måndag 9 februari 2009

Kväller ....


Skulle detta föreställa en grisaknorr?
Inte alls!
Men jag tycker så mycket om Isaac Grünewalds tavlor.
Det är nog själva färgerna, tror jag.


T
änk er en liten farbror som kanske är kring sjuttio och som ser ut precis så där som man tänker sig en skånsk bonde i en gammal svartvit film.

Och mannen talar en våldsamt bred skånska.

Jag frågar om han ska någon kasse, men det ska han inte, nej, han har en i jackfickan.

"Här är en som håller i plånboken ..!" säger han filurigt.

"Jaså, är du smålänning ...?" undrar jag och det är han inte, däremot är, eller har han varit, bilhandlare.

Nu står han framför mig i kassan och plirtittar och medan han betalar, så undrar han om vi inte har några "grisaknorrar" till försäljning?

Jag tror då att han menar såna här grisknorrar som finns att köpa till hundar, men nää, nää, det är till honom själv.

"Grrrrisaknorrar .., det är det bästa som finns .., kokta såna med persiljesås och potatis .., det är ju långt mye bättre än Chateaubrrrriand, det ska jag säga dig lilla tös!"

Och så berättar han för kunden som står intill, vilken delikatess detta är.

"För att inte tala om grisatassar .., det är minsann inte illa heller, såna fick man ju hur mycket som helst av i sin barndom .,. vi åt det mitt i veckan .., stekta och kokta!" säger han och blinkar lite med vänsterögat.

Ååå, vad den farbrorn gjorde mig glad!

Och tänk .., just såna härliga människor kan man träffa om man arbetar i affär.

3 kommentarer:

Monet sa...

Jag som är född i Skåne, dock inte så långt söderöver som du bor, ÄLSKAR dina inlägg om di gamle som kommer till dig och pratar om "grisaknorrar"!

(Fullkomligt fruktansvärt, lika äckligt som gristassarna, blodpudding, palt och den franska andouilletten. Men smaken är olika)

Och att du som är från Malå har lärt dig att uppskatta och förstå dessa urskåningar och dessutom kan beskriva dem så genuint, det beundrar jag dig för.

Precis som du säger: arbetar man i affär så träffar man många människor. Inte alla kan berätta om dem som du.

Evas blogg sa...

Den tavlan är underbar! Jag gillar också färgerna. Grisknorr! Finns sådana att köpa?

Elisabet. sa...

Monet: jo, dom här små skånska farbröderna har skuttat rakt in i mitt hjärta. Jag skrev en gång ett kåseri i hemtidning om Gottfrid som var långt över 80 och hade Vegakeps och blå jacka och som alltid, när han kom och handlade, ville ge mig en kram. Ibland, eller rätt ofta, råkade hans ena hand nudda vid mina behag .., bara så där lite-lite och det kunde jag bjuda på ..-)
Gottfrid var underbar .., såg på Bröderna Cartwright och berättade om sitt livs kärlek ..

Eva: visst är den! Jo, man kan köpa grisaknorrar (låååånga är dom ...) till hundarna, så där som grisöron. Men även grissvans som ligger i charkdisken.