Vad hände i Gibraltarsund ....?

Ja, det funderade jag på .., när jag tidigare i veckan strosade omkring på den lilla kyrkogården i Falkenberg. Googlade sedan på denne Adolf Fredrik Blackstadius som föddes 1784 och dog vid 42 års ålder, just i Gibraltarsund? (Ser att det på nätet stavas Gibraltar sund, men jag skriver ihop det). 

Mest troligt är väl att sjökaptenen, herr Blackstadius, drunknade? Då var året 1826. Hur lång tid tog det innan hans hustru Anna Fredrika fick veta att hon nu var änka? (Kollar djupet i sundet .., hjälp, 900 meter!!)

Den 23:e maj 1813 ingick paret äktenskap och därefter kom fyra barn till världen, två söner och två döttrar, födda 1814, 1816, 1822 och 1824. De äldsta sönerna var då 14, respektive 10 år, döttrarna endast 4 och 2 år. Och Anna Fredrika själv, hon var då 41 år.

En av sönerna, Johan Blackstadius född 1816 i Falkenberg, har titeln "Historiemålare", när man söker på hans namn. 

Pennteckningen är gjord av en J.A. Wetterbergh 1861.

Här kan man såväl se bilden (den lånade jag  därifrån), samt läsa om denne Johan och hans äventyrliga uppväxt!

Ja, nu vet man det. 

Intressant .., ska försöka luska vidare och se vad som hände med övriga syskon.

Dagens fönster ...

Så här skrev avsändaren, då, när det plingade till i min mobil: "Lördag för två veckor sedan var en bra fönsterfångardag, men sedan har de blivit liggande i håven ...". 

Men nu är somliga av dem på plats och idag var det här fönstrets tur. Oj, så jag tycker om insynsskyddet!

Tack annannan!

Mycket på gång ....

I tretton år har jag delat hus och hem med pv och nästan alla rum - frånsett hans sovrum (dvs det som en gång var Hildas rum, med eget badrum till) har fått nya väggar. 

Tapeter, alltså. Eller målats om. 

Dock inte köket, men nu är det på gång. Nej, jag ville inte ha grå eller helt vita väggar, jag ville bli glad när jag skulle komma in i köket. Den första våden är uppe .., det var nästan så jag inte vågade titta. 

Färgerna är milda och  går lite i lindblomsgrönt och det kan jag  säga, att den röda, rätt så stora trasmattan, den kommer att hamna någon annanstans. 

Vissa människor vet precis hur dom vill ha det. Det gör inte vi. Inte jag, i alla fall. 

När jag i förrgår pratade med sonen, sa han ... "Men du har väl ändå någon målbild, mamma?" Nej, det hade jag inte. Däremot visste jag hur jag INTE ville ha det. Ja, ja, det kanske inte alls blir så bra som vi hoppats på, men då får vi leva med detta i tio år till. (Om man nu alls är i livet då). 

Snart bara en vecka kvar innan vi ger oss av till Polen. Friherrinnan har lovat att ge Sigge mat och gosa lite med honom. Så underbart med fina vänner. (Bilden från igår, när vi promenerade på Falkenbergs gator. Idag har det regnat  precis hela dagen.)

Apropå Ica:s reklam ....

Den som jag tyckte var så vansinnigt enjängd, ja, den här veckan tycker jag att Ica-reklamen - den där prisskyltarna ska sättas upp - är helt suveränt bra. 

Och allra bäst är Jerry som sitter i kassan och begär legitimation när den unge killen vill köpa energidryck.

Han - Jerry - lyckas se så härligt nonchalant ut, men med glimten i ögat!

Dagens fönster ...

.... fångades i förbifarten  när pv stannade till hos cykelreparatören i Harplinge - för övrigt just då inte på plats -. 

Nu är dock cykeln inlämnad. Återstår att se om reparatören med gott rykte kan fixa den.

Läcker skylt, tycker jag. 

Till och med väldigt läcker.

Två mil norrut ...

Mitt emot klockmakaren herr Glamheden, där finns den här - i mina ögon - så vackra kyrkan och medan vi väntade på att herr G skulle äta lunch, så strosade jag omkring här på kyrkogården, allt medan pv rastade Harry. 

Kyrkan är Falkenbergs äldsta byggnad och byggdes omkring år 1300. 

Där finns inte många gravstenar, men jag tog mig en titt på de få som fanns .., många var rejält till åren komna, med text som nästan var osynlig.

Olika delar av vårt land, visar olika yrkesgrupper samlade på kyrkogårdar. 

Hemma är det "Gruvarb" eller nu och då någon "Hemmansägare". I Ystad var det "Officerare" eller Lotsar .., Sjömän hur många som helst, eller olika riksdagsmän och där fanns skådespelare och andra s.k. kändisar. I Bohuslän "Fiskare" och större gravstenar vilka vittnar om unga män vilka drunknat långt ute till havs.

Och grusgången så fint krattad, nästan så jag inte ville sätta mina sandalklädda fötter på gruset.

Vilket livsöde döljer sig här ...? 

Att först förlora en liten Anna som endast hann vara vid liv i tretton dagar. 

Vad hände ..? 

Och året därpå ännu en liten Anna som inte heller fick något långt liv. 

Tre år bara, knappt det. Missade 3-årskalaset med lite drygt en månad. 

Oj, så mycket sorg och så många tårar. Så många varför. 

I parken utanför (där finns bland annat mängder med olika rosbuskar, med tydliga namnskyltar som visar vad respektive ros heter), står den här skulpturen. 

Tre töser, nära varandra. 

"Konfirmanderna", heter skapelsen och skulptörens namn är Erik Nilsson. 

Den skänktes år 1956 till Sällskapet Kulturfrämjandet.

Detalj av den ena flickans hand. 

Kan det vara psalmboken som hon håller i, eller kanske en liten bibel?

Följande står att läsa om Erik Nilsson: "Eric Nilsson  föddes 1903 i Harplinge i Halland och avled 1982 i Harplinge. "Skulptören" kallar vi honom i det dagliga talet och det var han – skulptör och mycket mer därtill. Hans far hade snickerifabrik i Harplinge och som barn började han i Döderhultarns anda att skära till figurer av överblivna träbitar från verk- staden. Men hans framtid fanns inte där. Han ville bli konstnär. Under fyra år utbildade han sig vid Slöjdföreningens skola i Göteborg och under ett år hos skulptören Charles Despiau vid Maison Watteau i Paris.

 Eric Nilsson blev en synnerligen verksam konstnär. Vida omkring i landet är hans konst, både kyrklig och profan, älskad av många. Denna bok följer honom i spåren och dokumenterar i ord och bild hans gärning."

Texten kommer från en bok författad av Ulla Thureson och finns på bokförlaget Vulkan. Ska försöka få fatt i boken på biblioteket, eller möjligen på Bokbörsen.se

Ännu en detalj. En bukett i samma flickas högra hand. 

Ja, detta var vad jag hann titta på, under de tjugo minuter det tog för herr klockmakaren att äta sin lunch. 

Punkt.

 Enligt önskemål ....

Bert i Luleå önskade få receptet på brödet som jag bakade idag. Det kommer ursprungligen från lindasbakskola.se.

Så här var det: 

3 ägg, 2 tsk bikarbonat, 1 tsk salt, 3 dl filmjölk, kvarg eller naturell yoghurt, 5 dl havremjöl (finns bland det vanliga mjölsorterna i butiken), samt 2 dl blandade frön, t.ex. solroskärnor, pumpafrön, linfrön etc, (Jag tog mer än 2 dl). 

Till garnering: blandade frön. 

Sätt ugnen på 180 grader, vispa sedan äggen fluffiga i en rymlig bunke. Tillsätt resten av ingredienserna, allra sist fröna och blanda till en kladdig deg. 

Stjälp upp degen i en limpform, ca 1.5 liter, klädd med bakplåtspapper. Strö över blandade frön. Grädda limpan längst ner i ugnen i 55 minuter. Ta upp papperet och limpan ur formen och låt den kallna innan du skär den i skivor. Jag tyckte brödet blev supergott, men säg vilket nybakat bröd som inte är smarrigt! 

   Dagens fönster ...

 .... finns på målningen gjord av konstnären Ellen Trotzig och jag tror att bilden visades här på sidan, ja, att det var i samband med att annannan besökt en utställning där just hennes (Ellens) alster ställdes ut. Det kan ha varit på Ystad konstmuseum. 

Underbara färger! tycker jag. Och en vacker hand.

    En vanlig tisdag ....

   Foto: Michael Benanav, NY Times.

   Tisdagmorgon. Tur att man står stadigt, ty för ovanlighetens skulle är det riktigt fint ute när klockan       är sju på morgonen! Då har Sigge redan varit igång sedan femtiden, då han kom promenerande in i         mitt sovrum och högljutt deklarerade att nu ville han ha FRUKOST! (I vanliga fall vill han då gå ut,       kanske har vi glömt att ställa pannrumsdörren på glänt - där är ju kattluckan -, men så var det inte nu).

   Ganska lustigt är det ju, att Sigge  i n t e  går in till pv, nej, han vet att där blir det inget     uppstigande klockan fem för att servera fjortonåringen lite kattmat.

   Och nu, några timmar senare, är vi på gång att starta dagen mer på riktigt. Jag läser mejlet från min syster i Australien och hon skriver bland annat följande: "Natten mot igår hade vi nog den värsta stormen vi haft på länge och det var ett under att inte fönsterrutor och tak flög iväg. Stora träd slets upp med rötterna lite över allt, men inte här i Hallett Cove, som tur var. På eftermiddagen hade det lugnat ner sig och min tomt såg förfärlig ut, med löv, kvistar och skräp precis överallt, så jag röjde upp det värsta."

Här ett klipp från 7 News, det handlar om stormen. 

Nu blir det till att sätta lite fart. En tur till Falkenberg står på schemat .., mera räfsning .., jag ska baka ett bröd på havremjöl, bikarbonat och en massa frön .., ska bli intressant att se hur det blir.

Over and out!

   Dagens fönster ... och lite till. 

Ja, den här våren bjuder sannerligen inte på solsken så där så man tröttnar på det, nej, nu norpar jag en bild från i somras, en dag när det var ljust och fint ute, ja, så pass att jag fick dra för spetsgardinen för att sila ljuset.

Vaknade i morse till dimma, duggregn och allt vad därtill hör. Det är inte annorlunda nu. 

På agendan? Köpte igår en stor förpackning blandfärs till bra pris och av detta har jag nu på morgonen gjort två stora laddningar med kålpudding. Den ena omgången är klar, den andra bidar sin tid i ugnen. Sååå skönt att kunna frysa in i portionsförpackningar och bara ta fram när det passar. 

Under tiden - medan jag stod och vid spisen och stekte vitkål - beskar pv äppelräden (vi har två) och tog in två skottkärrelass med ved och lite senare idag blir det en tur till posten i Harplinge och kanske även till Falkenberg (tapeterna till köket har kommit)  och 11-kaffe har vi redan hunnit med. 

Det är väl ungefär så spännande tillvaron kan bli. Intill mig ligger Sigge och en bit bort Harry. Båda sover ihopkurade. Och den kinesiske - alltid leende - presidenten i Kina ska nu hälsa på den inte såå ofta smajlande president Putin,. 

Själv koncentrerar jag mig på kålpuddingen.

    En söndag i mars ...

Tänk, sedan i början av veckan har vi skymtat små blåsippesällskap i den häck som växer mellan Ecke och Britts tomt och Ejdervägen. Bilden är från ett tidigare år, men ni förstår väl ändå. På min vackra almanacka - den jag köpte av illustratören Henning Trollbäck - har jag inte bara skrivit in blåsippans uppdykande, utan även att vi nu har mängder med bofinkar vid fröautomaterna. Härligt!

Det är mycket möjligt att bofinkarna hållit sig på andra platser - här i närheten - i vinter, men jag har i alla fall inte sett till dem tidigare. Nu väntar jag otåligt på sädesärlan ., därefter brukar det rassla till och så fylls det på allt eftersom. Tyckte mig även se en stenknäck på samma ställe,  jo, den tillhör tydligen stannfåglarna!

Vi har idag ätit lunch på Haverdals Golfrestaurang - en helt ljuvlig lunch -! Dagens rätt var Dansk fläskstek med knaprig svål .., potatis, sås, brysselkål, flera skålar med ugnsrostade rotsaker (kålrot, morot, palsternacka, lite paprika), strimlad rödkål (och även varm rödkål) och till detta äppelkompott - som en slags äppelmos men med stora äppelbitar/klyftor i), ja, det var det godaste jag ätit där någon gång. Blomkålssoppa till förrätt, för den som så önskade. 

Och precis nu åkte pv iväg för att hämta upp körkompisen Lotta och därefter iväg till Holms kyrka. Konserten börjar klockan 16.00, så det är mer än två timmar att finslipa på sångerna, innan det där dags för uppträdande. Här en länk till kyrkan.

Roligt också med svenskt guld i skidstafetten! Det behövs sannerligen, i tider när man som medborgare i det här landet känner sig känner sig som slängd på soptippen (tänker på Erdogan). Tack alla härliga skidåkare och andra idrottsmän som håller fanan högt! hälsar Elisabet.

Dagens fönster ...

Ännu ett fynd från den portugisiska håven kommer här! 

Försöker utröna vad. texten på skylten betyder. "Prohibida" är väl ändå förbjudet ...? Aha, kanske att det är förbjudet för affischering?

Tack annannan för bilden!

Så enkel. Så fin.

Snödroppetips från madamen i Porto ...., eller grönt är skönt.

Alla läser kanske inte kommentarerna, så här kommer den länk som annannan (lär mig aldrig hur många n det ska vara ..) skrev ner i sin kommentar.

Jo, där fanns det minsann mycket vackert att vila ögonen på.

Är du skrockfull ...?

Nej, pv ställde inte frågan direkt så, men helt plötsligt en kväll frågade han om jag går under stegar? 

"Ja, självklart, om det behövs ...", svarade jag. 

Nycklar på bordet då? 

"Inga problem!" blev mitt svar. 

Och om en svart katt går över vägen ...? fortsatte han. 

"Inga problem där heller ...", svarade jag. 

Helt ärligt blev jag så perplex över hans frågor .., kunde inte begripa hur han - en matte/no-lärare - kunde vara skrockfull. 

Och du som läser här ...?

Hur gör du?

    Lördagstankar ....

En skön morgon. Vaknar utvilad redan vid fyratiden, men ligger kvar i sängen. Lyssnar på P1-program som avlöser varandra och så blir det nyheter förstås och jag tänker att det här med nej:et från den turkiske presidenten, det känns som ett slag i ansiktet på hela vårt land .., som en mental snyting .., "ja, här får ni era uslingar, men Finland tar vi mer än gärna emot!" 

Jag tänker också att den finländske presidenten Sauli Niinistö har sååå mycket mer pondus än vad vår egen statsminister lyckas uppbringa och måhända är Erdogan den sortens man .., ungefär som Trump som ju tyckte om att möta likasinnade, typ Nordkoreas president eller Putin? Och Tobias Billström är ju som en söndagsskolegosse i jämförelse .., men Oscar Stenström - vår förhandlare - verkar skärpt, nå,  det hjälpte ju inte.

Alexander Stubb - tidigare finländsk statsminister - skriver lugnande ord på Twitter, ja, till oss svenskar alltså. "Sitt stilla i båten, ni kommer med!" menar han. Jag hoppas att han har rätt. 

Det här är näst sista dagen med SvD: s digitala version och igårkväll läste jag ett låååååångt reportage från fronten i Ukraina, skrivet av författaren/reportern Mustafa Can och med (numera prisade, men ack, så förfärliga) bilder av Eddy van Wessel. Hu, så gräsligt hemskt!

Nu ska jag ringa till Sonja och höra om hon vill göra oss sällskap till restaurangen i Harplinge, den som för 63:- serverar lunch till den som är över 70 år och för oss som är yngre, blir det åtta kronor dyrare. Då ingår salladsbuffé modell mindre, samt dessert. 

Så blir det skidskytte .., pv har nu på morgonen bakat en drömrulltårta (hans far arbetade ett tag som bagare och det intresset har nog gått i arv), ett besök på biblioteket för att kopiera något som Ingrid i Falun gärna ville läsa, det ska helst hinnas med .., (och förhoppningsvis hittar jag då något läsvärt) .., och lövräfsorna - vilka igår fick nya skaft - kanske får träda i tjänst?

Ungefär så.

Dagens fönster .... DN:s nutidsquiz och lite till. 

.... skymtar där till höger om Harry, som för övrigt fått agera i reklamsammanhang för Solhaga Bageri - helt utan min förskyllan -. 

Det vill säga: de bad att få låna bilden och så gärna, så. 

Tänka sig att bli lokal kändis på äldre dagar, ni förstår väl hur stolt Harry blev!

Veckans nutidsquiz gick väl si så där. Mest si. 

Pv hade 9 rätt av 10 (fel på fråga 5,), själv hade jag 7 rätt, fel på samma fråga, men även på fråga 9 och 10. (Ukraina och sport). 

Bara att ta nya tag. Man skulle ju kunna skylla på sjukdom tidigare i veckan, men oavsett om jag varit helt kurant, hade jag inte kunnat "felfrågorna". Inte gick det så mycket bättre på ordtestet heller, det var ord jag aldrig hört talas om. Bedrövligt. Redan i förväg ber jag att få framföra mina varmaste gratulationer till er som får ett bättre resultat, vilket nog inte är så svårt. Grattis, grattis!

Piggar upp mig med en bild från något tidigare inlägg. Det var när Harry fick ett alldeles eget brev från Britt och Ecke, med en liten korvbit inslagen och fasttejpad på papperet. 

Oj, så spännande det var! Lägg märke till hur han nu bara inväntar att pv ska ha läst brevet .., det är ju KORVEN han vill ha!

Och strax ska turbulensen i KD diskuteras. Ja, hade det varit val nästa vecka, hade nog det partiet fått säga tack och adjö. 

Stackars Alf Svensson .., han har nog haft huvudvärk den senaste veckan.

Annat som kan storma?Polen skickar stridsflygplan till Ukraina. 

På Paris gator är det stora demonstrationer och det är sopstrejk med allt vad det innebär (råttorna har kalas!), allt på grund av höjningen av pensionsåldern, från sextiotvå till sextiofyra år. Hela havet stormar, även där. 

Men här hemma råder lugn. Pv eldar i kaminen och Sigge har norpat bästa platsen i soffan Ektorp. 

Så kan det vara.

Om jag tycker ...

... att Ardalan Shekarabi (s) är bra som politiker?

Det kan jag lova att jag tycker. 

Samma sak med Aida Hadžialić, även hon s-politiker.

Dagens fönster ...

"Fönster med folk", skrev avsändaren. 

Är detta Porto?

Och kanske är det beskärning av träden nu på våren? Hamling, rent av? Är det pilar, kanske?

Vi hade en gång tretton pilar på rad utanför huset i Bjäresjö. Vilket enormt arbete det var när dessa skulle hamlas. 

Minns jag rätt, sade exet att nu återstår endast tre av dessa tretton träd.

Tack annannan för att du tog dig tid med håven!

Ännu mera om reklamfilmer ...

Nu kommer jag ihåg ännu en  film som jag tycker om; den med Foppa Forsberg. (Reklam för Svedea försäkringsbolag). Det övergår mitt förstånd hur han kan agera så fullkomligt naturligt framför kameran! Dessutom ser han så självklar ut där han kommer framglidande under bilens underrede, att jag lätt som en plätt hade kunnat anlita honom! Smart val av försäkringsbolaget.

En favorit som jag berättat om tidigare, är den här. Oslagbar.

Ännu en! Undrar om inte det här är Roy Anderssons alster?

Den här kanske är den allra bästa? Också Roy Andersson. Dialekten gör förstås sitt till. 

När jag ändå är igång, kan jag ju ta med Carglass reklam - dom ser också så trevliga ut -. Förtroendeingivande, helt enkelt.

Bäst och sämst .... 

När man som undertecknad nästan dagligen tittar på betalkanaler (läs: Ambulansen och dylikt), får man enorma mängder reklam på köpet. 

I stort sett tycker jag att nittionio procent av all reklam är urdålig och får mig INTE att lockas till inköp eller att lyckas med det dom önskar sig.

En film ger mig rysningar: nämligen Svenska Spels tjat med kvinnan som tappar sin mobil i en toalettstol och så vänds den åt rätt håll - (mobilen) - och den lyckliga kvinnan får tipset att köpa en Sverigelott. Aldrig att jag ska köpa en Sverigelott efter att ha plågats med den filmen ett oräkneligt antal gånger!

Icareklamen tycker jag också har blivit aningen tjatig, för att inte säga rejält enjängd.

Nå, men den där ynka procenten bra reklam? 

Jo, Länsförsäkringars Trygg Hansas film där en ung man har klarat körkortet och kliver ut ur bilen, hissar upp byxorna och kramar om sin mamma. Länge trodde jag att det var reklam för en körskola, ja, tills pv upplyste mig om hur det låg till, så egentligen är ju själva filmen inte riktigt perfekt för syftet .. men jag blir så varm inombords av den unge pojken och hans mamma. (Länsförsäkringar tTrygg Hansa tänkte jag inte ens på). 

Bästa reklamfilmen, den såg jag härom kvällen. Tänk er ett helt moln av flyttfåglar som kommer insvepande mot tittaren och så texten - ungefär så här -: "150 miljoner flyttfåglar på väg in över Sverige" ..,, och i bild en biltvätt hos Q8.  Jag loooog och kom ihåg alla hundratals kajor som övernattade i ett träd på parkeringen, ja, i det bostadsområde i Malmö där sonen med sambo då bodde och hur bilarna kunde se ut på morgonen - helt nerskitade -! Den tycker jag är kanonbra! Humoristisk!