Onsdagkväll i landet Halland ....

Dagarna bara susar iväg.
I morgon är det den tjugonde augusti.
Värmen fortsätter.

Och vi har fortfarande besök av Anders, Maja och lillkillen.
Att tidigt på morgonen mötas av små, knubbiga och alldeles sammetslena armar runt ens hals, det är inget annat än lycka.

Igår stranden i flera timmar. Bad och lek och bara detta att vara tillsammans. I söndags tror jag att det var som pv räknade till nästan nittio bilar på parkeringen innan havet, igår var det gott om plats, nästan tomt.
Mest äldre par med solstolar.
Det påminde om solsemestrar vid Medelhavet.

Idag utflykt till Varberg för ena gänget och efter några timmar sammanstrålade vi i Träslövsläge (där Eva Grelsson i 12-årsåldern var  på semester med sina föräldrar!) och åt pizza på restaurangen alldeles vid havet och en liten snabbfotad krabat sprang halvnaken i timglassand och vi fick veta av en man att man nog finge gå minst tvåhundra meter ut i havet, ja, innan vattnet når midjan.
Regnet kom innan vi testade och så åkte vi hemåt, via Siaglass i Slöinge.

Fisksoppa till middag och prat om vad som får oss på dåligt humör.
Översitteri var en sån sak.
Och jag berättade om den där tandsköterskan som behandlade mig såååå mycket annorlunda - sämre - när jag första gången kom på besök efter skilsmässan och hur ledsen och rent ut kränkt jag kände mig och ilskan när jag var klar med besöket och sa vad jag tyckte - än idag förstår jag inte var jag fick kraften ifrån -.

Ännu en dag blir sonen med familj kvar.
Det är så att hjärtat nästan går sönder av glädje.
Och på morgonen tar jag minstingen och vi går då fram till den tovade kossan som hänger i fönstret och pussar såväl den som svalan i trä (handgjord av någon människa i Kina) och sist av allt den gröna draken som hänger i vardagsrummet - den får också en puss -.
Rutiner.
Ett sätt att binda minnen.

Efter utflykten tog jag cykeln och gav mig av till Harplinge med vindruvor (dom sista, tror jag .., nu blir dom fort skämda) samt tomater till Sonja.
Hon var så glad och visade mig att hon nu tar sig fram betydligt enklare och att hon också kan ta sig ur sängen själv. Hurra!!
Tjugofem kilometer inalles, mest på lägsta växeln.
Det känns bra.
Smörjer väl några leder i benen.
Hopefully.

Så här såg det ut när vi var ute i måndags. Det är pv som hänger i badstegen.
Vilken ljuvlig dag det var.

Innan jag gör natt .., grattis igen till vännen Bente i Norge som fyller pensionär i dag! Vi har ringt och sjungit för henne och det var som alltid trevligt att språkas.
En till som fyller år Solveig i Dalarna .., född och uppvuxen i Arjeplog. Grattis till dig också, kära Solveig!

Jo, men det blev ....

... en sååå trivsam kväll tillsammans med vännerna Ecke, Britt, Birgitta (värdinna) och så vi två. Vi satt ute på altanen hos Birgitta - i skugga - och med avstånd från varandra och surströmmingen var himmelsk och för första gången i mitt liv tyckte jag inte att snapsen var vedervärdig, kanske tänkte jag på Torgny Lindgren - det var nämligen Norrlands Aqvavit -.

Men oj, så eländigt det är med Ecke!
På bara några veckor har hans ynkliga synrest nu blivit till nästan  n o l l.
En ny mobil med syn-stöd har inhandlats och ja, man kan ju tänka sig själv hur det blir.

"Numera är jag mest bara en black-om-foten och hade jag inte Britt, hade jag förstås varit på ett äldreboende!" sa denne man som har sån integritet.

Birgitta - som har arbetat som kanslist inom skolväsendet - berättade om hennes första dag på Östergårdsskolan i Oskarström, utanför Halmstad.

"Där stod Ecke och en annan rektor (?) och tog emot oss och dom var så glada och vänliga, ja, jag glömmer det aldrig! Ecke, då var du fyrtiotre år!" sa Britt.

Nu har det gått femtio år sedan dess.
Minst.

Pratade med Sonja tidigare idag.
Hon nästan kvittrade.

"Du förstår Elisabet, det är så många vackra män som kommer hit och hjälper mig och nästan alla kommer från andra länder och en hade så vackert , burrigt hår så jag frågade hur han bar sig åt .., jo, han smorde in det med olivolja och liksom gnuggade in det hela och det var sååå fint, ja, dom är så vänliga!"

Att tiderna för besöken blir lite hipp-som-happ, ja, det spelade ingen roll.
Tänk, vad pratglada besök kan åstadkomma!
Heja dig, Sonja!

Dagens fönster ....

Minns ni Anitha?

Anitha sm var gift med Per-Erik som spelade gitarr och sjöng på bloggträffen i Steninge för hundra år sedan .., om nu hundra är elva? Inte långt därefter dog Per-Erik och nu bor alltså denna rara fönsterfångerska i Bureå.

Om ett annorlunda liv, berättar hon här.
Tack snälla, rara! säger jag.

"Hej!

Skickar ett foto av ett fönster i Stavaträsk. Det satt i en byggnad som liknade ett bönhus, kapell eller dylikt. Vet inte vad det var, men såg ut att inte hade används på länge.

Jag hamnade i Stavaträsk genom att jag såg att de hade öppnat ett café i gamla affären. Den affären hade drivits av en kusin till min far, så jag blev nyfiken på hur det såg ut där.

Det har varit en annorlunda sommar i år. Eftersom jag tillhör riskgruppen så har jag fått hålla mig ifrån folk. Har mest hållit mig hemma. Träffat familjen utomhus, inte fått krama om barnbarnen, jobbar hemifrån m.m. Hade inte varit utanför Bureås gränser på flera månader. Så förra veckan fick jag nog och tog bilen och körde till Malå. Bodde två nätter på hotellet (kunde ju inte bo hos någon av mina vänner där pga Corona).  Hälsade på flera av mina vänner. Helt underbart!

Hade ett oväntat besök under sommaren också. Min (halv-)bror med fru hälsade på. Jag hade aldrig träffat honom tidigare så det blev ett spännande möte. Eftersom jag inte kunde ta emot dom i min lägenhet så lånade vi sonens (som var borta på semester) altan och satt där, fikade och pratade i timmar!

Är nu inne på min sista semestervecka. Vet inte hur det blir med jobbet – om jag ska fortsätta jobba hemifrån eller hur det blir. Men det löser sig nog. Längtar efter mina underbara arbetskamrater, fast vi har träffats ändå några gånger. Brukar vara till dom och fika ibland – utomhus. Tur att jag har nära på jobbet, fem minuters promenad.

Många kramar från mig!

Anitha (i Bureå)

Tre timmar till havs ...

Kapellet (takdelen) får sitta uppe, så får vi - och framför allt Harry - skugga.
Mellan varven ideliga bad från båten.
En dyker, en tar sig ned för stegen.

Det är fem eller sex steg på badstegen och man måste häva sig upp rejält och jag känner att jag blir starkare för var gång. Pv badar näck, det gör inte jag. Nån slags blygsel kanske och det är inte så att jag inte är van hemifrån, när jag var barn. Såväl pappa som mamma gömde sig inte bakom handdukar.
Och ja, jag tror att det är skönt.
Ni behöver inte övertyga mig.

Vi ligger bara och driver .., ankaret får vila.
Pv tar bort lite havstulpaner som slagit läger på skrovet .., själv ligger jag bara och skvalpar omkring i tjugogradigt vatten och tänker att havet ser ut som sammet. Jag tänker också på den dagen - för en dag kommer den ju - när min aska ska strös ut i havet.

Men förhoppnings dröjer det.
Så länge ska jag platta luggen lite och sen promenerar vi nerför slänten och äter surströmming hos grannen Birgitta.

Ajöken, sa fröken.

Ett liv till ....

Lördag blir en föreberedelsedag.
Cyklar till affären och handlar mat inför kvällens middag - det ska bli grillspett - med tillbehör. Möter friherrinnan och får lasta in tung matkasse i hennes bil. På hemväg bjuder hon på kaffe och Finn Crisp, ja, vi har sagt hej och tack till Budapetsbakelser och kladdkakor med grädde. Det går det med.

Vid femtiden kommer Eva med sin halvlånge man, han som har så tjockt och mörkt hår och snart kan ha hästsvans. Vi sitter ute i trädgården ., har flyttat bordet till absolut-solfritt-läge och blir där i fyra timmar kanske. Allt möjligt avhandlas, däribland tidningsannonser.

Den halvlånge säger att han alltid blir full i skratt när han ser bilder som här ovanför; det vill säga, annons för ett särskilt slags vin och då illustreras det ofta så där så  att vinet inte ligger stilla i glaset, utan mer symboliserar att man nyss tagit sig en klunk, eller är i färd med att göra det.
Tänk, det har jag  A L D R I G  reflekterat över, men nu kommer jag förstås att se om det stämmer! Däremot har jag lagt märke till att det vimlar av annonser för just vin.

Det tycks ska bli lika hett ute idag, som igår - om inte värre -.
Vi bestämmer oss för att göra i ordning matsäck och så går vi ut med båten ., badar från den och  njuter av vinddraget.

I morse, när jag ännu inte kände mig helt sugen på att lämna sängen, låg jag kvar och lyssnade till Vetenskapsradion på SR-play.

Ett handlade om långvariga effekter av covid19 hos människor vilka INTE legat på sjukhus. Här en länk till programmet.

Ett annat avsnitt handlade om stress, främst hos kvinnor och då kanske i synnerhet arbetsrelaterad stress. Här är den länken.

Nu ska vi iväg! Önskar den som tittar in här en härlig söndag!
Några av er har kanske redan börjat arbeta, andra ska i morgon stämpla in igen.
Lycka till! hälsar pensionären.

Denna dagen ett liv ...

Vad har hänt den här dagen?
Jo, ganska mycket.

Jag har cyklat till Slöinge för att hämta ut ett paket och den cykelturen blev bökig värre, då pv föreslagit en mindre trafikerad variant (läs: i ödeskog och nästan på åker!) och hade jag använt njurbälte, ja, då hade det nog känts bättre.
Men till slut kom jag till den här asfalterade lilla vägen och det var som den allra ljufvaste musik! Och jag såg hästar, kossor, får och blommande cikoria.

Det blev nästan tre mil även idag och även om jag har elcykel, använder jag så långt det är möjligt den lägsta växeln. I riktigt branta och sega uppförsbackar, får batteriet hjälpa till lite mera.

Så svängde vi förbi Sonja med pv:s vansinnigt goda skink,- och blomkålsgratäng ., därefter till en kvinna som ibland kommenterar här på bloggen och hennes och makens trädgård, ja, det är nog den vackraste jag någonsin skådat!
Inte så där exakt perfekt, utan mer som att vandra omkring i en djungel!

Efteråt iväg till båten.
Nästan varje dag är vi ute några timmar .., två, tre .., och låter båten driva lite och vi badar från badstegen och det är så underbart att det går inte att beskriva! Att på en gång hamna i djupt vatten när badar, ja, men så härligt! (Sexton meter var det just där).

En enda liten makrill nappade på kroken, men den fick återvända till sitt rätta element.
Stackars liten, så rädd den ska ha blivit.

I morgon blir det ny sväng på havet, men också ett besök hos Sonja och senare på kvällen middagsgäster. På söndag är vi bjudna till rara grannen Birgitta, tillsammans med Britt och Ecke, på surströmmingsmiddag! Och på måndag kommer sonen med familj från Malmö! Bara en massa glädje att se fram emot.

Ajöken, sa fröken.

Så blev det ....

Hur gamla kan köksstolarna vara?
Eller så här: hur länge har dom funnits i huset?
Jo, pv säger att han köpte dem på nån antikgrej eller möjligen loppis när han nyss köpt huset och det var 1987.
Nu skulle dom i alla fall få ny färg.

Och det fick dom.
Blev som sprillans nya, frånsett några bitmärken från tiken Molly - minns någon henne - den här hunden som vi hade hand om i fem veckors tid och som var sjövild?
Hon bet sönder vår Ektorpssoffa, några dörrlister och kämpade även med en av stolarna.
Ändå tyckte vi så mycket om henne.

Här är hon, Molly. 
Hon hade nog alla bokstavkombinationer som bara finns att tillgå, men go och fin likväl. 

Så har vi även idag varit ute till havs, nu med pv:s före detta kollega Caroline, även hon mattelärare. Ja, inte bara med henne, utan även med hennes man, för övrigt namne med pv. Thomas, alltså.

Det blev några härliga timmar tillsammans .,. bad och prat och fika och mera prat. Väldigt mycket handlade det om Alzheimer, då två av oss har haft det på nära håll. Den där rädslan, pratade vi om. Låter det hemskt? Trist? Kanske, men det var skönt att dela erfarenheter och våga berätta om det som ibland oroar.
Sen var det lika mycket glädje också.

Nu mot sängen!
(Och Sonja verkar ha fixat första dagen hemma, dock med hjälp från hemtjänsten. Ska åka dit med middag i morgon till henne, för inte förrän på måndag drar den hjälpen igång).

En tidig morgon i augusti ...

... tar jag min krycka (som jag tror tillhör min systerdotter Rita; kryckan har Landskrona Bois färger påklistrade i tejp) och cyklar iväg till Harplinge. Det är nämligen idag som Sonja ska få komma hem till sin eget hem idag och det vill nog till att hon har en krycka till hands. Sen ska hon ha hemtjänst också ett antal gånger per dag och rullator också, ja, det blir nog bra.

I Harplinge finns en gammal väderkvarn och intill den en frisersalong.
Där utanför står frisörskan och röker .., det blir några ord växlade ., och hon är ledsen och och orolig och berättar att sambon just då är hos veterinären med familjens katt och det är nog slutet som väntar.
"Jag pussade henne och sa hejdå innan jag åkte hit", säger hon och jag anar känslan.

Tar inte vanliga vägen hem, utan väljer en sträcka som är helt ny för mig.
Den går rakt mot väst eller sydväst och till min förvåning upptäcker jag ett slags "slott" på vänster sida .., där är i alla fall tinnar och torn!
Kommer fram vid Lynga Lax butik, ja, t.om hitom den .., tänker att här har pv cyklat hur många tusen gånger som helst och hur blir det nu, när han inte alls har något jobbärende in inne i Halmstad?

Det märks att det är höst.
Jag ser gullris, renfana, ulliga och utblommadet tistlar ., björnloka .., små gula blommor och några rosaröda som liknar nejlikor .., harklöver .., röllekor i mängder (i Harplinge är det en hel äng fylld med röllekor och någon klok gräsklipparmänniska har låtit den få vara i fred!) .., och på tomter ligger nedfallna äpplen på marken.

Handlar i affären.
Pratar med Emma, Hanna F, David, Victor och Jocke.
Hejar på bekanta kunder på väg in eller ut i butiken.
Utanför entrén står en lastpall med jordgubbar från Halland.

Och sen ..?
Ett mindre berg av kläder ska strykas ., tvätt hängas upp .., kanske blir det en tur till havet och pv finputsar det sista på köksstolarna, som fått helt ny färg.
Ungefär så.

Dagens fönster ....

"Skickar ett fönster från Furunäsets sjukhus till dig.
Jobbade där ett år innan jag flyttade söderöver. Underbart ställe att jobba på!

Kram från Babsan."

//Elisabet skriver: googlar på Furunäsets sjukhus och följande står då att läsa.
Tack Babsan för fönstret! Var det mentalsjukhus när du arbetade där?

Onsdagkväll ....

Har tittat på SVT:s program där ett stort antal utrikeskorrespondenter fick berätta om sin arbetstillvaro och det var hur intressant som helst! Det kan inte vara lätt att vara Stefan Åsberg och ha Carina Bergfeldt intill sig .., hon får mycket beröm från tittarna och det är hon ju värd - dom är helt olika varandra som korrespondenter - men nog måste det kännas inombords.

En som jag verkligen kommer att sakna är Christoffer Wendick, jag tycker att han har varit sååå bra under sin tid som korre.

Annat?
Ute till havs även idag.
Två timmar, kanske mera?
Ingen fångst, men ett härligt bad, hängades i badstegen efter båten.
Såg en sjöfågel som pickade på en död säl utan huvud.
Ingen tumlare idag.

Pv frågar mig ofta "hur många knop tror du att vi gör nu?" och jag har blivit en fena på att gissa rätt. Man lär sig.

Nu mot sängen.
Husets herre tittar på det sista avsnittet av brittiska serien "Fearless", den som han hela tiden har tyckt varit så spännande. Jag började titta när serien började, men slutade.
Den var FÖR hemsk.

Adiós amigos! 
(minns ni ...?)

Om och om igen ...

Nej, jag hade nog aldrig klarat att göra som mamma, flytta till ett ökenområde med fyrtio graders värme - eller mer som hetta -, den saken är säker. 

Men ute till havs fläktar det ändå och igår, precis som tidigare dagar, lämnar vi hamnen och går ut några kilometer .., låter båten driva med vinden (bara förseglet uppe), badar från badstegen, vi hänger liksom med bara, man håller sig i det nedersta trappsteget och låter sig dras med. 

Det är mer än underbart! 

Igår ropade pv "Elisabet! Du har en tumlare bara femtio meter ifrån dig!"

Så läckert! 

En liten val, alltså, ja, den minsta valen. Den ser ut som en tjockmagad delfin .., en lite Karlsson-på-taket-aktig delfin och för en gångs skulle såg jag inte enbart ryggfenan, utan hela ovansidan! 

Pv dörjade makrill och när vi nästan var i hamn, fick han äntligen napp!
Det blev stekta makrillfiléer till sen kvällsmiddag, med potatismos och grönsaker till.
Hjälp, så gott!

Så här ser det ut när man kokmmer in mot hamnen. 

Det lilla vita huset uppe på stenpiren ..., till höger på bilden, det är där människor står och tar bilder av solnedgången. 

Om ni visste så roligt det är att nu känna sig säker när det gäller det som ska göras när vi lägger till. Vi är dom enda som ligger med aktern mot bryggan (lättare för såväl harry som mig att ta oss av båten) och pv har blivit en fena på att använda bogpropellern och backa in i vår plats! 

Nu ska jag  dammsuga och hänga tvätt, men inte samtidigt. 

Ps. Igår när vi kommit i land, blev det småprat med två äldre män som stod och tittade på när vi kom in mot bryggan. Den ene är kund på Ankaret, där jag arbetat. "Saknar du inte affären ...?" sa den mannen. Jag sa att nej, det gör jag inte, inte jobbet i sig. Då log han och sa så snällt "Men Bettan, vi saknar dig!" Undrar om den mannen till fullo förstod hur mycket såna ord betyder!! Jag var glad resten av kvällen, ja, jag är glad ännu! Ds.

VARNING! 

Fick igår ett meddelande på messenger från en rar väninna i Ystad.
"Det är ju du Elisabet!" stod det - eller nåt sånt - och så en länk att klicka på.

Jag tänkte att hon väl funnit några gamla fotografier eller nån film, men så var det inte, det var ju bluff/phising! Nu är mitt facebook-konto tillfälligt spärrat, så jag kan inte varna där, men om ni får nånting från mig, så öppna inte!

Magisk kväll på Kattegatt ....

När vi igårkväll - efter kanske två timmar ute till havs - hade tagit ned seglet och gick för motor in mot hamnen, stod som vanligt en samling människor längst ute på piren för att titta på solnedgången.

Väl hemkommen upptäcker jag på Haverdalssidan att en kvinna fångat vår båt på väg in .., det är jag som står längst fram i fören och det är precis samma känsla som när jag var liten och satt på sommarstugeräcket och låtsades att jag red på prärien .., det här att stå där framme och känna vinden mot ansiktet!
Vilket frihetskänsla!

Hon som tog bilden och fångade ögonblicket, heter Therese Christopher och jag tänkte att det blir ett fint minne att ha kvar.

Själv vände jag mig om och tog den här bilden -. Men titta på strålarna/skuggorna som omger den övre delen av molnen! Så läckert!

Den här sommaren har jag lärt mig så mycket när det gäller seglingen.
Vi sa igårkväll, att nu går det i ett huj när vi ska iväg (av med kapellet och göra i ordning allt), det tog inte tio minuter och lika fort går det när vi ska av båten!

Det var länge sedan sist ...

Eller egentligen inte sååå länge.
Ett halvår, kanske.

Men nu är paprikorna förhållandevis billiga (29:95 kilot) och jag har kvar ett mindre paket lammfärs i frysen, så det blir som bäst.
Förväller paprikahalvorna, steker färsen i curry tillsammans med lök och vitlök och sist av allt i med stora vita bönor, mer som för att fylla ut.

Och så pytsar jag färsblandningen i paprikorna, häller på riven ost och gratinerar i ugnen.
Till detta bulgur och sallad, plus jättegott med mango chutney!

Pv åt tre halvor.
Jag en stor.
Två är kvar tills i morgon.

Over and out.

Måndag i augusti ....
(Lars har namnsdag ...).

Pratar med Sonja som fortfarande befinner sig på Bäckagårdens korttidsboende.
Jag frågar hur det går?
Jo, det går si så där .., kanske ska hon stanna kvar den här veckan och ytterligare en, för det gör så ont när hon gåtränar och hemtjänst ska hon ha till en början när hon väl kommer hem igen, säger Sonja.

Och jag undrar om hon brukar sitta i dagrummet nånting?
Jodå, det gör hon också.
"Vi är några stycken som sitter där och ibland sover alla och ibland blir det lite småprat", säger hon och jag hör hur hon ler genom luren.

Gårdagen tillbringades till största delen i hamnen.
Först ett par timmar till havs och ljuvliga bad i havet .., och vi lyssnade till Marie-Louise Ekmans sommarprat (som vi båda tyckte om!) och knåpade med DN:s fredagskorsord som vi ännu inte har fått ihop ..., och det fläktade skönt .,. blev mera vind efter hand och vi vinkade till Lasse som kom i sin segelbåt, den som nu ska säljas.

Jag minns tydligt att jag någon gång (kanske flera) talat om att solnedgångar inte är min cup of tea, men man kan ju ändra sig. Sällan eller aldrig har jag sett dess like som i Skallkrokens hamn.

Redan någon halvtimme innan solen tackar för sig, samlas människor uppe vid det lilla, lilla huset längst ut på piren. Det är därifrån man har bästa utsikten.
Bilden tog jag när jag varit och diskat

Det är så otroligt välordnat i hamnen!
Fräscha toaletter och duschutrymmen och så omtänksamt alltsammans.
Lägg märke till så gott om sittplatser och bord där finns!

Och flera klotgrillar och bord ..., ja, någon eller några har verkligen tänkt till när det här gjordes!

Alla tio ställplatserna har varit upptagna praktiskt taget hela sommaren.
Längre till vänster, men inte i bild, finns en vanlig parkering och även där står husbilar och antingen väntar på att någon ska ge sig av - det är trots allt väldigt praktiskt med tillgång till el och alla faciliteter - eller så väljer man helt enkelt det alternativet.
Det är ju dessutom gratis.
Hela dagarna ser man husbilar som kommer körande och får vända .., nähäpp, fullbelagt!

Här syns det lilla huset från solnedgångsbilden.
Vi valde att övernatta i båten och nu var det betydligt lugnare än tidigare under veckan.
Vaknade vid tvåtiden av att det regnade.
Tog ett morgondopp innan vi åkte hemåt.

Bilden: båtgrannen vars båt heter Alina; sammansatt av initialerna av dom tre döttrarnas namn.

Vår närmaste båtgranne - på ena sidan - ett par i fyrtioårsåldern kanske - med tre döttrar, dom hade igårkväll återvänt från Hallands Väderö där dom, enligt en av döttrarna, "hade legat på svaj". Tur att dom har gummibåt och på så sätt kan ta sig i land.

Den här båten har likadant teakdäck som vårt, men deras lades om förra hösten och det kan jag säga .., att det kostar  m u l t u m. Mellan varje bräda fästs en gummilist som ska förhindra vatten att tränga in .., och är träet nedslipat sedan tidigare, då finns inget annat alternativ än att byta ut rubbet.
Båtgrannen hade seglat båten till varvet i Ellös i Bohuslän och där hade han själv hjälpt till vid "nåtningen" som det heter och ändå blev det så dyrt.
Men sååå fint.

På väg att packa ihop - det var i morse -.
En sväng till affären .., färskt bröd och så hemåt.
Tvätt i maskinen och allt hann torka, ty sen kom regnet och mullrandet.
L j u v l i g t.
Och tack till Tony Bennett som underhållit mig så fint medan jag skrivit detta (och samtidigt ätit lite lunch).

Blandad kompott en söndagmorgon ...

Morgondopp i havet.
Tendens till algblomning.
Ljuvligt svalt vatten.

Hemåt.
Naturell yoghurt med färska björnbär.
Dagens Nyheter.

Ett alldeles för löst kokt ägg.
Kaffespill på nystrukna linnetunikan.

Hullerombullerlivet.
>

När livet tar en annan väg ...

Godmorgon Elisabet!

Jag blir så glad över att läsa dig både på Insta och framför allt på bloggen. Nu har jag varit med dig och tagit morgondoppet - i tankarna alltså - för jag har badförbud. Egentligen gör det inte så mycket då jag är en sann badkruka även om jag älskar havet och här i Trelleborg tar det mig tio minuter att cykla ned till vattnet. Men men i rådande situation med pågående cytostatikabehandling och en s k PICC-line i armen är det inte tillåtet med några bad alls.

I övrigt ska jag inte klaga, det går framåt med behandlingen och jag ser ett slut på cytostatika. Sen kommer strålning och lite efterbehandling men ljuset i tunneln syns. Jag mår också förhållandevis bra men det är klart att nån gång faller jag ned i något slags ledsenhål men det går snabbt över.

Jag har alltid haft ett bra luktsinne men under den här perioden är det ännu mer utvecklat. De flesta gångerna är det positivt och jag luktar verkligen på sommaren! Det är helt fantastiskt ljuvligt att dra in luften och bara njuta av alla dofter. Kan stå långa stunder och känna ett härlig lugn komma in i kroppen och det spelar ingen roll hur vädret är. Det blir som en slags meditation. 

Men jag kan också ta anställning på räddningstjänst för jag känner blixtsnabbt om det brinner någonstans. Igår vaknade jag 04.29 av brandlukt. Kollade snabbt på appen SOS alarm och visst brann det i närheten. Den här gången i en container. För några veckor sedan var det bilbränder.

Än en gång tack för dina fina och härliga berättelser och jag önskar dig en fin helg. Själv kommer jag att sitta under äppelträdet i min koloni, sticka, lyssna på radio, plocka lite tomater, gurka och squash, rensa  bland pelargonerna och som svalka - stoppa fötterna i en balja med solvarmt vatten.

Många varma hälsningar

Catarina i Trelleborg

//Elisabet skriver: och jag säger TACK Catarina för att du delar med dig av 

d i n   vardag! Ditt liv. Dina känslor!  Stor kram!!

Annorlundalivet ....

Dagarna går. 

Man vet inte alltid om det är torsdag eller lördag. 

Tittar på väggkalendern från Hemköp och det hjälper ju egentligen inte, för där står inga hållpunkter uppskrivna, men Ring-så-spelar-vi på radion, då förstår man.
Och så har jag lyssnat till Naturmorgon i P1, där Mari Friberg (som tar så underbart vackra insektsbilder, finns på instagram som mianf) berättar om sitt möte med en snäcka som påmnner om ET. Härligt!

Då vet man att det är lördag. 

Vi äter frukost under körsbärsträdet. 

Man får titta noga innan man slår sig ned, ty ofta har dom svarta bären trillat ner och ligger på stolsdynan och bäst det är så har man fläckar på klänningen. 

Mer än halva gårdagen tillbringades på båten eller i hamnen. 

Värdskapet pågår tills i morgon. 

Vi gick ut och ankrade någon eller några kilometer från Skallkroken och sen blev det bad och ännu mera bad och jag simmade runt, runt båten och pv ropade att jag skulle passa mig för den stora brännmaneten som höll sig inte alltför långt från badstegen. 

Det gjorde jag. 

Passade mig. 

Det var mer än packat på bryggan .., där var dom som cyklat från Särdal eller Haverdal och hade med sig picknickkorgar och små eller större gummibåtar eller ståuppbrädor .., där var småttingar som försökte fånga krabbor .., där var båtar som kom in nästan ljudlöst i hamnen, med sikte på - antingen sin egen plats - eller någon som visade sig vara ledig - och där var ungdomar som susade iväg i små motorbåtar .., och där var tonåriga killar som tjoande hoppade från piren på andra sidan ..., och där var Björn från Kvibille som ännu inte fått ordning på motorn på sin segelbåt och en stund låg raklång på rygg på bryggan (uppgivet) med sin vita spets Max intill sig  och där var också den här båten som är på bilden, den som har Halmstad som hemmahamn, men då kan ju faktiskt en tvånättersövernattning i Skallkroken bli nånting lite annorlunda. 

Harry lullade omkring lite vid båten. 

Mellan varven hälsar han på Ebba - en alldeles underbar fågelhund - och dom tycker så mycket om varandra. Ebba stod i fören på sin husses båt och strääääckte sig allt hon kunde mot Harry som var på bryggan .., och dom noooosade på varandra, svansarna gick likt propellrar och jag blev varm i hjärtat. 

En familj som handlar i affären kom med sina två barn och lillkillen - kanske sex, sju år -  log lite när dom passerade. Efter en stund kom han tillbaka.
Jag satt i solstolen på bryggan och han stod alldeles stilla och bara tittade på mig. 

"Funderar du på nånting ...?" frågade jag. 

Jo, det gjorde han. 

"Jag känner dig, du brukar vara i affären ...?" sa pojken, han som heter Alfred.

Det finns inte ord för hur glad man blir över småttingar som kommer ihåg en!
Eftersom jag aldrig mera ämnar ställa mig i kön av arbetssökande, har jag heller inte bett om något slutbetyg från affären.
Men långt bättre än aldrig så goda omdömen från chefer, är ju detta att barn som man lärt känna i affären, ja, att dom är så vänliga mot en! 

Och nu lördagförmiddag. 

Frukost ute som vanligt. 

Svetten lackar efter en vända med blomvattning och ansning av det som blommat över och mest är risigt. 

På familjechatten ser jag bilder från olika sorters liv. 

En har varit ute på morgonritt med sin häst .., en är på väg med en lillkille till stranden ..,en är i fjällen och skickar en vy från en öppen dassdörr (sååå vackert!) och någon har lagt in en bild från en fyra mil lång cykeltur under gårdagen. 

Jag älskar familjechatten! 

Jag älskar också pallkragen som översvämmas av blommande pepparmynta! 

Där vimlar av fjärilar och andra surrande insekter (vågar inte artbestämma, då blir det väl fel ...). 

Nåväl.
En trevlig lördag önskar jag den som tittat in här!

Det bästa ...

Det måste väl ändå vara att vid åttatiden på morgonen ta cykeln och susa iväg ner till stranden för ett morgondopp. Möter en kvinna som redan gjort detta och vi blir stående en stund och pratar om detta ljuvliga .., om vi hade bytt ut ordet "bad" mot "Jesus", så hade man kunnat tro att vi talade i tungor, alternativt att detta var ett väckelsemöte.
Att vi Skådat Ljuset, därom var vi helt eniga.

Innan jag gått ut i havet upptäcker jag pv och Harry som varit på morgonrunda.
Pv släpper Harry och han kommer springande så där supersnabbt som bara han kan och blir sååå glad av att se matte! Så kastar vi lite pinne och husse tar av sig kläderna och går ut i havet spritt språngande - men vem bryr sig - och sen hemåt.

Bilden togs när jag nästan var hemma.

(Och jag undrar när min omåttliga glädje över att vara pensionär ska upphöra? Att inte ha tider att passa. Att inte behöva titta på mobilen, rädd att ha missat ett samtal från jobbet. Detta att bara finnas till.)

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer ett fönster! Vi har äntligen fått upp rullgardiner på balkongen och så här 
ser det ut när ljuset silas genom dem! 

Fast dom är helt vita bara olika tätt vävda så det blir mönster. 
Inte alls svartvita som på bilden."

Ja, vem skriver så?
Jo, madame Hedgren-Jörgensen i Trelleborg. 

Tack Kerstin! säger jag.

Mellan regnskurarna ...

... tar jag harry på promenad och sedan, när jag lämnat av honom hemma, tar jag cykeln ner till stranden. När vi gick  hem överfölls vi av ettriga myggor .., det är verkligen inte ofta det händer! Med cykel hann myggen inte med.
Hela stranden var ett enda spelbräde .., mest luffarschack, men där fanns även uppritade hopp-hagar.

Alldeles alena var jag och jag vet att somliga tycker att det är vanvett att bada ensam, men om jag nu vore ensamseglare, då skulle det innebära att jag alltid måste passa på att bada när någon människa är på stranden samtidigt som jag själv?
Nej, det säger sig ju själv att det går inte .., då blir ju livet förfärligt begränsat.

Så jag badade.
Simmade också, men inte långt ut.
Gud .., det var helt underbart!
Fotspåren är mina.
Hann precis hem, så kom ösregnet.

Klädde om.
Satte mig i soffan och tittade på ljuvliga "Hemma hos arkitekten", ikväll hos Inger Thede. Å, vilka finurliga skapelser hon åstadkommit!
Här (på det som är rödmarkerat) finns en länk till de olika programmen och jag ska se dem allesammans!
(Köpte ju en härlig bok med bilder från olika svenska ambassader runt om i världen .., vilken bok, ja, det handlade om hur dom var byggda och hur dom såg ut och vilka som hade varit arkitekter).

Känns som helg ...

Idag fyller min före detta svägerska sjuttiosex år. Hon är lika gammal - eller ung - som min syster i Australien och hon är äldst av fyra syskon. Det är hon och tre bröder.

Flera gånger idag har jag försökt ringa henne, men utan att komma fram .., och jag tänkte att hon kanske hade gäster. Nej, så var det inte. Hennes son ringde upp mig och berättade att hans mamma har hamnat på ett korttidsboende i väntan på något annat, då hon inte längre mäktar med att bo på egen hand.
Det är minnet som sviktar.

Svägerskan, som heter Elenor, har varit världens bästa svägerska.
När jag som artonåring blev gravid, var hon från sekund ett så stöttande och hon har älskat våra barn nästan som vore det hennes egna.
Och mig också. Jag har verkligen känt mig älskad av henne.
Så där reservationslöst.

Ja, det var ett tråkigt besked.
Ska ringa henne senare ikväll och hoppas att hon inte blir alltför stressad om hon nu inte kommer ihåg mig ., jag får försöka hitta trådar från förr att dra i.
Trådar från den väv som är minnet.

Igår blev en sån härlig dag och nästan hela tillbringades i Skallkrokens hamn.
Friherrinnan bjöd på en ljuvlig äppelpaj med vaniljvisp .., senare på kvällen kom Eva från Tyresö med sin halvlånge man och drack kvällskaffe med oss och från fem till sju var ju pv hamnvärd.

Själv satt jag och solade .., tog mig ett dopp .., pratade med förbipasserande (en kvinna med två barn log och sa "ja, här har du skönt, kanske härligare än att stå i kassan på Hemköp med jättelång kö?" och där var båtgrannen Björn från Kvibille vars båtmotor är stendöd sedan någon vecka tillbaka .., och som han har kämpat (hög igenkänning)!

Eva var ju så förfärligt sjösjuk i förrgårkväll, men piggelin efteråt.
Igår kom så den här bilden.

Varje förmiddag går hon och maken en flera kilometer lång promenad söderut längs stranden och nu kom dom till det som väl mest liknande en installation av drivved och Evas man tog fram mobilen och här är bilden!
Jag tycker så mycket om den!

Här har jag krympt bilden lite, så man kommer närmare denna glada och tålmodiga madame. Så fin hon är på bilden!

Tjugo minuter innan pv kör iväg till hamnen och värdskapet, ösregnar det ute.
Då blir jag hemma.
Ska repristitta på "Arkitekturens pärlor" och ringa till Sonja och höra hur det går med träningen? Själv är jag ju sannerligen ingen mästare av den grenen. Träningsgrenen.

Apropå bilden just här ovanför: Friherrinnan sa, under ett besök här ...,"Är det ett ogräs du har i krukan?"
Ja, det tror jag. Kanske kvickrot. Men det är ju fint. Vacker grön färg! Det får allt vara kvar.)

Dagens fönster ....

Längst ute i Skallkrokens hamn, uppe på piren, där finns ett litet vitt hus som pv säger används när det är segeltävlingar .., kanske står domarna där .., ja, jag vet inte.

Där brukar i alla fall människor stå eller sitta och beundra solnedgången och otaliga är de par som stått där och omfamnat eller kysst varandra.

Fönsterfångare den här gången var pv - det är inte ofta det händer -, men nu, nu blev det av!  Tack, det var omtänksamt av dig!

Rena drömmen! 

Jo, att Arkitekturens pärlor nu finns att repristitta på!
Ett av SVT:s allra bästa och mest intressanta program, tycker jag.

Och vilket samspelt radarpar dom var, Martin Rörby och Christoffer Barnekow!
Programmen är åtta minuter långa eller korta - välj själv -.
Tänk, så mycket man får veta på dom minuterna.

Här är en länk till programmen.

Dagens fönster ....

... och en blommande doftranka som är på gränsen till "too much"; doften är så stark, så där som mammas gamla sextiotalsparfymer.

Fönstret finns här, i det gula huset.