Bild: tavla målad av Sven Ljungberg från Ljungby.
Sen kväll.
Vi har haft Sonja på middag och hon blev kvar ovanligt länge - annars har hon alltid bråttom hem - nu blev det ett par timmars småprat och det kändes bra. Allt möjligt pratade vi om; bland annat tog Sonja upp det här med att kramas .., att det inte var vanligt i hennes barndom och vi funderade lite hur det var när vi - pv och jag själv - växte upp. Om det pratade vi. Och hur det är nu. Och om man är bekväm med att ta på andra människor - eller att andra tar på en -.
Vi pratade också om den före detta ministern vars händer rör sig alldeles självmant.
Jag skjutsade hem henne, men först hade hon fått en liten lektion i detta hur man raderar meddelanden och telefonsamtal i mobilen. Det kan jag säga, att vi hade det vi gjorde innan vi hittade raden "radera alla", sen blev det förstås lätt som en plätt.
Fyrahundratolv meddelanden och lika många telefonsamtal susade all världens väg.
Sonja blev nöjd.
Senare ikväll blev det "Skavlan" och jag tänkte att Sven-Göran Ericson - den forne fotbollstränaren - tycks så himla sympatisk. Trygg och jordnära. Rolig. En varm människa. Uppenbarligen värmlänning i själ och hjärta.
Nu övar pv igen.
Sjunger och sjunger. Han har stängt dörren till Gunnars Rum. Harry ligger på soffan och sover.
Adventsstjärnan lyser fint.
Kvällsfönstret kom susande från Trelleborg ikväll.
Från Hedgrenskan.
Tack Kerstin!
Det är underligt, nu, drygt två veckor operationen, är jag mer öm i bröstet än tidigare.
"Ja, men det är väl inte konstigt, dom har ju varit där inne och rotat med skalpell!" säger pv.
Så är det förstås.
Vi stod tidigare ikväll i köket och jag drog upp tröjan och matteläraren fick agera doktor och säga hur det såg ut. Inspektera ärret.
"Jättefint, det har läkt bra och är inte det minsta rött!" konstaterade han.
Med det lät jag mig nöja.
Jag har många ärr nu.
Ett långt ärr - nästan som ett kejsarsnittärr - på magen, ett annat ärr under mitt vänstra öga och vid sidan av munnen .., ärr i höger handflata, på vänstra sidan av näsan .., under överläppen och två långa ärr på vardera knät. Ja, det räcker ju. Hockeyspelare sys ju med hundratals stygn innan karriären är tillända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar