I centrifugen ....

Det blev en bra hemresa. Hade bokat biljett med MTRX-tåget från Göteborg (går enbart därifrån och till Sthlm och tillbaka) och jag hade fått kanonplats vid fönstret och med inga säten bakom  och liten lampa på bordet (liknade den kända Bumlingen, men i mindre format).

I Södertälje fick jag sällskap på min högra sida, då en kvinna i min ålder klev på. Oj, så mycket surr det blev! Hon hade - precis som jag själv - varit uppe och träffat barn och barnbarn vilka visade sig bo i Rönninge och det hade varit kalas och nu skulle hon åka hem, till Kungälv, norr om Göteborg. Själv var hon uppvuxen på Skaftö utanför Lysekil och hon berättade om hur schartauanskt det var där .., med en komfirmationspräst helt klädd i svart som var såå sträng. 

Vad pratade vi om?

Bland annat om vad vi arbetat/arbetade med (hon var redovisningskonsult) och hennes make - även han konsult - reser runt och håller föredrag när det gäller elektricitet. 

Ja, det var ett himla trevligt sällskap! 

Halva sträckan ägnade jag åt min bok. 

Tjugo minuter försenade ankom vi till Göteborg och då hade vi haft en gigantisk fullmåne som skymtades genom fönstret. Nu blev det bråttom att hitta till spår 14 där Öresundståget skulle gå om bara några minuter och jag haltade iväg så gott det gick (hälsporren) och hann precis slå mig ned, så gav sig tåget av! 

Mitt emot satt en lång kvinna med mörkt hår och jag tänkte att hon såg så norrländsk ut. 

"Såg norrländsk ut! Kan man göra det ..?" tänker nog någon som läser här. 

Jo, ni anar inte så ofta jag upptäckt att det är precis vad man kan. 

Det visade sig (alltid detta ...) att hon var uppvuxen i Umeå, men sedan trettio år tillbaka bor hon utanför Ängelholm. Såå trevlig kvinna! 

Då blev det surr om ord som skiljer sig åt. 

Att "bron" är en farstutrappa .. att vi "far till affären" i stället för att vi åker ..., ja, det var massor med ord vi kom på. 

Innan vi började samspråka, läste vi var sin bok. S o m  jag tycker om Bodil Malmstens sätt att skriva och jag tycker att det ibland påminner om hur du uttrycker dig, annannan.

Möttes i Falkenberg av den alltid omtänksamme pv som stod på perrongen för att ta hand om bagaget och Harry blev galen och nosade igenom min kappa och mina händer - det doftade förstås Andra Hundar - och väl hemkommen öppnade jag post och blev såväl överraskad som glad över ett paket innehållande boken "Samtal med en nötväcka" och med obekant avsändare!! Jo, jag vet att jag svarade på en kommentar angående den här boken, men var ..? På Instagram? 

Tack till dig i Nyköping, du rara människa och jag lovar att vidarebefordra boken .., ska lägga den på järnvägsstationen i Halmstad!

Och så här ser det ut i köket just nu. Vilken glädje att mötas av! 

Idag blir det väl ändå bad i havet, men först ska jag  räfsa ute på tomten och ta en kopp kaffe i solskenet! 

    Lördagsfönstret ...

Bilden togs igår vid femtiden på eftermiddagen

Tåget var då på väg ut från vår vackra huvudstad (tänk tanken att den skulle bombas och förstöras!) och jag hade satt mig tillrätta på plats 81 i vagn B. 

Mitt emot mig en medelålders kvinna som från sekund 1 läste en bok med titeln "Din personliga energi". 

Jag hoppas att den blev till belåtenhet för henne.

Avresedag ....

Och den här morgonen blev annorlunda. Ingen liten krabat som vid halvsjutiden ropar "marmor!, marmor!" och som sen var som en gullplutt mest hela tiden. 

Tänk, jag har fått lära mig att spela Hugo på paddan och samla in skatter och guldstjärnor och fått tolvtusen poäng! Inte illa!

Men idag .., tomt nerifrån gästrummet på nedre planet. 

Här finns nu - förutom undertecknad - Emma, som kommit hem för att hjälpa till med dom två hundarna, nu när hennes mamma hospiterar på annan avdelning än IVA. Så här har vi suttit i var sin del av soffan eller vid köksbordet .., och just nu har hon möte med sina kollegor på jobbet, men det mötet sker en trappa upp. 

Charlie (som är svarthårig) är fem år och far till den här spelevinken som väl snart närmar sig 1-årsdagen, eller  kanske redan har gjort det? Det är en sååå mjuk och go hund och oerhört pratig .., det låter nästan som om han morrar, men nu har man vant sig. 

Nyligen kastrerad också, det är inte hans pappa. 

Charlie är en enstöring .., helt besatt av sin matte. När hon åker till jobbet ligger han nere i hallen och väntar på henne och när Charlie är hos oss och Maria åker och handlar, sker samma sak. Icke att han bevärdigar oss med ett i besök i vardagsrummet eller köket! Men båda så fina, så fina!

Och vilka ljuvliga tassar ...!

Att det tillkommit en robotdammsugare i huset, det förstår jag .., för hjälp, vad särskilt Steven lossar hår! Dessutom tvättas golvet också (av roboten), det är ju helt suveränt, men fordrar nog avsevärt större golvytor än våra i Stensjö och inte heller så många trösklar och mattor. 

Sist av allt kan jag berätta att jag i onsdags fick tid för kli ppning hos "Marias" frisörska som har salong inte långt från stationen i Väsby. Hon fick i stort sett fria händer och klippte upp håret där bak (mycket uinderhår som var trasigt) och vi pratade om effekterna av covid (att jag fortfarande långt ifrån har fått tillbaka allt tappat hår), men hon tyckte att det var tillräckligt tjockt ändå :). 

Hade hon haft ännu en ledig klipptid, hade jag gjort ännu ett besök, ty nu vet jag ju att det är inte hela världen. I maj när jag kommer hit, ska hon få klippa upp det  r e j ä l t. Härligt! Och vilken gudomlig människa till att massera ens hårbotten! 

Ungefär så är tillvaron här just nu. 

Ajöken, sa fröken.

    Dagens fönster ...

"Fönster från underbara Helgalunden från bästa Södermalm!" skriver min namne Elisabeth, hon som hade bloggen Lantluft. 

En alldeles ljuvlig schnauzer har hon också! Henne har jag träffat och fått kela med. 

Tack snälla för bilden! säger jag.

    På menyn ....

Igår en alldeles ljuvlig fisksoppa med saffran - tack Maja -! 

Här finns en länk till receptet. 

(Musslor struntade nog M i och det var lika gott ändå). 

Och ikväll agerade den äldsta kock. 

Då blev det detta,

Pasta med salsicciafräs. 

Länk här. 

Lika smarrigt det! 

Och i förrgårkväll bjöd jag själv på fetaostfyllda lammfärsbiffar med ugnsrostade grönsaker till, plus Emmas goda sallad, plus tzatziki.

Det receptet går på "känn", så det länkar jag inte till. 

Bilderna: nej, jag letade efter namnen på den som tagit bilderna, men hittar det inte.

    En dag att minas .... 

Sista dagen som barnbarnsvakt och vilken dag det blev!

Steg upp vid sex .., och sen har en snart-treåring varit mitt sällskap mest hela dagen. 

Det finns dom som tycker att det här blir som att leva genom sina barnbarn och det får man förstås tycka, men det finns liksom inga ord för hur mycket jag har njutit av dom här dagarna. 

Att få flera dagar tillsammans ., att lära känna varandra och upptäcka hur mycket han har utvecklats,  eller att kunna föra en dialog, som när han i eftermiddag ville att farmor skulle rita ett hööööögt hus och sen berättade  vad som skulle finnas där och jag ritade efter bästa förmåga (nej, just det, bättre än så blir det inte!) och balkonger skulle förstås finnas och han skulle själv vara på taket och hålla i en Piggelinglass och bästa kamraterna Anton och Juli, skulle bo i samma hus. 

Bara en sån sak. 

Klockan fem i eftermiddag kom taxin och parkerade här på gatan. 

Den minste fick sitta i bilbarnstol och chaufffören, som visade sig heta Ibrahim, var vänlig och fixade alltsammans och den som aldrig någonsin åkt taxi förut, viskade och sa att mamma skulle sitta intill honom där bak. 

Nu är här tomt och tyst, eller ja, ganska. 

Steven - den 1-årige vackre golden retrievern - är den pratigaste hund jag varit med om, men för övrigt blir det förfärligt tomt. 

Äldsta dottern fixar med middagen  ..., Peter har precis kommit hem från jobbet (fy, så långa dagar .., tolv timmar från dörr till dörr och personligen har jag aldrig haft längre än tio minuter till jobbet) och nu är det  alldeles mörkt ute. 

Frostigt ute i morse, men lite varmare framåt dagen. 

TV4 just nu och jag tycker att "Efter fem" är ett himla bra program med bra programledare. 

Nu är middagen klar! ropar den äldsta. 

Vilken service!

  Torsdagsfönstret ...

... fångades här huset och nu var det återigen jag själv som hade håven redo!

Tack Elisabet!

  Torsdag förmiddag ....

Bilden: äppeletiketten med just den sortens (Honey Crunch) plu-nummer, sätts på farmors arm. 

Solig morgon, lite kylig, men det blir nog bra inom någon timme. 

Någon har kommit hem från nattjobbet på Karolinska ("rätt så stillsamt i natt"), tog sedan hundarna på promenad och ligger nu och sover en trappa upp ..., två andra har åkt till kurs  respektive arbetsplats och kvar är hon som är farmor och så en minsting - en som på inga villkors vis vill borsta tänderna, trots att farmor berättat om tandtrollen Karius och Baktus. 

Planer för dagen ?

Jo, vi ska gå och titta på grävmaskinen borta vid skolområdet ..., kanske leta efter ekorren vars avgnagda kottar vi ser överallt  .., kanske ska vi gå till någon av lekparkerna .., ja, vi får hitta på nånting trevligt. 

För övrigt? 

Foto: Kimmo Penttinen.

Tittade igårkväll på svt-programmet 30 minuter, där den finske utrikesministern intervjuades. Han kändes klok och var förstås ytterst diplomatisk, så där som utrikesministrar plägar vara. 

Pekka Haavisto, heter han. Tycktes sympatisk. 

Denne Pekka är född den 23:e mars 1958 i Helsingfors.

Dagens fönster ..... 

... fångades utanför Clarion Hotel i Helsingborg och det var jag själv som hade håven med mig.

    Dag 4 ... onsdag.

"Och inget hände igår ..:?" skrev pv i en kommentar igår. Jo, det hände en hel del, men jag var helt enkelt döslut på igårkväll och ni tror väl inte att det är sant, men innan klockan var kvart i nio hade ALLA gått i säng!

Idag .., åkte minstingens mamma på kurs redan vid sjutiden och en halvtimme senare var det dags att träda i tjänst som dagfarmor. Allt möjligt har vi hunnit med. Vi har varit ute i ett par timmars tid .., i två olika lekparker och i mellantid hälsade vi på hos äldsta dotterns svärföräldrar som bor ett par hundra meter härifrån. Den minste satt som ett ljus i kökssoffan och kalasade på en kanelbulle och hemkokt körsbärssaft, ja, det var himla trevligt. 

Det är svärföräldrarna som är på bilden - Maggan och Berra - . Jag har säkert berättat det tidigare, men denna Maggan är som ett mindre kärnkraftverk, sååå sprängfylld med energi! Hon har gått snickerikurs och gjort fantastiska skåp med intarsia ..., hon målar akvareller, bygger växthus, tovar och har arbetat hos ABF och fixat kurser ., hon har under pandemin dragit igång bouletävlingar där det efteråt grillas korv (bland grannarna) och hon har agerat reseledare med väninnor och tagit dem såväl inom som utomlands.  Ja, ni hör. 

Maken däremot är av den mer stillsamma sorten och det kanske är bäst så. 

Förutom körsbärssaften bjöds vi på havtornsdryck, självklart hemgjord. 

Ny arbetsdag i morgon, men tidig kväll åker den minste och hans mamma hem till Skåne. Själv blir jag kvar tills på fredagseftermiddag. Hade tänkt ägna dagen åt att promenera i Sthlm, men jag har - för andra gången i mitt liv - drabbats av hälsporre och att spatsera omkring på hårda gator, nej, det får vara.

Ett besök hos frisörskan hann jag också med idag. Dit tog jag buss 534 och jag bara häpnade över hur det byggs i Väsby centrum! Makalöst! 

Frisörskan fick i princip fria händer, frånsett att jag inte vågade klippa av det helt och hållet.  Oj, så hon borstade och fönade och aldrig i mitt liv har mitt hår varit lenare/svalare än just nu. Sååå mycket av underhåret hade brutits av (lägg därtill att jag nog tappat hälften), så hon klippte helt enkelt upp det och det är nog trettio år sedan det hände. Om det räcker. 

Men ledsamt värre är det att friherrinnans bästa väninna sedan evigheter tillbaka - Ann-Marie - hon som flyttade ner från Västmanland (eller Dalarna) och bor vägg i vägg med nämnda friherrinna, har drabbats av en stroke och är nu halvsidigt förlamad. 

Vilket elände!

Nu håller vi alla tummar och tår att det ordnar sig till det bästa för denna rara, fina människa (med finskt påbrå, för övrigt).

    Dag 2 ....

Bilden: från sagoboken som handlar om abborren Kvick. 

I min för övrigt så otroligt enjängda tillvaro, så blir detta - att lämna hemmet och ge sig av hemifrån - som att befinna sig i en karusell! 

Först tågresan igår till Helsingborg (och  på tåget en vad jag tror var ukrainsk ung mamma som ammade sitt lilla, lilla barn) .., därefter någon dryg timmes väntan  vid Clarion Hotel (nytt för mig i alla fall .., men det är många år sedan jag varannan-helg-pendlade till H-borg) och sist av allt solen i ansiktet, men isiga vindar. 

Så bilresan upp hit. 

Sonen körde, jag satt intill (frånsett ett gästspel i baksätet tillsammans med minstingen) och vi pratade nästan nonstop, mest om kriget och olika strategier och annat. Han, som tjänstgjort utomlands, vet i alla fall åtskilligt mer än undertecknad om allt som har med detta att göra. Och så kan man ju säga att "utifrån min synpunkt sett", eller "som jag ser det", utan att mena att man är någon expert inom krigföring.  

Och så idag, måndag. 

Då blev det promenad till Ljungvägen där nånting skulle hämtas och under tiden var minstingen, hans mamma och jag  själv i en liten lekpark. I nånting som liknade en buss, fick jag vara chaufför och ta betalt. Men vi hade ju inga pengar! Det löste farmor med att ett litet blad från blomman Lammöra; det bladet fick motsvara tio kronor. 

Och förresten vet ju inte barn numera  vad pengar är, så det gick bra. 

Tidigare idag fick jag för allra första gången läsa en bok för gossen som snart blir tre år. 

Det var Elsa Beskows saga om abborren Kvick. 

Väldigt spännande var det, men det som allra mest fascinerade en lillkille, var att strumpan på pojken - som heter Thomas - var trasig. 

Vi har även hunnit med en sväng till Solna, där Emma bor i sin lilla etta. 

I hissen upp stod den förstfödda framför mig och jag tänkte att så tjockt hår har jag nog inte haft själv, men väl så lockigt. Numera, efter eländet som slutar på 19, är det betydligt tunnare. 

För övrigt?

I morgon ska två ur sällskapet på kurs. 

Den ena kursen handlar om respiratorer, den andra om handledarskap. 

Den tredje i sällskapet är tillsammans med minstingen och mig, åtminstone tills efter lunch, då han ger sig av till Karlsborg. 

Ikväll vankas renskavsgryta med potatismos. 

Livet känns .., som bäst!

Over and out!

   Dagens fönster ...

... fångades i Solna, i den trappuppgång där barnbarnet Emma bor i sin livs första egna lägenhet, en liten etta på trettio kvadrat och med stort, härligt ljusinsläpp. 

Allra mest förälskad är jag i porten. Fin belysning också!

Porten är så fin, särskilt utifrån och på nätet kunde jag läsa följande: 

När Solna blev stad den 1 januari 1943^[4] intensifierades bostadsbyggandet och dåvarande chefen för Riksbyggen, Uno Åhrén, lade fram ett stadsplaneförslag med punkthus och smalhus i området. Arkitekt var Arne Strömdahl på Svenska Riksbyggens arkitektkontor. Under åren 1945–1948 byggdes tio smalhus samt ett antal punkthus längs med Näckrosvägen och två punkthus längs med Hasselstigen.^[4] Även Näckrosområdets sydligaste och västligaste delar erhöll ny stadsplan 1946. Spårvagnslinjen Sundbybergsbanan lades ner 1959 och ersattes av en busslinje (idag linje 515). År 1975 öppnades en tunnelbanestation i Näckrosområdets södra delar, där den nord-sydliga förortsbanans nordvästra grenlinje skulle ha gått mot Sundbyberg, enligt SOU 1923:21^[2].

Utmed Näckrosvägens västra del består bebyggelsen av sju våningar höga smalhus i rött tegel under låga sadeltak. Den smala hustypen (husdjup 11 meter) medgav genomgående lägenheter, alltså med ljus från två håll. Husens planlösningar var välstuderade med storlekar om 2-3 rum och kök. 

Tänk, att gå in genom den porten varje dag ...! 

Jag tycker att hela området är fint .., höga tallar och björkar finns där utanför .., och bebyggelsen är lite blandad; allt ser inte likadant ut. 

Kuperat är det också och enligt Emma finns gott om strövområden inill (däribland två sjöar som man kan runda) och inom några minuters promenad har hon affärer och annat.

Fem dagar ska jag vara borta ...

Och jag renbäddar, slänger tvätt i maskinen, klipper ner buskar, putsar fönster, packar, ordnar med vattenhål ute till harry, sigge och små och större fåglar ..., och tömmer blomlådorna med förra sommarens blomster - numera torra och fnasiga . 

Pv klyver och travar ved. 

Oj, vad han jobbar!!

Och  hela tiden ryker säkringen.

Harry anar att nånting är på gång, men  v a d?

Dagens fönster ...

... fångades på den tiden när lilla Nelly ännu var i livet. 

Själva fönstret sitter i Ecke och Britts lillstuga. 

   Helg ....

Lördag. 

I rabatten mot havet till blommar nu krokusar. 

Vaknar tidigt och har haft helt sanslösa drömmar. Jag har mött Eva-Lena, granne och lekkamrat från tiden i Malå och i drömmen står jag i kön på Burwalls bok,- och pappershandel (hemma förstås) och  jag känner mig iakttagen och vänder mig om .., och där står hon - Eva-Lena - och ler så varmt med sina bruna ögon och i drömmen har hon ännu fler fräknar än jag kom ihåg. 

Det är nog trettio år sedan vi senast möttes - minst -. 

Men nu har jag lämnat drömmens värld och sitter här vid bordet i datorrummet och lyssnar till P1, det är mest prat om Ukraina och det är så förfärligt så man vill kräkas, men man gör det inte. 

Hög, klar luft. 

Pv ska ägna förmiddagen åt jobb i lilla hamnen här i Stensjö; det är nånting med bryggorna som ska ordnas och jag ska promenera dit och ta bilder, har jag tänkt. 

Foto: Maria Askerfjord Sundeby. 

Från Gunnel i Majorna i Göteborg,kom en länk till Lundströms Bokradio, där Jockum Nordström intervjuas, ni vet, det var ju denne Jockum och hans bok "Året Runt" som jag skrev om igår. 

Här är länken.

Och  t a c k, Gunnel!

(Bilden visar författaren/konstnären Nordström och intervjuaren). 

Anders Nilsson - aka Rexxie - var en av de första att kommentera på min tidigare blog. Jag tror att han dök upp 2005. Är det någon som inte har varit med så länge (här hos mig), så kan jag berätta att Rexxie är den som snabbast i Europa hinner googla och ta reda på fakta som vi andra funderat över eller har diskuterat här på bloggen - eller facebook -, så snabb på tangenterna, det måste han vara. 

Har jag mött honom på riktigt?

Ja, en gång, i Stockholm. 

Och så här ser hans vänstra hand ut. 

Det var på den tiden jag ägnade mig åt att fånga just vänsterhänder, men den här fångade han själv. 

Och idag fyller denne man år.  

Om 1 år från och med idag, blir det väldigt mycket jämnt.

Grattis härifrån Rexxie!

div

Dagens fönster ...

... fångades i Kiev av AP, det var i mitten av mars för nio år sedan och vi tänkte, när hon skulle resa dit å arbetets vägnar, att jaha ja, kan det vara särskilt inspirerande ..., med Ukraina, alltså?

Det var det. 

Så här skrev jag då: 

Ikväll har jag pratat med den nyss hemkomna AP och ååå, hon bubblar över av glädje över besöket och berättar om ett otroligt vänligt bemötande - på hotell och restauranger - och jag sitter i loppisfåtöljen och frågar och får svar och hon gäspar, men berättar så glatt.

Jag undrar om jag någonsin har hört henne så ..., pratglad när det gällt någon resa!

Och hon berättar om taxichauffören som undrar vad sällskapet tycker .., ska Ukraina tillhöra EU eller .., ja, det är ju vad han själv önskar!

En ukrainsk postlåda fick jag via rymden också.

div

   Fredag ...

Just så här fint är det idag. 

Tog Harry på nästan samma runda som igår, till Stora Skipås, men i stället för att ta samma väg hem, svängde jag av ner mot Steens Väg (alldeles i början av vägen, i ett av husen, där var vi för några år sedan på konstuställning/teater och såg "Shirley Valentine" i köket hemma hos skådespelerskan Eva Hanno - å, vilken upplevelse det var - suverän enmansteater och efteråt bjöds alla på mat och dryck en trappa upp) .., ja, så vidare då mot Beckasinvägen och sist av allt badstigen ner mot havet och hemåt.

Kappan åkte av; det blev på tok för varmt. 

Och helt ofattbart så mycket mer jag orkar nu.

Vilken gåva!

I tider av otrygghet eller bedrövelse - kanske mest det senaste - jag tänker på alla som tvingas fly och mammor på Kievs BB som blir beskjutna, då tar jag fram sånt som jag tycker om. 

Bodil Malmstens "Sista boken från Finistère”, t ex. 

Och som jag älskar omslaget, formgivet av Nina Ulmaja. 

Så genialiskt i all sin enkelhet!

Upptäckte idag en pappersrulle på bordet här där jag nu sitter. 

Gummisnodd om bara. 

När jag vecklade ut den, höll jag på ratt amla baklänges! 

Men ett så otroligt fint designat diplom! 

Konstnären Jockum Nordström - helt okänd för mig. 

Den ska jag höra med pv om vi inte kan rama in.

Här en bild från herr Nordströms barnbok "Året runt". 

Någon som känner till honom?

Ska om en stund köra till biblioteket i Harplinge och se om jag hittar den här boken, eller någon annan av denne Jockum (för övrigt samma förnamn som vår sommarhusgranne).

Men nu ska jag sätta mig ute i solskenet och lyssna till småfågelkvitter och prata lite med rödhaken som efter lång tids frånvaro plötsligt dykt upp. 

Bara lördag kvar, därefter blir det resa norröver - i samma bil som minstingen från Malmö -. 

Vilken lycka!

Eftermälet ....

... har Gunnel funderat på. 

S o m   jag log när jag läste hennes rader (och kommentarerna!).

Fredagsfönstret ...

"Ett till vanligt fönster ...", skriver fönsterfångerskan, hon som bor i Porto. 

Tack annannan! säger jag. 

Kaffetåren ....

Så här är det: godare kaffe än Arvid Nordquists "Festivita" har jag aldrig smakat.  

"Festivita är ett bryggmalet kaffe och extra mörkrostat från Arvid Nordquist. Intensiv doft. Kraftfull och fyllig smak med inslag av mörk choklad. Lång och generös eftersmak.

Festiva kaffet är 100% klimatkompenserat och 100% hållbart certifierade Arabicabönor från Brasilien, Centralamerika, Colombia och Östafrika."