onsdag 20 januari 2010

Utsläppt ...



Efter tretton dagar nonstop
i ett gult hus på en kulle, tar jag bussen till Halmstad.

Avgång 13.33, pip.

Ankomst ungefär 14.12 vid Norra Station.

Därefter promenad längs Brogatan ..., över Österbron och till biblioteket.

Lånar fyra böcker.



På en av hyllornas kortsidor upptäcker jag ett bekant ansikte.

Ett barnbarn till Gunvor!

Man kan också säga: en dotter till en pensionatsvärd!



I min tidiga ungdom i Malå - det är 60-tal - ligger biblioteket i ett rött trähus nära skolan.

Elin Lindström arbetar som bibliotekarie och Elins son heter Rolf (Rolf Mikael, jag kan alla mina klasskamraters namn ..., kan det bero på att jag själv bara fick ett enda ...?) och vi följs åt från första klass genom hela grundskolan.

När jag 1970 skadar ansiktet efter en våldsam bilolycka och under två veckors tid ligger på Umeå lasarett, får jag ett brev från denne Rolf Mikael.

Han skriver med sådan humor att jag ligger i salen med svullet ansikte och en näsa som har fått helt ny form och om och om igen läser jag brevet och jag skrattar så gott, så min salsgranne, Edla Sandberg - en kvinna i åttioårsåldern från Morjärv i Norrbotten - hon börjar också att skratta.

I flera år ska vi komma att brevväxla, Edla Sandberg och jag själv.

Men nu var det ju Malå, ja.

Utanför själva biblioteksavdelningen (som egentligen bara är några rum), finns en äcklig toalett med spolanordning i form en kedja och längst ner ett bakelit, - eller porslinshandtag.

Aldrig i livet att man vill sätta sig där och kissa!

På biblioteket arbetar även tant Margareta som var vår nästan-närmaste-granne.

Margareta äger en uppriktig kärlek till böcker och vet precis vad som passar låntagarna.

Dessutom är hon en hejare på att fiska med nät .., hon är otroligt intresserad av konst, syr kopiöst med kläder till dotterns Barbiedocka .., prenumererar på tidningen Burda .., går med en fot mer inåt än den andra .., och bär alltid långbyxor.

Därtill håller hon alltid ytterdörren låst och det är ovanligt på den tiden i Malå.

I trappan upp till deras övervåning, hänger kopior av Picassoteckningar.

Förresten bakar ingen så goda chokladsnittar som tant Margareta och på deras spis står ofta en puttrande tryckkokare och för mig tycks denna apparat nästan lika skrämmande som en atombomb.

Ja, allt sådant kan man tänka på under ett biblioteksbesök i landet Halland.



Och så in mot stan igen och över bron.
Och biblioteket som liksom svävar över Nissan.



På väg till Skånska Hembageriet där pv möter upp.

Hela tiden tilltar värken i mitt knä.



Hemma igen.

Soffan Ektorp blir räddningen.

Ingela sa...

Vi delar biblioteksminnen. Det var en speciell lukt där, gamla böcker och läder från våningen under. Trappan var läskig och toan ännu läskigare. Jag fick mitt eget lånekort när jag var sex. Den första boken jag lånade stod i hyllan till höger mot väggen, jag tror det var mellan två fönster, i det rummet man kom in i om man gick till vänster när man stod med näsan mot tant Elins disk. Det var en av de där små Pippi Långstrump-böckerna med färgbild bara på omslaget och Ingrid Vang-Nymans teckningar inuti.

Det röda huset finns kvar som du säkert vet, och det är jättefina lägenheter där i dag. Tant M finns i livet, men hennes livliga intellekt finns inte kvar. Hon bodde på samma avdelning som farmor och jag såg henne senast den dagen vi städade där. Ett litet tantskrutt bara. Det borde vara en rättighet få behålla sina sinnen livet ut!

16 kommentarer:

Linda sa...

Åhhh, jag har ju en likadan lampa!! Fast med annorlunda skärmar. Den bodde en gång hos min farmor. Numera huserar den i Ebbans rum tillsammans med en amerikansk fåtölj som en gång bodde hos min gamlamormor :)

Elisabet. sa...

LindaLotta: jag ska försöka hitta någon människa som kan klä om skärmarna i ett linnetyg .., ja, jag hakar lätt upp mig på linne .-)

Linda sa...

Min pappa letade sig halvt fördärvad efter nya skärmar, de här var klädda med trådar, på något vis. Och ganska gula..... :/
Tror du inte du kan hitta nya då?
Fast jag gillar formen på era massor, så jag fattar om du vill behålla dem.
Linne är bra!

Elisabet. sa...

LindaLotta: ja, jag vill absolut ha samma skärmar, men bara ljusare. Dom här har gulnat nåt hemskt.

Linda sa...

Gult är fult :)

Elisabet. sa...

LindaLotta: nja, iaf ljusgult .-)

Linda sa...

Nu har jag lagt in min lampa för påseende, för jag förstår att du blivit otroligt nyfiken vid det här laget.
Och nu slutar jag att terroriserar dig för idag!

Tror jag.

Ingela sa...

Vi delar biblioteksminnen. Det var en speciell lukt där, gamla böcker och läder från våningen under. Trappan var läskig och toan ännu läskigare. Jag fick mitt eget lånekort när jag var sex. Den första boken jag lånade stod i hyllan till höger mot väggen, jag tror det var mellan två fönster, i det rummet man kom in i om man gick till vänster när man stod med näsan mot tant Elins disk. Det var en av de där små Pippi Långstrump-böckerna med färgbild bara på omslaget och Ingrid Vang-Nymans teckningar inuti.

Det röda huset finns kvar som du säkert vet, och det är jättefina lägenheter där i dag. Tant M finns i livet, men hennes livliga intellekt finns inte kvar. Hon bodde på samma avdelning som farmor och jag såg henne senast den dagen vi städade där. Ett litet tantskrutt bara. Det borde vara en rättighet få behålla sina sinnen livet ut!

Elisabet. sa...

Ingela: och jag hade lånenummer 17 och var ibland livrädd för det här med "partiella", men jag vet inte varför. Jag minns han Joel (?) Stenlund som arbetade där .., hette han Joel? Inte bio-ellens man.
Jo, det var verkligen en speciell lukt eller doft. I mellanstadiet, tror jag, hade vi syslöjd där uppe till höger, med Karin Lindgren som lärare.

LindaLotta: du terroriserar inte alls! Nu ska jag titta på lampan!

Elisabet. sa...

Ingela igen: jag visste inte att hon ännu är i livet, M! Däremot såg jag på nätet idag att en annan granne hade dött, nämligen Elsy. Och Göran Ö!! Och Holger L! Det är inte klokt. Snart är hela den äldre generationen som man minns borta, - ja - G.Ö. var ju inte så gammal,förstås.

Elisabet. sa...

Ingela: du och min Anna skulle kunna skriva en bok om gamla tider. Hon minns allt från förlossningen eller möjligen dagen efter ..., det är jag övertygad om .-)

Ingela sa...

Det var en hel hop som lämnade jordelivet under slutet av december och första dagarna i januari. Nisse Lundqvist också, och tant Svea, Bruno Renströms syster.

Joel är död sen ett par år tillbaka. Han var min svärfars äldste bror och den andre i syskonskaran på 16 som gick bort. En bror dog i tidiga ungdomen men i övrigt har de fått ha varandra genom livet.

Bio-Ellens Manfred jobbade också på "partiella".

Jag kan minnas de mest oväsentliga saker och är svår på sällskapsspel som bygger på att man ska minnas vilken låt som låg på tio i topp i augusti 1973 och sånt. Att inte huvet spricker av all oanvändbar kunskap ...

Mitt lånenummer var 316.

Annas mamma sa...

Vilket härligt bibliotek! Och skånska hembageriet lät ju inte så dumt heller:-)

Mildamakter sa...

Jag älskade biblioteket när jag var liten.
Det var min absoluta favoritplats på jorden, och gissa om jag var mallig när jag fick ett eget lånekort.
Det hade nummer 452283 och det skrev man på ett litet pappkort som satt fast längt bak i varje bok när man lånade den.

Att jag ö h t kommer ihåg nummret är mig en gåta eftersom jag varje dag får tänka till vad jag har för kod för att logga in mig på datorn på jobb, men det är väl så, att det man lär sig som liten sitter som berget.

Jag har inte använt den koden på sisådär 40 år, men nu när jag skrev det här så poppade den upp ur minnets svarta hål.

Den första bok jag lånade på kortet var en bok som hette Karius och Baktus och som handlade om tandtroll.

Jisses - jag har ju bra minne, vem kunde ana det?...*ler*

Anita sa...

Elisabet: Måste fråga... vad säger doktorn om att du fortfarande har så pass mycket smärtor i ditt knä...?

Elisabet. sa...

smulan: han säger ingenting. Men den första februari ska han uttala sig. Igår skulle jag böja mig ner och packa i varor i en kasse på ica, kassen stod på golvet och jag böjde mig alltså .., det gick inte .., så ont gjorde det!