Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Alla gånger jag har möjlighet att spendera tid med barnbarnet J

Framför allt då jag sover över och får läsa godnattsagor och sjunga (totalt tondöv som jag är ).

Tyvärr vaknade han med feber inatt men jag stannar kvar en natt till så det löser sig med logistiken för föräldrarna imorgon måndag

Får ännu mer barnbarnstid

Kram Kerstin i Dalarna

Det bästa för Anna-Lena ...

.... är såklart en helg i paradiset.

Lite nytta har vi gjort förutom att mysa vid brasan, basta och äta god mat.
T.ex. fick pilen ny vårfrisyr.

Nu lyssnar vi på Beatles i köket i väntan på maten.

Anna-Lena

Dagens fönster ...

Ja, förresten fanns det redan en fönsterbild, redo att publiceras, men det fungerade inte riktigt.

Det var i alla fall Ulrika som hade håven med sig och bilden är från Mullhyttans kyrka.

Tack Ulrika!

(Det är säkerligen för anonymitetens skull som alla gudstjänstbesökarna blev kapade).

Söndagmorgon och valla-miss ...

Och ett fönster från någonstans .... långt bortifrån i alla fall.
Kan det vara Guy som tagit bilden?
Jo, jag tycker att det ser ut så.
Ordning & Reda, liksom.
Och vilka underbara färger!

Egentligen är det inte morgon, det är gott och väl förmiddag.
Herrstafetten avklarad och det blev ju en bedrövelse och vallachefen, den trygge norrbottningen, bad om ursäkt inför svenska folket och skidåkarna själva försökte behärska sig och inte fara ut i hårda ord över skidorna som inte fungerade, men sådant är nu livet, det går upp och ner.
Och Norge vann.

Själv satt jag i soffan med Nelly i famnen .., hon var trött och somnade nästan genast .., låg där och tittade på mig i underifrånläge - det kan inte ha varit särskilt uppbyggligt - men så slöt hon ögonen också. Ungefär som när man råkar klicka igång kameran i mobilen och ser sig själv från samma håll. Är man inte bedrövad innan, blir man det.
Är det verkligen sååå illa?

Pv har sportlov.
Mesd ägnar han sig åt att bära in ved, alternativt tänka på Nattvasan.
I och med att Sälen hägrar, får han två veckors sammanhängande ledighet.
Och själv har jag tre arbetspass under veckan som kommer.

Nu tänker jag ägna mig åt att läsa DN från skärmen; vilket blir en ny upplevelse.l
Särskilt inspirerande är det inte, men man vänjer sig kanske.

Babsan i Uppsala om sitt bästa ...

Hej 

Fler sker i veckan.Finaste barnbarnet fyllde sju år

 

 

Finaste buketten av maken på Alla ️dag,det värmer efter 37 år.

 

 

Konstaterade också att jag har världens bästa kollega.

Viktigt när man bara är två.

Hon gör att jag går till jobbet med glädje varje dag.

Det bästa för Ann i Göteborg ....
(den STORARTADE ...)

Det bästa den här veckan var när jag fick besök av min kompis Emma och ett av hennes barn – Todd! Han är nu 9 månader och har börjat krypa och resa sig upp och stå.

Emma har en gång i tiden varit flickvän med min äldste son och när det förhållandet tog slut, så fortsatte vi att hålla kontakten.

Jag tyckte så mycket om henne och det var så roligt att ha en tjej att gå på stan med, dra i blusar i affärer och gå och fika med. Mina söner var ju inte precis pigga på det.

 

Det är minst 10 år sedan H och E gjorde slut och numera bor hon 7-8 mil från mig. är gift och har två söner. Så fort vi kan träffas vi och vi har alltid så roligt och skrattar mycket. Men vi pratar också om allvarliga saker och dryftar saker som händer eller sådant som kan göra en ledsen.

 

Det är verkligen en källa till glädje och energi för mig – och vet jag – även för henne!

Jag är så glad att ha Emma som min vän!

 

Ann.

En lördag ...

.. och dagens fönster fångades på förmiddagen och det var underbart vackert ute och sååå ljust!
Efter damernas stafett gjorde vi oss klara för att gå ut; jag skulle gå ner till havet och sätta mig där en bra stund och bara njuta,  men knappt hade jag fått på mig anoraken, ja, då var det damernas mass-start i skidskytte!

Men pv har åkt 2.5 mil skidor idag och var mer än lyrisk när han kom hem; det var ett sånt där hallelujamoment som jag minns från Pingstkyrkan hemma i Malå (särskilt vid väckelsemöten), men jag förstår hans glädje över att det hade gått så himla bra!
Nästan bums skulle han ringa AP och berätta.

För övrigt lugnt och fridfullt.
Friherrinnan har gjort oss den äran .., Nelly har varit omåttligt trött idag och i fröautomaterna är det full fart. l morgon ska jag köpa hem bra blomjord och sätta om och klippa ner pelargoniorna och några andra krukväxter .., ja, och lite till.

Och ni glömmer väl inte Det Bästa ....

Lite mera  ...

Stafetten idag i OS.
Anna Haag, Charlotte Kalla, Ebba Andersson och Stina Nilsson.
I den ordningen åker dom.

Och stackars Anna Haag .., måtte hon inte läsa alla kommentarer på sociala medier där hon skåpas ut som det osäkra kortet. Tänk, om det vore ens egen dotter dom skrev om!

Nej, det finns ingen jag håller tummarna sååå mycket för, som för just denna Anna idag!

Och även om man ska tåla mycket i sportens värld, tycker jag att det ibland - just i det här fallet -  övergår i ren vuxenmobbing.

Lycka till Anna!

Mitt eget bästa ....

Det är flera saker som är det bästa den här veckan.
En är att pv tog beslutet att vi inte skulle sova tillsammans, så han kröp i säng i Gunnars rum och jag fick vara kvar i sängkammaren. Till min oerhörda förvåning gjorde Harry matte sällskap - ja, nu fick han ju plötsligt en  h e l t  egen säng -!
Hur blev det då?
Jo, pv säger att han vaknar så utvilad .., en timme innan klockradion går igång!
Och själv sover jag så gott!
Detta att ideligen vakna av att någon snarkar och sen, när denne har vänt sig om, då väntar man bara på nästa omgång - resultatet blir att man ligger på spänn -.
På ohåga, som vi säger hemmavid.
För att inte tala om hur jobbigt det ska vara för den som tycker sig sova sååå gott och ideligen väcks av en allt mer irriterad röst som säger "vänd dig om!"

Annat som gjorde mig varm i hjärtat?
Men ååå, att vakna en morgon och inte ha ont i ryggen!
Det är nu snart ett helt år sedan min första knäprotes byttes ut och resultatet blev långt över förväntan; jag har aldrig ont i mitt ben!! Det är helt underbart!
M e n ..., sista månaderna har jag i stället så ont i höften på samma sida.
Det är en smärta som är mer molande än knävärken och jag känner knappt av den när jag är igång, men åååå, så hemskt det är på nätterna!
Värken går ner i ländryggen och på ovansidan låret och det är knappt att man tar sig ur sängen och än värre är det att ta på sig strumpor eller att ta på sig en högersko och tvingas vinkla benet!
Men just idag .., denna lediga lördag ., kände jag INGENTING!
Ååå, så jag ler när det här skrivs!

Igårkväll arbetade jag tillsammans med Johanna och hon är den av oss anställda som varit längst i butiken. Alltid lugn .., snäll, omtänksam. En fantastisk kassörska!
Det är ytterst sällan vi har samma arbetspass, men igårkväll var det så och det var så trivsamt.
Jag ägnade nästan hela tiden åt att fylla upp fruktdisken och det var sååå tungt, men roligt! 

Och nu ledig dag!
Om en vecka precis kommer Ulrika och hennes Vän på besök  då dom ändå är i närheten - och dagen dessförinnan ska jag träffa kvinnan som sa att hon hade nånting som skulle passa mig perfekt - inte ett regelrätt arbete - men nånting som ändå ger en extrainkomst.
S o m   jag undrar vad det kan vara!

Bilderna här ovanför har inget att göra med just det jag skriver om, men det är bilder som skänker mig glädje. Förmodligen var jag lycklig när jag tog dem. (ja, det är jag nu med, särskilt som kaffet är klart).

Det bästa för Barbro i Brämhult ....
(Walkaboutsweden)

"Hej!

Tänkte att jag skulle vara lite tidigare ute med bidraget denna vecka.

Här hemma har vi diskuterat och funderat över det här med den kommande pensionen - en ny fas i vårt över 40 år tillsammansliv.

Ja alla dessa perioder man haft tillsammans, som en massa liv i Livet. 

Jag har aldrig varit bra på att titta tillbaka och minnas det som hände när jag var liten, tonåring o.s.v. Mycket har bleknat...

Maken har funderat över att gå i förtida pension och vi har räknat, funderat, T har haft samtal med en pensionskunnig person på Försäkringskassan, vi har kollat in Min pension och Pensionsmyndigheten på nätet. Pjuh!

Man väger hundralappar mot friare dagar. Under hur många år ska man ta ut tjänstepensionen? Finns det ett absolut rätt sätt att tänka på?

Men nu är alltså beslutet fattat och anmälan är gjord.

I sommar är/blir vi båda pensionärer.

Nedan en bild från en av alla våra hundratals utflykter som vi gjort tillsammans genom åren, sällan utanför Sveriges gräns och ofta i närområdet. Det finns så många fina platser och spännande motiv - man behöver inte åka så långt.

Jag önskar dig allt gott T och att vi får många fler fina stunder tillsammans.

Tack ♥"

 

 Barbro.

Hitta Nemo!




Och har ni - liksom vi - inget akvarium, så har ni ett här.

Med så kallad "avslappningsmusik" till.

Nu ska jag lägga mig raklång på soffan Ektorp och dra djupa andetag i nån halvtimme.

Kvidevitt .....



Nu har vi chansen att lära oss några fågelläten!

En lektion på tio minuter ..., jo, men här ska pluggas!

Dagens fönster ...

... sitter på en dörr.

Och kanske har jag inte presenterat dem rejält tidigare, men detta är i alla fall Britt och Ecke, dom som har det där gula huset nere vid bäcken; den där bäcken som kantas av enorma rhododendronbuskage (planterade av Ecke) och som mynnar i havet.

Den här bilden togs för kanske fem år sedan.

Sommartid bor Britt och Ecke i sommarhuset mest hela tiden och varje morgon kan man möta Britt på väg till eller ifrån havet, där hon tagit sig en simtur.

I väntan på middagen .., den där sommardagen.

"Varsågoda, nu är maten klar!" säger Britt och langar ut tallrikarna genom köksfönstret.

Båda två har arbetat som lärare och Ecke är förresten uppvuxen i Ystad .., dom är fenomenala på att odla grönsaker och våra hösthallonbuskar, ja, dom kom från deras trädgårdsland.

I köksfönstret sitter det här julkortet som Britt målat.
Det ska sparas.
Och som ni ser, så har det snöat natten mot idag.
Ja, ja .. men den snön hade jag kunnat vara utan.

Resumé .....

Om tillvaron är en slags seglats på livets ocean, så har det varit nästan storm på havet idag.
Först en natt sprängfylld av värk, så iväg till jobbet och ett par oerhört lugna timmar då jag tänkte att förmiddagspass ju är rena semestern, i alla fall om man har kassatjänst och det inte kommer några veckotidningar.

Men så  började jag inventera lådorna med rekommenderade brev och andra paket och hur jag än bar mig åt, fick jag det aldrig att stämma. I lådan där det skulle vara sex paket, där fanns det sju och när jag scannade dom sju paketen, ja, då visade det sig att alla sju verkligen skulle ligga i just den lådan.
Men hur kunde då scannern visa på ett paket mindre??
Till slut höll jag på att bli  g a l e n!

Och när det tjorvat till sig tillräckligt mycket, ja, då kändes det som om det hade slagit slint i huvudet!
Och medan jag försökte reda ut det här med paketen och lite annat, ja, då började det bli lunchdags och många kunder skulle ha lunch (massor av tunna spjäll såldes)  och plötsligt skulle kassorna räknas och där var en kund som hade vunnit på Triss och skulle ha lika många lotter tillbaka som vinstsumman och jag tog fram två lotter, nej, det var omöjligt ska kunden .., det var bara EN lott hen skulle ha .., och jag sa att "men du har ju vunnit sextio kronor, ska du ändå ha en lott?", nej, kunden sa att hen minsann hade vunnit bara trettio kronor och jag fick visa upp vinstkvittot där det tydligt stod  s e x t i o  och jaha, ja, ja, då tar jag en till då, sa kunden och packade i sina varor.

Och där var andra kunder som kommit från Mölnlycke och hade med sig sportlvslediga barn; nu skulle dom tillbringa veckan i sommarhuset som någon av föräldrarna hade ägt i många år och där var Ingvar som i många år samlat på gamla femkronor som hans brorson sparade på och där var kvinnan som alltid har ett så varmt leende och arbetar inom Svenskt Näringsliv och när arbetsdagen var tillända och jag skulle köra hem, då gick jag in i kontoret och tackade Erik för att han alltid är så hjälpsam och vänlig och rara Pernilla ropade från charken att jag inte skulle glömma receptet på lammfärsbiffar, det som jag lovat henne.

Sist av allt körde jag hem en kasse med varor till ett äldre par som numera är tämligen sjukliga.
När mannen öppnade dörren skymtade jag OS-sändningar från Sydkorea och jag tackade för mig och körde hemåt.

Harry och Nelly mötte mig - hysteriskt lyckliga - och Nelly susade ut genom dörren-  som skjuten från en kanon - och kissade bums på gräsmattan innan jag ens hunnit in i hallen och hon var så sprallglad och skuttade som en kanin runt, runt och hoppade över stenterappan och in i Gunnars Rum och ut igen och in i köket och över den ganska höga tröskeln!

Vilket välkomnande!

Och nu inväntar jag pv som cyklar hem från stan och ikväll är det viktig match, då Östersund spelar mot Arsenal och det blir nog spännande.
Och ett silver och ett OS-guld idag!!
Kvinnor kan!!

Dagens fönster ...

... fångades på gågatan i Galway i Irland för snart tio år sedan.

Där var vi, pv och jag själv, jag tror att det var vår allra första gemensamma resa utomlands och där, på gågatan, skulle jag ta en bild av skyltfönstret, när det egentligen blev nånting helt annat.

Det här.

(Och idag är det förmiddagspass som gäller .., å, så roligt, och kassan hela tiden!" 

Och hon hade dukat bordet .....

Kanske var det för någon vecka sedan som jag föreslog friherrinnan att vi skulle börja promenera lite .., lite mer regelbundet och ja, vi kunde ju till exempel stämma träff uppe på toppen vid Hulabäcks hage som ligger mellan Steninge och Stensjö. Det är dubbelt så långt från Stensjö, men okej då, tyckte jag.

Idag blev det av.
Harry blev så omåttligt bedrövad när jag sa att han fick stanna hemma, så jag ändrade mig - han såg sååå ledsen ut där han kröp ihop på soffan - och så traskade vi iväg. Först uppför backen här vid grannens hus .., så ännu lite uppför .., genade genom skogen där Tinas mamma bor .., nerför i skogen (fick hålla i mig i grenar och kvistar för att inte harry skulle dra omkull mig), så förbi mängder med sommarstugor och ut på kustvägen .., och så sista lååånga uppförsbacken till Hulabäcks Hage och där, långt i fjärran, skymtade jag ett vitt hår och förstod att friherrinnan redan var på plats.

Jodå, hon hade dukat bordet (förstås ..., där är det inget vanligt utefika inte) och tagit med sig hembakta sockerkakshjärtan (överdragna med choklad, fyllda med lemoncurd och dekorerade med små rosa hjärtan .., såna bjöd hon alltid oss arbetskamrater på när det var Alla Hjärtans Dag) och nybakade skorpor fanns också med.

Harry hade fullt upp med alla nya dofter .., Shejken tar det lite lugnare .., och efter kanske en halvtimme eller fyrtiofem minuters prat (solen rakt mot våra ansikten), gick vi åt var sitt håll.

Tog ungefär samma väg hem igen, kanske lite längre då jag snirklade mig genom skogen ovanför havet. Kom hem till det gula huset .., lade mig på soffan .., solen flödade in genom fönstret och harry somnade bums. Inte av utmattning, i alla fall inte fysiskt, men kanske detta med allt nosande och att hela tiden markera att han minsann varit på besök.

Igår var det arbetsdag - eftermiddag/kväll - och milda makter så delikatessflickorna fick jobba, ja, det var ju fettisdag och jysses, så många semlor dom hade gjort!
Är det några jag beundrar i livsmedelsbutiker, så är det arbetskamrater som kämpar på i charken/delikatessen. Det är rent fysiskt  t u n g t (ni skulle bara veta hur det ser ut när stora leveranser kommer med skinkor och annat!!)  och mycket städande och rengöring och en hel drös med dokumentation.
På bilden står Pernilla (ansvarig för delin) och fyller kylen med semlor.

Annat på jobbet?
En kund kom fram och frågade om det var sant som hon hört, att jag ska gå i pension?
Jo, det är det ju.
Så ville hon att vi skulle träffas någonstans, ja, hon hade ett förslag till mig .., ett extraknäck om jag förstod det rätt.
"Du förstår, du skulle vara som klippt och skuren för det", förklarade hon.

Ja, jag undrar jag vad det handlar om?
Måtte det inte vara Tupperware eller nån slags försäljning!
Och dessutom vet jag inte ens om jag  v i l l  arbeta extra, jag, som längtat så efter friherrinnelivet.
Nåja, vi får se tiden an.

Annat som gjorde mig glad?
(För jag blev ju glad av kvinnans förfrågan).

Den lilla burken med het chili - odlad i Västmanland hos Birgitta Palm - Andersson - föll i backen och snön färgades rödorange av all kryddan (vi hade varit i Skåne och jag hade med mig chili till maten som skulle tillagas där).
Kontaktade då chili-odlerskan (vars växthus sommartid liknar en tropisk djungel) och frågade om hon möjligtvis hade .., och det hade hon! Underbart! Snabb leverans var det också .., och fint paketerat i små, små, små plastpåsar. Nu måste jag bara köpa en pytteliten sån här burk, så det inte tar så stor plats. Börjar man använda chili, då blir det verkligen ett  b e h o v!
Ja, i alla fall för mig.

Och så har danske prins Henrik gått bort.
Eller dött.
Lite varm i hjärtat blir jag vid tanken på att han så gärna ville bli kung; han som var gift med drottningen. Hur många skulle våga säga det rent ut? Och när han inte fick bli kung, ja, då blev han lite putt (eller mycket) och ville inte vara prins heller.
Så mänskligt!

Inte för hur många miljoner eller miljarder som helst skulle jag vilja vara kunglig, eller kändis, nej hu, så hemskt att alltid bli betygsatt och kritiserad för hur man uppför sig eller inte uppför sig!
Men om man nu så gärna vill bli kung och inte får .., ja, då kanske det blir ledsamt.
Men nu är han död.

Inte bara prinsar dör.
En av profilerna hemma i Malå, Staffan Wikström, finns inte heller mera.
Han var född 1940 och jag minns ett fotografi från min systers realexamen, eller då, när dom klädde ut sig någon vecka innan, då vikarierade denne Staffan som lärare och fanns med på bilden.

Staffan blev så småningom optiker och var en glad skit .., en gång kom han in i affären där jag då arbetade och skulle skrämma mig lite ., så han langade den inslagna falukorven på bandet (Staffan stod en bit bort) och det ville sig inte bättre än att korvpaketet i stället kom rakt mot mitt ansikte, dunsade mot näsan och där satt jag och började blöda näsblod nåt hemskt!
Oj, så förskräckt och ångerfull han blev, men det var ju ingen fara.

För övrigt hette Staffans mamma Sally, hon körde sportbil (cabriolet) och hade knytscarf runt huvudet .., tala om annorlunda kvinna i dåtidens Malå! (Sextiotal).

Over and out!



Lite härlig musik får ni också.
Om ni vill.
Jag vill i alla fall.

Genom dagens fönster ...

.... ser jag en av dom tre små ekorrarna som var morgon kommer på besök och förser sig från fåglarnas fröhus. Åååå, så fina dom är! Och om ni låter blicken vandra lite till höger längs grenen, ser ni en till synes lite förvånad blåmes ..., vad är nu detta .., kommer dom här håriga krabaterna nu igen och tar all vår mat!?

En domherre kommer också och hälsar på.
Nej, han visar bara baksidan.

Och klockan 07.11 ....

... hör jag koltrasten flöjta.

Tack och adjö ...!

Natten mot idag tackade min mobil för sig.
Egentligen är den som en förlängd del av min lekamen .., jag går knappt ut med hundarna utan mobilen och då är det mest kameran jag vill ha i närheten.

Men sen också detta att kunna titta in på Instagram eller andra sociala medier .., ja, men det gör jag ofta. Fast inte idag. Inte nu. Nåja,  det är nog hälsosamt kanske, detta att inte hela tiden vara uppkopplad och det är jag ju förresten just nu, om än via min dator.

Emma, som tillsammans med sina väninnor reser runt i Asien, skickade den här bilden igår.
Hon som är mormor log.
Jag minns en resa till Kreta - Emma var då nio eller elva år - och vi spelade plump tretton kvällar av fjorton och jag vann precis varenda omgång. Att inte Emma vägrade spela mera, det övergår mitt förstånd, men hon bet ihop och ville hela tiden få revansch.

"Men att du inte lät henne vinna!!?" sa min rödvitrandiga syster aningen uppbragt, då, när jag berättade om kortspelandet.

Å nej, det skulle aldrig falla mig in att "lägga mig", att låtsas förlora  ...., och uppenbarligen har dom - då - ständiga förlusterna, inte satt alltför stora spår, ty nu spelas det plump på Bali!

Dagens fönster ...

"Utsikt mot Storgatan, Fjugesta en måndagseftermiddag i februari."

Så skriver Ulrika.

Tack snälla, rara! säger jag.

Dagens tulpan ....

... ja,ett helt fång, det får Telias support - en ung man i Solna - som på ett sååå vänligt sätt lotsade mig fram så där så att tv:n och datorn vilka nu på förmiddagen inte fungerade, väcktes till liv igen.

Kan denne dagens hjälte möjligen heta Alexander?
Kanske var det så.

Och här kommer en portion glädje!

Jodå, det finns sånt som värmer frusna februarihjärtan!

En väggmålning, t.ex. Den hittade Barbro i Brämhult! Men det var många glädjeämnen för Barbro; så här fortsätter hon:
"Varannan vecka går jag till en samtalsgrupp i kyrkans regi, och ibland blir dessa möten extra fina. Så var det i onsdags.

Egentligen har vi ett givet samtalsämne som vi skall fokusera på, men det blir ofta samtal om helt andra saker. 

Om Livet. Glädje och sorg.

När jag gick därifrån så var jag härligt energipåfylld och glad. Uppskattar den känslan enormt mycket - att få fyllas av energi. Såsom när man var ung och frisk."

Friherrinnan, hon har skaffat sig nya boots och detta resulterade i stor glädje!
Alla som har rejäla fötter, vet att det kan vara knepigt att hitta rätt storlek!
Nu kändes det sååå bra! säger friherrinnan.
(Skoagenturen finns tydligen i Danmark).

Eva på Frösön .. hade varit på middag hos sin 95-årioga mamma; hon som nästan har uppstått från det döda och som nu är pigg och betydligt kryare. På bordet fanns också ett litet inramat fotografi av Evas pappa, det var nämligen den här dagen för åtta år sedan som han lämnade livet.
Eva - snäll dotter som hon är - lagade maten och hennes mamma stod för efterrätten.

Babsan i Uppsala hade varit på loppis och letat böcker författade av Peter Robinson (en av mina favoriter), nu fattas bara en! (Elisabet skriver: jag hade för mig att just den boken finns här i huset, i pocketversion och nu har jag letat och letat och hittat HUR många Peter-Robinson-böcker som helst, men inte den du letade .., det var ju synd!)

Så här skriver Ulrika: "Veckans bästa var all tid tillsammans med någon jag tycker mycket om och att jag varit utomhus mer än på länge. Och att ljuset äntligen återvänder! 

Och att jag fått in en bra rutin och nivå på medicinerna och därmed får sova bättre".

Båthuspernilla skriver så här: 

Veckans bästa har helt klart varit 4 dagar i Tandådalen med 4-åringen och mina föräldrar. Massor av snö, härligt väder och ett glad tjej som glatt fortsatte öva på längdskidåkningen och älskade att få sina första åk utför. Kul för mig som älskar snö och vinterliv att mon dotter också gör det.

/Båthuspernilla

Och AP hade varit ute på härlig ridtur med 21-årige Gabbe, denne till synes så härliga häst som jag ännu inte har fått träffa och inte fått ge en enda morot!  Och så gladdes hon åt skidåkningen som bidrar med så mycket samhörighet. (Snart stundar nattvasan, då hon och pv ska ge sig ut i nattmörkret och skida nio långa mil, med pannlampa på huvudena och förning i ryggsäcken!)

I Skellefteå skriver ellem:. Mina kurskamrater och jag skulle få besök från västkusten av två andra kursare som längtade efter vinter och skidåkning. Vi skulle ha ätit middag här hos oss på lördagen men det fick bli en ändring i planeringen eftersom vi inte var helt pigga. Nu blev det en annan av kamraterna som fixade det praktiska och jag kunde vara med och umgås ett tag i alla fall. Kul att träffas och mycket att prata om för gästerna hade vi inte träffat på 40 år! Vi andra träffas lite då och då även om det är 13 mil mellan städerna. En trevlig helg med mycket minnen!Den skidsugne fick låna pjäxor och skidor av mig och var ut  i skogen både lördag och söndag. Nu hoppas vi på att vi kan ses igen om några år! ellem

Själv gladdes jag alldeles omåttligt åt ett litet brev från en kille av den yngre sorten - tack Noah -, men också åt skidåkningen (Kallas guldlopp!), rara kunder och härliga kommentatorer på kanal 5.

Ja,  ibland behövs inte mera! 

Tack snälla, rara vänner som bidrog med er hjärtevärme! 

Nu är det måndag .., ni har hela veckan på er att samla glädje!

Måndagsfönstret ....

.... finns i ett litet gult hus inte långt från en liten bäck, allt uti landet Halland.

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Nya bootsen, storlek 43.

Det har varit en lugn och bra vecka. En del saker som jag funderat på har bara löst sig sådär.

Har haft lite fikabesök av släkten,  vilket alltid är trevligt.

 

Fått ett par nya Boots som jag köpte på nätet, ja, eftersom jag har så stora fötter så finns det så dåligt med butiker som för storlek 43 i dam.

Passade perfekt, så nu blir jag inte våt om foten.

Nu snöar det och blåser ganska rejält ute.

Ha nu en bra vecka där ute i vårt vackra avlånga land.

Friherrinnan

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

En liten utflykt, besök på loppis för att leta efter Peter Robinson böcker.

Nu är det bara en som saknas, "En ovanligt torr sommar".

Letar vidare.

Satte sedan om min 18 åriga Mårbacka och hoppas den blir lika fin i år som alla andra år 

Kram Babsan😘🤗

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Ett annat slags vykort .., från Skottland.

Hej!

Nu är jag lite för sen men det brukar visst gå bra ändå! 

Jag har varit däckad hela veckan med feber och hosta. Det är ju inte så kul, men jag har fått vila ordentligt och det var välbehövligt. 

En dag dök det upp ett vykort från gula huset och det renderade en trevlig pratstund med madamen. 

 

Mina kurskamrater och jag skulle få besök från västkusten av två andra kursare som längtade efter vinter och skidåkning. Vi skulle ha ätit middag här hos oss på lördagen men det fick bli en ändring i planeringen eftersom vi inte var helt pigga. Nu blev det en annan av kamraterna som fixade det praktiska och jag kunde vara med och umgås ett tag i alla fall. 

 

Kul att träffas och mycket att prata om för gästerna hade vi inte träffat på 40 år! 

Vi andra träffas lite då och då även om det är 13 mil mellan städerna. 

 

En trevlig helg med mycket minnen!

Den skidsugne fick låna pjäxor och skidor av mig och var ut i skogen både lördag och söndag. 

Nu hoppas vi på att vi kan ses igen om några år! 

 

ellem