När vi 1993 flyttade från Malå till Ystad, kom jag att häpna över hur underlig tillvaron är.
Människor som man minst av allt förväntade sig att höra nånting från, dom hörde av sig.
Grannfrun Kerstin Granwall skickade varje vecka ett stort, brunt kuvert fyllt med tidningsklipp hemifrån. Troget .., varje vecka under flera års tid!
Nisse Lundqvist, som vi aldrig umgicks med, skrev humoristiska brev!
Arne och Tora Hellsten - kunder från affären - hörde av sig med julkort!
Allt var så totalt oväntat.
Och när jag i fjol flyttade från Ystad, så hände samma sak.
Solbritt, som jag bara träffade i affären - hon är som en solstråle - och med ojämna mellanrum kommer hjärtevärmarhälsningar med hennes handstil som igenkänningstecken.
Tänk, vi har a l d r i g råkats, annat än i affären!!
Och på elisabetdagen .., då kom detta (bilden) med posten.
T a c k snälla! säger jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar