torsdag 28 november 2019

Black Thursday ....


Torsdag, ja.
Och precis som igår tycks det som om solen tänker hålla sig på sin kant.
Det är mörkt ute, nu när klockan snart är tio.

Vaknade som alltid vid fyra, fem .., lyssnade på USA-podden som ibland känns som om den går på tomgång - och ändå händer ju allting hela tiden -.

Därefter nyheterna. Sorgligheterna.
Min syster i Australien skriver i ett mejl att "i den här åldern känns det som om hela kroppen börjar att krackelera."
Ibland känner jag det som om hela vårt land krackelerar och faller i små bitar.


Hörde nu på morgonen i något nyhetssammanhang om hur många människor som dör av narkotikaanvändning, ja, alltså i Sverige! Det är ju inte klokt! Och det är ungdomsrån och sprängningar och unga pojkar som knappt har gått ut skolan skjuts på öppen gata och åldringar blir lurade på pengar av falska typer som utger sig för att vara omtänksamma bankanställda ja, det tar liksom aldrig slut och svenska banker ägnar sig åt penningtvätt och en före detta minister från Småland vittnar om att han har en sjukdom som gör att han inte kan hålla fingrarna i styr, dom - fingrarna - hamnar alldeles olyckligt på olika kvinnors lår, ja, kan man tänka sig.
Och så strular det med läkemedelsförsörjningen.


Men så ringer telefonen!
Det är friherrinnan som ska köra till Ullarp - några kilometer norrut - och köpa ägg från bonden Håkansson och eftersom hon ändå passerar Stensjö, så undrar hon om jag kan tänka mig att bjuda på kaffe? Det kan jag.

Och medan jag har skrivit dom här upplyftande eländesraderna, har fem sms anlänt och alla tipsar om ett reportage om Malå i dagens DN. Vilka omtänksamma människor som finns i ens närhet! (Eller långt  ifrån). Reportaget handlar om utflyttning eller mer .., att det dör fler människor än det föds och hur ekonomiskt kärvt det då blir för dom olika kommunerna; i det här fallet Malå kommun.
Dessutom får vi veta att av dom som lämnar kommunen, är det i långt högre grad flickor än pojkar. Flickorna hamnar i Umeå och läser på universitetet, pojkarna blir kvar och ägnar sig åt jakt eller skoterkörning och på höstarna är det ju såklart jakten som hägrar.


Är det så ännu?
Jag försöker tänka på mina klasskamrater .., hur blev det där?
Kanske fifty-fifty?
Vilka var vi som lämnade hembygden?

En är sjukgymnast i Helsingborg .., en annan har arbetat som ingenjör i Laxå, en blev lärare i Stockholm .., en blev musikpedagog i Örebro ..,  en blev polis i Stockholm (pojken näst längst till höger i översta raden, han med det glada leendet) .., en är vice ordförande för Nya Moderaterna i Oskarshamn ..., en bor i Mölndal .., en har arbetat på Hemköp i Halland och en, pojken längst till vänster i översta raden, är död sedan ett par år tillbaka. Han hette Martin.

Sånt kan man tänka på en torsdag i slutet av november, just innan kaffegästen kommer.

9 kommentarer:

Evas blogg sa...

Jag kan inte känna igen dig. Var står du på bilden?

Bert Bodin sa...

Och igår hörde jag att vi svenskar proppar i oss mest antidepressiva medel i världen.

Elisabet. sa...

Å, kära Eva! Jag ser ut som ett fattigt barn i skruttiga kläder (säkert självvalt), längst till vänster i nedersta raden!

Bert Bodin: det också!!

Elisabet. sa...

Eva igen: i NÄST nedersta raden!

Ulrika sa...

Jo det är mycket elände, men jag tror också att det känns som mer nu helt enkelt för att nu finns det så otroligt många kanaler som berättar om eländet.
Många våldsbrott minskar ju faktiskt också t.ex.

Framför allt så gör ju goda nyheter inte "bra tv" så det får man ju sällan höra nåt om, fast det finnas otroligt mycket sånt också.

Bert Bodin sa...

Helt rätt, Ulrika.

Elisabet. sa...

Ulrika och Bert: men jag tänker inte bara på våldsbrotten (även om rån av unga människor som förnedras får mig att gå i taket), utan rent allmänt. Att människor får köra miltals för att fatt i rätt medicin som kan vara livsviktig (läste om pappan vars son transplanterats) .., bankerna .., (oj, nu ser jag en domherre i eken!!), ja, det är hur mycket som helst. Ändå är jag begränsad i nyhetsutbudet. Jag ser bara på SVT:s nyheter, inte Efterlyst, däremot Veckans Brott. Ja, jag är väl helt enkelt inne i nån svacka.

Bert Bodin sa...

Visst tycker jag också att mycket är snett. Medicinbristen skyller jag på privatiseringen och avregleringen av apoteken. Kommersialisering är inte lösningen på alla problem.

Och vad gäller ungdomar skulle ett curlingförbud behöva införas.

Evas blogg sa...

Om jag tittar noga kan jag ana lilla Elisabet: