Helt slut fågelfrö och jag hade ju bestämt mig för att nu får det var nog .., men jag klarar inte att se mängder med småfåglar komma till ett helt tomt fågelbord, så jag tar harry och bilen (möter sotaren just som vi ska åka och harry reser ragg och närmar sig ytterst försiktigt den där svarte typen) och kör till Harplinge, bara nån mil kanske härifrån, till Lantmännen.
Det är så himla trevlig personal i den butiken (som är jättestor och där finns i princip allting!) och efteråt, när jag lagt in ännu en tjugokilossäck med solrosfrön i baksätet, svänger jag förbi Börjes bageri och köper mig ett nästan ljummet bröd och så hemåt.
Just när jag svängt ut på vägen mot Särdal, ser det ut så här.
Och i bilen, på väg hem, tänker jag på gårdagskvällen på jobbet och på alla vänliga kunder. Jag tänkte på när vi pratade om vad vi heter - det var Katarina Lucia och där var Henrik Valdemar - och jag tänkte också på pratet om olika yrken .., hon som är lärare och vars föräldrar också har varit lärare och hur hon vittnade om att hennes mamma hade varit den verkligt pådrivande vad gällde barnens utbildning.
Och så, när jag körde hemåt, tänkte jag på hur det var i vår familj.
Pappa som gått 6-årig folkskola och som så småningom gjorde nån slags mindre klassresa, nej, han nämnde aldrig nånting om vikten av att läsa vidare. Eller kanske minns jag inte?
Jo, han ville att det skulle gå bra på prov, det kommer jag ihåg nu.
Skrev jag en fyra på fysiken, frågade han vem som hade fått en femma.
Och pappa tyckte att matematik var viktigt - ett ämne som han själv var intresserad av -.
Mamma hade också vuxit upp under knapra förhållanden, men med en stark familjesammanhållning som nog gav en hel del inuti-styrka och hon läste själv vidare och gick ut som kursetta i Umeå, då, färdig sjuksköterska.
Ändå minns jag mest att hon inte brydde sig i betyg och sånt.
"Gunnar Sträng, finansministern, ja, han var väl underkänd i matte och klarade sig bra ändå!" sa hon alltid.
Att vifta med aldrig så fina betyg (eller titlar), nej, det bekom henne inte.
Det var liksom inte det som var väsentligt.
Sånt tänkte jag på under hemvägen.
I Särdal upptäckte jag det som syns på bilden!
Åååå, så vackert det var och kvinnan hade tidigare på kvällen handlat i affären och försökt berätta var hon bodde, ja, men nu förstod jag ju!
Och nu är det tisdag förmiddag.
Det blåser isiga vindar, men solen lär ska visa sig senare idag.
Vaknade vid femtiden i morse av en sån härlig dröm; ja, aldrig blir jag klok på hur man - i drömmar - kan se människor så klart framför sig, människor som man aldrig har träffat och genast kan känna att man tycker om! Det är ju helt sanslöst! Jag såg till och med händerna helt klart och tänkte - i drömmen - att hur är det möjligt?
Det är såna gånger jag tror att vi människor lever nån slags parallella liv.
5 kommentarer:
Men det är ju så kul med fåglar i närheten av sitt boställe. Jag skulle inte kunna låta bli att mata. Det går åtskilliga 20-kilossäckar på en vinter. En del 18-kilos också, dvs. skalade solrosfrön (mindre skräp), som visserligen väger bara 10 kilo, men motsvarar 18.
Vi matar i mindre utsträckning hela sommaren också. Då går det förstås inte mycket mat, men man behåller kontakten med fåglarna.
Undrar om man kan få försörjningsstöd någonstans ifrån. Har inte vågat räkna ihop vad vi lägger ut i fågelmat.
"... som visserligen väger bara 10 kilo, men motsvarar 18 kg oskalade."
Så skulle det stå. ;-)
Bert Bodiin: ja, jag fick det liksom inte att gå ihop det första ,-)
Jag ska INTE - som vi gjorde i fjol - mata hela sommaren, mest för att det blir så enorma mängder med skal på marken! Och jag ser ju att dagar när det är varmare ute, då kommer dom inte i samma utsträckning, så det kanske löser sig själv? Men ännu är det inte mycket till insekter ute .., så ja, jag kör på ännu ett tag.
Jag blir nog också tvungen att köpa en 20-kg-säck till som det ser ut. Hittills har det gått åt 7 säckar, det har varit en kall, lång och hård vinter i år och det ser ut som att det är tre-fyra veckor till innan det blir barmark.
Vi matar inte bara småfåglar utan också en liten råbock varje natt. Så nu behöver vi också fylla på med en säck till. Men det är svårt att få tag på tydligen, så säger maken som är inköparen här.
Skicka en kommentar