måndag 18 januari 2010
Den artonde januari 1967 ...
Födelsedagasbarnet.
Tretton år och tre dagar var jag när min systerdotter kom till världen.
Första besöket i Arvidsjaur ..., det är min pappa och mamma och jag själv som har kommit de åtta milen från Malå för att få se underverket ..., och hon som nyss har blivit mamma, min storasyster, hon säger att "jag tror väl att Bisse får hålla i henne först av allt?" och så lämnar hon över den där obeskrivligt lilla tösen i min famn.
Den lilla flickan som knappt väger 2 kg och vars huvud inte är större än en apelsin, heter Rita.
Och jag är tretton år och översvämmas av mosterstolthet och vad jag inte vet då, är att jag sommaren därpå och även där nästa sommar, ska vara dagmoster åt den lilla flickan .., ååå, på Arvidsjaurs gator ska jag promenera omkring med barnvagnen och jag ska köpa Igloo Apelsin-glass och på kvällarna, när min syster har kommit hem från sitt arbete på Folktandvården, ska jag hälsa på hos kamraterna Leif och Karin, dom som tidigare har bott i Malå, på samma gata som jag själv.
Det är Leif och Karins mamma Marianne, som jag är så omåttligt förtjust i.
Marianne,arbetar på apoteket i Arvidsjaur, hon är rund om rumpan och har stor byst, hon är så varm och glad och hon ser ut precis som jag vill att en mamma ska se ut.
Mariannes man heter Allan och kan spela dragspel.
Ibland om kvällarna, badar Leif och jag själv i sjön inte långt från där dom bor.
Och jag blir på avståndsförälskad i en ung man som har en tvillingbror; dom bor nära min faster och farbror nere på Ringelvägen och faster får också besök, ja, ju mer förälskad jag blir, desto fler besök får faster.
I hennes badrum finns en korg med gamla urlästa veckotidningar och ingen bakar så goda drömmar som faster Anna-Maria.
Farbror Karl-Johan är kronojägare och har en modern räknemaskin på sitt skrivbord.
Nästan varje gång jag besöker faster och farbror och kusinen Karl-Gunnar, sitter jag i kontoret och leker med räknemaskinen.
Och systerdottern växer och blir stor och flyttar till Luleå med sin mamma och sommaren då jag väntar mitt första barn, då är jag också dagmamma under ett par månader.
Det är då som jag ska sträckläsa "Borta med vinden" och nästan glömma dagbarnet som vid det laget hunnit bli fem år.
Idag fyller hon fyrtiotre och bor på landet utanför Hörby, hon arbetar på Lunds Universitet och älskar att vara med på quiz-tävlingar .., hon besöker troget Roskildefestivalen (men bor bättre och mer bekvämt för varje år ...) och hon har rest till England och med stor iver deltagit i utflykter i "kommisarie Morse fotspår".
Och så tycker hon om att att gå med högklackade skor.
En alldeles underbar systerdotter är hon!
Och idag är det hennes födelsedag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Grattis på födelsedagen önskar jag födelsedagsbarnet! :-)
Och tänk, visst är det förunderligt att jag nu bor nära nära den sjön ni badade i? Och granne med Ringelvägen. :-)
Ellis: ja, visst är tillvaron förunderlig?
Jag ska hälsa henne .., hon läser nog aldrig här, tror jag .-)
Åh, vad det är härligt att få följa med dig tillbaka lite i tiden. Du skriver så bra Elisabet. Har du någonsin blivit publicerad? Det borde du verkligen bli!
anna of sweden: ja, du ... under tre, fyra års tid skrev jag varje vecka ett kåseri i hemtidningen, - det var varje lördag -.
Efter något år eller två, kände jag bara sån vedervärdig press att åstadkomma nåt med knorr och helst lite roligt också, så det var en befrielse att få sluta .-)
Nu är det sällsynt. Några gånger per år till min facktidning.
Skicka en kommentar