Om Lisbet och lite annat ...

Från vänster i övre raden: moster Margit - som var synsk och i sin ungdom arbetade som hembiträde hos den här mannen och hans familj -, därefter Ivan som var blind och dog endast 21 år gammal .., och så en trind mamma, som så småningom skulle bli slank.
Mormor gifte alltså om sig efter makens död och fick ytterligare tre barn; Gunvor (mamma till Barbro som har bloggen Mellansystern), Lisbet och Olaf - alla på den nedre raden -.
Och Haqvin blev mammas styvfar och hon tyckte så oerhört mycket om honom.
"!Aldrig kunde vi ha fått en bättre styvfar!" sa hon ofta.

Idag har jag pratat länge med moster Lisbet i Vilhelmina.
Det är hon som sitter i mitten på den främre raden, inklämd mellan mormor Betty, moster Gunvor, Haqwin och morbror Olaf.

Moster Lisbet är den enda av mammas syskon som är kvar i livet.

I många, många år trodde jag att Haqwin var min morfar och förvåningen var total när jag insåg att så inte alls var fallet! Min morfar, han dog endast trettio år ung.

På samma sätt var det med moster Tyra och morbror Alfons i Bjurträsk, med morbror Sigurd och moster Rut i Risliden .., och morbror Oliver och moster Erna i Talliden.

Jag trodde verkligen att dom var just detta till mig; mostrar och morbröder .., tills jag förstod att nähäpp, så var det inte alls .., dom var mina systrars mostrar och morbröder!

På ett sätt tror jag att såna upptäcker sätter spår, men jag är inte riktigt säker på hur och på vilket sätt. (Jo, det är jag .., jag tror att man i den åldern då kan jag känna sig lite vilsekommen .., lite "utanför".)

Men på samma sätt som mormor Betty verkligen var min riktiga mormor, så är moster Lisbet min moster - även om hon är halvsyster till min mamma -.

Moster Lisbet, hon låter precis som mamma .., dom har samma dialekt och samma sätt att säga "Men heeej Eliza!" och jag får alltid svälja några gånger extra när jag hör dom orden.

Min mamma avgudade sin lillasyster.

"Du förstår Eliza, jag var tretton år när hon föddes, Lisbet blev nästan som min egen dotter!"brukade mamma säga.

Och idag på förmiddagen .., då sitter jag på stentrappan och pratar med moster Lisbet och gratulerar på namnsdagen och vi surrar om allt möjligt .,. om depression och att bli änka och om hur livet kan förändras och om att jag ska ta flyget upp i vår och hälsa på och skriva ner allt som är viktigt och som ingen annan kan berätta om.

Sånt.

På slutet säger vi "I love You!" och berättar hur mycket vi tycker om varandra.