Elisabet

Tre timmar ...

.... är vad jag ska arbeta, den här första dagen på jobbet efter fjorton veckor hemma.
Det är som att kastas rakt in i en centrifug som går på högsta hastigheten!

I mars var det tämligen normalt, nu har alla turister kommit och vi kör tre kassor och jag hamnar i en av dem och har glömt mängder med plu-nummer .., hur var det nu, jordgubbar, vad i hela fridens dagar var det för nummer och jag ropar till Malin eller My eller Lina som alla smajlar när jag inte bara frågar efter jordgubbsnumret (742 52) utan även salladslök (vilket jag redan har glömt)  och en kvinna vill bli medlem i Hemköp och jaha ja .., då skulle man kanske leta upp knappen där det står "kvittofunktioner" och sen "medlemsfunktioner" eller nåt sånt och så där håller det på.

Efter en timme går allt av bara farten!

Och kunderna är underbara!
Christer som är dryga åttio kommer och ger en varm kram och säger "men hej Bettan, är du äntligen tillbaka!" och jag blir så glad så det går inte att beskriva och en tysk familj får gratulationer nu när dom är världsmästare och en liten tös frågar om jag har varit på lång semester utomlands, "för du är ju så brun?" säger hon.

När klockan är kvart över sju susar jag hemåt på min moppe. 
Då är jag totalt slut på ... (har fyllt på mängder med tomater, tre stora lådor med gurka, fyra lådor isbergssallad, plus dragit fram mjölk och annat i mejerikylen) och inte långt från Backlyckan ser jag korna, så jag stannar till och småpratar lite .., och jag möter en cyklist i rosa illåtsittande trikåer och jag tänker att dom flesta cyklister ser ut på samma sätt .., små rumpor och smala ben .., och i Steninge ser jag Jesus-kommer-snart-moln och jag kollar om friherrinnan är ute - men icke - och jag tänker att ååå, så jag kommer att sakna henne på jobbet!

Kommer hem och kör upp på gården .., möts av harry som viftar på svansen och pv har köpt virke till huset, ja, inte bara virke, nån slags isoleringspapp och annat och jag vacklar in och inom loppet av tio sekunder har jag dragit av mig behån (tjopp-tjopp-bara, genom ärmarna!) och slängt mig ner på soffan Ektorp och bara pustar ut.

Ont i knäet?
Nej, inte särskilt. 
Mian frågar i en kommentar om jag tar Strong Pills? 
Nej, såna har jag inte ätit på säkert sex veckor. 
Egentligen är det inte smärtan som är knepig nu, det är att jag får nån slags ryckingar/spring-i-benet när jag har lagt mig .., men det går över. 

I morgon kör vi till Göteborg och tittar på Gothia Cup! 
Å, så roligt det ska bli!