På agendan ....

Klockan nio ska jag infinna mig för hjärtgymnastik på sjukhuset. 

Ska bli intressant att se hur det faller ut. 

Kolsvart ute. 

Och friherrinnan har idag tid för ännu en elkonvertering, men ännu tidigare på morgonen, ja, i alla fall ska hon vara på plats redan vid halv åtta - åtta. Och hennes bil har pajat. Tur att vår Toyota ännu är vid liv, så får den tillbringa helgen på Blombergsvägen hos A-M och friherrinnan. Så småningom är den tänkt att hamna hos Hilda.

Igår ringde sonen när han var ute och körde. 

I baksätet satt en minsting och ropade - när han hörde min röst - "faaamor!, faaamooor!" och jag blev lycklig för resten av kvällen. Jag anar en skånsk dialekt i anstormande.

Tänk nästa helg är vi där, i alla fall en övernattning. 

Den andra hos min syster utanför Hörby.

S  o m  jag längtar!

Torsdagsfönstret ....

"Hej igen,

Här är en bild som jag kanske skickat till dig någon gång för många år sen? Den är tagen i den lilla tyska byn Harste nära Göttingen där jag tillbringade en sommar hos en grevefamilj på ett slott som au-pair under gymnasietiden.

Hela slottsanläggningen är sen länge omvandlad till en stor out-let-anläggning. Fönstret sitter i det före detta enorma stallet.

Monet."

//Elisabet säger: och om någon känner sig manad att ta in på hotell just i Harste, så har ni några förslag här. Inte så dyrt, faktiskt. 

//Tack Monica! säger jag.

En onsdag i slutet av oktober ...

Då tar jag bilen och kör till Ugglarps Grönt och köper härlig broccoli, rödkål, samt en påse med grönkål. När jag kommer hem upptäcker jag ett grönt (och vackert) snöre som håller ihop plastpåsen! Så fint! (En gång såg jag en liten dokumentär som handlade om en portugisisk grönsakshandlare som hade en liten butik och jag tänkte att en sån hade jag velat ha .., och då skulle jag ha haft såna här snören att göra fint med!).

 

Några lökar fick också följa med hem. 

Men broccolin ..., den är så ljuvligt god, såväl rå som bara lätt-lätt-lättkokt.

Av grönkålen gjorde jag den vanliga salladen. 

Rödkål i strimlor .., valnötter, pressad citron och lite olivolja och flingsalt. 

Tyvärr var jag för lat och skar inte grönkålen tillräckligt smått .., det var nästan så den fastnade i halsen. Skärpning Elisabet!

På väg från affären tog jag en sväng längs dom nybyggda villorna som ligger lite på höjden och med utsikt över havet. Alla hade rejält stora tomter och det var bara gräsmattor överallt. Där skulle minsann danske bonden Frank ha att göra, för att - om möjligt - förmå husägarna att inse detta av vikten, och inte minst glädjen, med ängar, bin, fjärilar och absolut inte jättelikasjok med gräsmattor.

Som ett kinderägg ...

Ja, nu blev det två onsdagsfönster i en smäll, men det får vara så. 

Fina är dom alla tre. 

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet! 

Det är länge nu sedan jag hört av mig. Jag har följt dig på Internet, hållit andan under  dina svåra stunder, men inte kommit mig för att höra av mig.

Jag har många bilder på fönster liggande också, men ikväll skickar jag ett par. Det är verkligen ett par som hör ihop. Den ena bilden (här ovanför) visar soluppgången genom mitt vardagsrumsfönster. 

Den andra visar hur solen lyser på motstående vägg inne. Tiden ser du på klockan och snödjupet märks bäst på grillplatsens bänkar.

Kramar

Guy":

 //Tack Guy, så glad jag blev att se ditt namn i inkorgen!

Dagens fönster ...

Från Skansen och en mekanisk verkstad (Men jag tycker att det liknar en snickarverkstad) kom den här bilden och en nästan likadan, men fångad lite vid sidan om detta. 

V i l k a  vackra fönster! 

Vilket ljus!

Tack Turtlan!

När vi åker norrut ...

... ja, då tar vi sikte på Falkenberg. 

S o m  jag tycker om den staden! 

Den är lagom stor eller liten och har mängder med trähus bevarade från förr (och ofta med skyltar på husväggen som berättar om vad som där pågått) och stadsträdgårsmästaren, han eller hon måste vara såååå kreativ! 

Bilden visar Sankt Lars Kyrkogata, belägen vid den vita kyrkan (för övrigt Falkenbergs äldsta byggnad) och en bit fram längs kullerstenarna, till vänster, där huserar klockmakaren. 

Det var honom vi skulle besöka.

(Alldeles intill finns Falkenbergs Hembygdsförening, men där var det stängt).

Så här ser han ut. Han heter Bengt och är synnerligen sympatisk. 

På hans vägg hängde min systers klocka som varit på visit för att bli reparerad. Nu fick klockan följa oss hem, i väntan på vår gåsmiddag i Skåne den sjätte november, då får den komma hem till sig. Men tänk, så roligt för den att få träffa ett otal andra väggklockor som väntade på att hämtas av sina ägare! Och som det tickade där inne! 

På innergården kurade den här lurviga krabaten! 

"Hej på dig du ...!" sa jag. 

Och där var icke allenast en fin katt, även fröken Dahlia med sällskap gjorde mig glad.

Till höger om porten - mot gatan till - sitter en skylt som vittnar om vad som sig tilldragit haver just där.

Här står hon, Johanna Fredrika Sjöberg och filéar laxen.

Visst är illustrationen fin?

Medan pv körde till återvinngen, gick jag längs och över Tullbron för att fånga några vyer därifrån. Hjälp, så vackert där är! Och "floden" Ätran var strid och och bred.

I affären i Haverdal där sålde vi såväl kylskåpsmagneter som avlånga konstkort målade av Nils-Erik Eriksson och nej, vi hade inte Falkenbergsmotiv i vårt ställ, mest Haverdalsbilder, men så här fint visar han alltså hur Tullbron ser ut. 

Fem år tog det att bygga bron, då 1756 - 1761-.

När jag var på toppen, gick jag åt sidan och tänkte att hjälp, så fina blomsterarrangemang där finns! Lite nere till vänster i slänten, satt en man aningen dold av buskar och drack direkt från spritflaskan. Ja, det är också ett liv att leva. 

Att gömma sig. 

Att vara beroende.

Just här stod jag och njöt av utsikten och där stod då ännu en kvinna och jag frågade om hon var från Falkenberg. Nej, från Malmö, sa hon och log. Vi pratade lite mera. Så plötsligt frågar hon om jag heter Elisabet? 

Javisst, men hur ..? 

Känner jag någon Kent i Växjö? Ja, det också! 

Tänk .., för tolv år sedan hade pv och jag själv anordnat bloggträff i Steninge och där var då denna kvinna som heter Anne-Marie och då gjorde sällskap med Kent från Småland! 

Oj, vad världen är liten och nog är det väl fascinerande att vi råkar på varandra just idag, just den stunden .., ty hon var bara på besök och skulle vidare till Alingsås, men ville först ta en promenad över bron!

Fortsatte framåt och passerade pizzerian som i alla fall är världsberömd i hela Halland. 

Aldrig har jag ätit godare pizzor än där!

Ja, man kan tro att jag varit på väckelsemöte och skådat Ljuset.

Och såna här skönheter mötte jag också längs vägen.

Så kom pv och vi svängde ner mot Laxbron där den här skylten fångade mitt intresse. 

Lite närmare vattnet stod trädet och såg ut som på bilden. 

Och har man med sig sitt kastspö och får napp och inte vet vad man har på kroken, då är det inga problem .., bara att kolla på anslagstavlan! Glöm inte att ta med läsglasögonen om ni har såna hemma!

Summa summarum ...,, den som tycker om att bo med mängder av promenadstråk i närheten, då är Falkenberg perfekt. Nära havet också. 

Nu ska jag laga middag! 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

"Dagens fönster finns i Castelo Rodrigo nära spanska gränsen i nordöstra Portugal."

Och då förstår ni nog att det var annannan som plockat fram håven! 

Såå glad jag blir, jag som älskar tegeltak!

Rubriken hos hennes senaste inlägg är för övrigt "Grönsakssoppan är ständigt närvarande".

Bara en sån sak!

Historielektion ....

Medan pv rättade ytterligare några prov, hamnade jag i ett program hos Kunskapskanalen. 

Programmet handlade om första världskrigets överlevare (britter allesammans) och var otroligt intressant, men måhända inte så uppbyggligt för nattsömnen. 

Så mycket jag inte visste! 

Det här var det andra av tre avsnitt och jag ska nog titta på det första också. Många av männen som berättade (som hade varit soldater) var födda ungefär samtidigt som min morfar - Erhard Vesterlund, f. 6/8 1895 -. 

Om någon annan är intresserad, så här är en länk.

Höst ....

När jag för elva år sedan kom flyttande hit till pv, då fanns inte särskilt många buskar här på tomten. Jo, syréner i massor! En dunge på östra sidan (en dunge som togs ned och nu snart är lika stor igen) och hela norrsidan, där finns syréner. 

Men så tyckte jag att det vore trevligt att göra som en välkomnande rad av spireor (ja, jag snöade in på just dylika!) och det var mest brudspireor, men så köpte jag fel och nån blev en björkspirea. 

Det är jag himla glad för just nu. 

Titta, så fint röd den blev i solljuset idag!! 

 Samma buske, men lite annan färgställning. 

Har träd känslor?

Hur ska det då kännas för körsbärsträdet att ståta med detta ...?

Skrynkliga och skrumpna. 

 

Det var vad jag tänkte på när jag var ute en stund på eftermiddagen.

Ny vecka och kan man tänka sig: ny giv ...

Veckan inleds med höstväder. 

Gråväder men ändå inte .., och tack och lov att vi har mängder med lönn .., för som lönnens blad förgyller tillvaron! 

I förgrunden syns blåregnet. 

Det har vuxit sig som ett paraply nästan, med en stam som liksom tvinnat sig upp längs spaljén. 

Ännu har dom små sommarblommorna inte helt tackat för sig, men nu är det nog nära. 

Ja, ja. Dom får sitta kvar ett tag till, sen hamnar dom på komposten. 

Klockan är halv 11 när det här skrivs. Pv har givit sig ut på en två mil lång rullskide-runda. Aldrig någonsin (mig veterligt) har han tränat så mycket som i höst, men så arbetar han ju också bara två dagar i veckan. Kanske drömmer han om en rekordtid i Vasaloppsspåret?

Eller så vill han bara hålla sig i god form. 

"Jag kör till Jägarvägen, där Lars-Erik - din f.d. moppereparatör bor - och så tillbaka!" säger den idoge och tillägger att han gärna ser fram emot halvtolv-kaffe när han kommer hem. 

Själv ser jag då fram emot lunch.

Dagens fönster ....

Det var inte långt ifrån att jag trillat av stolen och orsakat ett dån på ekgolvet, ja, när jag i min mobil upptäckte en bild från min systerdotter Rita. "I alla fall ett litet fönster!" skriver hon. Eller är det en spegel där längst uppe? Det spelar ingen roll .. , jag blev så himla glad! 

Och hur som helst är det en underbar port/dörr och vilka färger!

Var befann hon sig när håven plockades fram?

Jo, i Helsingör! 

Tack Rita!

Om den är det, så får det vara så ...

Så har dagen varit. Tämligen händelselös. 

Å andra sidan, det kan ju omöjligen hända mycket alla veckans dagar och jag är tacksam för lunchen som pv bjöd på - ja, på Haverdals golfkrog - och mötet med hans efternamns-namne (men inte släkt)  herr Göransson från Värnamo. Nästa vecka är sista veckan för året, därefter blir det lång siesta för kockar och övrig personal. (Åt örtbakade sejfiléer från i fredags med citronsås, pv valde dagens rätt som var Wallenbergare, men på tok för stora för min smak!)

Några få kunder från affären skymtade jag också.

Natten mot idag blev jag allt piggare och gick i säng vid tvåtiden. Således har tröttheten översköljt mig nu när det blivit mörkt ute. Mellan varven har vi knåpat med DN:s söndagskorsord vilket inte är att leka med. Det tar sig. Nu är det bara lite nere på vänsterkanten kvar. 

Tittade på brittiska serien Vigil igår (såg ikapp), men tycker inte att den är så bra. Det tycker däremot husets herre.

Har bakat filmjölksbröd (dinkelmjöl, bikarbonat, hasselnötter, salt, solros, - och pumpafrön, filmjölk förstås och lite klippta torkade aprikoser - skippade bananerna som är med i originalreceptet -). Brödet blev bra och ska skäras i skivor i morgon när det svalnat helt och så får det ligga i frysen.

I morgon filmstudio. 

Jag har ont i halsen och känner mig aningen kymig, men vi får se .., det kan ha gått över tills dess. Badat har jag inte gjort på ett tag, så det kan i alla fall inte vara därför.

 Tack! 

Stort tack vill jag säga till nöjesjournalisten Jan Gradvall i Nyhetsmorgon för en - i mina ögon - sund och insiktsfull analys av den musik som Einár stod för.

Om du får välja bara en enda en ...

Vilken väljer du då?

Bara att bläddra!

Ett tidigt söndagsfönster ....

Från Trelleborg och Hedgrenskan kommer ett fönster som speglar sig i fågeltavlorna. 

Så fint! 

Tack Kerstin!

Nån slags resumé ....

"Kära Dagbok! 

Vilken fin dag det här blev. Cyklade ner till pv när han gjorde klart bommarna till pensionärsbryggan; nu är alla uppe och bara den allra tyngsta ligger kvar på bryggan. Tänk, att jag alltid tycker att det är så obehagligt att gå på den här ställningen mellan marken och bryggan, den med hål i. Huvva! 

Alla tyngder är skrapade och rengjorda. 

På bryggan ligger nu mängder med havstulpaner. 

"Skrap-skrap-skrap!" låter det. 

Och  t u n g a  är dom! 

Mot själva gattet - öppningen mot havet till - låg solglitter som en liten gata på vattnet. 

Några timmar senare var vi bjudna till Eva och hennes man; dom bor i Värmland, men var nu nere i hennes mammas sommarstuga i Ugglarp. Från tomten och inifrån huset, ser man havet. Där är knotiga tallar och ganska många björkar. En ekorre skuttade förbi. 

En stor lockig hund av rasen Curly coated retriever finns i familjen. Han - för det är en hane - heter Totte och är stor som en kalv och vi kom att bli riktigt goda vänner, allra helst när jag kliade honom på ryggen. Åååå, så härligt det var! 

Innan dess hade vi bjudits på kaffe med dopp och pratat om precis allt möjligt.

Surret handlade om allt från yrkesval och yrkesskador ..., (en av dem kör långtradare) .., om deras stugas ursprung .., om sjukgymnastik .., tv-program (matlagning och My Feldt) .., och så på slutet tog vi upp detta med den skjutne artisten. 

Jag ställde frågan rakt ut: "Vad tycker ni att vi i samhället ska göra för att få nån slags ordning på detta?" 

Det blev alldeles tyst först, så blir det alltid, tycker jag. 

Vi enades om att en trygg uppväxt med riktig skolgång måste finnas med, liksom närvarande föräldrar (inklusive fäder) och såklart bra förebilder, men så kom vi ju fram till detta ständiga: hur finna någonting som övertrumfar att snabbt tjäna stora pengar? Att bli kurir och cykla iväg med vapen eller narkotika, just för att man inte är straffmyndig? 

Det är där korthuset faller samman bland alla idéer. 

Igår pratade pv och jag själv - eller det var jag som tänkte högt - att om vi släpper narkotikan fri, vad händer då? Då försvinner ju detta att göra sig förmögen på den försäljningen. Dom inkomsterna. 

Nej, den delen av världsproblemen löste vi inte.

En i mina ögon så vacker tavla - ett tryck - hängde på väggen i vardagsrummet. 

S o m  vi försökte uttyda konstnärens namn! 

Längst nere till vänster står "eget tryck 2/35"  och att hon heter Gunnel, förstår vi också. 

Men efternamnet vill sig inte. 

Ja, kära dagbok .., du får hela tiden så många tankar av mig, ja, jag förstår om du blir trött och less. Nu ska jag i alla fall titta på en brittisk kriminalserie som såväl äldsta dottern som pv skryter väldeliga om. "Vigel", är titeln.

Uppdaterat: 

Nu  har jag hittat henne: Gunnel Frieberg (1919 - 2010) hette hon och den här tavlan dök upp (plus många andra) när jag googlade. 

Samma konstnär. Träsnitt från 1952 och eget tryck även här. Blev inte såld.

Utgångspriset var 500 kronor.

Och så var det lördag ....

Och ungefär så här känner jag mig just den här morgonen. 

Inte skruttig, men .. bedagad. 

(Minns när jag på en skylt på Fridhems Livs skrev "Något bedagade potatisar till billigt pris" och arbetskamraten Karina kom ihåg det flera år efteråt! Visst är det konstigt, det här vad man minns!)

Men den stora, vackra boken vid infarten till Ecke och Britts sommarstuga, den är inte bedagad det minsta. Den är så fin och när solen ligger på, då glöder den nästan! 

Det tycks bli en helt underbar lördag! 

Strålande solsken .., ljust blå oktoberhimmel. 

Berättade i morse för pv att jag natten mot idag drömde om "pendockribbon" som heter 

Eva i verkliga livet och som förärade mig så ljuvliga lovikkavantar. Jo, jag drömde att hon och hennes man var på besök i mitt f.d. barndomshem i Malå där jag då bodde med pv. Eva var så energisk och ordnade med en blomkruka i köksfönstret och hon tyckte att vi hade så kallt i huset, så jag eldade friskt och fick upp temperaturen till 27 grader plus. 

För någon timme sedan kanske, frågade jag på mitt instagramkonto vilka planer den som tittade in där, ja, hade för dagen. Döm om  min förvåning, när denna pendockribbon skriver att hennes plan är att bjuda oss på kaffe! 

Det visar sig då att hon och maken är i Ugglarp i sommarhuset. 

"Du förstår, vi har så kallt här inne, men det ska nog hinna bli varmare innan ni kommer!" säger hon. 

Håll med om att tillvaron ibland är nästan magisk. 

Annat? 

Fick med Early Bird i morse den här boken ("Min mamma är snabbare än din!") som jag beställt från Adlibris. Den är en av andra Augustnominerade barn/ungdomsböcker och det var ett lite annorlunda stuk på den. 

Jo, jag tycker om den! 

Hade tänkt den till Edvin som är dryga tre år, men jag tror att den är för enkel för honom och minstingen i Malmö har ju bara raketer och traktorer i huvudet, så det vete sjutton om han alls kommer att godta den. Vi får se. 

Nu ska jag skyndsamt brygga kaffe i termos till pv som är i hamnen (den lilla här i Stensjö) för att skrapa bort musslor och annat från den upptagna bommen. 

(Tidningarna är idag fyllda med bilder på den mördade rap-musikern. Det händer att jag undrar om det hade varit lika stora rubriker, bilder och tv-inslag, om det hade rört sig om Ali från Järva? Tänk, om unga pojkar kunde avhålla sig från vapen och annat elände!)

Dagens fönster ...

Ja, jag fortsätter att titta i Turtlans håv .., och ser man på, här är ännu ett fönster från Skansen! (Hur putsar man dessa rutor ...? undrar jag). 

Och vilket flöde av ljus!! 

Tack! säger jag.

Dagens fönster ...

Den här tiden i oktober 2015, satt jag precis här och då var detta vad jag såg. 

Jag ser ungefär samma saker nu, förutom dom tre postens-vykort vilka jag skickat till mig själv. Kortet i mitten visar när pv hade kommit hem efter att ha opererat bort sin blindtarm eller i alla fall bihanget och Nelly hade kommit hem från djursjukhuset. Nu låg dom tillsammans uppe i sängkammaren och vilade ut.

Bilden: ute på livets stora hav ....

Den här bilden var också från den tiden i oktober. 

Idag är det blåsigt .., det ska bli - eller är redan - kuling i byarna och jag har nu fejs-tajmat med minstingen i Malmö och hans pappa. Det är väldigt noga med slängpussar när vi säger hej då. "Hejdå marmor!" ropar han som blir tre år i april.  

Då är man lyckliggjord för resten av dagen. 

Nu ska jag ta Harry på promenad, lyfta ena hanteln (den är rosa) då jag ju ändå inte kan använda vänsterhanden till dylikt. 

Samma år och månad, oktober 2015, kom den här bilden från Eva i Tyresö. 

Det handlade om "Det bästa" den veckan .

I förrgårkväll upptäckte pv att jag helt glömt bort att ta den morgonens sex piller! Det var ju så att jag hade fått order om att inte dricka kaffe innan jag skulle till sjukgymnasten och i vanliga fall har jag såna morgonrutiner; ja, jag har en liten blommig frukostbricka och där står kaffekopp och övrigt och en liten, liten plastbytta med dagens medicin. 

När inget kaffe skulle drickas, glömde jag bort resten. 

Kan det ha varit därför blodtrycket sköt i höjden?

Kanske. 

Och så har en känd (men inte för mig) rappare blivit skjuten. 

Arma föräldrar.

På vift ...

Lite norrut, till Ugglarp. 

Nej, inte visste jag att brysselkål ser ut så här, ja, i vad jag förmodar är en lite friserad form. I vanliga affärer ligger dom små kålen ofta i plastpåsar, men så här .., nästan som en ryggrad, ser dom alltså ut i verkliga livet. 

Och tänk er broccoli som är stora och frodiga och inte stöpta i samma form! 

Sååå god!  

Blomkålen är också från Ugglarps Grönt och nu på hösten är dom mindre än dom som finns i affären i Haverdal eller i stan, men det spelar ingen roll. Såväl broccoli som blomkål kostar 20:-/styck. Inte per kilo, utan styck.

Därefter en sväng ner till havet - även det i Ugglarp -. 

Det är inte klokt hur det har blåst idag och ösregnat!

Och regnet kom på tvären och mina byxor var dyngsura när jag kom hem! 

Sommartid är campingplatserna fullbelagda; nu såg jag inte en människa, jo, en orangeklädd man som gick omkring med en slags trimmer. Det var allt. 

Lyssnar till nyheterna. 

Ojdå. Den s.k. gryningspyromanen som under många år härjade bland i Ystad, har befriat sig från fotbojan (har man två?) och är nu på rymmen. Aj, aj. Det var inte bra.