Seglingssemester, dag 1. 

Skallkroken - Torekov.

Så kom vi då oss äntligen iväg med båten.

Först någon timmes göra-i-ordning-allt i hamnen .., prat med båtgrannarna från Helsingborg (en av männen var ursprungligen från Sundsvall), några dopp i havet .., (nytt prat med en haverdalsbo som på "övertid" arbetar som narkosläkare, bland annat har han tjänstgjort i Seattle i USA) och en annan båtgranne förklarar att mannen som seglar med f.d. sundsvallsbon, han kan minsann allt om båtar och detta att fixa och reparera, så hade han varit på plats när det var som mest eländigt, ja, då hade han nog ordnat det. 

Nåväl. 

Avresa klockan 11.20 från Skallkroken och allt går bra.

Motorn går som en klocka. 

Vi är sååå glada, men mest  l ä t t a d e.  

Sprillans nytt batteri båten gör stor skillnad.

Inte mycket till vind, men alldeles lagom.
Pv dörjar makrill (tappar en, en är för liten och får återvända till havet) och själv sitter jag på akterdäck och njuter av solen i ansiktet och tänker att bättre än så här kan väl knappast livet vara.
Vi kör med kapellet uppe, alltså som ett tak och det blir perfekt för Harry som då ligger i skuggan. 

Ja, skönt för styrman också, för den delen. 

Ankomst till Torekov fem timmar senare.

Svårt få plats .., vi ligger nu fyra båtar i rad längst ute innan gattet; en inte så populär plats då det kan gunga rätt bra när båtar kommer och går, men jag tycker om den, lätt att komma av och på och nära till en badstege! Däremot långt till dusch och toaletter. Eller långt och långt .., men inte jättenära i alla fall.

Hallands Väderö ligger nära och fem gånger dagligen går färjeturer till och från ön .., och när båten återvänder hit till hamnen, ja, då kan man i alla fall konstatera att social distansering .., ja, det finns bara inte! Mängder med människor står likt sillar intill varandra på däck!

Det visar sig att båten framför oss, den har pv en gång suttit i och blivit bjuden på whisky i!
Nu sitter där en man i vit t-shirt och ser ut lite som en bohem.

Ja, men det är ju helt otroligt, jag menar det här med pv och att han för kanske fyrtio år sedan satt just i den båten. 

Hur kom det sig?

Jo, det var i mitten av åttiotalet och han hade lämnat av kompisbesättningen och gick så i hamn i Mörbylånga på Öland, lade sig längs med kajen och lite längre fram låg den här båten. 

Det blev lite surr som det så ofta blir och mannen på den båten berättade då att han skulle segla till Västindien - och jag tycker ju att båten syns ju så himla liten -! 

Pv var kanske trettio .., mannen tio år äldre.

Kom han till Västindien?

Jodå! Den nuvarande ägaren berättar att mannen, Olle Landsell, även har seglat till New Foundland!
Då såg den ut så här.

Denne Olle skrev dessutom en bok om det hela som pv har läst och pv:s brorson med kompisar har också läst den och blev så sugna på att göra samma sak och gjorde det också. Till Västindien, alltså.

Den reslystne mannen heter Olle Landsell. 

Bilden: Harry beundrar utsikten .., jo, nog är det fint i Torekov.

För övrigt, vad har vi då gjort?

Jo, vi har ätit en ytterst spartansk middag bestående av det vi hade i kylen hemma och som vi plockat med oss: filmjölk, gott danskt rågbröd inhandlat hos fiskhandlaren i Haverdal, kokt ägg i skivor, lite lufttorkad skinka .., och så fick Harry mat också. Några torra apelsiner, en halv fetaost och lite annat finns också, plus det pv handlat när han löste hamnavgiften.

Eftersom båten är längre än tio meter - det skiljer bara femtio centimeter - blev det hundra kronor dyrare i avgift, nämligen 375:- per dygn och det är ju mycket, så det var bara att dela på kalaset. I morgon är det min tur att hålla mat (funderar på ärtsoppa .., det är ju billigt ,-).

Därefter har jag tagit mig två långa simturer (från båten går man till badstegen på mindre än en minut!) och vattnet var mer än ljummet .., och där var gott om icke-brännmaneter, men hjälp, så härligt! När man simmar ute en bit kommer man till kyligare stråk och det är bara sååå skönt! 

Just nu har pv tagit harry på promenad och ett bad i havet .., medan jag har plockat ihop lite här i båten. Funderar på att sova här i sittbrunnen i natt .., det är varmt så oj ...!

Lite senare, klockan 20.00 ... då ser det ut så här.

Nu börjar Harry känna sig hemma på båten, det märks. 

Av och till lämnar han sittbrunnen och lägger sig på däck/rufftaket och tittar ut över världen. Och nej, han behöver inte ha flytväst när vi ligger så här nära kajen och det är så enkelt att ta sig upp, om han nu skulle dråsa i. Flytväst har han när vi seglar. 

Det är ju gräsligt för honom med flytväst i den här hettan! 

Lägg därtill svart päls .., så kan ni ju ana! 

Ännu lite senare: 
Här har strömmen gått i hela Torekov och stor glädje när den återvände.
Grannbåten - den som pv suttit i en gång för länge sen - har givit sig av för att nattsegla norröver.
Hu, så hemskt! Det hade jag aldrig vågat.

Dagens fönster ....

I Ystad bor Annika Lundberg, men hon är nästan lika ofta i Malmö.
Det är ju hur nära som helst - bara att ta Pågatåget och ge sig av - och det gör hon och dottern Saga stup i två.

Igår lade Annika ut helt ljuvliga fönsterbilder just därifrån.
Jag frågade helt ogenerat, om hon kunde tänka sig ..:?
Det kunde hon.

Så .., stort tack Annika!
På nåt sätt har jag ju också en slags kärlek till Malmö, kanske mest för att där bor sonen med familj, men där har även AP bott.

Bilden - och andra läckra fönster - finns på Annikas instagramkonto.- ALISA 73 -

Torsdag i juni ...

Det lär ska bli vansinnigt varmt även idag och jag vattnar i växthuset och i rabatten tidigt på morgonen. Kånkar på vattenkannor, fyller på vatten, kånkar igen. Om och om och om igen.

Smörjer in mig med Nivea solskyddsmedel, nr 30, men får våldsam reaktion i mitt högra öga, som nu är rejält svullet. Tårarna rinner.

Det var planerat att vi skulle segla iväg igårförmiddag, men det ville sig inte.
Mer än en man - däribland en mekaniker som brukar hjälpa till i hamnen (med krånglande motorer) - försökte luska ut vad som felades, men icke sa Nicke.
Enligt säljaren var alla batterier nya och när det kollades med mätare, så såg det ut så.
Till sist struntade pv i vad som visades, utan åkte iväg och köpte ett nytt startbatteri och ser man på, då fungerar allt som det ska!

Alltså bär det iväg om någon timme.
Håll tummarna!



     

Dagens fönster ....

"Fönster ut mot inglasad balkong och med vildvuxna orkidéer".

Så skriver Monet som är avsändare till bilden.

Tack! säger jag.

Dagens fönster ....

Under ett besök i Skånes Djurpark i Höör i Skåne, tog Hedgrenskan fram håven och se där .., ett fönster fyllt med moln!

Tack Kerstin!

En sån skulle man snubbla över ...
(Utdrag från dagens mejl från min syster i Australien ...).

Grått, regnigt och kallt, ca 13C.  Denna juni kommer att gå till historien som den

blötaste och kallaste junimånaden i mannaminne och resten av vintern lär inte bli mycket bättre, så det blir att hålla till inomhus i ide. 

Härom dagen var en man i Ballarat, Victoria ute i naturen på promenad med sin hund. Då snubblade han på en GULDKLUMP värd 4000 dollar! Själv snubblar jag bara på vanliga stenar.

Birgitta

Dagens fönster ....

"Under mitt lufsande Hidinge runt, då passerar jag här flera kyrkor. Denna är fullkomligt fantastisk, utöver just denna gavel! Borde nog ta reda på varför just detta fönster någon gång murats igen?"
//Kattis

Så skriver Kattis i Närke och tänka sig, att den madamen har födelsedag just idag! 
Grattis, grattis och tack för att du tog dig tid att vara fönsterfångerska!

Måndagkväll i slutet av juni ...

Och mest hela dagen har jag ägnat åt att köra fyra, fem olika maskiner med tvätt och allt fick torka ute i det fria och det gjorde det också; kanske tog det fyrtiofem minuter så kunde jag plocka ner och vika ihop lakan och örngott och allt det andra.

Vid sjutiden ikväll blev det inköpsrunda till den som inte vågar sig in i butiker.
Eller knappt får.
Till sjuttiplusare.

Kaffet stod klart när vi kom med varorna och det blev en timmes samvaro kanske.
Plötsligt kom ett våldsamt skyfall .., och inte långt därefter såg vi en  t r o m b  som gick över havet, i riktning mot Vilshärad!
Den här bilden tog jag i all hast .., stod och tänjde mig över häcken när den halvlånge sprang ner mot stranden för att titta på detta fenomen och från honom har jag fått så läckra bilder på tromben, men dom är tagna av deras granne och jag har inte frågat om lov för att visa bilderna, så dom får anstå.

Så iväg till hamnen i Skallkroken där pv skulle testa båtbatterierna.
Om detta säger jag inget.
Men så här vackert var det i alla fall.

Det syns inte på bilden, men mot Särdal till såg jag säkert en sju, åtta kitesurfare vilka flög omkring som tussar i luften .., vinden var ganska ljummen .., och på hamnens ställplatser stod ikväll fem husbilar.

Tomt och tyst blev det när lillkillen - tillsammans med sin mamma och pappa - återvände  hemöver. Det kändes i hjärtat.
Och hur väl minns jag inte hur ledsen min pappa var så snart vi varit hemma på liten semester och sedan skulle ge av oss till södra Sverige igen. Då brukade han ta fram den röd-blå-vitrutiga näsduken och torka tårarna.
Själv kunde jag gråta i tio mil rakt av.
Tyst gråt.
Vände mig bara åt sidan och tittade ut genom bilrutan.
Tårarna rann, men inget snyftande.
Barnens pappa körde bilen och sa inte ett knyst.
Han förstod.

Dagens fönster ....

Ännu fler fiskar i håven .., och även detta från Mértola i södra Portugal.

Tack annannan!

Söndag ...

Och som vanligt när själva livet kommer emellan - det där andra livet som inte är det vanliga - då glömmer jag bort bloggen. Eller inte helt glömmer bort, men den får anstå.

En kort resumé: midsommarafton firades hemma ute på gården. Det var Eva och hennes halvlånge man, men inte friherrinnan som försmäktade i värmen och blev hemma i Steninge - förmodligen i skuggan - och Sonja fick vi aldrig tag på, så det blev fyra.
Hela kvällen satt vi utomhus under plommonträdet .., och inte en droppe regn kom och vi sa unisont att detta blir en kväll att minnas.
I alla fall en midsommarafton.

Innan gästerna tackade för sig, kom sonen med familj från Malmö och en glad liten krabat var som ett enda solsken och har varit precis så sedan dess.
Idag fick jag äran att vara barnbarnsvakt medan övriga (sonen, Maja och pv) tog sig en nästan 1 mil lång löprunda,. Vi gick johanssonrundan - Elliot i vagnen - och tittade på får som kissade och jag häpnade över att när en började, satte övriga får igång att pinka också! (Dom hörde väl strilandet och blev nödiga, kanske?).

Och vi gick mot lilla hamnen till och lillkillen plockade stenar och ännu mera stenar och tittade på fårlortar och hästspillning och vi såg motorbåtar och trailers och bäst av allt: två traktorer vilka var parkerade på höjden mitt emot Fabrikör Johanssons stora hus.

Och jag ringde upp lilkillens farfar på facetime och det blev ett stort smajl från den lille .., farfar är poppis!

När övriga kommit hem från springandet, då möttes vi nere vid stranden och då blev det dopp i havet, men bara för två av oss .., hon som är farmor och hennes son!
Ljuvligt.

"Men det är mycket varmare i havet i Malmö!" sa sonen om och om igen.
Ja, ja. Det är väl så himla långgrunt och lätt att värma upp, tänkte jag ,-)

Och så träffade vi en golden-valp som var tre månader (ännu är) och hon var förstås go som gull, säg den valp som  i n t e  är det ! Stor glädje för lillkillen! Ja, för oss alla. Och Maja sa att "ja, du Anders .., en sån hade jag inte sagt nej till!" och det lär han komma ihåg.

Igår eftermiddag fick vi även besök av Hilda, Patrik och deras lillkille Edvin, som är åtta månader äldre än bonuskusinen Elliot. Som det är med barn i den åldern, så blir det inget lekande direkt, utan mer att dom är intill varandra eller försöker göra samma sak, helst
med samma spade/hink/boll.
Himla trevligt var det i alla fall!

Mesta delen av tiden satt vi ute på gräsmattan .., med lagom avstånd från varandra, även om det inte var medvetet, nej, jag upptäckte det på bilden jag tagit .., att vi sitter just så, med kanske två meters mellanrum? Har vi fått in detta så till den milda grad i huvudet, att det numera sker per automatik? Tvåmetersavståndet, alltså?
Inga kramar längre.
Inte ett enda handslag på evigheter!

Nu är det alltså söndagkväll.
Kanske blir det seglats av till veckan .., kattskötare och ekorrmatare ska kontaktas och växthusvattnare också, ja, det är mycket att tänka på. Kanske borde man bo i lägenhet om man ska ut på längre seglatser?

Just nu sjunger Katie Melua "Bridge over troubled water" ... sååå vackert är det och om någon nu tittar in här, så hoppas jag att ni har haft en på alla sätt och vis härlig helg!

Lite mer om fönstret ....

Så här skriver annannan och jag tycker att det gör så mycket för gårdagens fönster.

"et går visst inte att läsa på fotot som jag hade hoppats, men det lilla kortet som sitter i dörrfönstret annonserar ut den här killens tjänster som naturguide.http://www.pedrobravoguia.com/. 
Vid sidan om dörren fanns en liten skylt med ett kvinnonamn och konsthantverkare."

Spridda skurar från en annan tid. 

Nämligen från samma datum för fyra år sedan.

Det var då Emma tog studenten. 

Klänningen hade hon beställt via nätet och när den - på den stora dagen - skulle tas på, visade det sig att dragkedjan kärvade! Det blev som en stor glepa just där pilen är!

Om jag säger att det blev  p a n i k, är det ingen underdrift! 

Det blev exets fru Karin som blev dagens hjältinna, hon fixade att lirka och lirka ännu mera, tills dragkedjan gick upp. Och ja, det hade ju varit trevligt om Emmas mormor ordnat det hela, men hon är ju ingen hit som sömmerska och säkert hade hon, dvs jag, bara ryckt till och så hade hela dragkedjan rämnat. 

På skolgården i Upplands Väsby samlades föräldrar, syskon,, släktingar och vänner till studenterna. 

Detta var i en annan tid. 

Det var då, när man fick röra vid varandra. 

Stå nära. 

Kramas. 

När alla sprungit ut, filmade jag en turkisk familj vars son tagit studenten. 

Oj, så dom sjöng och dansade där på skolgården och det var bara så  l ä c k e r t!

Där var väldigt mycket äldre medlemmar ur familjen som deltog i dansen - alla var med -!

Härligt!

Efteråt. 

Och dragkedjan höll. 

Bakom mig stod en man som hade så fina skor. 

Ja, enligt mitt sätt att se, alltså.

I mitten av juni hittade jag en lapp på vår ytterdörr. 

Det var en hälsning från Tryggve Tirén, den unge och långbente mannen som övernattade hos oss ett år tidigare. Nu tittade han förbi med sin mamma, men jag var ju på jobbet. 

Då kom han dit i stället och den här lappen upptäckte jag senare på kvällen.

Samma år och samma månad, vandrade den minnesgoda Cecilia N pilgrimsleden i Spanien. Den sjuttonde juni 2016 var detta dagens fönster och det var Cecilia som hade tagit sig tid att plocka fram håven. 

Och dagen därpå, den sjuttonde juni, visades ett fönster från Zagreb där annannan då hade varit - eller möjligen ännu befann sig - och även hon hade håven med sig.

Så var det då. 

Dagens fönster ....

 

"Hej! I helgen var vi i Mértola i Alentejo i södra Portugal.
Jag fångade några fönster åt dig", skriver madame annannan. 

Den porten påminner väldigt mycket om den som fanns på Regementsgatan 19 A i Ystad, det vill säga, där jag bodde i lilla 1:an på 31 kvadratmeter.
När jag skriver det här, kan jag exakt komma ihåg gnisslet när man öppnade porten och dunsen när dörren gick igen.

Foto: António Ernesto Martins.

Titta, så vackert i Mértola! Floden heter Guadiana.

Och här trivsam bloggläsning .., svenskar på besök just här som berättar och visar bilder.

Bäst idag ...

Det var nog överraskningsbesöket av Susanna och Mymmel (mor till pv:s Hilda, det är Mymmel som sitter till höger) och jag tycker ju så mycket om spontana besök .,. då vet man att människor kommer bara för att dom  v i l l.

Nu hade dom två väninnorna varit ute på vift .., bland annat till Solhaga Bageri i Slöinge, där det kalasats på toscamazariner som inte är av denna världen! Susanna (sjuksköterska, lillasyster och född i Uppsala) berättade att hon har en vision att hon en gång i livet ska fixa att baka just så smarriga toscamazariner, ja,  som dessa som dom åt idag!

Jo, men det var ett så härligt besök.
Lättsamt som alltid när Mymmel är med.

Annat  trevligt .., bilden som kom från Eva i Tyresö, men just nu i landet Halland.
På väg till stranden upptäckte hon herrarna Fasan vilka satt så fint, som på parad, så
Eva valde att vända om till sommarhuset ..., ville inte skrämma dessa tjusiga fåglar.
Sen kom bilden till mig.
Tack Eva!
Hoppas att din eländiga gikt ger med sig!

I fjol den här tiden, hade jag våldsamma besvär med allergi.
Dagarna i ända rann det vatten från mina ögon .., jag fick tacka nej till kassajobb, då det var som om jag befann mig i ett akvarium fyllt med vatten .., så obehagligt med synen som liksom tackade för sig!

Så småningom fick jag tid till ögonmottagningen på Halmstad lasarett.
I väntrummet - där jag var helt alena - upptäckte jag en bok med titeln "Över Stockholms vatten" och boken var underbar .., med bilder från jag vet inte  h u r  många broar och med fakta kring varje bro.
När jag kom hem gick jag in på bokbörsen.se och beställde ett exemplar.
Jag tycker fortfarande om boken.

Alltid intressant med såna här dedikationer, tycker jag.
Hälsningen är daterad med två datum.
Kanske fick Vera boken i augusti 2005?
Och tänk, att Bengt använder sig av pricksystemet, precis som jag själv. ...

För fem år sedan .., besökte Anders och jag Anna och Micke i Ghana.
Efter några dagar i Accra, tog vi (sonen och jag själv) inrikesflyget till Kumasi  där vi blev hämtade av två herrar vilka arbetade på det barnhem där vi skulle lämna av mängder med kläder, leksaker, pennor, papper, ja, allt möjligt - alltsammans gåvor från givmilda människor i Malmö och Haverdal.

Det blev en resa rakt in i bushen och ett äventyr jag aldrig kommer att glömma! Dessutom så roligt att få resa med sin ättelägg; det hade jag bara gjort en gång tidigare och då med en tonårig Anna till England. Det var också så himla roligt!
På bilden befinner vi oss i lektionssalen.

Skolmatsalen.
Ibland ser jag bilder från svenska skolmatsalar och skillnaden är himmelsvid.
Detta var alltså den sextonde juni 2015.
Själva skolköket var mer som carport .., ett tak och några brädväggar .., det mesta var öppet. Fanns det alls rinnande vatten?

Ja, det var lite spridda skurar från den här dagen.
Nu mot sängen!

Som att titta in i en annan värld .....

Foto: Michael Benanav för New York Times.

Älskar sånt här!
New York Times låter oss ta ett skutt ut i världen.
Här ., från Indien! 

(Nu betalar jag en billig peng var månad för att ta del av - inte allt, tror jag - , men tillräckligt mycket för att jag har hur mycket som helst att läsa!)

Och Gud, så vackra tänder människan har!
Vilket leende!

Foto: Michael Benanav för New York Times.

Hos barberaren.
På soffan ligger en man och sover .. , kanske nummer tre i kön?

Om fotografen/författaren kan man läsa här.

Dagens fönster ....

.... fångades i det rum där pv huserar nattetid.

Utsikten är mot öster.

Nej, jag visste det inte! 

Ja, att oxeln är Hallands landskapsträd.
Än värre var det ju att jag inte hade koll på Västerbottens val av träd, men det var ju i och för sig rätt enkelt att räkna ut. Björk, förstås. (Umeå - Björkarnas stad är ju residensstad!)
Och Lappands träd är också ett logiskt val: fjällbjörk.
Här finns hela raden av dem!

Det har varit en alldeles övermåttan ljuvlig dag och en lika fin kväll.
Cyklade till affären och handlade tre kassar mat - enligt lista - till vännerna i Haverdal. Den halvlånge kommer då med bil och stannar till utanför butiken och så får dom sina varor, jo, men det fungerar bra.

På väg till affären mötte jag pv som kom cyklande.
Vi stannade till en stund - hade en slags cykeldejt - innan vi susade vidare åt var sitt håll.
En dag kvar nu för honom.

Senare ikväll tog jag egen promenad .., jag gick johanssonrundan som är så vacker och nu hade någon vänlig själ klippt längs stigen ner till reservatet och det kändes bra .., vi har ju gott om huggorm här och är stigen igenvuxen känns det aningen oroligt att gå i sandaler och inte ha någon som helst koll.

Träffade en rar kvinna med sin australiensiske (eller om man säger australiske) kelpie som såg ut som Ulrikas hund Qvick, men mindre, tror jag. Hunden - som för övrigt var en tik - hette Vigga och var så glad och alert och Viggas matte var ute och löptränade .., hon var uppvuxen i Falkenberg, bara några mil härifrån, men bor nu i Stora Skipås.

Så vidare.
När jag kom till en ganska stor flock får, slog jag med ned på en sten och ett av fåren  kom - efter viss tvekan - sakta fram till mig och jag sträckte ut handen och småpratade lite med den gråkrullige, som till sist lät mig klappa och klia hen runt öronen och alldeles varm inombords blev jag.

Sist av allt mötte jag det här glada gänget.
Förr träffade jag dem ofta i affären och det tog lång tid innan jag lärde mig namnen på töserna - jag blandade alltid ihop dem med två andra i samma ålder -  Meja och Tova - men ikväll satt namnen på plats .., dom heter nämligen Siri och Alma.

Längst till höger står Siri och framför henne lillsyrran Alma.
Rara, goa töser!
Deras mamma heter Frida och är arkitekt.
Det hade jag noll koll på, men vi kom att prata om vilken skola flickorna går i (Haverdals byskola) och inte i den nybyggda och såå fina Steningeskolan och det var då jag fick veta att mamman, ja, att hon var en dem som stått för arkitekturen!
Om detta pratade vi en bra stund.

Nu är klockan tio över elva.
Pv har gått i säng .., Harry ligger uppe i min säng och väntar på matte .., nån ny norsk serie på SVT (eller kanske inte ny, men för mig) och imorgon är det tisdag och således pv:s sista dag för den  här terminen.

Han påstår ibland att han nu ska bli pensionär på riktigt .., ja, fast om nån nu vill vara ledig i några veckor, så kan han ställa upp.
Känner jag honom rätt ., så .., ja, just det.

Ajöken, sa fröken.

Relativitetsteorin ....

Min egen upp-peppningsbild. 
Den togs någonstans i Bohuslän på vår första (tror jag) gemensamma semester.
Pv längst till vänster. Det handlde om krabbfiske.

Vaknar till den allra ljuvligaste fågelsång och jag skyndar mig att fånga den på mobilen .., tänk, att en gråkall vinterdag ta fram detta och bara lyssna .,. och spela upp det om och om igen och tänka på hur härligt det var och kan bli igen.
Vilken glädje!

Textar senare en liten skylt angående det inställda midsommarfirandet i Steninge; en skylt som jag ska lämna till friherrinnan som ansvarar för den biten (skyltningen) och igår blev det en större variant av samma tema. Så roligt .., och så länge sedan - minst två år - som jag gjorde nåt liknande och det är på gränsen till att jag känner mig ringrostig.

När jag sedan ska köra iväg med skylten, då är motorn stendöd..
Jag  b l i r  ... nej, inte tokig, men less.
Hämtar batteriladdaren, kopplar sladdarna (känner mig som värsta mekanikern!) och kollar att åtminstone den fungerar.
Jodå, det gör den.

Sen kommer skylthämterskan.
Vi sitter i skuggan under körsbärsträdet, äter var sin glass och pratar om .., ja, värmen mest. Och bilbatteriet. Och båten. .

Efteråt, när friherrinan givit sig av, läser jag ett mejl som finns i min inkorg.
Det är från Catharina i Trelleborg, hon som hade så härligt röda naglar, då, när vi en gång träffades i Malmö.
"Vi satt vid vattnet och solen strålade", skrev jag då som underskrift till bilden.
 Då, när det begav sig.

Jag har klippt ut ett tvärsnitt från hennes rader från igår.
Så här står det:

"Idag är det tid hos perukmakaren och eventuellt ska jag raka av mig håret. Jag har inte bestämt mig än, för håret sitter fast, men jag vet ju att det börjar falla när som helst. Får väl ta ett rådslag med personalen där, de har mer ju erfarenhet."

Sen tänker jag att detta med bilbatteriet är ingenting. 

Dagens fönster ....

Så här skrev den flitiga fönsterfångerskan i Portugal:

"Här kommer ett direktfönster!
Vår granne har haft hantverkare sedan början av april. Idag är de nästan inne hos mig - det här är från mitt arbetsrum.
Eftersom jag har jobbat hemma varenda dag de har varit igång, och bullernivån ibland varit rejäl, är jag nu ganska trött på dem ....".

//Dom där tre punkterna säger ju en hel del, hälsar Elisabet.
Och tack annannan för bilden! Jag försöker luska ut om ni bor högt ..,  mannen verkar i alla fall inte orolig att dråsa ner på marken.

Ps. När jag ska länka till fönsterfångerskan, brukar jag bara skriva en ett v på sökraden, så kommer genast Världen sedd inifrån upp. Inte nu längre. Nu kommer Volvo Penta båtmotor upp först av allt :) Ds.

"Löser det mesta, tre bokstäver ...".

Ja, den som löser korsord, känner igen ordet, om än kanske inte i den meningen.
Men idag löste sig mycket. 
Halleluja!

Vi cyklade till hamnen och pv hade innan dess länge suttit och tittat på en youtube-film som handlade om båtmotorer och nu gjorde han ett nytt försök att förstå sig på vad som hänt. Själv tilldelades jag den ärofyllda rollen som vattenpåfyllare av en "burk" i motorn och pv syntes glad, sa att ja, men nu fungerade i alla fall den biten, dvs, att impellern och vattenpumpen fungerade.

En tyskflaggad båt låg intill oss (båtgrannen är borta, då kan andra använda den platsen), men det paret syntes knappt till. (Bara en partentes).

Så blev det fika i vindskyddet och sen fortsatte pv med felletandet, allt medan jag cyklade en bit bort och parkerade min cykel så där som den på bilden. Där gick jag ned och badade i omgångar.

Redan dessförinnan hade jag frågat en av dom som tillhör styrelsen i hamnen, om han möjligen kände till någon båtmotorfixare. Jovisst, det gjorde han och vips, så hade pv fått reparatörens mobilnummer.
Dom pratades vid en stund och det beslöts att denne man skulle komma på onsdagförmiddag och ta sig en titt på båtmotorn. Hurra!
(Egentligen erbjöd han sig att komma redan i morgon, men då arbetar ju pv),

Men ännu bättre var .., att pv efter samtalet fick en så kallad" Lidnersk knäpp" och plötsligt insåg vari felet bestod!! Vilken lycka!

Telefonen har nu gått varm till såna som tillfullo inser glädjen; till mina barns pappa Tommy .., till pv:s storebror Tommy .., till hans lillebror Ulf, till Tompe i Limhamn och till Evas halvlånge man! Ni kan inte tro hur lättad han är, herr pensionatsvärden!!

Mekanikern ska ändå få komma och ta sig en översyn på det hela, ja, för att vi ska vara på den riktigt säkra sidan!

All denna glädje firades med jordgubbar och kaffe tillsammans med Sonja.
Nu ska jag ta mig ett dopp!