Tips på sånt jag tycker om ....

1. Bäbisfabriken. 
DOX-dokumentär om världens största BB i Filippinerna.
Har jag aldrig förr tappat hakan av pur förvåning, så gjorde jag det när jag tittade på den här filmen som är gjord av Ramona Diaz.
Vilka kvinnor!

2. Så går en dag i Linneryd ...
En dokumentär av Ingrid Samuelsson, gjord 1962 och helt underbar för den som är född på 50-talet!
Så mycket igenkänning, även om det hela filmas i Småland. 

3. Alla bara längtar ...
En dokumentär om längtan .., ja, verkligen och det är mest kvinnor det handlar om.
Jag tyckte sååå mycket om den.
Martina Carlstedt har gjort filmen och den kan ses till den 18:e december i år.

4. Ask the expert ...., en indisk-amerikansk dokumentär.
Den 92-årige doktor Watsa har arbetat som gynekolog och sexualrådgivare. Nu har han en egen spalt i en av Mumbais större tidningar där han ger goda råd åt den som frågar.
Vilken härlig människa och vilken humor han har!
När journalisten frågar några ungdomar hur dom tror att doktor Watsa ser ut, svarar en av dem att "han är nog kring 40 år, har snygg fru och barn".
Programmet är långt, 1 tim och 18 minuter; det hade kunnat kortats ner rejält, tycker jag.
Jag delade upp det i två omgångar.
Här är länken till programmet.
Kan ses till den 29:e december.. 

5. Med sommaren kommer längtan .... (det är mycket längtan, ser jag).
Om Stadsmissionens pensionärskollo på Stenfasta och med gäster som har passerat hundraårsstrecket .., ja, det handlar den här dokumentären om. Det är inte bara längtan, det är en massa glädje och hopp också. Filmen gjordes 2004, så många av dem som är med i programmet finns nog inte mera.
Agneta Bernhardzon är filmskaparen.
Här är länken.

Och nu blir det godnatt!

Intressant information från Cecilia i Houston ...

Bilden: valkuvert i Ugglarp i höstas.

I ett tidigare inlägg idag, blir det prat om valet i USA och hur det går till.
Cecilia i Houston kommenterar då och jag tycker att det är så intressant, så jag lägger in hennes svar här, så får vi en bättre inblick i det hela, i alla fall där hon bor.

"Valet 2016 var det ett 58% deltagande, lågt men inga 30%. Mellanårsval som detta är det ofta lägre trots att det är viktiga val då också. Det är lättare att få folk att rösta när det är presidentval... I år har förhandsröstningen slagit rekord på många håll, inklusive här i Texas, så jag hoppas att det är många som röstar idag också. 

I Texas hoppas vi på att Ted Cruz röstas ur senaten! Förskräcklig man. 
Demokraten Beto O'Rourke är den jag hoppas och lagt min röst på. Tyvärr är ju landsbygden starkt republikansk så vi får se hur det går. Alla större städer är mer liberala, men våra röster väger ju liksom mindre eftersom det inte är ett proportoinellt valsystem... Frustrerande. 

Det är mycket som är direktval/personval här: schoolboards, domare etc så det blir mycket på valsedeln. Många röstar efter parti. Vi har elektronisk röstning i Texas (hur det ser ut det beror på stat) och det gick att välja efter parti den här gången och sedan fick man kolla valsedeln innan man tryckte på "rösta".

Bild 2. Utanför vallokalen.

Ännu en kommentar på samma ämne, från Cecilia som bor i Texas.

"Val är förresten alltid på tisdagar här och i UK där jag bott förut (men bara fick rösta i lokalval som svensk) är det alltid parlamentsval på torsdagar. Kanske vore det bättre om det vore på söndagar, men det finns ju de som jobbar då också och lokaltrafiken funkar bättre på vardagar... 
Vallokalerna här hos mig är förresten öppna 07-19 och förhandsröstningen pågick under två veckor, inklusive en lördag.

Checkar är på utgång men används fortfarande en del, bisarrt nog. Jag har ett checkhäfte och använder det någon gång per år för att betala en udda räkning. De flesta företag kan man skicka betalningar till elektroniskt (från bankkonto) eller betala med kreditkort (som ju också är elektroniskt, men du förstår nog hur jag menar)."

Tack Cecilia som tog dig tid att berätta hur du ser på det hela! 
Jättebra med information på det här viset!

Dagens fönster ...

Och ser man på, här kommer ett skepp lastat med en katt - ja, det kunde nästan vara sigge - men det är det inte, det är en katt som bor i Portugal hos annannan.

När jag skulle lägga in den här bilden, så valde jag att redigera den, men det har jag ju gjort en gång tidigare - då var det en bild från Guy - och det kan jag säga, att det gör jag inte om, jag menar, att inte fråga om lov först.
(Men du var inte arg Guy, men ändå ,-)

Så nu mejlade jag annannan och frågade och så här löd svaret: "Absolut! Motivet själv snarkar sitt medgivande!"

Och då bidrar jag med en bild av en annan snarkande katt.

Nämligen sigge nilsson.
Dom är lite lika, tycker jag.
Bilden tog jag för en timme sedan. Han ligger på en liten trädgårdsstol i växthuset och på finaste yllefilten, den som en gång tvättades i fyrtio grader och förvandlades till nånting tovat.

Och tack annannan för bilden!

En vanlig dag ....

En alldeles vanlig, ovanlig tisdag.
Luften är ljummen och vid halv åtta går jag ut och fyller på fröautomaterna, endast iförd nattsärken.
Bara ben och sandaler.
Och tänka sig, det är november!
I början, jo, men ändå.
Det första jag gör på morgonen, är att ställa mig vid sängkammarfönstret och så tittar jag ut.
Öppnar fönstret förstås, så där som min pappa alltid gjorde.
Och idag upptäcker jag att ekens lövverk har glesnat, nu skymtar sommarhusets tak hos Britt och Ecke. Man undrar hur länge dom orkar ha kvar det hela.

I vanliga fall lyssnar jag till USA-podden på onsdagar när det sänds (vid tretiden på em), men nu är det ju mellanårsval och dom är på plats där det händer. Nu sänds podden måndag och tisdag och onsdag också. Kortare avsnitt nu, men ändå. Ååå, så intressant jag tycker att det här är och en stor del i det har kvinnorna som leder podden - Sara Stenholm och Ginna Lindberg -, som får det hela att låta ungefär som att vi lyssnare också är med runt studiobordet, eller som här, på plats i Washington.
Tack! vill jag utbrista, till dessa madamer som så har väckt mitt intresse för vad som händer och sker, inte enbart i USA, där jag knappt har satt min fot.
Jo, två dagar, det är allt.
Från instagram och deras podd, har jag lånat bilden.

På väg in efter fågelmatningen passerar jag pv:s cykel.
Trotjänaren.
Igår cyklade pv inalles sju mil, till och från vikarierandet på skolan i Oskarsström.
Det var motvind på ditvägen och han var ovanligt mör när han kom hem vid femtiden och hungrig som en varg, ja, det var tur att jag stod med stekpannan på spisen och allt vi väntade på var råriset som skulle kokas klart.
Idag blev det bil till Trönninge, lite utanför Halmstad.

Ingrid-Bergman-rosorna passerade jag också.

Och den här ljufva skönheten!
Så vacker!
Dom övre rosorna är pv:s .., den här har jag planterat.

Det är länge sen gullpigan var på bild här inne, ja, mer än en vecka sedan i alla fall.
Såklart ska hon få vara med!
Lilla Nelly!
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och nästan varje gång får jag hålla gråten stången.
Och jag brukar titta på bilderna och komma ihåg hur det kändes när man kliade dig eller pussade dig på nosen eller på småtassarna!
Eller kände med fingrarna på dina lena öron!
Så tacksam jag är att vi fick vara med om dig!

Ja, dessa djur som ger en så oändligt mycket glädje!
Här Harry som hos Anders upptäcker en otäck hund i spegeln!
Hu, så hemskt!
S k a  han våga sig fram och nosa på den där svarta typen?

Nu blir det promenad med harry i solskenet!
Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn .., där utsikten genom museets fönster slår alla tavlor på väggarna. Tycker jag, alltså.

Här en länk till detta vackra i Bohuslän.

I Hamburgsund ....

Det är mycket som är annorlunda i jämförelse med det man själv har vuxit upp med.
Inte en enda minnestavla över någon som seglat under andra världskriget har jag sett (och var skulle dom ha seglat ...?) och inga monument över stupade och ilandflutna brittiska soldater.

Jag stod en bra stund och tittade på namnen på skylten.

Här en skylt från Kungshamns kyrkogård.
Så många livsöden.
Så många unga män som aldrig återvände hem.

Söndag ...

Och vi packar min väska med en fylld kaffetermos och några av pv:s gifflar och så kör vi till Harplinge, där hans moster Sonja bor. Vi vet ju, att ringer vi och förvarnar, då börjar hon städa ..., och Sonjas röra är ungefär som vår - fullt med papper och pennor och annat på borden - så vi är vana.

På väg in till hennes lägenhet, upptäcker vi den här finurliga katt-trappan.

Vi sitter vid köksbordet i det ganska lilla köket och Sonja berättar att hon just var på väg till Ankaret (min f.d. arbetsplats) för att posta ett brev och jag säger att brevet kan vi ta när vi kör hemåt och frimärken har jag i plånboken. Så vi sitter där i köket och pratar om ..., ja, mest om pensioner.
Kvinnopensioner.
Och jag skyller verkligen inte på någon annan än mig själv när det gäller den biten, men jag tycks vara i gott sällskap. Det är som om vi kvinnor på nåt sätt har trott att det hela skulle ordna sig ändå.

Och så pratas det om den kommande släktträffen i Ljungby om två veckor.
En "släktträff deluxe".
Den helgen blir det nog släktträff  för mig med, men i Hörby i Skåne, jo, men det blir bra.
Så mycket vi har gjort den här hösten!

Mitt i det vi sitter där vid köksbordet, ringer det i min mobil.
Det är Annika från jobbet och nu undrar hon om jag har möjlighet att komma och hjälpa dem, det är kaos och massor med kunder och inte har dom hunnit ta lunch?

Jag säger att det går jättebra och så packar vi ihop oss - och Harry - åker hemåt och på kroken i Gunnars rum hänger arbetskläderna redo och sen vänder jag om och ger mig iväg.
Två timmars arbete lite drygt blev det, sen lugnade det ner sig.
Ååå, så trevligt det var!

Upptäcker nya frimärken, men oj, så fina!!
Illustratör är Johan Pettersson.

Fina frimärken på rulle ser ut så här!
Lika fina dom!

Årets julfrimärken har även dom (som dom här ovanför) motiv av Jenny Nyström, men se, att ladda ner den bilden visar sig vara hopplöst.

Inget arbete är inbokat för mig den här veckan som kommer, men pv har fyra dagar inskrivna i kalendern, däribland morgondagens pass i Oskarsström där han tidigare arbetat i elva år.
et blir nog trevligt och det är högstadiet som gäller den här gången.

Nu ska jag titta på sista avsnittet av Allt för Sverige.
Har missat (eller valt bort) nästan alla dom tidigare.

Benved om Bohuslän ....

Benved sa...

och jag delar också gärna några minnen.När jag var tolv år och gick i sexan, gjorde vi en skolresa från Hakarp där jag är uppväxt till Göteborg. Vi skulle besöka liseberg och åka paddan. Jag var väldigt förväntansfull och brydde min lilla skalle mycket, med vilka kläder jag skulle ha på mig. Kjol eller byxor. Tror att jag valde byxor. 

På dit resan stannade vi vid en sjö, jag tror det var i Sandared. Matsäcken packades upp! Min fina omtänksamma mamma, hade stoppat in smörgåsarna i den alldeles nya frysen, för de skulle hålla sig fräscha. Men så klart var de fortfrande väldigt kalla när jag åt dem. Då tyckte jag synd om mamma!

Till saken hör att där jag gick i skolan fick vi ungar som inte hann hem på frukostrasten stanna kvar i skolan och äta medhavd matsäck, och de mackorna hann ofta bli svettiga o kladdiga när de låg i skolbänken.

Ett annat minne är från Hindås där det fanns en Marimekkoaffär som familjen besökte när vi reste till Göteborg. De hade så vackra o speciella både kläder och annat fint. 

//Elisabet skriver: det finns verkligen inte ord för att förklara hur glad jag blir när ni delar med er av era egna minnen. Tusen tack!!

Söndagsfönstret ...

Ännu en bild från frisersalongen i Porto.
Ser ni mannen som är på väg att släcka lyset .., han har nog plockat undan och ska göra kväll.

Tack annannan!

(Jag försöker få en översättning av ordet fernimpar, men hittar inget. Tänkte att det betydde frisör, men det kanske inte alls är så).



Här en liten film om hur det går till att fixa till ett stiligt skägg.
Dock inte i Portugal.
(Ja, det är en tävling, alltså).

Bergmans hushållerska ....

Så här såg det ut på DN:s löpsedel, det var när vi besökte Bohuslän.
Och nej, vi köpte inte tidningen - den skulle ju vänta på oss när vi kom hem -.

Bilden: Bäddinstruktion från Bergman till hushållerskan.

Väl hemkomna hade jag ett mejl från Eva i Tyresö.

"Se filmen på SVT play om hennes arbete hos Bergman !!! Den är gripande..", skrev hon.

Igårkväll, medan pv tittade på tv-pucken (där Västerbotten gick till final och nu ska möta Göteborg), följde jag Evas uppmaning. Och det ska jag säga .., att hos Ingmar Bergman hade jag inte blivit långvarig som hushållerska! 

Efteråt skrev jag på instagram, att hädanefter kommer ordet tålmodig - ja, för mig - att vara synonymt med Anita Haglöf. Det var ett otroligt intressant (och aningen skrämmande) program, gjort av Tom Alandh - och då vet man ju att det är sevärt -.

Här finns en länk till programmet, som för övrigt kan ses fram till min födelsedag den 15:e januari 2019.

Lördagsfönstret ...

Så här skriver Guy i Arvidsjaur: 

"Jag hittade detta fönster som jag tagit i mars 2013, när jag fortfarande levde i Thailand. 

Det är taget någonstans i Kanchaburi och uppfyller högt ställda krav på att varken vara för stramt eller skarpt."

//Haha Guy, jag looog så här mycket när jag läste det där sista! 

Men det är verkligen ett jättefint fönster! 

T a c k!

Ännu en kommentar ....

Ja, jag har verkligen spammat Instagram med bilder från resan till Bohuslän, men det är ju inte så att jag står med en piska och tvingar någon att läsa ,-)
Efter en av bilderna kom följande kommentar från lenadjelp, som förstås inte heter så, men det är hennes signatur på ig.

Och jag blev såå glad av hennes rader och tänkte - som så många gånger tidigare - att det bästa med sociala medier, det är kommunikationen som blir! Att det ena ger det andra. Eller helt enkelt: utbytet av tankar.

Så här skrev hon:

"Gokväll!!
Jag har studerat kartan noga nu och här kommer några minnen:
1983 åkte jag och en väninna till en vän i Göteborg. Hon hade fått av sin svärmor som bodde på Styrsö, 5 kg kokta havskräftor!!  Och vi satt och åt hela halva natten.

Dagen efter åkte vi ut till en restaurang på Särö och åt apfelstrudel och rosévin.

På Bohusfästning var jag som barn.

Och på ett fik på Onsala har jag ätit en underbar moccarulltårta.

I Lerum var jag en sommar hos min moster.

Och sist .., jag älskar Vårgårda puffat ris.

Och alla dessa minnen kom över mig tack vare din karta!"

// Till lenadjelp kan jag säga att en stor del av min barndom bestod av Vårgårdaris (så sa vi) till långfil, oj, så gott och geggigt det blev! Och tack som delade med dig av dina minnen och tack att jag fick lägga ut det här!

Köpte jag tidningen ....?

Nej.
Blev jag nyfiken?
Ja.
Lite. (eller ganska mycket).

Senare på dagen hörde jag henne intervjuas i någon radiokanal.
Då blev jag ännu mer nyfiken.

 .... är som baken.

Ja, jag förstår inte hur man - på ett ställe som Smögen - kan tillåtas sätta upp en sån här reklamskylt? Det övergår mitt förstånd.

Känslan av tivoli blir påtaglig.

Å andra sidan .., många kanske tycker att detta är helt okej.
Toppen, rent av.

Det är ju så det är, det här med smak.

En kommentar som fick mig att le ...

Bohuslän ...

Så här skriver Gunnar i Vaplan: 

"Har följt er med glädje via Instagram och sett alla fantastiska bilder.
Jag var i Smögen för drygt 50 år sedan. Då var Smögen ett fantastiskt ställe att vara på, nästan inga öppna handelsbodar bara mysiga typ "båthus" och massor av trevliga ortsbor. Inte så värst många turistbåtar i hamnen. 

Det var ett "kollo" i Grebbestad som lockade ner mig till detta område då. 
Alltså, det var inte själva "kollot" utan det var väl mer tjejerna som jobbade där som lockade :-)"

Dagens fönster ...

"Generationsmarkör är det på den här sortens frisörsalonger. De har nog inte många kunder under femtio. Fast jag misstänker att i ett land där inga sådana salonger funnits de senaste femtio åren skulle det stå hipsterskägg på kö utanför för att få uppleva dem!"

Så skrev annannan, madamen som bor i Porto, i Portugal.

Bohuslän ...

Ett oändligt antal bilder ligger och vilar i bildmappen, men för en gångs skull ska jag hålla mig lite kort. Bara säga att tre dagar i Bohuslän, med besök i Smögen, Kungshamn, Bovallsstrand, Lysekil, Fjällbacka, Hunnebostrand och så boende i Ramsviks Övergård .., ja, det var ungefär lika trivsamt som resan till Skottland eller mina dagar i Stockholm eller dagarna i Cornwall.

Mina barn brukar säga att "mammas senaste resa är alltid den bästa" och nästan så är det.

Men vad var det då som var så ljuvligt?
Jo, att bo i en fin liten stuga (om än bäddsoffan var måttligt skön, jag liksom ramlade ner nästan) och att tända värmeljus i det lilla allrummet och titta ut på en himmel fylld med stjärnor .., och att doppa sig i ett iskallt - och otroligt salt - hav .. att träffa hemifrånvänner som också flyttat söderut och på hemvägen: att sitta i ett inglasat uterum tillsammans med hon som följt med på bloggen sedan den startade - i tretton års tid ! - och prata om ovanliga namn och annat och så alla vansinnigt vackra vyer där vi bodde!

Smögen kan jag avvara.
Fastän det mesta var stängt, så fick jag mer känslan av ett tivoli .., det var butiker precis överallt och pv vittnade om en hamn som sommartid är fullproppad med båtar!

Och i en skål ligger snäckor och musselskal plockade på stranden, någon kilometer ifrån där vi bodde. Sällan har jag sett sååå blåa skal!

Nu ska jag läsa DN och sträcka ut benen på soffan Ektorp!

Dagens fönster ....

Är det inte alldeles underbart ...?
Det här är altanfönstret hos Gunnar i Vaplan, i Jämtland.

Kanske har jag sagt det tidigare, men om jag inte bodde här, då skulle jag kunna tänka mig att slå ned bopålarna i Jämtland. Jag tycker att det är ett så oerhört vackert landskap.

Nån slags resumé ....

I minst två veckors tid har jag hört pv öva på sin stämma inför gårdagens konsert i Halmstads nya konserthus - Najaden -.
När man bara hör en liten bit av en hel kör, blir man väl inte så värst inspirerad (eller hänförd), men det beslöts ändå att jag själv, friherrinnan och Sonja skulle ta del av det hela. Inte bara Halmstad kammarkör skulle uppträda, även en trio gitarrspelande gentlemän - "Guitars in motion" -.

Konserthuset visade sig vara jättefint (särskilt golvet!) , med två olika lokaler och där fanns möjlighet till servering i båda.

Rejält med toaletter var där också och fräscht och fint.

Inne i den större konsertlokalen (den som nog räknas som den verkliga) såg det ut så här.
En fantastisk akustik och ganska läcker ..., med en estrad som låg nedanför oss i publiken, ja, mer som en amfiteater. Konserthuset tillhörde tidigare (innan ombyggnaden) tidningen Hallandsposten och där hade en gång friherrinnan varit på studiebesök, berättade hon.

Fåtöljerna var bekväma, men armstöden alldeles på tok för korta och friherrinnan som är lång och reslig, fick kramp i benen av det - i hennes ögon - för korta utrymmet för just benen.



Hur var då själva konserten?
Jo, den var trivsam och det var vacker skönsång och nåt helt annat förstås än den där ensamma stämman som har ljudit från Gunnars Rum, där pv suttit vid pianot.

Gitarrherrarna var helt makalösa och berättade att dom har egen konsert om en eller två veckor, på samma ställe, men då tillsammans med några andra musiker.

Efteråt bjöds vi alla på vickning hos friherrinnan.

Det var paj och sallad och så kaffe och kaka och eld i kakelugnen och prat om dialekter (mest den halländska, eller enbart den) .., om låga pensioner .., bostadstillägg (eller att ha hoppats få och inte få just ett sånt) .., om möjligheten till extrajobb och lite sånt. Sonja pratar om att bli kvitt bilen, ja, det är nog många pensionärskvinnor som har den tanken, men då vore ju det bästa om man bor centralt.

För mig i Ystad, var det inga problem.
Det var nära till allt och ville jag åka på lillsemester, ja, då hyrde jag en bil över en helg, men slapp allt det som hör till .., försäkring, skatt och allt annat.
Inte alldeles enkelt är det..

Idag är det måndag.
Ny vecka.
Ny giv på handen

Ikväll blir det besök av L, kompis till pv sedan förra årtusendet.
Egentligen är hon från Slagnäs, men har bott många år i Halmstad och nu senast i Skellefteå.

Sängen i Gunnars Rum är renbäddad .., räkgrytan ska tillagas och själv har jag Filmstudio ikväll.
Kvällens film heter "Happy end" och om den kan man läsa här.



Nej, det kan man inte, men man kan titta på en trailer ,-)
Men  h ä r, kan man läsa om den.

Nu, en stund senare, ser jag att "Happy End" är där nästa veckas filmval.
Ikväll är det faktiskt en svensk film som heter "Amatörer" som visas.
Om den kan den eventuellt intresserade läsa här.

Dagens fönster ...

Utanför The Paris Church of  St Cuthbert i Edinburgh, där tittade annannan upp .., tog fram håven och fångade ett fönster! Och titta, så fint solljuset silas genom grenverket!



En tur på kyrkogården ..., då ser det ut så här.

Och vill ni höra lite klockringning (är det jag som har fel, eller .., visst ringer klockor i England, Skottland på ett visst sätt? Jag tänker genast på stort bröllop ,-), så kan ni klicka på den här länken.

Tack annannan för fönstret! säger jag.

Eftermiddag ....

Tredje promenaden idag med harry - för mig alltså -.
Iiiiisande kalla vindar mot kinden och trots fingervantar, så kändes det.
Blev förbipasserad av en kund från affären och hans två söner - alla på cykel -, som varit nere vid havet, men nu på väg hem.

"Det biter rejält nu!" sa han och trampade på mot Kustvägen och cykelbanan.

Stannade till vid hästhagen och småpratade med stoet och hennes föl.
Nu börjar dom bli vinterraggiga i pälsen.
Ingen hästskötare har setts till på ett tag och det är tomt i alla hagar utom den här, närmast oss.

Och bara en timme kvar tills jag ska hämta först friherrinnan och därefter Sonja, för vidare befordran till Halmstads nya kulturhus Najaden, där Kammarkören ska ha konsert, tillsammans med "Guitars in motion".

Här en liten film från invigningen.

Det här med paketen ...

Igår, på väg till Heberg och skoinköpet, lyssnade vi på radionyheterna och där var det då ett reportage om det här med hur den otroliga ökningen av postpaket i butikerna, ja, hur det på sikt bidrar till arbetsskador bland personalen. Det var axlar, nacke och knän som tog stryk och det även hos ungdomar som inte arbetat så länge i butik och med posthantering!

För det är ju så, att det är inte bara en gång som paketen plockas upp.
Först ska dom tas ur den här buren (eller jättepappkartongen som dom kommer i) och tro inte att paketen ligger fint sorterade, nej, det ser ut så här som på bilden, huller om buller.
(Och jag förstår också att den som packar buren inte har den tiden att stå och lägga dem prydligt, ungefär som när man sorterar tallrikar i skåpet hemma).

Sen ska alla paket registreras och läggas på avsedd plats i ett trångt utrymme.
Stora paket, upp till 20 kilo, får stå på golvet och  r i k t i g t  skrymmande paket förvaras på lagret, ja, något annat alternativ finns helt enkelt inte.

Så här kan det se ut i november och december och då är det bara dom "vanliga" paketen ni ser.

Under tiden som man tar hand om nyinkomna paket, kommer förstås kunder och hämtar övriga försändelser och efter några timmar, då är det dags att lämna ut (bära) paketen som kom den här dagen (inte alla, men många), så det är inte bara en gång som man hanterar försändelserna.

Längs den vänstra sidan är det fyra hyllplan, plus att dom lite större paketen står på golvet, under hyllorna. Att ta ner paket från den översta hyllan är inte alldeles enkelt för den som är 1,64 i strumplästen ,-)

"Men att ni inte bygger ut!" säger kunderna.

Ja, men det är inte så enkelt. I en stor butik kanske det finns plats och utrymme, men i såna här mindre .., ja, då blir det knepigare.

Helt ärligt förstår jag inte hur det här systemet ska fungera i längden, då det troliga är att nätförsäljningen hela tiden kommer att öka i omfång.

"Men ni har väl hjälpmedel vid lyft och så ...?!" säger många.

Titta på dom två övre bilderna!
Hur skulle den lyften vara konstruerad när paketen ligger så här?
Och hur lång tid skulle det ta?
Kunderna skulle få vänta hur länge som helst på sina paket.
Och bakom kassan .., ja, då kräver det VÄLDIGT gott om utrymme och i slutet av november och december kanske vi får fyra, fem såna här burar ..., andra butiker tolv, tretton burar!

Allt det här pratade vi om i bilen, då .., igår .., på väg till Heberg.
Jag undrar om det till syvende och sist inte kommer att bli nån slags återgång till postcentraler, ja, jag förstår inte hur det annars ska fungera? Och då kommer den personalen förstås att få problem med axlar, nacke och knän.., det blir en evig rundgång.

Och jag då ...?
Beställer jag från nätet?
Svar: ja.
Till och med pv ( som i grunden ser miljöbekymmer med paketen, då så väldigt mycket går i retur och det blir ett evigt fraktande med postbilar)  har beställt varor på nätet.
Skidbyxor och jacka från Norge, en pannlampa inför Nattvasan, skidspetsar och en VHF-radio.

Dagens fönster ...

Barbro och hennes glasmästar-make är i Stockholm och har upplevt Magnus Uggla på Göta Lejon.
Bodde gjorde dom på Hellstens Glashus på Söder och här kan man ta en titt på hur det ser ut i det hotellet. Färgglatt är bara förnamnet!

(Färgglädjen i all ära, men det som fångar min blick, det är stekgrytorna på frukostbuffén som gör att det ser så hemtrevligt ut, tycker jag).

Här en bild från ett av hotellets badrum.
När vi för några år sedan hyrde rum i en liten by i Skottland, såg handfatet ut så här.
Det var då jag tänkte att ååå, så obekvämt med en sån här bytta .., jag nådde knappt upp till "skålen"!

Tack Barbro för att du tog dig tid att ta fram håven!