Ett kvällsfönster från ....

... ja, är inte livet härligt, så säg!

Först ett dagens fönster från sjukhuset i Lysekil .., och så tjopp bara, kommer ett kvällsfönster från Houston, Texas, USA.

Underbart!

Det är "Cecilia i Houston" som skickade bilden av familjens katt.

"Sally in the window", står det.

Håll med om att Sally kunde vara syster till sigge nilsson!

ojdå kära nån ....

pensionatsvärden doftar rakvatten

och detta

just innan läggdags

hmmm

det verkar

aningen oroväckande

Om man ligger nära, nära ...

... så blir det förstås lite varmare.

Och tryggare.

Tror jag att dom tänker .., pElle 17 år och sigge, inne på sitt 3:e år.

Slumpens skördar ...

Moster Mjölgumpa sa...

Och tänk, att det var just det inlägget du skrev om Calmeyers sjukhustavla som gjorde att jag hittade din blogg och sedan själv så smått började blogga.

Nu har jag tre tavlor som han målat och jag är så glad för det.

//Apropå inlägget här nedanför, om sjukhusmiljö och konst.
Tavlan på bilden är målad av just denne Calmeyer och inlägget som Moster Mjölgumpa pratar om, det skrevs i november 2005.
Tiden går ...

Otänkt ...

Under tiden då jag ofta reste till Helsingborg, råkade jag i en tidningsartikel läsa om konstnären Gösta Calmeyer (bosatt i Skåne, jag hade sett hans underbara tavlor - ofta med stenar som motiv - på någon av de konstrundor som anordnades varje påsk) och där stod då att konstnären hade utsmyckat foajén i - om jag minns rätt - Ängelholms sjukhus.

Så jag mer eller tvingade helsingborgaren att göra mig sällskap dit och mycket riktigt, i entréhallen hängde en stooooor tavla, från golv till tak, med motiv av stora stenar vid havet och så finurligt var det, att stenarna liksom flöt ut på entrégolvet, det var hur läckert som helst.

M e n .., längst uppe på tavlan satt en skylt där det stod "TOALETTER".

Det var så korkat och visade på en sån otrolig nonchalans mot konstnären, jo, det tyckte jag verkligen.

Innan jag gick därifrån, pratade jag med damen i receptionen .., jag berättade om toalettskylten och sa också ..." ... tänk om ni hade ett svagt, svagt porlande av vatten vid den här tavlan .., kanske lite fågelkvitter också, då skulle det bli ännu en dimension och kanske precis vad man behöver när man besöker ett sjukhus?"

Ja, det blev förstås inget av med detta, men jag tycker själv att idén var himla bra.

Och allt det, den där totalt bristande respekten för nånting så vackert, kom jag osökt att tänka på när fönsterbilden (den här ovanför) från Lysekils sjukhus kom till min mejl.

Gissa varför.

Just det.


Och nu hittade jag bilden också.

Så här såg det ut och belysningen var iskall ..., där skulle det ju ha varit en mjuk spotlight bara!

Ja, ni hör .., även obildade kassörskor anser sig ha rätt att tycka till ,-)

Men visst är den vacker tavlan!

Konstnärens namn: Gösta Calmeyer.

Idag ...

En och en halv timme ute i det fria.
Hagen och stranden.
Ser även idag herr och fru Svan .., och en ensam gås nere vid strandbrynet.
Upptäcker några ejdrar ..., svart-vitt flax ovanför vattenytan!
Fyller anoraksfickan med strandfynd.
En slags stilleben .., jag tänker att man skulle kunna rama in sånt här.


Och någon har tecknat i sanden.
En blomma.


Och nånting annat.
harry bryr sig föga ..., noooosar och noooosar.

I hästhagen nära bäcken springer han fram och åter över kullarna ., jag kastar pinnar och han hämtar och jag gömmer godis och han letar upp .., svansen går mest hela tiden .., jag ser blåmesar och talgoxar som fladdrar förbi .., och illgrön mossa på gamla stenar.

Verkligen illgrön var den.
Mossan.

Dagens fönster ...

Våren 2002 tillbringade jag några ångestfyllda dagar i en sal på Ystad lasarett.

Vi var fyra kvinnor i salen och min säng låg längst nere i ena hörnet, närmast korridoren.

Allt som fanns att vila ögonen på var ett knotigt träd utanför sjukhuset och i trädet fanns ett fågelbo, där fru Duva ruvade på ägg.

Vilken glädje detta var, ja, som den allra bästa medicin!

Där låg man i sängen och kunde följa duvornas tillvaro i det lilla trädet och det blev som en nyckel till själva livet. Det kändes helt enkelt tryggt, så där som att man fick livet åter inne i den - för övrigt - så oerhört trista sjukhusmiljön!

Någonstans har jag läst att människor som ligger i sjukhussalar och har naturen synlig utanför, mår avsevärt mycket bättre, ja, t.om. att själva tillfrisknandet flyter på i en annan takt.

Sånt förvånar mig inte det minsta, det borde ju vara hur logiskt som helst?
Mitt blodtryck sjönk som en sten när jag kom ut på landet och nära havet (och steg lika raskt igen när jag hamnade bakom ATG-apparaten ,-), ja, men självklart måste själva omgivningen påverka oss människor!

Allt detta kommer jag att tänka på när jag idag hittade underbart vackra fönster i min inkorg, fångade av Monica i Lysekil - och ett av dem ser ni här ovanför -!

Så här skriver hon och jag har försökt luska ut vad konstnären heter, men det har inte lyckats. Någon som vet ...?


"Hej Elisabet!

Här kommer några sjukhusfönster till ditt "fönster-lager".

Fönstren är målade direkt på väggarna i en trappuppgång med "riktiga" fönster också, men dessa var så fina, uppmuntrande och tröstefulla, så jag föredrar dem.

I det ena fönstret ser det ut som om sigge nilsson och pElle sitter och tittar ut,

medan Harry står på muren.

Hälsningar från "Lysekils-Monica."

Idag ....

Ett kvällsfönster från ...

Madame Mossfolk - som nu börjat det nya livet som förvärvsarbetande - skickade en hel svärm med födelsedagsfönster, men se ..., hon glömde att bifoga bildfilerna.

Men det gör ingenting .., nu har jag kvälls, - och dagsfönster att norpa av!

Tack snälla!

Och det säger jag ju .. när pv ser den här bilden, så faller han väl i gråt.

Varför?

Jo, men gardin-omtag!!!!!

Innan jobbet ...

Och ute är det gråmulet, som om världen vore insvept i nån slag mjölkdimma.

Vi går ner till havet och harry får springa på stranden .., upp på badklippan skuttar han och jag ser ännu fler sjöfåglar idag - gräsänder är det - (ännu inga ejdrar) och längst uppe på hällen sitter en kråka och spanar ut över havet.



Stranden är översållad av ilandflutet skräp; nästan allt är av plast, men lite för sig själv ligger en tappad fågelfjäder och jag lyfter upp den och låter den vila i min högra ficka.

Nu tar vi baklängesvägen hem.
Förbi lilla båthamnen (tre bilar parkerade, jaha, då jobbas det nog på att laga taket till den lilla ljugarboden) ..., och in i hagen där björnbärsriset av och till fastnar i min halsduk .., harry får springa som han vill och inte en kotte möter vi!

Så framme vid nästa grind och förbi sommarhusen .., räknar alla postlådorna - med adress Kvarntorpsvägen - .., åkrar på ömse sidor om oss .., tunn is över vattenpölar .., och jag gömmer mig för harry och han hittar mig bums .., och så sista biten hem, raka spåret på grusvägen och grisstallet på höger sida och kustvägen ett par hundra meter bort.


På stranden.

Vi möter bonden som kommer körande med sin traktor och jag tar harry och hoppar upp på gräsvallen och när bonden kört en bit, släpper jag harry som blir skvatt galen och springer efter såväl bonde som traktor och jag rooooopar och roooopar och när traktorn väl stannar där framme vid stallet, då blir harry rädd och kommer tillbaka med svansen mellan benen.

Vid "polska ambassaden" står en tankbil och fyller på olja i den stora villan.
Det brummar rejält när vi passerar och hunden vid min sida är inte särskilt kaxig.

Duvor flaxar iväg .., på lagårdstaket sitter ett sällskap kajor .., jag hör småfåglar kvittra.

Men snart ska snö komma, säger den lockige Per-Erik i SVT och jag tänker att jag måste komma ihåg att köpa hem fågelfrö.

Sista biten uppför backen till det gula huset.
Som alltid har jag tagit på mig för mycket kläder .., i anorakens stora fickor ligger såväl mössa som vantar och halsduken håller jag i högerhanden .., och se där, där kommer pElle och möter oss och när vi väl är inomhus och jag dragit av mig anoraken, känner jag svettdoften från mig själv.

Det doftar mamma.

Väntar jag på ...

Den här.

Och den här.

Tisdagsfönstret ...

Så vackert och vilsamt ..., där bakom platanen med sina gröna löv.

På Österporttorg i Ystad finns en hel samling med just plataner, ett ganska finurligt träd som är okänslig mot luftföroreningar, ja, jag hörde i något radioprogram för länge sedan att i Spanien - jag undrar om det inte var i Barcelona -, så planterades just plataner för att "rena luften".

Mer om det - i mina ögon så vackra trädet -, kan man läsa här, hos den fenomenale Slottsträdgårdsmästaren.

Och här ett annat krumelurigt inlägg om just plataner.

Fönsterfångerska - det höll jag på att alldeles glömma bort i min iver att berätta om platanen -, var förstås Monet.

Sextonde januari ...

Sjöfågelpratet, ja.
Det känns som länge sen ..., men nu var dom här.
Lite längre till höger simmade svanarna.


För en liten stund slog jag mig ner på den provisoriska "bänken" som är en trästock.
En sten låg i en liten håla i stocken.
Hit upp hördes sjöfåglarna och jag försökte filma, men harry gnällde och ville iväg till en löptik och jag höll på att bli galen.


Där nere på stranden låg en död fågel .., inte var det mycket kvar av den.

harry nooooooosade länge.

Nej, det blev inga soliga sommardagar för den fågeln.

För den pippin tog livet slut i januari.

Och så ett kvällsfönster ...

... från Wadköping i Örebro och från mossfolk.

Tänk, att där , ja, hos mossfolk och hennes sambo, ska det bli bröllop i vår!

(Det här är ett av många födelsedagsfönster som madame m hade tänkt skicka, men hon hade nog glömt att bifoga bildfilerna och nu kom dom idag i stället och då gör jag så här. Tack snälla Karin!!)

Hundrastning ..

Småfågelkvitter .., sjöfågelprat .., herr och fru Svan .., och fiskmåseskrik.

Och stilla vågskvalp.

Nej, jag tror inte att vintern är överstökad, men jag är glad så länge det varar.

Det här underbara.

Med posten ...

Från Eva i Tyresö kommer ett härligt kuvert fyllt med inköpslistor!
Å, då blir man glad!


Listorna har hon hittat på Coop i Bollmora.
Fler ska visas vad det lider.


Och kuvertet såg ut så här .., och vem kan låta bli att smajla när man ser en rullskidåkande pv och se där .., där är en kassörska med lockigt hår och där en som sitter vid datorn, nej, det är nog en kund som packar i varorna, kanske Evas man Ulf?

Tack Eva!


Min storasyster i Australien, hon är inte direkt känd för att hitta på finurliga presenter och det vet hon minsann om.
Men se .., nu var det precis annorlunda, för med posten kom en cd-skiva och artisten - som jag aldrig i mitt liv hört talas om - heter Josh Rawiri och är en äkta Maori från Nya Zeeland.


"Josh är en av Fredriks surfkompisar, en snygg, lång trevlig kille, gift med en gullig tjej från Ukraina och dom har två små barn.

Josh försörjer sin familj med sin musik, men är inte superkänd än även om både tv och en del tidningar gjort reportage om honom.

Jag gillar hans musik och hoppas att du också kommer att göra det."

Skrev hon, syrran.



Till saken hör att jag aldrig i hela livet har hört Birgitta diskutera musik .., aldrig!

Skivan var ganska bra faktiskt.

Här är ett smakprov.

Om vinnarna ...

Lördagens förstapris gick den här gången till Eva på Frösön, allt uti Jämtland.

Denna Eva som är så kreativ och konstnärlig och som tycker så mycket om Island.



Och tänk, så jag tycker om den lilla akvarelltavlan som hon har gjort och som visar en cyklande bloggmadame, alla pelargoniorna, min lägenhet (i Ystad) och även pElle.

Eva har misströstat länge och trodde nog att hon aldrig skulle vinna nånting, men se .., är man bara tålmodig så ...!

Grattis, grattis Eva!


Tröstpriset gick till Gerd i Norsjö.

Här är Gerds hand, fångandes dom pytte-pyttesmå vindruvorna här på kullen.


Och här är samma Gerd på spexhumör, det var i fjolsomras när hon och Kjell tvärhälsade på.

Jag tycker ju att det är så snyggt med stora bröst - i alla fall om dom är välformade - ja, det tycker jag verkligen, fast det får man ju inte säga som kvinna och absolut inte högt och på inga villkor till den som har just såna.

Och män får väl förmodligen inte heller säga det, med risk för att betraktas som gubbsjuka.

Men nu jag gjorde i alla fall det och Gerd gapskrattade och visade behagen på det här viset!

Vilken uppfriskande madame!

Stort grattis till er båda, Eva och Gerd!

I morgon ska jag posta vinsterna!

Måndagsfönstret ...

... finns i Grekland och den som tog bilden var Härs och Tvärs, den här härliga madamen som i en kommentar skrev att hon hade blivit - nej, inte uppfostrad - utan uppmostrad, alltså uppeppad och fostrad av fem (tror jag att det var ...) starka mostrar som kommit att betyda mycket för henne.

Så här skriver hon, angående fönstret här ovanför:

"En bild från en grekisk ö.

Jag var där utan familjen, och körde moppe på dagarna och fotade, bl.a detta fönster.

Grattis bästa Elisabet!"

Det hade kunnat vara jag själv ..., dom där moppeturarna i Grekland lever jag ännu på!
Tack för gratulationen också, men se nu är firandet slut och nu är det vardag och idag ska jag göra klart krönikan till vår facktidning - stopptid den 18:e, alltså på onsdag - och nu är där ingen återvändo, nu s k a det göras!

Men först av allt en rejäl sväng med harry.
Nu har ljuset kommit!

T a c k ....

Blombukettsbilden - helt ljuuuvlig - kommer från lundafarmor.
Visst får man hopp .....!

... till er alla för fönsterbilderna som kom susande igår!

Inte ens i min vildaste fantasi hade jag väl kunnat ana att så många skulle ställa upp med fönsterbilder! Det var verkligen en sån underbart fin present!

Och stort, stort tack till er som berättade och delade med er!

Nu på morgonen läste jag en kommentar som fick mig att tänka på detta, ja, hur liten världen är och hur allt liksom hänger ihop.

Det var "Biggan" som skrev så här.


Fönstret hos Ruta Ett.

Anonym sa...

När jag såg utsikten från Ruta Etts fönster klack det till i mig.
Den gården har jag sett från min farbror och fasters lägenhet. Men jag var 3-4 år när de bodde där och det är typ 60 år sedan!

Minns gatunamn och stad och gick in på Ruta Etts sida och hittade adressen - och ja, den stämde.

Är lite chockad över det, för skulle man fråga mig så minns jag ingenting av hur det såg ut hos dem då. Ett litet minnesfragment från förr - kul!

I övrigt roligt med så många fina fönster och små berättelser! Grattis i efterskott!

/Biggan utan inlogg

G l ä d j e ...

Sonen på besök .., räkgryta och nötkaketårta.
Prat och prat.
Stafettvasa och jobb.
I-phone.
Harryprat.


Och present med tanke.

"Det här är vad jag förknippar med dig, mamma. RX-limmet som det alltid fanns en klick av på någon duk och hur man än försökte få upp den torkade klicken med nageln, så var det omöjligt .., och så pennan som du brukar använda, fast jag försökte hitta en med svart kork .., och korsordstidningen!"

Precis på p r i c k e n.

Och döttrarna ringer och när klockan är halv tio på kvällen ringer Emma.
Gulle-Emma.

"I love you, men det vet du ju ...!" säger jag.
"I love you, too .. mormor!" säger Emma.

Mer behövs inte här i livet.

Och nu har jag verkligen bott vid datorn idag och ska göra natt .., pv sover redan (han stod för räkgrytan och alla förberedelser, å, så snäll han är!) och tack till alla raringar som såååå har spridit glädje över den här dagen!