Midsommarafton ...

Bloggmadamen har slappnat av.
Sitter lite i utkanten av Det Stora Sällskapet, men är ändå med.

... blir förstås Den Samlade Troppen till stora ängen, ja, tillsammans med andra sommarhusgrannar och i täten går en ung man och bär svenska flaggan och det sjungs lite spritt och där är skällande hundar och mörka moln på himlen.

Och efteråt ..., kaffe med tårtor, kakor och bullar hos pensionatsvärdens mamma.

Då är det solsken och riktigt härligt ute.

Där är Paul från Dublin, Roger från England, Ines från Chile och så en hel drös med smålänningar, en stockholmare och en madame från Västerbotten.

Under kvällens lopp ska regnet v r ä k a ner och inglasade altaner är en Guds gåva till mänskligheten, särskilt när det är midsommarafton ..., och det blir helt underbar buffémat med massor av sillinläggningar och lax i olika former och Hannes, som arbetar i fiskaffär i Lund (saluhallen), han berättar om hur oändligt mycket han älskar sitt arbete och om den yrkesstolthet han känner.

Det blir på det hela taget en kväll fylld av sång och prat och fotboll på tv och Allersläsning och hundarna Frida och Obelix och inte en enda liten mygga.

När klockan är ett på natten får vi skjuts till pensionatet av pv:s storebror.

Fyra timmar senare vaknar jag, som vanligt.

Sol och mörka moln.

Regn.

Naturmorgon från radions P1.

M mmm, det känns bra.

Snart dags ...

Om en timme stundar den Samlade Troppen.

Femton personer blir vi som ska fira midsommarafton tillsammans.

Tre bröder med respektive, mamma Gunvor, flera syskonbarn till pv .., hans svägerskas mamma Britta från Ljungby och så en bloggmadame då.

"Kommer P med?" frågar pensionatsvärden sin dotter.

"Nä, han .., ja, han trivs inte så där jättebra i stora sällskap ...", säger hon lite leende.

Åååå, så lycklig jag blir!

Det finns fler som känner sig lite obekväma i såna sammanhang!

Kanske är det inte bara det här med "stora sällskap" han menar .., utan mera att man blir lite som en Främmande Fågel bland en oerhört tajt familj.

Men jag klarade det i fjol och ska klara det i år.

Och så önskar jag alla rara vänner en riktigt härlig midsommarafton - på ert eget sätt -, på det sätt ni själva vill ha den!

Dom allra största kramarna går till dr Böhlander, Peter, Kapten Lintott och Emma .., och till Anna-Panna, Micke, lilla Nelly och jättestora hästen Taurus .., och förstås till sonen, han den ende jag har .., Anders.

Halmstad Sjukhus

Och i undersökningsrummet sitter Allergi-ABC-tavlan.
Ojdå! Visst känns figurerna igen ...?
Nog är det väl den här rara madamen som har varit framme med pennan?

Idag kör jag själv till akuten.

Nästan på en gång hittar jag och utanför akutintaget finns en rymlig parkering och när man anmäler sig i luckan får man ett p-tillstånd och behöver således inte betala.

Suveränt finurligt!

Och man får ta en kölapp och sedan berätta vad som felas och jag är det tredje knäet .., framför mig står en ung man som knappt kan gå och efter en stund sätts i rullstol ...., hans vänstra knä är illrött och svullet!

Efter en timmes väntan i väntrum B (som tillhör distriktsläkaren som har jour), får jag komma in i undersökningsrummet och efter ytterligare en stund uppenbarar sig en tjusig läkare som på pricken liknar Bill Cosby.

Herr Doktorn är aningen gråsprängd och han vrider och vänder på mitt knä och kan för sitt liv inte begripa varför jag inte sökt läkare tidigare och nä, det är ingen vätska i knäet, däremot är det rejält svullet och mycket större än det vänstra och helt ärligt .., "ja, vi är båda i den åldern
då man kan få artros och det är vad jag tror att du har .., så jag skriver ut lite Doleron åt dig och så .. jahaja .., du har remiss till ortopeden i Ystad och Västerbotten säger du .., det är långt det .., i mitt land är det bara kaos ..., sa du Norrbotten ..., nähä, Västerbotten .., själv är jag från Somalia ...,, ja, det blir en lång resa det, hinner du hämta ut medicinen .., annars kan du ta den på nåt apotek längs vägen ...", säger doktor Cosby.

Och sen åker jag hemåt.

Väl omlindad på det högra knäet.

Midsommaraftonsfönstret ..

"Hej Elisabet!

Jag har varit litet snål med fönster.

Det här är ett fönster i ett litet hus som står nedanför tre långa trappor som leder upp till ett buddhisttempel på toppen av ett litet berg i närheten av Kratie i Kambodja.

Hälsningar Jom."

Återbesök ....

Natten mot idag har jag djävulskt ont i höger knä.

Jag hämtar en filt och virar om.

Tar Iprén.

Ikväll är det rejält svullet ., som en mindre ballong.

Ser ut att vara vätskefyllt.

Pensionatsvärden klämmer och känner.

Plötsligt kommer jag ihåg distriktssköterskan hemma i Ystad som frågade om jag hade fått "svullna" ben, efter att jag börjat med blodtrycksmedicinen.

Nix, inte det minsta! sa jag.

Det var väl för en månad sedan.

Behövde inte ens dra upp byxorna och visa.

Men nu ....!

Det skulle inte förvåna mig för fem öre om detta är en biverkning av medicinen.

Finns det en på tusen som får nåt sånt, då vet jag vem det är.

Så i morgon blir det ..., akuten.

(Tröstar mig med vitlöksgratinerade sniglar ...).

Ge och ta ...

Plockar bort på altanen.

Och den inglasade.

Kastar grenar bland nässlorna.

Prasseltorkade löv på avhuggna grenar.

Funderar på att spika upp en lerkruka.

"Var vill du ha den?" hojtar jag till båtmotorreparatören.

"På mittersta stolpen!" hojtar han tillbaka från båtens innersta.

"Jaha, men det blir snyggare på den längst till höger, bland vinrankebladen ...!" svarar jag.

"Men varför frågade du då alls ..?" säger reparatören.

Jag säger att jag ville liksom höra hans åsikt.

Sedan går jag och sätter upp krukan, som är fylld med hänglobelia.

Hur vackert som helst blir det.

Vad då?

Var den hamnade?

På den mittersta stolpen.

Också en insikt ...

Pensionatsvärden har klättrat upp i segelbåten som står på torra land och nu fixar han med båtmotorn.

Båtmotorseländet, kanske.

Ibland blir jag blixtinkallad.

Då ska jag, som är höjdrädd, klättra uppför en vinglig stege och svinga mig överbord, trassla mig över en vit lina och sedan absolut inte tänka på nerfärden igen .., utan låtsas som om det regnar.

"Tryck på start!"

"Lägg i backen!"

"Och så framåt!" ropar pv från båtens innandöme.

Ganska behagligt är det sitta i en segelbåt tre meter upp i luften.

Ingen sjösjuka, direkt.

Bilar kör förbi på lilla slingervägen och jag vinkar lite försynt.

När jag ska ner igen för stegen, fastnar ena bröstet i linan.
(Behå är inte så dumt ibland, men min har semester och ligger i den blå väskan och nu är det som ingen styrsel på behagen ...).

Andra gången går det bättre.

På tåget ...

Vi sitter mitt emot varandra, sonen och jag själv.

Han läser Metro och jag gör just ingenting.

Stationerna susar förbi.

På himlen syns mörka moln.

Och jag tänker att precis exakt så där satt min pappa och läste tidningen Se eller Norran, hemtidningen.

Och Fib Aktuellt.

När han kom till mittuppslaget höll han tidningen en bit ifrån sig för att se lite bättre.

Lättklädda flickor i bikini, fotograferade på en soldränkt strand .., jo, jo.

Pappa log.

Några år senare när dom lättklädda madamerna tog av sig allt, slutade pappa att köpa tidningen.

"Nu är det inget spännande längre .., man ska bara a n a ..., då är det som bäst", sa han.

Själv prenumerade jag på Lilla Fridolf.

Man med röda skor

Från Malmö tar jag Öresundståget till Halmstad.

Tror jag.

Det visar sig att Helsingborg är slutstation och i en timmes tid får jag vänta på att rätt tåg ska anlända.

Jag sitter på en bänk, med Pelle intill mig.

Det är ett vidunderligt vackert skuggspel på golvet!

Människor av alla de slag passerar.

Äldre man med hatt och paraply.

Ungdomar med jeans som nästan trillar av baktill.

Vackra flickor.

Och sist av allt .., en ung man med röda skor.

(Det här är vad pv kallar "en film helt utan handling". Det är det inte för mig.)

Dr Böhlander önskar alla en trevlig midsommar !

Om ca 2 timmar väntar sommarlov tom 16/8 !

Vill önska alla en riktigt trevlig sommar!!!

Kram Doktorn

Dag 2 .....

Suddig bild genom tågfönstret.
Ändå tycker jag så mycket om den.
Bilden.


Allt är packat.

Väskorna bara väntar.

Och jag har renbäddat sängen till vännen som ska bo i min lägenhet medan jag är på vift.

Nu stundar frukost.

Pelle sneglar mot kattburen .., så där ..."nä, inte nu igen!"

Och ute, tänka sig .., har det börjat att regna.

Torsdagsfönstret ...

"Här kommer ett fönster till.

Ett så här fint fönster hade det lilla sovrummet jag fick ha i förra veckan på mitt Skånebesök.

Huset var ett gammal korsvirkeshus, så där lite lagom snett och vint men så ska det ju vara!

Kvällssolen bryter fram genom all grönska och lyser så fint tycker jag.

Du... det är så kul fotografera fönster!

Kram från Turtlan."

Igenkänning ...

En alldeles underbar sida .., finns här.

Nu ska jag nog försöka bearbeta herr pv att köra via Norrköping på hemvägen.

Typ.

Mer behövs inte ...

Nu har jag använt Den Nya Tallriken för första gången.

Den med småblommorna runt kanten.

Naturell youghurt och mysli från kvarnen i Särdal. (Tack Panter!)

Ååå, det var ljuvligt.

Den första dagens kväll .....


Så mycket har blivit gjort idag.

Jag har städat min lägenhet, ja, till och med i städskåpet, för man vet ju aldrig.

Och det är underbart att komma hem till sitt eget och känna att det är rent och fint.

Åååå, jag minns jular eller sommarsemestrar hemma i Malå och sedan resan söderut igen, till trean i Kungsängen ..., och detta att låsa upp sin egen dörr och flickorna som hade alla sina leksaker på plats och kompisarna som väntade nästa morgon och slå sig ner i sin egen soffa och ställa balkongdörren på glänt och tacka grannen mitt emot som hade skött blomstervattningen.

Oftast Henry, han den storvuxne mannen från Gråträsk utanför Arvidsjaur, men som också hade hamnat söderöver.

Den där komma-hem-känslan.

Jag minns också resan upp till Västerbotten när det var studentdags för Anna och vi kom körande och närmade oss Lycksele och radio Västerbotten varnade för våldsamma översvämningar och plötsligt, när jag hörde min egen dialekt i bilradion, översköljdes jag av en komma-hem-känsla och jag vände ansiktet mot skogen och försökte hålla gråten stången.

Med åren blir jag allt blödigare.

Alltid har jag varit lättrörd, nu är det värre än nånsin.

Det är som om känslorna ligger utanpå.

Som antenner.

I morgon kommer sonen hit och äter frukost med mig.

Tillsammans går vi sedan till stationen och har följe till Malmö.

Där går han till polishuset där han lär upp sig för att vara nån slags ta-emot-anmälningar-hela-sommaren från hela landet .., och själv tar jag tåget till landet Halland och till pensionatsvärden.

Pelle följer med.

Medan vi åker norröver, ska han bo hos pv:s härliga mamma.

Det blir nog bra.

Vid sjutiden ..

Släkt från förr i Dikanäs.

.. ringer jag till min mammas yngsta syster, Lisbet.

"Moster Lisbet".

Genom hela min uppväxt har mamma vittnat om sin kärlek till alla syskonen, men "lill-Bisse" som Lisbet kallades, med henne var det något extra.

"Hon blev ju som mitt eget barn nästan ...!" sa mamma ofta.

Nu ska vi hälsa på henne i Vilhelmina och jag blir så innerligt glad när jag hör hennes röst.

Jodå, hon ska vara hemma och ta emot oss.

Sen ringer jag till Dikanäs, till min morbror, Olaf.

Det är säkert tjugofem år sedan vi sågs - minst - och hans röst är lite skrovligare och han berättar om sin cancer och att han ska till Lycksele och strålas, men för övrigt låter han precis som alltid.

Glimten-i-ögat-aktig.

Snäll.

Glad.

Och när vi har pratat en stund, så skrattar han lite och säger ..."ojojoj Elisabet, jag blir lite rörd .,. du låt ju precis som Ann-Gerd .., hä ä som att höra Ann-Gerd .. ja, du förstå .. ja ha hon oppå frysboxen .,. ja, se hon varje dag!"

Och han säger att inte behöver vi tälta på gården inte .., dom har sängplatser åt oss och vi är såå välkomna.

Efteråt, när jag har lagt på luren, kan jag inte hålla mig längre.

Då strömmar tårarna.

(och inte för att jag är ledsen .., utan för att hjärtat fylls av all den här värmen från mammas släktingar)

Klockan kvart i fem ...

Söderfönstret står öppet.

Vardagsljuden hörs tydligt.

Loppisfynd ...

Häromdagen skulle jag köpa en ny bakform, då jag glömt min gamla i landet Halland.

Döm om min förvåning när en vanlig bakform i vår affär kostar 69:-!

Nå, kanske med teflonyta .. men ändå.

Nä, det fick vara.

Idag cyklade jag i solskenet ner till Lions Loppis nere vid hamnen.

Polenfärjan stod och puttrade vid kajen .., där var fiskmåseskrik och ett nästan grönfärgat hav.

Och gissa, om jag fyndade!



Titta, så vackert!

Ett mitt-på-dagen-fönster ...

... från en alldeles helt underbar arbetskamrat, nämligen Olof, han som jag ibland kallar för "Alfons Åberg", men det tycker förstås inte en musklig ung man är nånting att stå efter .., så hädanefter får han heta just Olof.

Olof är en sån där arbetskamrat som betyder så oerhört mycket på en arbetsplats.

Han är alltid som ett solsken och har världens härligaste humor!

När jag i fjol ringde på hjälp till kassan och han svarade, då lät det så här:

Olof: "Ja ...?".

Bloggmadamen: "Du, jag har kö och behöver hjälp i kassan ...!"

Olof: "Ja, tio minoter, en kvart ...".

Han sa det med precis den där pizza-innehavare-rösten som man ofta hör.

Förra helgen åkte Olof med ett helt gäng andra ungdomar (förmodar jag) till Holland, på ett ravepartaj av det större slaget.

"Snälla .., kan du inte ta en bild av ett fönster .., vilket som helst ..?!" bad jag honom innan avresan.

Det gjorde han verkligen.

Och bilden visar utsikten för bussfönstret där han låg och sov på väg ner från Malmö till Holland.

En helg i juli ...

Från vännen Torun kommer en påminnelse om Mossagårdsfestivalen.

Vik helgen 24 - 26:e juli för ett besök på Mossagården i Veberöd (vägbeskrivning) och ta en titt på affischen här ovanför .., ja, det är inte sant nästan vilka förmågor som kommer att uppträda!

Torun är pr-ansvarig för just detta och tar alla chanser till att sprida lite reklam ., se där .., även hos en bloggmadame i Ystad!

Deppigt värre ...

Om lilla nellys framgångar (eller inte ...) som fotomodell ..., berättar hennes matte här.

Och mormor-matte som är jag, smajlade så häääär mycket,.

Glöm inte att klicka på bildserien vid texten.

Första semesterdagen ...


vaknar jag som vanligt klockan fem

tvättstugan två timmar senare

och morgon-tv

zoegas skånerost puttrar i köket


och nu ska Möllers Bageri få ett besök av bloggmadamen

Dagens fönster ....

Ett alldeles helt övermåttan ljuvligt fönster hade vännen Eva på Frösön på sin sida den första juni .., och jag föll pladask och gullbad henne ..."men snälla .., kan man inte få ha det fönstret på sin sida den där allra första semesterdagen?!"

Det kunde man.

Och lite så här känns det väl innan man äntligen når fram till den så hett efterlängtade ledigheten .., så där som den lilla humlan som är så nära friheten och har man tur så öppnar någon fönstret och sen kan äventyret börja!

Tack, du rara Eva!

Och ännu några kvällsfönster ...

I Västmanland vimlar det av Vackra Fönster!

Ellis tog bilden.

Tre kvällsfönster från ...

"Hej!

Skickar ett Skånefönster till Skåne.

Fast det är ju tre fönster på sätt och vis.

Två av fönstren är till för att tegelväggen bakom ska kunna titta ut... eller.....?

Sen att symmetrin är som den är gör bilden på de tre fönstren bara bättre!

Kvällshej från Turtlan."

"Jag hade ingen aaaning om att Dalsland var så vackert!"


Sugen på vackra bilder och tips på lite annorlunda utflyktsmål?

Då tycker jag att ni ska skutta hit.

Ett kvällsfönster från ...

... ja, härifrån.

Från Regementsgatan i Ystad.

Och ute är det alldeles, alldeles tyst och lugnt.

Herr Koltrast har gjort natt.

Hos reparatören ...

Men däcken måste pumpas! Det glömde jag.
Eva på Frösön målade.
Och hos Eva och hennes guuube ska vi hälsa på om mindre än en veckas tid.

Tänk er tusenskönor och utblommade syréner .., blommande spireor .., överallt koltrastsång och på gräsmattorna herr och fru Råka med småttingarna som nu har vuxit och blivit nästan-stora, men hänger med vingeparen och darrrrrar och vill bli matade!

Himlen är molntussig.

Luften svalare än ljummen.

Jag cyklar hemåt och fylls av så mycket inutiglädje så det känns som om jag inte ska uthärda mera.

Utanför min port, just som jag kämpar med cykellåset som kärvar, kommer en äldre herre promenerande.

"Hördu, du borde smörja din cykelkedja .., den är ju alldeles rostig .., ta symaskinsolja, det duger bra ...!" säger mannen.

Någon symaskinsolja har jag inte, så jag bestämmer mig för att omedelbart uppsöka Roslins Cykelaffär & Verkstad som ligger bara ett hundratal meter från min lägenhet.

Så det gör jag.

Cyklar dit.

Där inne i verkstaden frågar jag en man i min ålder om dom har en liten flaska med smörjolja så man kan få köpa ?

"Jo, i och för sig .., var har du cykeln ..? Jaha .. den här .,. ja, men om du håller upp den så ska jag smörja .., så där ja .., se, det blir ju hur fint som helst .., lite till bara ...!" säger reparatören.

När jag frågar vad det kostar, ler mannen och säger på bredaste skånska att jag ju kan komma förbi med "en goud kauga nån dag.." och det lovar jag att göra.

Och så cyklar jag hemåt, med nysmord kedja och nytt lås ..., och jag tänker att åååå, dessa underbara skåningar som är så ofattbart vänliga .., och nu har jag redan bakat en stor kaka och i morgon ska herr Vänlig Cykelreparatör och hans medarbetare få något gott till kaffet.

Och det här lyssnar jag på just nu.

På väg hem från affären ...

... ja, när jag är nästan hemma .., precis vid servicehuset Göken, hör jag honom.

Det är inte långt ifrån att hjärtat brister.

Insikt nr 137

Gudars .., vad det går bra att semesterstäda till sån här musik!

Jepp.

Just så är det ....

Vänligen notera gångstavarna som står till höger om dörren.

Ni behöver inte fråga hur många gånger dom har använts.

Madame Pelargonia ...

Så är det.

Jag ä l s k a r Pelargonior.

Sista dagen ..

Och tänk, om man visste att detta vore sista dagen i ens liv .., då vore det helt annorlunda.

Vad skulle man göra då?

Ringa barn och barnbarn och tala om för dem hur oändligt mycket dom har betytt i ens liv .., prata med goda vänner och kanske skulle man promenera till Möllers och köpa sig en sprillans färsk Milanokaka och sätta sig med benen på bordet och en kopp kaffe intill och så bara njuta.

Kanske skulle man lösa ett korsord och gosa med Pelle.

Och be att pensionatsvärden pillade på ens arm.

Såna där Enkla Saker, som ändå betyder så mycket.

Hopefully är det inte sista dagen i mitt iv, men det är i alla fall sista dagen på jobbet, för i morgon börjar min semester.

S e m e s t e r.

Åååå, vilket härligt ord!

På min säng ligger Pelle och sover .., huvudet har han på kudden.

Ett fönster står på glänt.

Alldeles snart ska jag cykla till affären.

Och Tamara, hon sjunger och sjunger.

Tisdagsfönstret ...

... finns hos min äldsta syster, på landet, här i Skåne.

En riktig punschveranda har hon .., och utanför går hästar och föl i hagen.

Melodi: Bä-bä-vita-lamm ...

Vid halvåttatiden tittar sonen in och hälsar på en stund.

Han har varit ute på en träningsrunda och vill väl dra åt sig andan och medan jag gör mackor så sitter han på stolen och pustar ut.

Det är då jag kommer ih åg att han kan spela med sina bröstmuskler.

"Snäääälla!" säger jag och tänker på Bloggblad som har spelat piano på sin blogg och pv som spelar gitarr.

Men kolla här då ...!

En dag kvar ...

Englund är tillbaka nu över sommaren.
Det var han som skrev så många skyltar.
Som den här.

... och tack och lov för det .., för nu har köplusten slagit till hos såväl stamkunderna som alla turister från när och fjärran.

Vi har haft mängder av tyskar .., en hel del danskar och så "upplänningarna" förstås, som skåningarna säger.

En glad man stod och väntade på sin tur och han loooooog så varmt och jag tänkte att det kanske var nån som jag borde känna.

När det så var hans tur, tog han till orda.

"Och får man fråga vars du är ifrån ..?" sa han och jag svarade att ..."ja, förmodligen nånstans i närheten av dig ..." och då fick jag veta att den glade mannen har bott i Skellefteå ..., och Malå, jovisst, det kände han till hur bra som helst.

Det har varit vansinnigt mycket att göra för oss alla idag .., det har krånglat med datorn och Helene blev dagens hjältinna som till slut löste problemet med att få en burk matjessill att kosta 1 krona om kunden hade handlat för 100:- .., det bara strulade från början!

Medan T har varit och ännu är barnledig, har Helene varit den som haft hand om själva arbetet i butiken och ååå, som hon har vuxit i den rollen!

Och hon är duktig och vågar ta tag i saker.

Och ju mera säker hon har blivit i sin roll som ledare, ju inutimjukare har hon blivit.

Till en början hade vi några riktiga diskussioner där vi inte alls tyckte likadant; eller rättare sagt, hon tyckte väl att jag borde göra annorlunda och jag har alltid haft svårt att ta kritik och det skäms jag verkligen över .., fy, vilken dålig egenskap det är .., men så här efteråt kan jag se att "jo, men det var inte alls då dumt det hon sa ..., om jag inte bara genast hade gått i försvarsställning".

Att bli trygg med sina arbetskamrater, det är faktiskt helt underbart!

Eller kanske man borde skriva: att bli trygg med sig själv, det är också underbart.

Och det är ju bedrövligt att det ska ta femtiofem år innan man upptäcker sidor hos sig själv som man faktiskt borde ha tagit itu med långt, långt tidigare.

Nu ska jag lägga mig r a k l å n g på soffan Ektorp med Pelle på magarna och fönstret öppet och så ska jag dra djupa andetag och bara tänka härliga tankar .., så där som att i morgon är sista arbetsdagen för mig på nästan tre veckor.

(Nu kommer något av mina barn att kommentera och säga ..."ja, just så är mamma! hon kan verkligen inte ta kritik!" Hoppas att dom glömmer bort att läsa bloggen ikväll.)

Dagens fönster ...

Jag har sagt det förut och säger det igen .., biblioteket i Halmstad är en pärla!

Så otroligt vackert!

Och vilket ljusinsläpp!

Nån gör sig fin inför natten ...

Har man fått kokt fisk .., då är man nöjd och belåten.

Då blir det puts av pälsen.

Och säkert hälsar Pelle till alla kattvänner runt om i bloggvärlden!

En hel säck med glädje!

Bild: Jom ....

Vilken totalt underbar eftermiddag detta blev!

Först kom den rara Hedgren på besök .., sen dyker sonen upp och äter paj med sin mamma .., och under tiden ringer den här bloggaren och bjuder pensionatsvärden och bloggmadamen att, under besöket hemöver, övernatta i familjens sommarstuga, den vid Storavan där så många vackra bilder har tagits.

Kollar med pv.

Är det okej att stryka en av två hotellnätter i Malå och i stället sova över hos Jom och hans hustru?

Det är det.

Och sist av allt ringer vännen Bente från Norge.

Hon föreslår att vi, på vår väg norrut, ska sammanstråla i t.ex. Sälen och tillsammans hyra en "hytte" för en natt och på så sätt få träffas.

Ringer pv igen.

Kan han tänka sig ...?

Om vi börjar resan norrut en dag tidigare? Lördag, i stället för söndag?

Jag hör att han ler genom luren.

Och så säger han att .., jo, det går bra.

Vilken totalt underbart flexibel människa detta är!!

Och tänk, vilka möten som väntar oss ...!

Åååå, så rikt livet är!

Gästbloggare på besök

Gästbloggaren i sin mammas loppisfåtölj.

"Hejsan alla bloggläsare!

Eftersom min kära mor står i köket och tillagar en god rabarber paj kan jag inte motstå att göra ett gästinlägg här på bloggen. Inte en dålig kvälls fika förövrigt, hörde dock att receptet är från moster Rigmor efter ett samtal ute i köket.

Nu är jag ingen fena på detta med blogg så bilder från köket uteblir tyvär, pinsamt av en som är son till den flitigaste bloggerskan kan man tycka!

Det har ju för övrigt storsyrran blivit haj på vilket ni kan spana in här;)
http://www.equipage.se/annas_blogg_sida1.html
(ingen dålig PR va, syster yster?)

Tror mor börjar ana oråd i köket, blickarna kommer ofta mot datan nu. Misstänker nog att något är i görningen vid hennes dator.

Annars har man som sommarledig student inte gjort annat än att latat sig i solen, mestadels med en boll i handen, Meja hämtar den med jämna mellanrum. Meja är för övrigt hunden som aldrig blir trött, tror hon tycker jag är lat som inte kastar hela dygnet med henne. Men en skön ledig dag har det varit iallafall och ångesten för att börja jobba har börjat smyga sig på! Men det är iallafall skönt att vara hemma i Ystad igen.

Nu är pajen klar och skall avnjutas, tack för den kära mor!

Ha en go sommar!
Hälsar Anders=)"


Pajbakerskan skriver: åååå, älskade Bettankax och pv!

Anders satt här och deppade ..."va? inte en enda kommentar!!" sa han och smajlade.

"Jodå, du kan vara lugn .., bettankax kommer att skriva ...!" sa jag och log.

Och ser man på .., nog känner man sina får på gången nog.

Längs vägen ...

Två arbetsdagar kvar.

Och efter jobbet kommer den här rara madamen körande från öster och hälsar på.

Hon har med sig picknickkorgen och det blir rostbiff/skinka med potatissallad och varma ciabattabröd från ugnen och till efterrätt Cantaloupemelon.

Picknicken hålls i bloggmadamens vardagsrum.

Och det blir hur mycket prat som helst, mest om .., uppbrott, kanske.

Sist av allt tar vi efter-maten-kaffe alldeles vid havet.

I ett hörn står en jukebox och vi spelar två låtar vardera varav en är den här.

En härlig eftermiddag är det.

Det blir som att stillsamt vandra tillsammans ett slag på den där krumeluriga vägen .., den som heter Livet.

Söndagsfönstret ...

... finns i lilla fiskarbyn Fiscardo på den grekiska ön Kefalonia.

Och nu är det söndagmorgon och klarblå himmel.

Jobb från åtta till halv två.

Hela natten har det varit ett fasligt liv här utanför .., och när klockan var halv tre steg jag upp och stängde två överfönster och jag tänkte på den totala tystnaden i ett pensionat i landet Halland.

Personalfesten igårkväll blev trivsam och underbart god mat var det (bloggmadamen valde lammkotletter med klyftpotatis och tzatziki .,. övriga tog plankstek på antingen ryggbiff eller entrecôte .., en valde räksallad ..) och chefen bjöd generöst oss alla, fast det inte alls var menat så från början.

Cowboy-Maria och jag själv lämnade restaurangen vid halv elva.

Behöver jag säga vilka som arbetar förstapasset nu på morgonen?

Nä. Just det.

Man tror knappt sina ögon !

Ja, vad är det som säger att man inte får ha en adventsslinga dinglande i fönstret i juni månad?
Adventsslingelagen?
Nä.
Den bryr jag mig inte om.
Och nu är ju Bert i Luleå bortrest och ser inte denna min olydnad.

Är det möjligt eller ser jag i syne ...?

Kan himlen verkligen vara b l å?

Åååå, detta är ren och skär lycka.

Och mera glädje .., om tre timmar, klockan 19.00, samlas fjorton stycken Ica-anställda på en av stans restauranger och en timme senare ansluter ytterligare några stycken och så blir det gemensam middag inte långt från havet.

Kul!

I morgon är sista arbetsdagen för oss som tillhör första gruppen semestrare; dvs, har semester veckorna 25, 26 och 27.
(Arbetar man i affär är det ofta så .., man får ta tre veckor under sommaren och resten portionerar man ut .., ja, det finns väl ingen l a g som säger att man absolut inte får .. men sen finns det ju det där som kallas att vara solidarisk ..., alltså tar ingen mer än tre veckor ...).

Bloggmadamen arbetar till och med tisdag klockan tre.

Men då .....,-)

Tillbakablick ...

Min pappa Ivar Nilsson, "Kalvträsk-Nilsson" kallad, under sin period som längdlöpare.

Min pappa växte upp i byn Kalvträsk, inte så många mil från Burträsk i Västerbotten.

Då min farmor och farfar båda dog i 40-årsåldern (tbc skördade många liv ...) blev det en inte alltför lätt uppväxt för pappa och hans syskon.

En äldre bror hade han och tre yngre syskon (två andra hade dött som småbarn) och pappa och hans tre småsyskon hamnade hos en barnlös farbror och faster.

Han som var storebror gav sig snabbt av hemifrån, en riktig äventyrare var han genom hela livet .., och pappa blev den som fick ta ansvaret för småsyskonen Alice (uttalades Aliiiice) Anna-Maria och Gösta.

Det blev sexårig folkskola .., timmerflottning .., Hermodskurser .., skogsbruksskolan .., ja, lite så blev pappas liv ..., och engelska hade han aldrig lärt sig .,. han brukade skoja och säga "yes box, allright" och så skrattade han så gott.

(Och han älskade cowboyfilmer .., Vägen Västerut, Bröderna Cartwright och Prärie och tyckte då att vi kunde skruva av ljudet .."hä ä ju text .. hä behövs inget ljud ..!" sa han. 1960 reste han och mamma, tillsammans med ytterligare två par hemifrån på det som skulle bli hans livs första och enda charterresa; till Mallorca. Efteråt sa Axel, en av männen som följde med .., "Ivar som inte kunde ett ord engelska, kan du begripa, han var den som prata mest med spanjorerna och nog begrep dem vad han menade.")

Genom hela min uppväxt såg jag aldrig pappa läsa andra böcker än Stövarklubbens Årsbok, men dessa lästes å andra sidan från första till sista sidan.

Och så läste han alltid seriefiguren Dragos i hemtidningen.

Aldrig att jag hörde pappa och mamma diskutera litteratur.

Men .., när jag var tonåring hände något!

Då utgavs boken "Vägen från byn" skriven av dåvarande kändisadvokaten Henning Sjöström, född i Burträsk .., och boken handlade egentligen om H.Sjöströms uppväxt hemma i Västerbotten.

Tänk .., så jag minns hur pappa låg på soffan hemma och gapskrattade och han ropade att vi måste lyssna .,. "kom hit och hör ...!" sa han och så högläste han och tårarna rann nerför hans kinder .., för här hade någon skrivit om sånt som pappa kände igen.

För mig blev Henning Sjöström inte en kändisadvokat .., han blev till en människa som på ett sätt "förlöste" min pappa .., eller .., vars böcker skänkte honom så otroligt mycket glädje!

Alldeles nyss råkade jag titta in på hemtidningens familjesida och läser där om en kvinna som har avlidit i en ålder av 98 år.

Det visar sig vara advokat-författarens storasyster.

Och jag läser hela runan och blir alldeles varm i hjärtat.


´n Henning Sjöström.

Så här står det och jag förstår varför pappa kände igen sig i boken.

"Den 31 maj avled Gunborg Vallengård, Burträsk, i en ålder av 98 år.

Vi var tolv barn till hemmansägaren Johan Sjöström och hans hustru Lina.

Nu återstår endast två i livet, syster Ebba och jag själv.

Gunborg ansågs döende när hon låg på Hällnäs sanatorium i tuberkulos 18 år gammal. Nu blev hon 98 år och frisk in i det sista.

När mor dog vid 51 års ålder tog Gunborg över ansvaret för de minderåriga syskonen som en mor. Hermodskurser blev vår brygga till intellektuella yrken. Sin mans lön använde hon till stora delar att sprida bland syskon.

Vi har när man ser det som helhet haft bra och varierande liv alla tolv.

Längden i våra levnadslopp har varit mellan tre och 98.

Ingen har ansett sig beklagansvärd.

Kan man begära mera?

Henning Sjöström"

Norra Västerbottens underbare skribent Olle Lundqvist intervjuar ovan nämnde Herr Sjöström (då levde ännu Gunborg ...) och det gör han här.

Mera tröst ...

Gråmulet även idag och jag återvänder till ljufvliga Kefalonia i Grekland.

Den där härliga moppeturen med Emma.

Mormor som kör och Emma där bak.

På bilden är vi på väg till staden Sami som ligger som i en gryta vid havet.

Hur länge som helst är det nerförsbacke och innersida och jag säger till Emma att ..., "oj, hur ska vi klara det här på hemvägen .., då har vi stupsida ... och mormor som är höjdrädd?"

"Det är lugnt mormor ..", säger 11-åringen tryggt.

Och sedan Sami ... och pasta med vinkokta musslor alldeles vid vattnet och stor segelbåt med ungdomar som närmar sig och krångel med att lägga till vid kajen och vi sitter och tittar och ler och livet är som bäst.

Just då, i den stunden, känner jag mig som den rikaste människan på jorden.


Det var Emma som tog bilden, så där i farten.

Dagens fönster ...

Nä, ingen sol idag heller.

Då tröstar jag mig med ett soligt fönster från Kefalonia i Grekland.

Det är Emma och hennes mormor som är jag och moppeturen från morgon till kväll ..., slingervägar i branta bergen och Emmas händer runt min midja (ja, nånstans där ska den vara ...) och en hel massa glädje!

En alldeles underbar semester som varar i fjorton dagar.

Utsikt från sängen ...

I vanliga fall, även vintertid, sover jag alltid med lilla överfönstret öppet.

Igårkväll öste regnet ner och fönstret blev stängt.

På morgonen vaknar jag ..., badande i svett!

Passerar spegeln och skriker högt!

Plattången sätts på laddning omedelbums.

Undergångsåldern .., jo, nog är man där nog!

Vem skriver så här ..?

Och presenterar sig så här ....

"Obotlig norrlänning som dagtid förkläder mitt hängivna hästintresse iklädd konsultrollen. Funderar ständigt över allehanda oviktiga saker som: Är kossan ett flyktdjur? Hur kan svalorna så precist flyga in i sina bon utan att krocka med den minimala ingången och varför är ridkläderna fortfarande så snygga men så ofunktionella (det sista stör mig då jag älskar Smarta, Snygga, Sportkläder – ja, jag hävdar bestämt att ridning är en sport)."

Jo, det är Anna-Panna, mellandottern och Oxen .., hon som alltid har varit så skrivglad och som lillflicka förfärdigade låååånga, lååånga maskinskrivna brev till sin mormor i Sydamerika.

Det är ett sånt ni ser här ovanför.

Observera det exakta avståndet mellan varje ord.

Nu har hon blivit med egen blogg.



"Mormor när du komär hem ....".

"Igår ränsa devi halon ...." (hallonhäcken ...).

"Kan du svara på dehära mormor?"

Skrivglädjen har hon kvar.

Och bloggen finns här.

Fyra dagar kvar ...

Ett annat års längtan.
Dessa ständiga kryss som betyder "nu är det en dag mindre kvar till semestern".
Inte tänker jag att det också betyder .., "en dag mindre kvar av mitt liv."

... ja, att arbeta, alltså.

Sen är det ledighet som gäller.

Och hela dagen har regnet vräkt ner; kunderna kommer in i affären och liknar mest av allt dränkta katter och vi säljer mängder med regnponchos och minst två paraplyer!

När jag har stämplat ut för dagen, cyklar jag hemåt i stark motvind.

Det är såna gånger man välsignar sin anorak.

Och sedan eftermiddagen till bara lugn och ro.

Pelle får kokt fisk och lägger sig sedan och sover i loppisfåtöljen .,. jag duschar länge .., tvättar håret .., öppnar ett fönster och häpnar över att regnet äntligen tycks ha upphört ..., och nu blir det korsordslösande, sittandes i soffan Ektorp med benen på bordet utan namn.

Ett glas vatten intill.

Ljus som brinner.

Det är fredagkväll.

Deppigt värre ..

Bilden är från i vintras.

Nix pix

Det blir ingen Vätternrunda för herr pensionatsvärden.

Han köpte sig en plats av en man i Göteborg och allt var frid och fröjd, men så ringde pv idag upp till sekretariatet och fick veta att man inte får överlåta sin "biljett" eller vad det nu kallas och så var det med den saken.

Om jag säger att någon lät förfärligt deppad, så är det väl en lätt underdrift.

"Ja, men tänk positivt .., du kan ju fixa båtmotorn och göra allt annat klart innan norröver-resan!" sa jag uppmuntrande.

Om det hjälpte?

Inte ett dugg.

Ungefär så här ...

... är det i Skåne just nu, fast värre.

Hällregn.

Ösregn.

Och Radio Malmöhus meteorolog varnar för väldiga mängder med nederbörd, ja, en klass 1-varning, främst i västra Götaland och Halland.

Klass 1: Väderutveckling väntas som innebär vissa risker för allmänheten och störningar för en del samhällsfunktioner.

Nu körs ju inte Vätternrundan i vare sig Halland eller Skåne och det ska nog cyklisterna vara glada för .., men det är ju inte säkert att vädret är så mycket bättre lite norröver?

Trettio mil i hällande regn .., jag kan tänka mig härligare sätt att tillbringa tiden på.

Vad jag inte visste om Vätternrundan är att man, om jag förstod det hela rätt, kör i olika klungor (vilket ord .,. klungor ...!) och så hjälps man åt att dra .., två-tre minuter drar man och så tar nästa vid .., den längst fram till vänster går då fram och så där håller det på och de övriga ligger mer som på "rulle".

Gemensam paus på några minuter för gruppen .., sen iväg igen!

Och vätskekontroller, ungefär som vid Vasaloppet.

Ikväll kör pensionatsvärden upp till Motala och sover i bilen över natten (tror han, ja ...) .., sedan iväg vid femtiden i morgonbitti. På cykel.

Lycka till! säger bloggmadamen och lycka till även till Cecilia N:s man som ska susa iväg längs samma sträcka!


Historik Vätternrundan

Premiären för Vätternrundan ägde rum fredag 17 juni 1966.

Ett motionslopp på cykel över 300 km i en etapp runt den vackra sjön Vättern.

Start och mål i Motala och med idrottsföreningen Motala AIF som arrangör.

Med sitt stora deltagarantal har Vätternrundan och folkfesten som anger loppet sedan dess satt sin prägel på Motala.

Idag är det världens största cykelmotionslopp med nära 18 000 deltagare, varav många är från utlandet.

Så här var det i fjol.

2008 - Ökat intresse för Vätternrundan
Anmälda: 17 929 (15 438 män/ 2 491 kvinnor)
Startande: 15 945
Fullföljde: 15 205

Den ökade efterfrågan på startplatser i Vätternrundan märktes tydligt på fredags eftermiddagen.
Köerna till namnändringen, en konsekvens av andrahands försäljningen, ringlade sig långa över Motala torg.

Fler än någonsin kom också till start - 15 945 och rekordmånga 15 205 korsade mållinjen 30 mil senare.

Efter en kort skur på fredags kvällen hade vädret under natten varit gynnsam och lördagen i Motala bjöd på strålande sol.

Bilden av en sommargrön stadspark full med nöjda men trötta cyklister värmer.

Glädjande är det också att inga allvarliga olyckor inträffade, totalt bröt 740 personer.

En cykelfest utan dess like med totalt cirka 25 000 deltagare och minst lika många påhejande supportrar utmed vägen!

Fredagsfönstret ...

"Hej Elisabet,

Vill du ha ett fönster från Provence?

Det här fönstret fanns i en lokal vid Basilikan i St. Maximin, den där Maria Magdalenas huvud finns i en krypta.

I söndags var det ju EU-val och människorna i rummet är i färd med att rösta.

Säkert lika glada för sin demokratiska rättighet här i Frankrike som du var i Ystad.

Ha det gott.

Monica."

Kväller ...

Har man inget sovrum, kan man sova i köket.
Det går hur bra som helst och det finns ju faktiskt vissa fördelar.
Att det är nära till kylskåpet är ju bara en ...

Sakta men säkert förbereder jag för bortavaron under två veckors tid.

Räkningarna är inskrivna; allt ska automatiskt dras från kontot två dagar efter att lönen har kommit.

Åååå, ära vare internetbanken; vilken ljuvlig uppfinning!

Och för att spara pengar inför resan norröver, ordnar jag med matlådor till jobbet.

Pensionatsvärden brukar le lite stillsamt åt denna min planeringsiver .., särskilt när det gäller pengar.

Jo, så är det verkligen.

Men är man ensamförsörjare vill man ha koll.

Jag vill ha stenkoll .., aldrig att jag vill stå i kassan i en butik och inte vara säker på hur mycket jag har på mitt konto.

Jodå .., ni anar inte hur ofta man får vara med om just sånt, när man är kassörska.

Och man ser ångesten när meddelandet i displayen dyker upp: "MEDGES EJ".

DN sid 18 ....

Medan jag dricker morgonkaffe, bläddrar jag i dagstidningen.
(Rexxie .., jag har inte ord nog för hur tacksam jag är över dom här tre månaderna med DN! Jag löser korsorden på kvällen när arbetsdagen är slut och bara njuter!)

På sidan arton har Ulrika By en krönika där hon skriver om det här förfärliga med den unga flickan som blev mördad av en lika ung man .., det som väl kan beskrivas som ett passionsdrama.

Ulrika By skriver bara sååå bra!

Så här avslutar hon sin krönika:

"Vad sökte det unga paret? Den perfekta relationen? Den villkorade men villkorslösa kärleken? Lagom är bäst är ingen devis som håller längre.
Extra allt gäller. Maxa. Varje sekund. Prestera. I varje ögonblick.

Jag tror inte att de kommer att kunna förklara vad som hände i efterhand.
Jag tror att de är lika förstummade som vi andra.

Men de insikter som följer svider bittert och ångestfyllt.
Livet är inget dataspel, ingen dokusåpa.
Livet kommer alltid att få konsekvenser som inte går att deleta."

Och så var det en till ....

När jag som vanligt tittar in hos herr Bodin, upptäcker jag kommentarer med gratulationer .., ahaaaa .., det är kanske därför herrn har gått i landsflykt?

Nåja .., här kommer en jättejättejättestor kram till den eminente och rakryggade bloggaren där uppe i norr!

Hoppas att du får en fin födelsedag! hälsar bloggmadamen längst i söder.

Prognosen ...

Bageriet med rödvitrandig jalusi.
Bloggmadamens lägenhet hitom den vita fasaden.

Enligt SMHI:s meteorolog, jag tror att det var han Erling Brännström, vankas i det närmaste konstant hällregn fram till lördageftermiddag.

Jahapp.

Men det låter ju helt underbart.

Nu är klockan tjugo i åtta.

Jag börjar arbeta klockan elva.

Då får det allt bli en promenad till Möllers Bageri för lite solskensinköp, ja, innan eländet är över oss.

Dagens fönster ...

Bara sååå lyrisk blev hemifrå-nanitha över danska Helsingör!

Här kommer den tredje fönsterbilden därifrån och jag håller med henne; jag tycker att Helsingör har så mycket mera charm än storasyster Köpenhamn.

Och ni glömmer väl inte ....


... att titta in hos hon som har orden i sin hand.

Några kvällsfönster från ..

... jo, från västmanlandsmadamen som idag har tagit så fina svartvita bilder!

Just en sån punschveranda skulle jag gärna ha.

Hösten 2007.
Emil ringer hem och pratar med "mamma".
Alldeles strax ska vi ta tåget till Köpenhamn och sammanstråla med Kent och så blir det övernattning på Nebo hotell nära stationen .., och morgonen därpå lyfter planet från Kastrup, mot Samos i Grekland.
Det blir en övermåttan ljuvlig liten resa.
Kent bor på hotell La Plage som saknar air condition och det är inte långt ifrån att han dör av värmeslag.
Emil och hans mormor däremot, vi bor på ett litet, litet hotell direkt på stranden.
När vi öppnar balkongdörrarna, har vi havet framför oss.
Hotellet är billigare än La Plage.
Och vi har luftkonditionering.

Frånsett resan hem till Västerbotten, arbetar jag hela sommaren.

Pensionatsvärden tänker ägna sina fria veckor - frånsett bilresan - till segling i Bohuslän och sedan börjar ju skolan igen.

Och nu sitter jag här och surfar runt på såna här sidor.

Tänk er ..., mitten av september ..., ett ljummet hav .., en lägenhet nära stranden.

Grekisk sallad till lunch.

Och middag.

Jag är så h ä r nära att klicka på "gå vidare" ... "boka resa", men har inte råd.

Nu gäller det att ha is i magen och kanske satsa på en restresa.

I tygbutiken ...

.. filmar jag den härliga innehaverskan och även kvinnan i butiken intill - där det sys upp kläder - men båda filmerna blir för långa och jag får inte in dem här på bloggen och det är väl nån mening med det också.

Men den här då?

Två unga män kommer in för att köpa gardintyg till en av stans nattklubbar.

Den ene av männen bär lilla Stella i famnen.

Världens bästa Elenor ...

Tänk, att i sommar ska min svägerska eller före detta svägerska (men har man varit en sån i trettiofyra år, då är man det nog för evigt ...) vara här och ta hand om Pelle, medans hans matte susar iväg norröver.

I nästan två veckor blir hon här, svägerskan.

Hon och lilla hunden Dino.

"Nej, inte den där kaxige lille sprätten ..!" tänker nog Pelle.

Det var Dino som försökte visa Pelle var skåpet skulle stå (läs: vem som bestämde över matskålen ...) i somras.

Hur det hela slutade?

Dino backade.

Och Pelle tyckte att hundmat var himla smarrigt.

Omväxling förnöjer ...

Ovanpågrannen Erik, han har fått en ny vägg-i-vägggranne.

"Hur går det ..?" frågar jag.

Jodå, det går väl bra.

"Om det inte vore för att han sitter uppe halva nätterna och över sig på att spela el-gitarr och han kan visst bara ett enda ackord .., det vore trevligt med lite variation ..!" säger Erik leende.

Och min egen festglade granne, han tar det lugnt numera.

Peppar-peppar.

// ellis skriver i en kommentar att ..."och under sig har han (ovanpågrannen) en som spelar samma låt i daaaagar .....".

Ja, precis så är det.
Just nu är det denna.

Hon känner sina får på gången, den västmanländska madamen.

Från kassörska till ortopedläkare.


I massor av år har jag haft problem med mitt vänstra knä och när jag förra hösten fastnade i säkerhetsbältet i pv:s bil och stöp pladask i asfalten, så gjorde det inte direkt saken bättre.
(Det beror såklart på fallet .-)

Nu har jag haft konstant ont och våldsam värk i knäet, som dessutom låser sig i visssa lägen.

Och vid lågtryck blir det sju resor värre.

"Har du ringt Ortopeden?" frågar eller påminner mig pv stup i tre.

"Ojdå, nä, det har jag glömt ..", svarar jag varje gång.

Men nu har jag.

Kommit ihåg.

Och jag frågar sekreteraren på ortopedmottagningen om jag måste gå via vårdcentralen och få remiss där, eller kan jag boka tid för undersökning utan att ta den omvägen?

Hon säger att helst via vårdcentralen, men hon kan även skicka ett papper så kan jag själv remittera mig.

Ojdå!

Något sådant har jag aldrig hört talas om.

"Då ber jag att få ett dylikt hemskickat, så kan jag prata med Doktor Elisabet och så får hon remittera mig ...", säger jag till sekreterardamen.

Och så blir det.

Så himla praktiskt!

Pelle blir lycklig ...

När min ovanpågranne Erik tittar in som hastigast nu på morgonen .., då blir Pelle så glad!

Han f l y g e r upp ur soffan Ektorp och vet inte hur gärna han vill bli ompysslad av Erik!

Ja, har man riktigt tur, så kanske han har med sig lite kokt fisk ...? tänker nog Pelle.

(Erik brukar nämligen vara kattvakt när jag är bortrest. Då är det han som ser till att Pelle har mat och nykokt fisk och att kattlådan är fräsch och fin och lite småprat och kel blir det också.)

Grattis Torun, Agnetha och annannan!

Idag fyller vännen Torun år.

Hon är ett år yngre än bloggmadamen, men har börjat räkna baklänges - rent åldersmässigt -, så egentligen fyller hon bara 53 idag.

Det där finurliga sättet att räkna ska jag minsann också börja med ,-)


På morgonen efter att jag hade sovit över hos Torun.
Jag skriver brev på deras kylskåpsdörr.

Hos Torun och hennes familj har jag upplevt så mycket innerlig värme och omtänksamhet och kanske har det att göra med att födelsedagsbarnet är från Umeå .., det här att det känns så lättsamt .. så totalt-ickekrusidulligt.

Hade jag bott aningen närmare och haft bil och inte haft möte på jobbet ikväll (på min lediga dag ....), då hade jag minsann knackat på dörren i Staffanstorp och stått beredd med en stor och varm kram till födelsedagsmadamen.

Jag måste bara berätta en sak som säger rätt mycket om både undertecknad och Torun.

När hon var för något år sedan eller mera, var även pensionatsvärden på besök.

"Du måste veta att Torun, hon är oerhört intensiv ...", säger jag, så där så han ska veta.

Och så när vi alla är samlade, ska jag springa över till lilla affären och då, i köket, säger Torun till pensionatsvärden: "Ja, du vet väl att .., ja, Elisabet, hon är v ä l d i g t intensiv ...".

Gissa, om pensionatsvärden looooog.

Så här kommer en stor och varm kram till dig Torun!

En annan som har fyllt år, men den andra juni, det är hemifrånvännen Agnetha.

Vi umgicks nästan dagligen under en stor del av malåtiden .., hon och dåvarande maken Jonny kom ofta nersnippande på kvällarna och drack kaffe .., inget märkvärdigt .,. men trivsamt.

Och vi har semestrat tillsammans .., kört bil till Bohuslän och susat iväg till Grekland.

Det har varit gott om skratt och glädje!

Här får Agnetha ett försenat grattis och en stooor kram, hon också!

Blombuketten är till er båda!

Och så läser jag att en bloggmadame i Portugal också har födelsedag den här veckan!

Det är den där damen som har så himla många n i sin signatur, - ja, när hon kommenterar - och hennes blogg läser jag med största intresse och när hon skickar fönster .., då blir det alltid förväxlingar .., antingen på grund av avsändaren eller så för att mottagaren inte har tagit fram läsglasögonen.

Grattiskram till dig också!

Dagens fönster ...

Lediga-dags-fönstret kommer från madamen i Västmanland

Och själva fönstret har en spännande historia.

Om ni klickar här så ....

Kväller ...

Anders & Meja.
Meja ä l s k a r Anders, men när kapten Lintott kommer på besök, då tar han över förstaplatsen.
Då viker inte Meja en tum från lintottens sida.
Och det regnar och regnar.
"Himla praktiskt med kapuschong på din anorak, men jag har kepsen bakfram så får jag inte regnet i nacken .., det går det också...", säger Anders.

Och så ringer sonen och frågar om jag vill göra honom och Meja sällskap på promenad längs havet, ja, i så fall kommer han förbi och hämtar mig.

Ute är det hällregn.

"Ja, gärna!" säger jag.
(Om pv läser detta mitt svar ..., kommer han att falla avsvimmad till golvet ...)

Och vi går längs havet och det blåser friska vindar och vattnet är grönturkosfärgat och skummet yr mot bryggorna .., slår upp mot stora stenar och Meja springer i vattenpölar och hämtar pinnar.



Sonen frågar om jag har börjat söka arbete i landet Halland och det blir prat om trygghet och att våga och om behov av trygghet och lite annat sånt.

Alldeles oerhört snäll är han mot sin mamma.

Bra reklam ...

Någon som har sett Sverker "Plus" Olofsson i trailern där han läxar upp små barn som står vid diskesrenen och säljer saft?

Ååååå, den är helt underbar!!

Vilken självironi!