DBIV för Eva på Frösön ...
Det bästa under veckan som gått:
1. Att jag kunde säga nej. Kanske låter konstigt men ibland är det svårt att säga det ordet. Men så befriande när man vågar och ibland är det alldeles nödvändigt. Det var det just nu, i ett sammanhang där jag kände att luften började ta slut. Nu kan jag andas igen.
2. Gårdagskvällens valpkurs. Det var kallt och det var mörkt men så otroligt kul. Otis var jätteduktig. Vi har en läraktig valp må jag säga. Det finns mycket att jobba med men det är roligt när man ser att det ger resultat. Nu har vi en del övningar att jobba med till nästa gång.
3. Solljuset som infann sig i eftermiddags, efter en grå dag med snöfall.
Kram Eva
4 kommentarer:
Åh, jag vet precis hur du känner det! Det är ett stort steg när man säger "nej" och inte får hemska skuldkänslor efteråt - utan bara plötsligt kan sträcka på sig, andas och känna att de där stenarna faller...
Heja dig!
Vilken bild! Rena vinterskogen bakom och så höstlandskapet framför.
Ruta Ett: Ja det är en befriande känsla. Tack!
Mossfolk: Ja dessa kontraster är häftiga.
Åh Eva du ger mig hemlängtan!!!!!
Så vacker höst framför "termosen" i Östersund!
Din bild från ditt fönster hemma kommenterade jag hos Elisabet, jag anade min barndoms gata Hornsgatan i bakgrunden.
STRONGT att kunna säga nej-det får jag alltid jobba på, men blir mer än nöjd de gånger jag lyckats och det varit befogat.
Skicka en kommentar