på raken som vi åker upp och tittar på.
Här står till exempel ett gäng gossar från Indien!

Och vi mötte finaste Emil och Emma och deras pappa och när Äldsta Dottern sedan visade sig, ja, då visste harrys glädje inga gränser; det var nästan så att han kunde pinkat på sig av lycka!

Sen kom regnet.

Det regnade och regnade och regnade och paraplyet var för litet och vid fyratiden tackade vi för oss och susade iväg söderut .., pv blev plötsligt hysteriskt trött och jag övertog ratten och så småningom svängde vi in i Falkenberg och köpte en stavmixer (den första i mitt liv!) till Gunnars urgoda libanesiska soppa, den han bjöd på när vi var uppe i Jämtland .., och sen var vi ju nästan hemma och nu är det min tur att vara hysteriskt trött och jag tänker på att Äldsta Dottern sa att jo, hon hänger på till London i september .., (AP och Micke kommer också) och det gjorde hjärtat så glatt .., tänk, vi ska titta in i akutväntrummet på Kings College Hospital och lämna nåt gott fika, eller i alla fall ta en bild .., för ååå, så vi har sms:at var gång vi tittat på programmet!

Nu får jag bara inte glömma att boka ännu en biljett till konserten i Hyde Park.

Så har den här dagen varit.
Och nu ska jag lägga mig raklång och lyssna/titta på Allsång på Skansen.
Fast så värst mycket allsång är det inte numera.

Den Store Charmören ...

Igårkväll i Karlavagnen.

En man från Vittangi ringer och berättar om hur han mötte kärleken, ja, han hade ringt in till ett tidigare program i samma serie och vittnat om vilken drömman han nu var.
Eget hus på en halvö .., och så allt annat förstås.
Och hur en kvinna från Arbrå, efter programmet, ringt honom och nu var dom ett par.
Vi får veta att mannen varit änkling, men nu strålar livet igen.

Innan han fick kontakt med kvinnan från Arbrå, ja, då hade han träffat en kvinna från Kamerun som flyttat in till honom på studs, men så blev hon utvisad från vårt land och det var ju trist förstås ("hon är i Belgien nu, men vi har ingen kontakt", förklarar han), men  sen hade han på Kungsbron mött en otroligt vacker kvinna från Burundi och han hade sagt till kvinnan hur vacker hon var och då tände det till där också.

"Och du vet, tre karlar har också friat till mig!" säger mannen och låter glad och väldigt stolt.

Då säger programledaren att "ja, nu kommer kanske många att ringa hit för att fråga efter ditt telefonnummer ...".

"Det kan du gott lämna ut!" svarar mannen, han som säger sig ha funnit kärleken i Arbrå.

Jag undrar jag vad den kvinnan tänker i den stunden.

Inga hoppjerkor här inte ...

På Facebook finns ju olika sidor typ "Vi som är födda i Bollnäs" osv, och min egen favoritsida heter "Foton och minnen från Malå Kommun.
Det är Ulf Bergström som sköter om det hela och gör det med den äran, ja, så till den milda grad att han tilldelades kommunens kulturpris!

Nu har han hittat personalkort från män som arbetat i gruvan hemma.
Jag känner igen nästan allihopa .., många var kunder i affären eller så hade man sett dem på något annat ställe.

Men det som fascinerar mest, är anställningsåren!
Ta en titt!
Tala om skillnad mot för nu för tiden, när en modern människa lätt kan byta arbetsplats vart femte år!

Och tack Ulf att jag får låna bilderna!

Dagens fönster ...

... finns - ännu ett tag - i/på ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

All panel ska väck ..., nya fönster in och jo, det blir nog fint, vad det lider.

Men  h u r  ska vi hitta en färg som vi kan enas om!!

(Än så länge byts bara gaveln mot havet ut .., nästa sommar blir det väl övriga delarna).

Tre timmar ...

.... är vad jag ska arbeta, den här första dagen på jobbet efter fjorton veckor hemma.
Det är som att kastas rakt in i en centrifug som går på högsta hastigheten!

I mars var det tämligen normalt, nu har alla turister kommit och vi kör tre kassor och jag hamnar i en av dem och har glömt mängder med plu-nummer .., hur var det nu, jordgubbar, vad i hela fridens dagar var det för nummer och jag ropar till Malin eller My eller Lina som alla smajlar när jag inte bara frågar efter jordgubbsnumret (742 52) utan även salladslök (vilket jag redan har glömt)  och en kvinna vill bli medlem i Hemköp och jaha ja .., då skulle man kanske leta upp knappen där det står "kvittofunktioner" och sen "medlemsfunktioner" eller nåt sånt och så där håller det på.

Efter en timme går allt av bara farten!

Och kunderna är underbara!
Christer som är dryga åttio kommer och ger en varm kram och säger "men hej Bettan, är du äntligen tillbaka!" och jag blir så glad så det går inte att beskriva och en tysk familj får gratulationer nu när dom är världsmästare och en liten tös frågar om jag har varit på lång semester utomlands, "för du är ju så brun?" säger hon.

När klockan är kvart över sju susar jag hemåt på min moppe. 
Då är jag totalt slut på ... (har fyllt på mängder med tomater, tre stora lådor med gurka, fyra lådor isbergssallad, plus dragit fram mjölk och annat i mejerikylen) och inte långt från Backlyckan ser jag korna, så jag stannar till och småpratar lite .., och jag möter en cyklist i rosa illåtsittande trikåer och jag tänker att dom flesta cyklister ser ut på samma sätt .., små rumpor och smala ben .., och i Steninge ser jag Jesus-kommer-snart-moln och jag kollar om friherrinnan är ute - men icke - och jag tänker att ååå, så jag kommer att sakna henne på jobbet!

Kommer hem och kör upp på gården .., möts av harry som viftar på svansen och pv har köpt virke till huset, ja, inte bara virke, nån slags isoleringspapp och annat och jag vacklar in och inom loppet av tio sekunder har jag dragit av mig behån (tjopp-tjopp-bara, genom ärmarna!) och slängt mig ner på soffan Ektorp och bara pustar ut.

Ont i knäet?
Nej, inte särskilt. 
Mian frågar i en kommentar om jag tar Strong Pills? 
Nej, såna har jag inte ätit på säkert sex veckor. 
Egentligen är det inte smärtan som är knepig nu, det är att jag får nån slags ryckingar/spring-i-benet när jag har lagt mig .., men det går över. 

I morgon kör vi till Göteborg och tittar på Gothia Cup! 
Å, så roligt det ska bli!

Den där dagen i juli ...

... kollar pv upp med fönsterföretaget och jo, det blir leverans i slutet av veckan, möjligen i början av nästa .., och nu blir det brått att ta loss panelen (som också ska bytas) och göra allt klart inför vad som komma skall. Vi ( .... vi?????) börjar med sidan som vetter mot havet till och tar mest stryk.

Högt uppe på stegen vinglar pv omkring i sina foppatofflor och jag mår nästan illa bara av att se på!
För min inre syn ser jag allt som kan hända; hur han fastnar med benen i stegen och blir hängande upp och ner .., eller dråsar iväg helt och hållet, ligger där skrikande och är förlamad från nacken och neråt .., eller än värre .., seglar iväg för gott!

"Det är lugnt!" säger han.

Själv diskar jag undan och plockar bort.
Konstaterar att jag inte är ensam om att älska min limegröna linneklänning, det gör rapsbaggarna också. Kanske tror dom att jag är ett rapsfält?

Jag lägger tvätt i maskinen och funderar över var min namnskylt till jobbet är.
Koden till dörren, kommer jag ihåg den?

I morse tog jag moppen och susade iväg till jobbet för att handla ost.
Tittade in på kontoret och pratade med Bodil, Magnus, Elin och Nellie.
I kassan satt rara Louise och Therese.
Anne-Marie hade fullt upp i charken. Snart är det nog hennes tur att byta knä.
I frukten plockade Mattias med varorna som kommit.

Stod en stund utanför butiken och småpratade med en äldre kvinna.
"Va? Ska du redan börja om ...? Och hur vågar du köra moped?" sa hon och log.
En annan kund hälsade välkommen.

Jag tänkte att det kändes bra; att det är inspirerande - och framför allt hjärtevärmande - att vara en del av ett pussel.

Och jag tänkte på den där sista månaden innan det blev operation, hur jag nästan varje kväll kände tårarna komma nerför kinden när jag körde hem .., alla gånger jag suttit i fikarummet och tagit mindre strong pills för att klara av kvällen .., och hur ont det alltid gjorde!

Tänk .., tänk om allt det bara är borta!-

Det slamrar och har sig från utsidan av huset.
Harry, han viker aldrig från husses sida.

Nu står eller sitter han där ute och håller koll, allt medan gransångaren sjunger och sjunger och sjunger och sjunger och sjunger och sjunger och sjunger och sjunger.

Fyra timmar kvar.
För mig, alltså.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Det är så mycket roligt som händer nu så det är svårt att plocka ut russinen ur kakan, så att säga. Det var ju förra veckan som ni tittade in på en fika och det var absolut den veckans roligaste.

Vi har ju en fantastiskt sommar här i Jämtland just nu och bara det är det bästa, maken har semester och vi tar det lugnt. 24 grader i Storsjön, det bådar till ett och annat dopp för dem som är badglada. Kvällarna är vackra och myggfria. Solnedgångarna fantastiska.

I fredags var vi ute och åt lunch med mamma och min bror, som var här några dagar. Han bor annars i Malmö. På eftermiddagen åkte vi in till stan, lämnade av gamla mor och gick till en härlig restaurang (Jazzköket) inne i stan. En härlig stämning och ett härligt ställe. Lite svalkande dryck på en härlig innergård.

Igår kväll var vi i en stuga några mil från Östersund, vi åt surströmming med vänner vid deras lilla stuga. Avslutade kvällen med korvgrillningen nere vid ån och supermånen lyste så vackert över oss.

Kram Eva


// Andra som delat med sig av sin glädje är ...

aliceotigris 
ulrika
cecilia n 
jessica


Och den här veckans vinster hittar du här.





 



 

Måndagsfönstret ...

... fångades av Ulrika då hon var på besök i Ramnäs.

På gymmet ...

Fyra gånger per dag - tio försök var gång - ligger jag här på mattan och kämpar för att pressa ner baksidan av mitt knä mot underlaget.
Pv hjälper till .. , pressar med båda händerna på knäets ovansida och kollar hur mycket bättre det blir.

Jo, det blir bättre, men åååå, sån tid det tar!

Sen blir det övningar med gummisnodden.
Knäböj, upp med knäet och sträck .., bakåt med benet och framåt med benet!

Och i översta lådan i den där underbara byrån som jag köpte på loppis i Heberg, ligger arbetsbehån och väntar på att träda i tjänst.

I väntan på morgondagen tar jag mig en titt på schemat .., få se nu, vilka töser ska jag arbeta med?
Jo, Lina, My och Malin!
Underbara flickor allihopa!
Förra sommaren kamperade Malin och jag själv i mejeriet och utan henne hade jag hamnat på psykiatrisk avdelning. Nu är hon kassörska och klarar det galant!
Och på onsdag får jag träffa Felicia!

Men nu väntar vi på fotbollsfinal.
Pv håller på Tyskland .., jag vet inte riktigt .., kanske håller jag också på dem.