Elvakaffe i uterummet och citrontimjan i en lerkruka och prat med nere-på-gatan-grannen Birgitta.
I nästan sextio år var Birgitta gift med Bengt-Åke, men nu är hon sedan något tillbaka änka och just idag är hon på besök i sommarhuset (som en gång var arbetarbostad, precis som pv:s hus), ty idag ska det enormt höga och döda trädet som står på deras tomt tas ner.
Birgitta är Vädur och storasyster - äldst av fyra syskon -, har arbetat med administration och när jag ber henne beskriva sig själv med ett ord .., tänker hon efter en stund.
"Jag skulle kanske säga att jag är s t r u k t u r e r a d, ja, jag tycker inte om kaos", säger hon.
När hon är på väg att gå hem igen, passerar vi busken som står vid växthuset - rosenripsen - och jag drar med händerna över bladen och säger "känn, så gott det doftar!" och då berättar Birgitta om dagarna i Spanien för en tid sedan och hur ljuvligt gott det doftade av apelsinträden!
Så var det idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar