Torsdag i landet Halland ...
Bilden från Västra Stranden i Halmstad, dit vi seglade i förrgår.
Två stoooora orienteringstavlor över området fanns och jag tycker att dom var helt underbara!
Så fint tecknade!
Vi lämnade hamnen vid niotiden kanske och fick den allra mest ljuvliga seglats hemöver!
Precis lagom lite eller mycket vind (läs: lite) och inte det m i n s t a guppigt eller gungigt, bara som att glida fram i långsamt mak.
Två gånger tog vi var sitt dopp från båten.
Då hade pv saktat ner farten rejält (med seglen, alltså) och så klättrar man ner vid aktern och håller sig i badstegen. Det gäller att ha ett stadigt grepp, så man inte hamnar på efterkälken.
Vilken skillnad att bada ute i havet, än där vid Västra Stranden.
Svalare, djupare förstås och så där härligt grönskimrande!
Såg en enda brännmanet och den kom inte i närheten av någon av oss.
Innan vi kom så långt som till Tylösand (bilden) passerade vi Grötvik och andra ställen där människor låg och solade på klipporna .., och Tylön - som vi då hade på vår vänstra sida - (pv valde att gå in i sundet där) och sååå fint med naturhamn och fyrvaktarstugan!
Tylösand känns som Mallorca (med hög musik) och stranden är ju evighetslång och övergår norrut till Ringenäs och Vilshärad och Haverdal.
Det var extremt varmt i luften.
Harry vill prompt vara nära oss på däck, men fick ha ett vått örngott över huvudet mest hela tiden.
Ibland hoppar han självmant ner i akterruffen och ligger där i skuggan .., ibland sätter han sig upp nära husse och anar väl dofterna från land.
Sista timmen låg jag raklång intill herr kaptenen, hade solstrålarna på min vänstra arm .., och så lyssnade vi till Vigdis Hjorth (född 1959) som sommarpratade i måndags kanske .., men vi tog det på play.
Såååå bra hon var!
Dessutom underbart med en sammanhängande historia och vem skulle våga göra ett program och berätta att man suttit inne för grovt rattfylleri ,,,? Inte jag, jag hade skämts ögonen ur mig, men det vågade hon och hon gjorde det på ett så bra sätt.
Intressant också att få ta del av hur det kan vara i ett kvinnofängelse.
Det tog kanske fyra timmar att ta sig hem och aldrig någonsin har vi varit sååå snabba på att tömma båten på färskvaror och annat som skulle med till det gula huset! Bråttom-bråttom, för att inte förgås i värmen!
Väl hemkomna ringde det på min mobil och rösten som säger vem som ringer sa "Gaj" och jag fattade ingenting. Jo, men det var ju Guy i Arvidsjaur!
Skönt att det är fler än undertecknad som "fickringer" och det blev ett ganska långt samtal .., mest om hur Guy har det numera (ganska kämpigt rent fysiskt, för att inte säga r i k t i g t kämpigt!) ., och det var som alltid roligt att prata med honom. Guy har en sån varm och lugn röst .., om du läser här Guy, så hade du nog passat bra i en predikstol. (Bilden här ovanför kom från Guy för många, många år sedan .., då på resa i Vietnam, tror jag mig minnas).
Nu är det alltså onsdag.
Vi inledde dagen med att köra till Brottet - en simstadion alldeles vid Västra Stranden med femtiometersbassäng och stoooora grönytor för människor att sitta på och trots att klockan bara var kring åtta då vi kom, var där redan många motionärer. Mest kvinnor förstås, men också småbarnsföräldrar i färd med att lägga ut filtar och göra sig en egen liten plats.
På banan intill min simmade en rejält storvuxen man och då menar jag r e j ä l t .. men jysses, vilken fart han hade, som en säl! Själv trodde jag att döden var i antågande efter bara några vändor, men se det gick allt bättre och efter 400 meter tackade jag för mig, då började det bli trångt i bassängen.
I morgon ska vi åka dit en timme tidigare.
Bilden: Annonspelare vid Brottets parkering.
Och nu ...?
Nu har vi druckit 11-kaffe i skuggan under körsbärsträdet .., Sigge plågas i värmen och jag fuktar honom när jag kommer åt med en våt handduk .., Harry lägger sig i skuggan (just nu på soffan) och livet känns gott att leva.
Man får sannerligen vara glad så länge man har det.
Livet, alltså.