Rensar lite i rabatterna och i drivbänken, den där myntan växer, den som ger oss så otroligt gott te.
Och sitter sedan ute på altanen i blåsten, men med ansiktet mot solen.
Då ringer friherrinnan och frågar om hon ska hämta mig? Hon har lä på sin altan.
Så likt färdtjänst kommer hon som på beställning och sedan sitter vi någon timme eller kanske mera på hennes veranda, allt medan en liten blåmes kommer flygande och inspekterar vad som pågår.
Tänk, vilket ljuvligt boende hon fick, friherrinnan!
Äntligen har takrengöraren hos grannen slutat för dagen och jag tänker att arma människor som bor i såna miljöer där det aldrig är tyst. Men ännu är det inte klart .., det återstår nog ett par dagar med högtryckstvätt modell turbo och hörselkåpor och ett oljud som hörs vida omkring.
Små krokusar bryr sig nog inte om sånt.
Som dom sprider glädje!
Och grannens trollhassel ser ut så här idag.
Nu är det bara att invänta husets herre, det vill säga, herr pensionatsvärden.
2 kommentarer:
Det måste ändå sagas: Det där är en ormhassel :-)
Vad härligt det ser ut och vad skönt med nedräkning mot ett friare liv. Har ju en på nära hall som verkligen njuter av att slippa alla måsten (förutom mina listor då ...).
Kram!
Anna-Lena: haha! Underbart! Nu ska jag minsann läsa på om ormhassel, kontra trollhassel. Tack snälla!
Skicka en kommentar