Måndagsfönstret ...

Håll i er!

Har ni någonsin i livet sett så många svärmorstungor?
Inte jag.

Men Turtlan har, för det var hon som hade håven redo!

Så här skrev hon:

"Hej

Här kommer lite mer fönster från vår konstrunda på långfredagen. Här hemma hos en konstnär som måste ha en stor kärlek till svärmorstungor.

Två fönster fulla med krukor med den växten i. Det här fönstret är bara ett av de två. Från både in och utsidan.

Turtlan".

Luktsinnet ...

I ett par månaders tid har jag känt dofter som ingen annan känner.
All parfym doftar numera tjära.
(Nej, det är inte särskilt angenämt, det påminner mig inte om sommar och tjärdoft och Carl-Antons sång).

Och jag känner en syrlig doft som gör mig halvt galen och jag går omkring och luktar lite här och där .., försöker utröna var det hela kommer ifrån.

Är det jag själv?

Duschar.
Tvålen som pv inhandlat i London och som ska vara så elegant, nej, den doftar också konstigt.

Vasen med tulpaner?
Nej.

Och när jag lagar mat, får jag aldrig nån känsla för smaken.
Inte ens chilin gör samma verkan som tidigare.

Jag har pratat med en läkare som sa att näää, man vet liksom inte ...

Till sist googlar jag på förändrat luktinne.
Det skulle jag inte ha gjort. 

(Tur att jag tar ut tjänstepensionen på fem år ...).

Det bästa för Ulrika i Närke ...

Tidig fredagsmorgon vid Riseberga klosterruin med vackert morgonljus, vårblommor och fåglar som sjöng i precis varenda buske och träd.

Igår lördag) åkte jag till Sörmland igen och det var fantastiskt väder och kompisen och jag satt ute hela eftermiddagen. Rökte kött till middagen och verkligen njöt av solvärmen.

Underbart!!

Hälsningar Ulrika.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Nu var det längesedan det var något "bästa" från mig. Det har inte varit så mycket "bästa" på sistone, förutom sagoläsningen på förskolan Grodan, men det kan jag ju inte skriva om varje vecka.

Den här veckan var det bästa otvivelaktigt sagoläsningen OCH att jag fått tid inbokad hos en ortoped/idrottsläkare för att kanske äntligen få veta vad det är för fel på benen och vad man ska göra åt det.

Läkaren syns på bilden och ska vara väldigt välrenommerad och har också jobbat mycket ihop med Lasse Pettersson, den kände idrottsläkaren,som fixar/fixade alla idrottsstjärnors skavanker och skador. 

Jag sätter allt mitt hopp till honom.

Han gillar nog inte att bli fotograferad. På bilden ser han väldigt stel och obekväm ut.

Kram från Ann

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Fjolårets vitsippor i gula huset ...

Det bästa denna veckan är när man suttit och gottat sig på altanen.
Igår bestämde jag mig för att åka och inhandla ett stort parasoll med fot. Slet hem detta; bara foten vägde trettiofem kilo, plus att det var varmt i solen.

När allt detta var på plats, så var jag nöjd.
Då kom det en rejäl vind som välte alltihop!
Det var bara att börja om och ta ner allt, men det funkade inte.
Det gick inte att dela på parasollet, så som det var från början.

Just då kom min underbare hyresvärd.
"Men Lena jag har parasoll att ställa här på verandan!"
 Jaha. Så nu har jag både parasoll och trädgårdsbord. Stolar hade jag själv.

Nu blir det att åka och lämna åter sakerna. Men det går inte att dela parasollen igen, den har låst sig på något vis. Dom som känner till mitt humör kan nog tänka sig hur jag var.
(Elisabet skriver: ja, det kan man tänka sig ...).

Men ett stort glädjeämne är att blåsipporna och vitsipporna blommar.

Nu blir det kvart-över-elva-kaffe i Gula Huset på Kullen.

Lothas vänstra hand ...



Lotha är dotter till Barbro - min ständigt vävande kusin - och är nog, tillsammans med sin mamma och min pv, något av det mest energiska som finns på jorden.
Eller i alla fall bland människor jag känner.

Efter separationen för inte så länge sedan har Lotha skaffat sig ett "skrutthus" (hennes egen beskrivning) som hon renoverat i princip helt och hållet själv! Lagt golv och tak och fixat nytt kök och tapetserat och målat och ja, det finns liksom ingen hejd på vad hon inte fixar!
Det här är förstås hennes vänstra hand.
(Den påminner om min, tycker jag).

Bildtext: Lotha längst till höger på bilden, tillsammans med sin mormor - min underbara moster Gunvor - samt Lothas kusin Kicki och hunden Fiffi.

Vad finns mer att berätta om henne?
Jo, följande:

Hon är storasyster till sju halvsyskon (en syster och sex bröder), hon är Kräfta och distriktssköterska.
Hon har fem barn, fyra i livet och en som hon har gift sig till. Dennis 25, Lovisa 21, Kalle 19 och Hugo 13. Liv - som inte längre finns - skulle ha varit sexton år.

Egenskaper?
Nyfiken och envis (enligt egen utsago).
Och hon drömmer om ett eget växthus och skulle gärna resa till ett land där hon kunde arbeta som volontärsjuksköterska.

Lotha arbetar som BVC-sjuksköterska och forskar inom barnhälsovård på halvtid.
Hon älskar årstider och bor på en plats som - enligt henne - har "typ sex sådana". 

(Ångermanland).

Min egen glädje ....

Dom sista överlevande tulpanerna, tillsammans med kryddhörnan på köksbänken.
Glädje, glädje!

Inför påsken fick hyllorna här bakom mig (där jag nu sitter) en mindre - eller större - röjning.
Den glädjen varar ännu.
Och jag tänker att pennor är nånting som jag verkligen tycker om .., liksom mina billiga pärlörhängen .., och såklart: bilden på en liten kapten Lintott.
Ännu mera glädje!

Helt ärligt tror jag inte att jag känner nån enda människa - möjligen min mamma och möjligen min kusindotter Lotha - som besitter sån energi som pv.
Igår ägnade han precis hela dagen åt att gräva och forsla bort jord och rötter från den plats där det ska byggas ett cykelskjul; lägg därtill att han fyllde skottkärran med sand från uterummet (det gamla) och fraktade densamma (sanden) till det utgrävda området! Kånka-kånka-kånka!
Vid femtiden pratade han om att det skulle vara skönt med ett par kilometers löptur - då hade han tagit paus från skyfflandet -, men nånstans där tog ändå energin slut (eller paus) och han förvandlades till en helt vanlig människa som duschade och tog det lite lugnt.

Bilden lånad från Sveriges Radio.

Mera glädje!
Sveriges Radios "Godmorgon Världen" här med en av programledarna Sara Stenholm Pihl.
(Hon leder ju även USA-podden med den äran!)Ja, P1 är min stora glädje!
(Och s o m  jag tyckte om hennes pappa Olle Stenholm som programledare i P4-programmet Efter tre. Hon är precis lika bra!)

Glädje också över bilderna av Nelly som Kerstin Hedgren i Trelleborg tagit fram och skickat; utskrivna på fint fotopapper! Tack snälla, rara!  

En extrabild. 
Lillpigan i min famn .., på väg hem från Sälen.
Bara några timmar kvar att leva.
Hennes hundkorg är fortfarande kvar .., men matskålen är bortplockad. 
Ändå tycker jag mig se spåren av henne på så många sätt.
Och sååå mycket glädje hon gav oss!
 

Ett söndags (eller lördags)-fönster från Härnösand ...

Kl.19:57. 

Hundpromenad. 

Solens strålar speglar sig i fönstret på ladan vi brukar gå förbi. Länge har vi gått i mörker. 

 

Det kan bli slut på det. 

Cecilia N

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

"Överraskning och glädje den här veckan ...!" skriver ellem - förmodligen smajlande -.

Och ett kvällsfönster från Göteborg ...

Hej!

Ett fönster som blev fotat. Sen en spegling bidrar att ett fönster till kom med.

Allt fångat från restaurangen på favorithotellet i goa Göteborg en fin aprilkväll. 

Nu susar det iväg till landet Halland från ett tåg som rullar mot Värmland en annan aprilkväll.

Turtlan


//Vilket underbart fönster! säger jag, som älskar speglingar.

Veckans bästa för Barbro i Brämhult ...

Hej.

Ja det är lätt att välja denna vecka.

Bemötande är A och O för mig och i mitt letande efter det rätta gymmet (för att fortsätta min rehabträning på) så har jag nu varit med om både botten och toppen.

Nej botten är ett alldeles för starkt ord, men det lät bra. ;)

På det andra stället som jag besökte så träffade jag helt rätt. 

Först ringde jag och beställde tid hos innehavaren tillika tränare och inspiratör. Berättade lite kort om mina problem. Ta med dig träningskläder så kan du passa på att träna lite också, första gången - sa han.

Sagt och gjort. Vid första besöket gick vi igenom min (o)hälsostatus lite mer ingående och han fick genast idéer om vilka träningsmaskiner som skulle passa mina problemområden.

Sen följde han med mig under hela det program som han tyckte att jag skulle starta med.

Väääldigt försiktigt men med genomgång av hela kroppen.

Det som jag uppskattade mycket var bemötandet av alla som tränade där. En blick, ett Hej - som gjorde att jag kände mig välkommen.

Efter andra besöket så lämnade jag in mina uppgifter för autogirobetalning och fick ett medlemskort i handen. Det kan jag också använda om jag vill träna då receptionen är obemannad.

Nöjd & Glad!

Barbro/walkaboutsweden

Här en bild från det fräscha omklädningsrummet.

Har man inget annat för sig ...

... kan man ägna en dryg lördagstimme åt att sitta på en solvarm trätrappa och titta på när trädfällaren Niklas Persson tar sig an grannens sedan länge stendöda alm.
Som ett landmärke har den varit, men nu är den borta.

Hur intressant som helst är det!

Först detta att backa in en lastbil med container på en trång infart .., därefter - bit för bit - kapa grenar och pytsa dem i containern .., och så slutligen hela knastertorra stammen.

Inte långt från tomtgränsen där trädet stod, finns hästhagen.
Var gång det såg ut som längst till höger på collagebilden, rusade hästarna fram och tillbaka och grannen sa, att lilla fågeln som satt i trädet och flöjtade så fint i morse, nog lär bli aningen förvånad, när allt som återstår av trädet är lite spån på marken.

Medan träden blev allt kortare, frågade jag trädkaparmannen om han alltid brukar ha åskådare.
Jodå, nästan alltid och i alla åldrar.

Mot slutet såg det ut så här.
Den biten sågades i två delar och sen var det tomt.
Ingen alm.

Dagens fönster ...

Elvakaffe i uterummet och citrontimjan i en lerkruka och prat med nere-på-gatan-grannen Birgitta.

I nästan sextio år var Birgitta gift med Bengt-Åke, men nu är hon sedan något tillbaka änka och just idag är hon på besök i sommarhuset (som en gång var arbetarbostad, precis som pv:s hus), ty idag ska det enormt höga och döda trädet som står på deras tomt tas ner.

Birgitta är Vädur och storasyster - äldst av fyra syskon -, har arbetat med administration och när jag ber henne beskriva sig själv med ett ord .., tänker hon efter en stund.

"Jag skulle kanske säga att jag är  s t r u k t u r e r a d, ja, jag tycker inte om kaos", säger hon.

När hon är på väg att gå hem igen, passerar vi busken som står vid växthuset - rosenripsen - och jag drar med händerna över bladen och säger "känn, så gott det doftar!" och då berättar Birgitta om dagarna i Spanien för en tid sedan och hur ljuvligt gott det doftade av apelsinträden!

Så var det idag.

Tre stycken ....

Igår lade jag in ett collage av vänsterhänder på mitt instagramkonto och plötsligt fylldes jag av sån glädje .., såå många härliga människor som låtit mig ta fram kameran och som så generöst ställt upp med handen!

Här är tre av dem ..., fångade i flykten.

1. En cyklande organist från London som hamnar vid ett stort fikabord på en inglasad altan i Fallnaveka, utanför Ljungby. Vi satt där och drack kaffe, när Kajsa plötsligt upptäckte den här mannen som cyklade nere på vägen och hon lämnade sin kaffekopp och ruuuusade ner .., hojtande till honom att komma och göra oss sällskap.

2. Min storasyster Birgittas vänstra hand.
Hon är tio år äldre än sin lillasyster och jag tyckte alltid att hon hade så vackra händer, då, när jag var yngre. Det tycker jag fortfarande. Alltid nagellack. Artros i sina leder. Skorpion. Orädd. Gapskrattar ofta. Ärlig. Drömde om att bli modetecknerska, men det blev sekreterare i stället. (Åt en irländare).
Flyttade till Stockholm i början av 60-talet och bor sedan fyrtio år tillbaka i Australien.

3. Gösta Pehrsons händer. Höger som vänster.
Bilden tog jag när vi råkade hamna mitt emot varandra på pv:s brors bröllop i Skåne.
Gösta som jag kom att tycka så alldeles oerhört mycket om. 
Entreprenör .., målmedveten, snäll.

Dagens fönster ....

"Ett vårmorgonfönster ...", skriver madamen som hade håven redo.
Ulrika, alltså.

Tack snälla!

"I samarbete med ...."

Bilden har inget att göra med texten ....

Allt oftare ser jag - på instagramkonton som jag följer - att den första meningen i inlägget är: "I samarbete med bla-bla-bla ..." och så kommer ett företagsnamn och därefter en text som vittnar om hur gott det är med just det företagets soppa eller hur fantastiskt bra man mår vid användandet av just den bäddmadrassen.

Tror jag på det?

Nej

Källan ....

"Tankar för dagen" .., lite drygt fyra minuters morgonprat .., är en verklig källa till glädje, i alla fall för mig.

Som .., den 25:e mars (man får skrolla ner) på min pappas och Barbro i Brämhults födelsedag, då pratar Tomas Sjödin i några minuter och jag hittar såå mycket igenkänning i hans prat.

Eller den 21:a mars, då Carl-Otto Werkelid talar om gråt.

I vanliga fall är jag ingen gråterska av rang.
Jag har lätt för att bli rörd, men gråter sällan hejdlöst.
Inte förrän nu, sedan Nelly dog.
Då sitter gråten liksom på lur i hjärtat och det behövs så lite för att den ska blomma ut. 
Oftast, eller nästan alltid, när jag är ensam hemma. 
När jag passerar hundkorgen som är tom eller ser hennes matskål.
Och jag minns en gång när jag tog tåget från Helsingborg till Ystad och grät helt öppet där jag satt på sätet i vagnen. Inte så att jag hulkade, men tårarna rann och jag brydde mig inte det minsta. 
Eller när jag cyklade från min lilla 1:a till mammas gruppboende, det var morgonen efter att mamma hade dött och jag slängde mig på cykeln, grät högt hela vägen till Ejdern (Ejdern, där också ...? Nu bor jag ju på Ejdervägen!) och jag slängde mig på mammas säng där gropen i kudden där hon legat,  ännu fanns kvar!

Camilla Lif - präst i Katarina församling - pratar i 4 minuter och 45 sekunder om orsakssamband och jag älskar hennes krumeluriga tankar! Det var torsdagen den 5:e april.

Dagens fönster ...

... finns på två dörrar och är det inte vackert?

Tack Turtlan, som fångade dessa under långfredagens konstrunda!

Resumé .....

Kapten på livets ocean - om man nu kan vara det -.

Ååå, sicken underbar dag det här blev på jobbet!
Åkte dit så jag skulle ha en halvtimme tillgodo innan ordinarie arbetstid, allt för att få kassan klar och i ordning (dra ut apelsiner, blommor, vedvagnen etc), men så sa Erik att "Men Bettan, du har ju mejeriet idag ,,,". 

Det var länge sedan sist!
Men hjälp, så roligt!
Att varor kommer via auto-order (dvs, datorn känner av när det börjar bli slut på t.ex filmjölk och då beställs automatiskt den varan hem) är suveränt, i alla fall när det fungerar ,-)
Fyra burar kom och nästan allt kunde jag bara rakt av fylla in i hyllorna.
S o m  jag älskar att arbeta rent fysiskt!

När allt det var klart, då tog jag datumkoll igen .., jag fixade gott fika till frukosten, gjorde brödvagnen, rengjorde pantmaskinen, räknade kassorna och löste av Emma till fikat och sen var det bara en timme kvar innan det var dags att åka hem. Då blev det kassajobb och Emma fyllde in varor och gjorde det med den äran.
Snabbt och effektivt!

"Har du barn, Bettan ..?" frågade hon.

Jag sa att det har jag.
Tre stycken.
Maria, Anna och Anders.
Den äldsta blir 46, AP 42 och ättapjötten 32.

Men hur i all världens dagar kunde dom vara så pass gamla .., när fick jag barn egentligen?

Och bli mormor vid 44 års ålder ...

Ja, tänk, att man fixar att få barn vid arton års ålder!
Och vara tvåbarnsmamma fyra år senare och allt går bra.
Tio år senare har man tre ätteläggar!
Vilken oändlig gåva.

I fikarummet blev det prat om demensboende och hur man vill att ett sånt ska vara utformat.
Och vikten av  r e s p e k t  för den som har hamnat där.
Jag sa att i stället för att åldringar ofta får titta på barnfilmer, tänk, om man kunde visa filmer som skildrar patienternas (ja, jag skriver patienterna) tidigare liv!
(Ja, jag vet, jag har skrivit om det hur många gånger som helst, men om man har bloggat i tretton år blir det oundvikligen upprepningar).
Filmer från slåtterdagar .., höhässjning .., fiskafänge till havs (om man bott vid kusten) .., ja, helt enkelt igenkänningsljud. Men det är klart, patienter numera är kanske inte - i alla fall inte i majoritet - födda på 20-talet .., det kanske är helt andra filmer än vad jag tänker mig som man kunde visa.

Den dagen vi själva hamnar på ett boende och såna filmer ska visas, ja, då är det väl mobiltelefonerna som kommer på skärmen. Eller charterresor till bortre Indien eller Aruba.

Nu är det middagsdags.
Solstrålar fladdrar mot bordsduken där jag sitter .., pv har tagit johansson-rundan med harry .., själv har jag krattat upp ett par kilo skal från fåglarnas solrosfrön.

Och det lär ska bli fint ute även i morgon.

Sen stundar ledig helg.
Nu har jag bara fem helger kvar att arbeta.

Almanackan ...

Innan jag åker till jobbet, räknar jag veckorna.
Tio kvar nu.
Det närmar sig.

Och på facebooksidan för oss som fått knäprotes(-er), läser jag om en kvinna som bytt protes sex gånger och som berättar om hur svullet och varmt hennes knä är och att försäkringskassan uppmanat henne att söka nytt arbete; ett stillasittande arbete.

Om ni bara visste hur lycklig jag är, ja, över beslutet att gå några månader i förtid!
Att enbart sitta i kassan är hopplöst, då vi hela tiden har post, - eller spelärenden, det blir ett enda hoppande upp och ner.
Att vara på golvet innebär tunga lyft - särskilt frukten och mejeriet - och så har vi ju alla postpaketen.

Varje kväll när jag kommer hem efter jobbet och har vilat en stund på soffan, är jag så stel i benen att jag knappt tar mig till köket.

Och nu ..., bara tio veckor kvar.
Fem arbetshelger.

Så fort det har gått!

Dagens fönster ...

"Plötsligt blev jag inspirerad till att skicka dig några fönster ...", skriver den rara madamen i Brämhult. Alltså Barbro.

(Den här bilden hade också kunnat vara fångad av Guy i Arvidsjaur).

U n d e r b a r!
Tack snälla! säger jag.

Onsdag ...

Ledig dag, som alltid.
Rensar lite i rabatterna och i drivbänken, den där myntan växer, den som ger oss så otroligt gott te.
Och sitter sedan ute på altanen i blåsten, men med ansiktet mot solen.
Då ringer friherrinnan och frågar om hon ska hämta mig? Hon har lä på sin altan.
Så likt färdtjänst kommer hon som på beställning och sedan sitter vi någon timme eller kanske mera på hennes veranda, allt medan en liten blåmes kommer flygande och inspekterar vad som pågår.
Tänk, vilket ljuvligt boende hon fick, friherrinnan!

Sen hemåt igen.
Äntligen har takrengöraren hos grannen slutat för dagen och jag tänker att arma människor som bor i såna miljöer där det aldrig är tyst. Men ännu är det inte klart .., det återstår nog ett par dagar med högtryckstvätt modell turbo och hörselkåpor och ett oljud som hörs vida omkring.

Små krokusar bryr sig nog inte om sånt.
Som dom sprider glädje!

Och grannens trollhassel ser ut så här idag.
Nu är det bara att invänta husets herre, det vill säga, herr pensionatsvärden.

Förmiddag i landet Halland ...

Kaffe i älsklingsmuggen (jag håller på att ha många såna nu) och det goda brödet från Börjes bageri i Harplinge .., harry på soffan och sigge i pannrummet - nöjd efter att ha fått alaska-pollock till frukost -. Och ute i lilla eken har ekorren dykt upp.

Varje förmiddag vid niotiden samma sak; en eller två och ibland tre ekorrar som ogenerat tar för sig från fågelbordet, det som ju egentligen är ett litet hus med fyra öppningar .
När ekorrarna är där, då väntar fåglarna på sin tur.

Och pv ringde vid åttatiden.
Bilen besiktigad och klar (u.a) och idag ska han hämta ut den symaskin jag har köpt (om den finns i lager) på Ica Maxi. 995:- för en Singer symaskin, ja, men det är den nog värd. Här ska sys klänningar i parti och minut - mest parti - och jag har beställt tyg från Olssons tyger i Umeå.
Det blir spännande det här!

Med utsikt mot Kilsbergen ...

Ja, jag tror att vi klämmer till med ännu ett onsdagsfönster .., bara för att det så väl symboliserar min lediga dag. Det är Ulrika som ställde fönstret på glänt och därmed kunde lyssna till koltrastesn flöjtande - finns där nånting vackrare egentligen -? 7

Tack Ulrika!

Dagens fönster .....

Hej!

Lite sent omsider så kommer ett härligt fönster från vår påskutflykt på långfredagen. Konstrunda var temat och här hos en härlig dam som sålde glaskonst.

Ett härlig fönster med mycket grönt (!) i både tyger och pynt. Precis i min smak.

Turtlan

Samma dag som det meddelades ....

... vilket datum prins Harry av England och hans fästmö Meghan Markle skulle slå till (den nittonde maj), lade jag in om en semesterdag.

Och ja, det är ju egentligen underligt att en som i grund och botten tycker att monarki är vansinne (detta att ärva ett ämbete, det är det som jag finner vansinnigt) och därtill aldrig i livet själv ville delta i ett sånt spektakel som stort bröllop som tv-sänds och absolut inte vill ha eleganta kläder och kanske en tiara .., visst är det förunderligt att samma människa formligen  ä l s k a r  att titta på såna här tv-sända bröllop!



Prins William och hans Kate - visst -, jag tittade!
Kronpris Haakon och Mette-Marit i Norge: självklart .., och jag grät floder, så rörd var jag!



Prins Joachim av Danmark och hans första hustru: jodå, jag grät där också, vilket tal han höll!



Hans bror Fredrik och Mary från down under .., det också!
Här var det kronprinsen som rördes till tårar i väntan på sin brud.




Och så förstås Victoria och Daniel (filmen är från kvällen innan bröllopet), Madeleine och Chris och Carl-Philip och Sofia! Det sistnämnda såg jag i soffan i Accra, hos AP och Micke.

Kungen och Silvia förstås!! (Då grät min pappa av rörelse!)
Och Charles och Diana!

Ja, ni ser själva, det har varit många bröllop jag bevittnat.

När nu det här senaste datumet meddelades, kontaktade jag bums SVT: s kundtjänst för att höra om vigseln skulle direktsändas i svensk tv. Nej, det fanns det inga planer på.
Men kanske ändå att det var fler än jag själv som frågat, för igår hade jag ett mejl i min inkorg.
Så här lyder det:

"Hej igen Elisabeth,

Jag tänkte meddela dig lite goda nyheter. SVT kommer sända prins Harrys och Meghans bröllop den 19 maj! Hoppas du tittar.

Ha en fin dag!

Vänligen,

Nicki."

Ååå, hjälpas, så roligt det ska bli!!

Ikväll i kassan ....

Lillkillen Sebastian vinkar glatt när han kommer till kassan.
Mer än så .., han strålar med hela ansiktet.

Och så får jag veta att hans mamma kommer från en helt annan kommun,
jo, det är precis så han säger, åttaåringen som snart bli nio.

"Hon kommer från Östersunds kommun", förklarar han.

Då berättar jag att jodå, jag kommer också från en annan kommun, från Malå, långt ovanför Östersund.

Sebastians lillasyster är rödhårig och fräknig och säger att hon ska fylla fem nästa år.

Skämskudden ....

Helt ärligt tycker jag att det är för bedrövligt, det som nu händer i Svenska Akademien.
Så fruktansvärt bedrövligt.
Skamligt! som min pappa skulle ha sagt.

Att vuxna människor som troligtvis anser sig vara bildade och kulturella, kan uppföra sig så eländigt, det övergår mitt förstånd.

Nej, jag vet, man behöver inte skämmas å andras vägnar, men det är precis vad jag gör.

// AP skriver i en kommentar om Denise Rudbergs inlägg på instagram.
Det kan man läsa här.

Tisdagmorgon ....

Helt slut fågelfrö och jag hade ju bestämt mig för att nu får det var nog .., men jag klarar inte att se mängder med småfåglar komma till ett helt tomt fågelbord, så jag tar harry och bilen (möter sotaren just som vi ska åka och harry reser ragg och närmar sig ytterst försiktigt den där svarte typen) och kör till Harplinge, bara nån mil kanske härifrån, till Lantmännen.

Det är så himla trevlig personal i den butiken (som är jättestor och där finns i princip allting!) och efteråt, när jag lagt in ännu en tjugokilossäck med solrosfrön i baksätet, svänger jag förbi Börjes bageri och köper mig ett nästan ljummet bröd och så hemåt.

Just när jag svängt ut på vägen mot Särdal, ser det ut så här.

Och i bilen, på väg hem, tänker jag på gårdagskvällen på jobbet och på alla vänliga kunder. Jag tänkte på när vi pratade om vad vi heter - det var Katarina Lucia och där var Henrik Valdemar - och jag tänkte också på pratet om olika yrken .., hon som är lärare och vars föräldrar också har varit lärare och hur hon vittnade om att hennes mamma hade varit den verkligt pådrivande vad gällde barnens utbildning.

Och så, när jag körde hemåt, tänkte jag på hur det var i vår familj.
Pappa som gått 6-årig folkskola och som så småningom gjorde nån slags mindre klassresa, nej, han nämnde aldrig nånting om vikten av att läsa vidare. Eller kanske minns jag inte?
Jo, han ville att det skulle gå bra på prov, det kommer jag ihåg nu.
Skrev jag en fyra på fysiken, frågade han vem som hade fått en femma.
Och pappa tyckte att matematik var viktigt - ett ämne som han själv var intresserad av -.

Mamma hade också vuxit upp under knapra förhållanden, men med en stark familjesammanhållning som nog gav en hel del inuti-styrka och hon läste själv vidare och gick ut som kursetta i Umeå, då, färdig sjuksköterska.
Ändå minns jag mest att hon inte brydde sig i betyg och sånt.
"Gunnar Sträng, finansministern, ja, han var väl underkänd i matte och klarade sig bra ändå!" sa hon alltid.
Att vifta med aldrig så fina betyg (eller titlar), nej, det bekom henne inte.
Det var liksom inte det som var väsentligt.

Sånt tänkte jag på under hemvägen.
I Särdal upptäckte jag det som syns på bilden!
Åååå, så vackert det var och kvinnan hade tidigare på kvällen handlat i affären och försökt berätta var hon bodde, ja, men nu förstod jag ju!

Och nu är det tisdag förmiddag.
Det blåser isiga vindar, men solen lär ska visa sig senare idag.
Vaknade vid femtiden i morse av en sån härlig dröm; ja, aldrig blir jag klok på hur man - i drömmar - kan se människor så klart framför sig, människor som man aldrig har träffat och genast kan känna att man tycker om! Det är ju helt sanslöst! Jag såg till och med händerna helt klart och tänkte - i drömmen - att hur är det möjligt?

Det är såna gånger jag tror att vi människor lever nån slags parallella liv.

Dagens fönster ...

Hej Elisabet!

Ett fönster på en av "fiskeludorna" nedanför reningsverket.

Är det nåt att ha? 

Vårliga hälsningar

Solbritt

//Elisabet skriver: ja, tänk att det kan det verkligen vara! Och så roligt med ett fönster från Ystad! Tack Solbritt!

Kaffekoppen ....

Från Naturbokhandeln i Ottenby kom dom  här tre kopparna idag.
Härligt!
Nu får jag drickakaffe tillsammans med antingen strandskatan, kustsnäppan eller herr och fru ejder.

Vi bor ju på Ejdervägen och här fanns förut mängder med ejdrar, det gör det inte längre och jag kan sakna deras alldeles speciella läte; ett slags gurglande nästan.

Visst var dom fina, kopparna?

Jo, men det blev en massa glädje! 

Vad handlade det om den här gången .., ja, men det visade sig bli en blandad kompott.

Anna-Lena (förut i Tumba), men nu i Lönsås, hon kände glädje över att maken John nu blivit friherre och på heltid kan sköta om det där underbara huset som dom köpte tillsammans! Själv får hon pinna på och arbeta lite till. Det är utsikten från ett av fönstren som skymtar längst uppe till vänster.

ellem i Skellefteå hade varit på textilfest och lärt sig "kroka", lägg därtill att hon träffat en massa trevliga människor som givit henne såväl glädje som energi. Mindre roligt var det här bältrosen.

Barbro i Brämhult skriver så här:

På annandag påsk besökte vi Brämhults gård, som ligger alldeles i närheten.

En stor svinalänga från 1950-talet som gjorts om till en fantastiskt fin lokal. 

Den passar till en massa olika tillställningar t.ex ; fest, bröllop, föredrag, sång och musik, olika typer av träning och inte minst som lokal för en konstutställning.

Perfekt.Allt blev så lyckat. Vädret var strålande, konsten tilltalade mig verkligen, fina fräscha lokaler och trevligt café.

Å så fick jag chans att utöva min hobby - fotografering = NÖJD!

 

AP och Micke tillbringade delar av påsken i landet Halland. Efter all mat och all godis var det dags för gym och hon kände glädje över att bli så väl bemött på gymet, ja, dom kände sig välkomna och behövde inte ens betala! Det var där hon testade detta att hoppa över en häck, så där som hennes förebild Sanna Kallur. Hela 40 cm hoppade AP! Det tar sig!

Ulrika skriver så här:

Så jag har tillbringat helgen i Sörmland och lyssnat på favoritmusik och eldsprak och huggit ved och skrattat och sovit med en katt på magen och suttit i lä mot en ladugårdsvägg och känt solen mot ansiktet. Det är jag så tacksam för.

 

Barbro i Uppsala .., hon hade fått ett kärleksfullt bevis av sin S, ja, på att våren är på gång .., två små gula tussilago! Glädje!

Friherrinnan har haft besök av finaste väninnan Anne-Marie (ja, hon är verkligen såååå rar och go och omtänksam, det kan jag intyga och Shejken får gå på evighetslånga promenader flera gånger om dagen, ja, nästan mitt i natten ,-) ..,. hon har tagit sig ett kärringadopp i havet (igår) och hon har varit på ultraljud av hjärtat och det verkade inte alltför eländigt .., och sist av allt besök av Göran och Jenny.

Kerstin i Dalarna har varit trött och orkeslös en längre tid, men nu, äntligen hade hon i alla fall återfått lusten att SY! En fin väst till barnbarnet blev resultatet!

Och slutligen min egen glädje handlade om påskbesöket (dotter och bonusdotter med respektive) ., det var den supergoda middagen hos Eva och hennes Långe Man .., det var boken om fotografen/konstnären Severin Nilson (med 1 s) och det var värmen som kom och gårdagens dopp i havet.

Dagens fönster ...

Hej!

Det finns olika typer av fönster. Stora och små. Långt borta eller nära. Ja en massa olika bjuds det på här på bloggen.

Men det här fönstret, ett skyltfönster är väldigt speciellt för mig.

I lördags, den 7 april på årsdagen,  la vi några rosor när vi gick förbi.
När vi sen gick förbi där senare på kvällen var de borta... Hoppas de gav glädje till någon annan. Det sa vi då och log lite. Skyltfönstret det fanns kvar och det fanns för mig för ett år sedan också. .

Men nu ska jag lägga allt detta om detta åt sidan framöver, för jag har blivit mätt och överdoserad efter den senaste tiden. Nu ska jag vara vanlig igen och framförallt tacksam!

Turtlan på hemväg

// Elisabet skriver: men Turtlan .., ska jag inte lägga in den där fina bilden där ni står, du och din namne och ....?