Elisabet

Efteråt ...

Nästan hemma, nu har jag svängt in på Ejdervägen.

.. när jag kör hem från jobbet, tänker jag på hur dagen har varit.

Arbetet tillsammans med Malin som om ett par månader ska bli mamma - vi hann med mycket i eftermiddag och hon var så duktig! -, och möötet med kunderna .., den gamle mannen som blev så glad över att få varorna packade i kassen .., lillpojken som berättade att han hade fått en lillasyster .., och Emil, 3 år, som minsann visste att avocado ska man lägga längst uppe i kassen .., och den äldre kvinnan som är uppvuxen fyra mil utanför Arjeplog och som stod och småpratade en stund när jag kollade datum på osten ..., (det blir som en slags liten gemenskap, det där att vi båda har läst hemtidningen Norra Västerbotten och vet hur det är där hemma ...) .., och där var mannen med det tjocka, svarta håret som nästan varje kväll - och ibland flera gånger per kväll - kommer in och köper ett kontant-mobil-kort, Lycatel för 50 kronor.

Ikväll frågade jag var han egentligen kommer ifrån.

"From Afghanistan ...", sa han leende.

Och jag bad honom hälsa till sin mamma, där borta i Afghanistan och då log han ännu mera.

Två öppningsbara takfönster kom på plats idag, då, när pv hade håltimmar.

Efter Skipås var solen på väg ner, men inte så nära horisonten som för ett par veckor sedan .., nej, nu blir det inga fler solnedgångsbilder på ett bra tag, den står helt enkelt för högt uppe när det är dags för hemfärd.

Och tänk .., nu stundar  t r e  helt lediga dagar!

Som en liten semesteer.

Om här ska njutas?

Svar: jepp!