Det hände också att jag - Elisabet Nilsson - fick vara discjockey!
Hemma hade vi ingen riktig stereoanläggning, men en tämligen skruttig grammofon fanns i alla fall i mitt rum och skivor köpte jag hos Palle Bergströms Radio & Tv-affär. Palle och Britta bodde på Smedjegatan i ett litet blått hus och i en vinkel av huset, där fanns då själva butiken.
Så småningom blev det ny affär på Storgatan och det var d ä r man fick lyssna på nyinkomna skivor .., tant Britta letade fram fodralet och så fick man en slags telefonlur att lyssna i (luren satt i ett hål i en bänk och en spiralsladd löpte ner till grammofonen) och så lade hon på skivan.
Vilket äventyr!
Det var förstås Beatleslåtar, men även Hep Stars, The Mascots och andra så kallade popband.
Bäst tyckte jag om Beatles och allra mest om trummisen Ringo Starr.
Väggarna i mitt tonårsrum var tapetserade med bilder av olika artister - somliga bilder större än andra - dessa kallades "Elefantbilder" och följde med tidningen Bildjournalen. Pappa skakade på huvudet .,. kunde inte fatta att man dolde tapeterna på det viset.
Under hela min uppväxt kom aldrig någon riktig stereoskivspelare in i vårt hus, men däremot hos grannarna Sandströms. Vilken lycka! Och hos klasskamraten Bosse fick jag då för första gången lyssna i riktiga hörlurar och den allra första biten som kom susande in i mitt huvud - via hörlurarna - var den på bilden här ovanför. Vilken upplevelse!! Och inte hade vi lärt oss att vi inte behövde höja rösten för att prata med dom övriga i rummet när vi lyssnade med hörlurar, men vi lärde oss snabbt.
Igårkväll - sega efter helgens stillsamma äventyr i Skåne - råkade vi titta på SVT-programmet "Det svenska popundret", för övrigt det sista avsnittet i serien. Men så himla bra! Och så oerhört intressant! Det var sååå mycket jag inte hade en susning om .., nej, aldrig hade jag hört talas om den till synes så sympatiske Karl Johan - Shellback - Schuster från Karlshamn i Blekinge och Max Martin visste jag vem han var, men så mycket mer visste jag väl inte.
Så här skriver Aftonbladets Markus Larsson om serien som jag nu tänker se från allra första början.
Ja, vilket härligt program!
Helt klart se, - och hörvärt!'
Och stort tack till Sveriges Radios Fredrik Eliasson som ligger bakom den här dokumentären!
6 kommentarer:
P har kollat några avsnitt. Tror jag ska beta igenom dem, jag med. Verkar klart se- och hörvärt!
Hedgrenskan
Jag har sett alla avsnitt. Väl värda att se.
Hedgrenskan och bettan: ja, jag ska absolut ta mig igenom dem! Den här unge mannen från Karlshamn ., han var ju så genomfin och när han sa att "då kan ju fler bli som jag och få ha .., ja, blommor på bordet", ja, jag blev så glad och rörd!
När jag var barn hade vi en skivaffär i kvarteret. Nisses Radio, hette den.
Mina syrror skickade ibland mig att köpa skivor. Det var när de inte riktigt visste, eller kunde titeln, alt. artisten. De vågade inte göra bort sig. Jag däremot 7 och 9 år yngre än syrrorna hade inga sådana spärrar.
En gång blev jag skickad med ordern: Köp en skiva som kanske heter "snap your fingers"!
Det gjorde jag. Och kom hem med rätt skiva. Men den hette inte alls så. Nu kommer jag inte ihåg vem artisten var heller.
Har sett alla avsnitt superbra.Musik lärde min äldsta bror mig att gilla tidigt.Han är född 49 jag 57 och tänk när man fick sitta inne i hans rum och lyssna på det nyinköpta skivorna.Supreems ,Kinks,Spencer Davis group,Shanes och Hep Stars var mina favoriter.Rummet var helt täckt med Elefantbilder på dessa..Härliga tider
Jag har sett alla avsnitt och så bra serie. Imponerades också av killen från Karlshamn. Ja hela Cheirongänget fö den delen. Absolut ett bra SVT program ... serie. Lärorikt och minnen som dök upp.
Jag var i Washington DC 1990 när Roxettes It must have been love gick på radiostationerna där. Häftigt! Från lilla Sverige. Vi såg filmen Pretty woman där på en bion och när de spelade den låten i filmen så ... jag häftig känsla. Ja om ser serien så förstår du.
Härligt att så många lyfter den svenska kommunala Kultur (Musik) skolan som en viktig sak för den svenska musikexporten.
Skicka en kommentar