Röd stol. Dock inte från det stora varuhuset.
Alltså, jag erkänner villigt att jag tillhör den där skaran av människor som älskar Ikea.
Jepp.
Och när min australiensyrra berättar om invigningen av ovan nämnda varuhus i Adelaide, då tycker jag att det är för härligt.
Vilka pr-människor det företaget har!
(Minns när Ikea i Washington låtsasleverade möbler till Vita Huset ., nu när Obama flyttade in ... och fick sån reklam!)
Jo, i alla fall, då fick alla svenskar i området inbjudan till invigningen och bara dom tog med sig sitt svenska pass (det var kvällen innan själva stora invigningen) så fick de som handlade tjugo procents rabatt, plus småpresenter, typ Dajm.
Sånt tycker jag är så himla finurligt.
Och gissa om jag ska lyssna på den allra första Sommarprataren i år .. nämligen Ikeagrundaren Ingvar Kamprad!
(Hon berättar också att på invigningsdagen var det fullständigt kaos .., vägarna till flygplatsen - som tydligen ligger nära varuhuset - korkades igen av alla kunder på väg att förnya sitt hem och Ikea fick sätta in nån slags extrabussar för att lätta upp det hela!)
6 kommentarer:
Jag ska lyssna jag med!
Utan tvekan!
Ibland direkt, ibland på sena kvällen och ibland på webben.
Många andra pärlor också!
Hasse A, bara ett nämna någon!
Ola Salo, och varför inte Arasch?
Vacker stol!
Ingvar skulle säkert hålla med om det också!
Å, det är nästan härligare att lyssna på kvällsreprisen när man ligger i sängen och inte har nåt annat för sig .., Turtlan.
Går det för länge utanett Ikea-besök så får jag liksom abstinens...
Tussegumman: skönt när allt är överståndet och man kan pusta ut ...
Det är det jag gör nu.
christina: har jag inga pengar att handla för, åker jag absolut inte dit, då blir det ju självplågeri.
Men ajabaja om jag har fått lön ..-)
Och när man bor utomlands, sedan. Den basala lyckan är att inte längre behöva bunkra matjessill och kaviar vid varje hembesök. Sedan är det den obeskrivliga lyckan av att få vistas i svensk, praktisk möbeldesign under de timmar det tar att trava genom stället. Utan svenska familjer i upplösningstillstånd. Och den subtila lyckan över alla namnen, som man förstår som ingen annan som går där.
I Portugal finns det förresten företag som åtar sig att komma hem till en och montera ihop möblerna.
annannan: precis exakt så sa min syrra! "Du förstår Elisabet så himla kul att gå där och kunna uttala alla namnen, medan aussierna försöker komma på hur det ska låta ., t.om köttbullar heter köttbullar, inte som på engelska!" sa hon och log.
Skicka en kommentar