.. här i stan, hittar jag en sån härlig liten hängare i trä.
Så den köper jag.
Och nej, väggarna är ännu inte målade.
Och när jag står där inne bland all vacker keramik .., alla ljuvliga garner .., och allt det andra som är som en enda fröjd för ögat .., så tänker jag att detta måste väl vara den ultimata arbetsplatsen.
Där skulle jag vilja arbeta.
Efter besöket i hemslöjdsbutiken, tar vi en fika på Skånska Hembageriet.
Där är trångt och krumelurigt och golvet lutar så där så man kan bli sjösjuk .., men där råder trivsel.
Ja.
Där skulle man nog också ...?
12 kommentarer:
Man ska inte förakta vikten av att arbeta i en trivsam miljö. Själv har jag alldeles nyligen sökt jobb på Indiska (en tjänst på 10 timmar)och jag gjorde det för att jag absolut skulle trivas så bra bland deras ljuslyktor och blommiga tunikor.
Fast med noll säljerfarenhet kommer jag väl inte ens på tal för en intervju.
Love, literature ..: jodå, det kan du visst göra. Om jag själv hade butik, skulle det inte spela så stor roll om den som söker jobbet har arbetat i butik tidigare, - det har med personligheten att göra -.
Möter man en trevlig och vänlig människa i en affär, så kommer man gärna tillbaka.
Så fungerar jag själv som kund.
Där skulle du passa!!
Eva: i alla fall tror jag att jag skulle trivas där .-)
...och du frågade väl om de hade något litet jobb åt dig?
Den här hängaren påminner lite grann om så'na där väderspågubbar ;)
Men söt är den.
Ja det var ju så jag menade. Uttryckte mig kanske lite fel :)
Lisette: ja, den är söt .., det fanns i andra färger också ,-)
Rexxie och Eva: nej, hon var bara anställd, men det är så man får göra .., höra sig för lite så där ..,-)
Fin hängare och visst är det roligt att titta i sådana miljöer på allt? Är ett lugn i hemslöjdsbutiker som ofta saknas i andra och mycket fröjd för ögat. Och hängaren hade fått följa med mig också;-)
Annas mamma: ,-) Ja, den är sååå fin, jag vet bara inte riktigt var den ska sättas upp. Det är PRECIS som när jag anfalls av köpdjävulen när jag besöker en plantskola! Då kommer jag hem med buskar och blader som jag INTE ALLS har planerat att köpa ... och så flyttas det runt lite hött som bött .-)
Ja så är det men visst vet vi att det är något som kommer på sin rätta plats till slut? Min kusin har en affär och jag såg direkt i somras en hängare i form av en katt i smide och pärlor längst ut på morrhåren. Ingen fattar förstås var jag ska ha den men jag såg det unika;-). Och den har funnit sin plats i badrummet. Så hade hennes man gjort ett helläckert väggskåp, ganska litet, och ursprunget var en liten skolbänk, svårt att förklara, men jättevackert och i trä och målad blå kant. Tänker på det och finns det kvar nästa gång så vet man aldrig. Kan nog finna sin plats det också och så roligt när någon som är jättetrevlig också har gjort det.
Annas mamma: ja, jag är inte det minsta orolig ..-) I hallen blir det i alla fall.
Skicka en kommentar