Alltid lika roligt är det när sommarhusgrannarna börjar dyka upp.
Idag hörs dunset av ved som landar i en skottkärra .., det visar sig vara Ecke och hans son som arbetar ute på tomten.
Det plockas kvistar och pinnar efter trädfällningen häromsistens och Ecke berättar (på sin härliga ystaddialekt ..) att den där stora boken vid bäcken, den planterades för över femtio år sedan - av honom -, och rhododendronbuskarna som skymtar till höger om honom, det är såna som han också har planterat själv, ja, från skott av dom där köpta en bit mot vägen till.
Harry blir överlycklig av att träffa Ecke!
"Tänk, den hunden är verkligen så glad jämt och viftar alltid på svansen ...!" säger Britt leende.
Men om möjligt ännu gladare blir harry när han upptäcker någon annan som kommer där borta på vägen .....
6 kommentarer:
Raringen!! Och vilka skutt!! :-)
Precis så där ööööverlycklig blir Max också, när hans husse kommer. :-)
Att återses är bland de bästa ses som finns.
U n d e r b a r t !!!
Jisses så glad han blir. Fina Harry. Vad spänstig han är!
Ulrika: ja, han är aldrig riktigt nöjd förrän alla är samlade .., dessförinnan springer han runt och väntar och väntar och väntar.
Ulf: exakt!
mossfolk: ,-)
Mian: han är otroligt spänstig!
OS i höjdhopp Rio 2016?
Dags för ny guldmedalj, förra gick ju till Sola stan. Nästa till Halland?
Skicka en kommentar