fredag 27 november 2009
Dagens rehab ...
Samma promenad som igår.
Luften ljummen.
Vind från sydväst.
Så här är det Londongirl.
Ljusterö, Stockholm.
Det förklarar allt.
Jag går till första färisten och tar sedan paus på en skranglig bänk, eller mera som bara en ilandfluten stock.
Vågbrus och tång.
Högvatten.
Och all Trift som i somras översållade hedmarken och var så lila och fin, är nu vitblekgrå.
Äntligen!
Idag på morgonen mailade jag till det Optimala Telefonbolaget som tar fem dagar på sig för att reparera, ja, så lyder garantin, men om det då lagas den tredje dagen och inte fungerar igen efter två timmar .., så väntar måhända ytterligare fem dagar .., och nu höll jag på att bli galen.
Jag kände mig utslängd i yttre rymden!
Jag kände mig evighetslångt borta från barn och barnbarn (nej, ingen mobilkontakt här vid havet) och tänk, om pensionatsvärden skulle drabbas av våldsamt hjärtflimmer (igår flimrade det rejält under cykelturen, såväl till, som från arbetet ...) ., vad skulle jag då göra?
Sms:a efter ambulans?
Så när telefonen även i morse var stendöd, mailade jag till telefonbolaget.
På slutet antydde jag nånting om Sverker, ni vet, han i Plus.
En timme senare ringde telefonen.
Det var min svägerska som var pratsugen.
Allt fungerade.
Hääääälleluuuuja!
torsdag 26 november 2009
Natt
Också en insikt ...
Glädjen över att telefonnätet åter fungerar, blir kortvarig.
Ett par timmar.
Optimal Telecom utlovar service och reparation inom fem dagar.
Sedan börjar allt om från början igen.
Och från cd-spelaren hörs Monica Zetterlund sjunga detta.
Det passar som allra bäst.
I alla fall låttiteln.
Glädjen över att telefonnätet åter fungerar, blir kortvarig.
Ett par timmar.
Optimal Telecom utlovar service och reparation inom fem dagar.
Sedan börjar allt om från början igen.
Och från cd-spelaren hörs Monica Zetterlund sjunga detta.
Det passar som allra bäst.
I alla fall låttiteln.
Dagens händelse ...
Pensionatet.
Det är nu snart två år sedan jag hyrde en bil .., låtsades att jag besökte ett vandrarhem och fick ligga i eget rum och bjöds på räkgryta.
"Jo, men jag kommer nog tillbaka och hälsar på!" sa jag till pensionatsvärden när det, dagen därpå, var dags att vända hemåt.
Tänk ., om man då hade anat ...
Livet på pensionatet blir ytterst begränsat, men det hade inte varit annorlunda i lilla ettan i Ystad.
Jo, annorlunda, men inte bättre.
Då hade jag förmodligen stått framför fönstret och tittat ut över gatulivet dagarna i ända.
Det är bättre här.
Så efter frukosten tar jag på mig sticketröjan och Dom Fotriktiga Skorna .., herr Canon vilar i byxfickan ..., herr och fröken Krycka i vardera handen.
Och så tar jag sikte på raden av postlådor en bit längs vägen.
"Göransson", står det på en av lådorna.
I morse kom herr pensionatsvärden upp till sängkammaren med post.
Post till m i g!
Åååå, sicken lycka!
Nu krånglar jag själv in ett stort kuvert i postlådan.
I vägkorsningen, alldeles intill postlådorna, ligger det lilla gula huset, vars fönster det här är.
På en livboj som hänger på väggen står det "Ljusterö".
Och lilla harpalten är snart försvunnen.
Uppäten.
Posten till bloggmadamen.
En sån glädje blev det .., att hjärtat slog extraslag!
Tack till den här madamen!
Och till den här raringen!
(Ibland ställer sig bilderna upp-och-ner och det har den här gjort. Jag får inte till den.)
Bakom postlådorna växer det jag kallar för blåbärsträd.
Titta, så fint!
Slånbär .., kanske?
Underliga nätter ...
Citodontabletterna dämpar inte enbart värken i det nyligen uppsprättade knäet, nej, dom orsakar också de mest underliga drömmar!
Precis varje natt kommer dom seglande .., ja, det är som att sitta i en SF-salong och titta på långfilm.
Ibland är jag på jobbet .., jag räknar kassaskåpet och får inte slutsumman att stämma och jag blir frustrerad och olycklig och där är ingen ordning alls.
Andra gånger har jag GLÖMT att jag ska arbeta och blir alldeles förfärad .., så var det i natt.
"Men ååå, här går jag hemma och stackars Maria Hansson har varit själv på jobbet sedan sju och vi som ska hinna så mycket en lördagmorgon och såklart har hon inte kunnat ringa mig, för telefonen är ju trasig!" tänker eller säger jag, i drömmen och skyndar mig att ta på jobbarkläderna och ila iväg.
Och så vaknar jag .., alldeles kallsvettig och orolig.
Ja, så är det, att varje natt blir ett äventyr.
Faktiskt ska jag idag skicka en handskriven faktura till min gotländske chef.
Arbetar man nattetid, borde man sannerligen ha bra betalt.
Minst hundra procents påslag på lönen!
Jo, minsann.
Torsdagsfönstret ...
onsdag 25 november 2009
I landet Halland ...
Mitt på dagen tar jag en promenad ner till havet.
Min första.
Min första alldeles utan sällskap.
Bara bloggmadamen och kryckorna.
Och himlen är blå och solen skiner .., men där borta i väster lurar regnet.
Nästan ner till stranden går jag.
Sedan hemåt igen.
Stappelgår.
Vid ett enrise-snår blir jag stående och lyssnar till småfågelkvitter.
Och vid vägkorsningen, vid det där lilla gula huset, ligger en överkörd hare på vägen och håller just på att bli lunch till herr eller fru Skata.
En bra stund står jag böjd och tittar på den lilla harpalten.
Och så uppför backen och ..., hemma.
I flera timmar efteråt har jag sprängvärk i vaden och foten.
Och regnet har kommit.
Min första.
Min första alldeles utan sällskap.
Bara bloggmadamen och kryckorna.
Och himlen är blå och solen skiner .., men där borta i väster lurar regnet.
Nästan ner till stranden går jag.
Sedan hemåt igen.
Stappelgår.
Vid ett enrise-snår blir jag stående och lyssnar till småfågelkvitter.
Och vid vägkorsningen, vid det där lilla gula huset, ligger en överkörd hare på vägen och håller just på att bli lunch till herr eller fru Skata.
En bra stund står jag böjd och tittar på den lilla harpalten.
Och så uppför backen och ..., hemma.
I flera timmar efteråt har jag sprängvärk i vaden och foten.
Och regnet har kommit.
En liten undran apropå debatten om vanvårdade grisar ...
Borde inte dom allra flesta besöken hos grisbönderna vara oplanerade?
Vad är vitsen med att först ringa och meddela att man tänker komma och titta ..?
Jo, jag inser att bonden kanske inte är hemma och att han eller hon har annat att göra .., men ändå.
Om det ska vara någon som helst mening med det hela, så måste ju besöket vara just oplanerat? tänker kassörskan Nilsson.
Borde inte dom allra flesta besöken hos grisbönderna vara oplanerade?
Vad är vitsen med att först ringa och meddela att man tänker komma och titta ..?
Jo, jag inser att bonden kanske inte är hemma och att han eller hon har annat att göra .., men ändå.
Om det ska vara någon som helst mening med det hela, så måste ju besöket vara just oplanerat? tänker kassörskan Nilsson.
Världens bästa bloggvänner ...
Ja, tänk, vilken insikt dom har när det gäller detta med tårtbitars hälsosamma inverkan på knätillfrisknande.
Mian sa...
Jajamän, tårta är det det optimala för läkning av opererade knän.Milanokakor, då i större antal, kan i nödfall ersätta.
Rexxie sa...
Dessutom är det väl bra om grädden (som jag gissar är lite insprängd bland proteinerna) kan smörja den nya knäleden lite....
Turtlegirl sa...
Självklart är det proteinrikt!
Tårtprotein är ett mycket viktigt protein för läkning av just högerknän!
Så det så :-))
bettankax sa...
Tårtprotein är en urgammal väl beprövad metod som påskyndar läkning.
Till frukost kan man gärna byta ut fil, yoghurt eller gröt och starta dagen med tårta.
Eva sa...
Tårta är alldeles speciellt bra för läkningen!
S o F sa...
Underbart! ...och jag som trodde att protein fanns i kött och fisk...
Att det fanns nåt som hette tårtprotein (som Turtlegirl skrev) det hade jag ingen aaaaaning om. :)Men det låter väldigt väldigt gott!
Varma hälsningar!
Ellis sa...
Haha! Jag fnissar gott.Jag tror du skulle hitta "protein" i precis vad du än var sugen på, jag. ;-)Kram från vintervärlden :-)
Ja, tänk, vilken insikt dom har när det gäller detta med tårtbitars hälsosamma inverkan på knätillfrisknande.
Mian sa...
Jajamän, tårta är det det optimala för läkning av opererade knän.Milanokakor, då i större antal, kan i nödfall ersätta.
Rexxie sa...
Dessutom är det väl bra om grädden (som jag gissar är lite insprängd bland proteinerna) kan smörja den nya knäleden lite....
Turtlegirl sa...
Självklart är det proteinrikt!
Tårtprotein är ett mycket viktigt protein för läkning av just högerknän!
Så det så :-))
bettankax sa...
Tårtprotein är en urgammal väl beprövad metod som påskyndar läkning.
Till frukost kan man gärna byta ut fil, yoghurt eller gröt och starta dagen med tårta.
Eva sa...
Tårta är alldeles speciellt bra för läkningen!
S o F sa...
Underbart! ...och jag som trodde att protein fanns i kött och fisk...
Att det fanns nåt som hette tårtprotein (som Turtlegirl skrev) det hade jag ingen aaaaaning om. :)Men det låter väldigt väldigt gott!
Varma hälsningar!
Ellis sa...
Haha! Jag fnissar gott.Jag tror du skulle hitta "protein" i precis vad du än var sugen på, jag. ;-)Kram från vintervärlden :-)
Morgon på pensionatet ...
Bilden från i vintras.
... blir till liten promenad ute i vårvädret.
Åtta grader varmt .., sydvästliga vindar!
Jag kryckar mig fram ett par hundra meter och vänder sedan hemåt igen.
Intill mig en småpratande pensionatsvärd.
Det går bra att "stappla" fram.
"Borde du inte böja på högerknäet ...?" undrar pensionatsvärden.
"Kanske, men det går inte .., det är väl det som ska tränas upp ...?" säger jag.
Vinden mot ansiktet ..., ååå, en härlig känsla.
Efteråt ligger jag raklång på soffan Ektorp .., stryker lockiga håret från ansiktet .., känner hjärtat bulta ..,. och planerar nästa promenad.
Den får bli vid lunchdags.
Och glädjen över att telefonen vaknade till liv, blev kortvarig.
Det Optimala Telebolagets reparation varade i tolv timmar.
Ungefär.
Dagens fönster ...
.... finns i Egypten.
Tänk, så många härliga fönster som har kommit susande genom rymden!
Avsändare till den här bilden är vännen Eva på Frösön, hon som nyligen trotsade flygrädslan och tog sikte på varmare trakter.
Så här skriver hon.
"Jag skickar dig ett fönster ifrån kyrkan i Katarinaklostret.
Det ligger vid Mosesberget i Sinaiöknen.
Dit åkte vi en dag, tillsammans med sju andra.
I en minibuss där chauffören körde i snitt 140 km/h. Jag trodde min sista stund var kommen.
I Katarinaklostret bor och verkar 20 munkar.Klostret är öppet för allmänheten under vissa förmiddagar. Detta besök var en önskan jag haft sedan länge.
Tack och lov hann jag dit innan jag blev dålig.
Det var en fin upplevelse."
tisdag 24 november 2009
Kväller ....
Efter dagens äventyr ..., det vill säga, åktur till Haverdal, åktur från Haverdal till Getinge och besöket hos distriktssköterskan och därefter det spännande besöket på Konsum och så till Pensionatet igen .., kan jag lova att den s.k. "fjädern", den seglade sin väg.
I flera timmar har bloggmadamen legat däckad på soffan Ektorp.
Man kan också säga ..., utslagen.
Mellan varven sprätter hon lite med högerbenet och försöker utföra nån slags träning.
Mellan varven, alltså.
Det har också hänt att hon har lämnat soffan för en kort promenad till kylskåpet.
Där, i en liten plastpåse, har det nämligen sedan i söndags gömt sig två tårtbitar från kalaset i Ljungby.
Ja, det var då som Pelles nya matte fyllde 82 år.
Så har bloggmadamen stått där och tittat lite på plastpåsen .., tvekat lite .., tittat igen .., men så plötsligt (halleluja!) ..., kom hon ju ihåg att herr Ortopedläkaren uppmanade de nyopererade patienterna att äta proteinrik mat, så här i läkningstider.
Och därom är madamen helt förvissad, att tårtbitar .., ja, just tårtbitar .., är en outsinlig källa för protein.
Så nu är det tomt i plastpåsen.
Efter dagens äventyr ..., det vill säga, åktur till Haverdal, åktur från Haverdal till Getinge och besöket hos distriktssköterskan och därefter det spännande besöket på Konsum och så till Pensionatet igen .., kan jag lova att den s.k. "fjädern", den seglade sin väg.
I flera timmar har bloggmadamen legat däckad på soffan Ektorp.
Man kan också säga ..., utslagen.
Mellan varven sprätter hon lite med högerbenet och försöker utföra nån slags träning.
Mellan varven, alltså.
Det har också hänt att hon har lämnat soffan för en kort promenad till kylskåpet.
Där, i en liten plastpåse, har det nämligen sedan i söndags gömt sig två tårtbitar från kalaset i Ljungby.
Ja, det var då som Pelles nya matte fyllde 82 år.
Så har bloggmadamen stått där och tittat lite på plastpåsen .., tvekat lite .., tittat igen .., men så plötsligt (halleluja!) ..., kom hon ju ihåg att herr Ortopedläkaren uppmanade de nyopererade patienterna att äta proteinrik mat, så här i läkningstider.
Och därom är madamen helt förvissad, att tårtbitar .., ja, just tårtbitar .., är en outsinlig källa för protein.
Så nu är det tomt i plastpåsen.
På besök i Getinge ...
Låret och det uppsprättade knäet.
Svullet, men annars helt okej.
Under det senaste året har min högerfot börat rotera utåt.
Man märker det tydligt .., och det är tydligen vanligt blev såna med knäproblem?
Å, hur roligt är det inte att komma ut och träffa lite människor!
Först hämtning av PV och därefter en timmes väntan hos Sonja och Gösta i Haverdal .., innan det är dags för Sonja att agera färdtjänst till lilla Getinge.
Vårdcentralen ligger mitt i samhället och är pluttigt och fint.
Det känns hemtrevligt.
Och distriktssköterskan blir så förvånad ...,"men du är ju så ung .., har du verkligen fått ett nytt knä ...?" och eftersom det inte är varje dag någon säger just de orden .., det där med "du är ju så ung ...", är det inte särskilt svårt att smajla glatt.
Såret är hur fint som helst och alla agrafferna sitter som dom ska.
Vips, så får jag ett nytt förband och ny tid för borttagning av hakarna, dom som gör att det straaaamar nåt så hemskt var gång jag tränar för att böja knäet.
Sist av allt blir det telefonnummer till sjukgymnasten och så hissen en trappa ner och lämna blod som ska analyseras (sköterskan heter Anna-Maria, hittar rätt bland blodkärlen på en enda gång och är vänlig och rar ...).
Provsvaret ska sändas till Hässleholm och herr Ortopedläkaren, han Sören.
Innan vi åker till pensionatet, ber jag Sonja att stanna till vid Konsumbutiken.
Ren och skär lycka är det att kunna vandra omkring och titta bland alla varorna.
Nygrillad kyckling för 39.90, får väl anses rätt humant?
I varukorgen hamnar ett stycke Svensk Damtidning .., en Kvällsposten och en naturell youghurt utan minsta lilla smaktillsats.
Och nu är jag hemma igen .., darrrrrrig och trött.
Men hemma.
Morgon på pensionatet ...
Ljust rosa-blå himmel mot havet till!
Ååå, man tror inte att det är sant!
Och idag vankas distriktssköterskebesök i lilla samhället Getinge, inte så långt från pensionatet.
Antingen blir det skjuts med pv:s underbara moster - Sonja -, eller med herr värden själv.
(Precis nu kommer ett sms .., det blir Sonja som hämtar och jag börjar nästan att gråta så glad blir jag! Sonja är f.d. sjuksköterska och en de vänligaste människor jag har mött.)
Nästa gång (sjukgymnastik ...) ska jag dock anlita Resam, nån slags färdtjänst.
Om man i vanliga fall tillbringar sina dagar bakom kassan på Ica och träffar hundtraals människor och det blir mycket småprat och gott om skratt .., ja, då blir detta att sitta ute på landet, utan tillgång till vanlig telefon (det s.k. "optimala" telefonbolaget har ännu inte åtgärdat felet ...) eller bil (och bil får man inte köra på flera veckor ...!) och utan mobiltäckning (annat än till sms) .., ja, då blir det kanske så att det känns lite ensamt.
Och såväl ikväll som i morgonkväll har pensionatsvärden körövning och kommer inte hem förrän vid halv tio.
Det blir en hel del tv-tittande .., det blir bokläsning och P1 och kryckpromenader runt, runt .., från vardagsrummet till lilla hallen, till köket, till matrummet och så om igen.
Och igen.
Och igen.
Och jag ska ta kikaren och sätta mig i soffan Ektorp och spana ner mot slänten till.
Kanske upptäcker jag herr eller fru Gröngöling?
Eller lilla Rödhaken ...?
Å, så jag längtar tills jag kan ta kryckorna och ge mig av ner mot havet till, men dit har jag ännu inte kommit.
Men den dagen kommer.
Den kommer ...!
måndag 23 november 2009
Kväller ....
utsikt från säng 13:1 på ortopedavdelningen.
Och det är blåst ute ..., den vanliga telefonlinjen är fortfarande stendöd ("ska åtgärdas inom fem dagar", svarar Optimal Telecom .., ja, här kan vi verkligen tala om optimal service ...) .., så jag ligger på soffan Ektorp och beslutar mig för att titta på tv .., på ett intressant naturprogram som handlar om fossiler.
Då faller bilden i små, små, små delar.
Mr Attenboroughs ansikte förvrids och pratet hackas upp.
Jaha, ja.
Men sms-meddelanden går fortfarande fram, till huset nära havet, i landet Halland.
Sonen ber om ett recept.
Och pensionatsvärden har givit sig av in till stan, till middag med kollegor.
När klockan är sju - pip -, injicerar jag punktligt min mot-blodpropp-spruta och tar i så hårt att det börjar att blöda och så får man halta iväg till köket och stoppa flödet med lite hushållspapper.
Därefter vankas dusch i badkaret.
Lyfter försiktigt - försiktigt benet över kanten och håller andan.
Det funkar.
Sist av allt slår jag av tv:n .., hämtar en bok ur hyllan Billy och har nu börjat att läsa "Om så hela världen rasar" av holländaren Maarten ´t Hart.
Den verkar bra.
Härligt skriven.
Och det rister i huset av blåsten.
Två eftermiddagsfönster ...
... från sal 13 på Hässleholms sjukhus.
Och dagen går.
Vid tvåtiden hör jag brummet från en röd Volvo.
"Och hur har du haft idag ...?" säger jag .., precis som jag en gång i tiden gjorde när mina barns pappa hade ett arbete, men inte jag.
"Jo, men .., som vanligt ...", svarade han alltid.
Det är väl så det känns för den som är ute i själva vardagsbruset.
Och jag gör mig en filbryta och sitter vid köksbordet med högerbenet spretandes ut mot höger ..., allt medan pensionatsvärden börjar fixa med storkok av lasagne.
Mellan varven ligger jag på soffan Ektorp, denna min trogna följeslagare, och läser Dagens Industris fredagsupplaga .., eller fel .. den delen som heter Weekend och är ganska intressant och har vackra bilder.
Där är artiklar om Jan Stenbeck .., om Jonas Gardell ..., och en annons om glädjen i att äga eller köra en bil av märket Lexus.
Plus mycket annat.
På bordet ligger även tidningen Vi, denna pärlornas pärla och där är innehållet något annorlunda.
Jag känner mig mer hemma i Vi-Tidningen.
Just nu.
gråväder (läs: hällregn ...)
blåst (på tvären ...)
Malou på tv
värmefläkt (läs: iskall högerfot)
raggsocka
benvärk
Alladin chokladpralin (läs: trillingnöt)
sms-signal
bob dylans liv och leverne - i bokform - jag har läst tre rader ...
kryckor som ramlar hit och dit (läs: jäkligt irriterande!)
radioprogram
Dagens Industri (läs: ingen DN ....)
lockigt hår ... (läs: orkar inte sitta med plattången ...)
distriktsskötersketid för morgondagen (läs: underbar pensionatsvård fixar tid från jobbet)
gråväder (läs: hällregn ...)
blåst (på tvären ...)
Malou på tv
värmefläkt (läs: iskall högerfot)
raggsocka
benvärk
Alladin chokladpralin (läs: trillingnöt)
sms-signal
bob dylans liv och leverne - i bokform - jag har läst tre rader ...
kryckor som ramlar hit och dit (läs: jäkligt irriterande!)
radioprogram
Dagens Industri (läs: ingen DN ....)
lockigt hår ... (läs: orkar inte sitta med plattången ...)
distriktsskötersketid för morgondagen (läs: underbar pensionatsvård fixar tid från jobbet)
Upplysningscentralen meddelar ...
Här, på pensionatet, är inte allt som hemma i Ystad.
Att idag skriva kommentarer hos er bloggvänner, är hart när omöjligt.
Bloggblad .., intressant läsning om din tågresa, men någon kommentar fick du inte, fast jag försökte.
Anna of Sweden ..., roligt att se unge herr Teen i fotbollsduell .., men samma sak där.
Och inte kunde jag skriva och berätta hur underbar den lilla svarta lurvtussen är heller!
Och alla ni andra som fick besök, men inte en endaste rad.
Men snart blir det bredband här (nu ler ellis ...) och det ska det väl bli bättre kontakt med yttervärlden!
Ajöken, sa fröken, som nu ska krycka sig ner till frukosten och tv:n och badrummet.
Med ett nytt knä blir tillvaron i alla fall åtskilligt mera spänningsfylld.
Tänk .,. om man halkar i badrummet .., tänk, om man faller på köksgolvet och så ingen telefon som fungerar!
Jo, jo.
Här, på pensionatet, är inte allt som hemma i Ystad.
Att idag skriva kommentarer hos er bloggvänner, är hart när omöjligt.
Bloggblad .., intressant läsning om din tågresa, men någon kommentar fick du inte, fast jag försökte.
Anna of Sweden ..., roligt att se unge herr Teen i fotbollsduell .., men samma sak där.
Och inte kunde jag skriva och berätta hur underbar den lilla svarta lurvtussen är heller!
Och alla ni andra som fick besök, men inte en endaste rad.
Men snart blir det bredband här (nu ler ellis ...) och det ska det väl bli bättre kontakt med yttervärlden!
Ajöken, sa fröken, som nu ska krycka sig ner till frukosten och tv:n och badrummet.
Med ett nytt knä blir tillvaron i alla fall åtskilligt mera spänningsfylld.
Tänk .,. om man halkar i badrummet .., tänk, om man faller på köksgolvet och så ingen telefon som fungerar!
Jo, jo.
Morgon på rehabcentret ...
Och livet med det nya knäet, det rullar på.
Allt är annorlunda.
Kryckorna finns nästan alltid på plats och det händer att man vaggar iväg utan, med resultat att man då känner sig som Bambi på hal is.
Man lär sig att ge sig själv sprutinjektioner mot blodpropp.
Tjopp bara, nyper man tag i mag-hullet och sedan in med sprutan .., ja, det är såna gånger man är tacksam för att det trots allt finns något hull att ta fatt i.
Och man lär sig att planera.
P l a n e r a.
Lämnar man det nedre planet, stoppar man helt sonika telefonen i kalasbyxan, ty några andra byxor, såna som har fickor, går inte i dagsläget att få på.
I pensionatets frys ligger nu inte enbart plommonmarmelad, grönsaksröror, gifflar och kokoskakor ..., nej, nu dom fått kamrater i form av två platta A4-paket med istärningar.
Så himla finurligt är det!
Om ni tittar på bilden, så ser ni kylbandaget .., på var sin sida om glipan i mitten, där stoppar man det platta ispaketet och så drar man igen med kardborrband och det här är för mig, minst lika bra som Citodon, men effekten varar förstås inte så länge.
Och inte blir man så trött heller!
Men allt är inte enkelt.
Plötsligt avlider pensionatets telefon och här finns ingen mobiltäckning, annat än för sms.
Jahapp .., och idag ska jag alltså ringa och boka tid för omläggning av såret .., och flytta fram tiden för rotfyllningen .., och ordna med sjukgymnast ..., begära eftersändning av DN ..., men icke, sa Nicke.
Så länge får man roa sig bäst man kan.
Morgon-tv ...., P1 .., Utbildningsradion och kanske någon bok att läsa?
Och ute råder novembermörker.
söndag 22 november 2009
Tur i oturen ....
En slags utsikt ... (från Soffan Ektorp).
Har man inget annat att göra och det har man inte, för det finns liksom ingen energi kvar, kan man lyssna på radio.
I morse t.ex det helt suveräna programmet "Miffo", där några utvecklingsstörda ungdomar tar upp sånt som dom tycker är problematiskt.
Ett f a n t a s t i s k t intresssant och framför allt: tankeväckande program!
Programmet sändes i P4 och kommer från Utbildningsradion.
Att sedan lyssna till Tengby & Mannheimer, där den senare, i alla fall i mina ögon, oftare gör sig dummare än hon är, känns som i n g e n t i n g.
Det är där vi får lära oss vad som går an och inte.
På eftermiddagen, när pensionatsvärden/vårdaren har givit sig av för att ännu en gång inspektera Huset i Småland ..., ligger jag på soffan Ektorp och tittar på tv.
Och sover.
Ljus brinner på bordet.
Inom räckhåll finns medikamenter och ett glas vatten.
Det är skidåkning och mera skidåkning och telefonprat och skalande av clementiner.
Och så ..,. mitt i alltihopa, upptäcker jag det här programmet och där sitter en trygg programledare, Lotta Jankell, som tar sig själv och sina gäster på allvar.
Helt suverän är hon!
Och programmet gör mig glad.
Har man inget annat att göra och det har man inte, för det finns liksom ingen energi kvar, kan man lyssna på radio.
I morse t.ex det helt suveräna programmet "Miffo", där några utvecklingsstörda ungdomar tar upp sånt som dom tycker är problematiskt.
Ett f a n t a s t i s k t intresssant och framför allt: tankeväckande program!
Programmet sändes i P4 och kommer från Utbildningsradion.
Att sedan lyssna till Tengby & Mannheimer, där den senare, i alla fall i mina ögon, oftare gör sig dummare än hon är, känns som i n g e n t i n g.
Det är där vi får lära oss vad som går an och inte.
På eftermiddagen, när pensionatsvärden/vårdaren har givit sig av för att ännu en gång inspektera Huset i Småland ..., ligger jag på soffan Ektorp och tittar på tv.
Och sover.
Ljus brinner på bordet.
Inom räckhåll finns medikamenter och ett glas vatten.
Det är skidåkning och mera skidåkning och telefonprat och skalande av clementiner.
Och så ..,. mitt i alltihopa, upptäcker jag det här programmet och där sitter en trygg programledare, Lotta Jankell, som tar sig själv och sina gäster på allvar.
Helt suverän är hon!
Och programmet gör mig glad.
Tre vänsterhänder från sal 13 ...
Arbetarhänder.
Händer som har mjölkat kor.
"Jag har nog lätt till skratt ...", säger Margaretha när jag ber henne nämna en för henne typisk egenskap.
Mitt emot mig ligger Margaretha.
Som ett enda stort lugn är hon.
Före detta lantbrukarhustru.
Före detta sjuksköterska.
Född i Blekinge.
Påminner om Sonja Stjernqvist.
Kraftiga och vackra ögonbryn.
Det här är andra gången Margaretha får ett nytt knä .., i somras var det högerbenets tur.
Alldeles lugn sitter hon ofta i sjukhussängen och ägnar sig åt sudoko.
Eller tittar på bridgepapperen som hennes man har kommit med.
Margaretha är nummer två av sju syskon .., hon är Våg och har vänster tumme upp.
Och det är hon som skrattande berättar om den där kon med kalvförlamning, hon som reste sig som på beställning så snart hon hörde veterinärens röst.
"Får man verkligen inte köra bil på sex veckor ...? Men jag har ju automatlåda och använder inte högerfoten .., jag måste köra .., jag bor ju på landet och är beroende av bilen!" säger Christina till herr Ortopedläkaren.
Intill mig, så där så jag nästan aldrig ser henne på riktigt, för där är ett draperi emellan, ligger Christina.
Christina är lång och slank och varje gång hon promenerar med kryckorna, ser hon oerhört koncentrerad ut!
Hon är också den av oss som mår sämst efter operationen.
Christina är Vädur .., har arbetat som redovisningskonsult, är storasyster .., uppvuxen utanför Marieholm .., och är matte till en högt älskad dvärgpinscher som heter Filipa, med ett p.
"Filipa är 6 år .., och ååå, det är så härligt när hon hoppar upp i mitt knä och blir liggande där ...!" säger Christina.
När jag frågar henne om en för henne typisk egenskap .., tänker hon efter en stund.
"Ja .., kanske är det detta att jag har ett väldigt kontrollbehov över tillvaron ...?" säger hon.
Vad hon helst av allt sysslar med?
"Åååå, det är väl att vara i trädgården .., ja, hemmet överhuvud taget ..", säger hon.
Precis som bloggmadamen, har Christina höger tumme upp.
"Egenskap ...? Ja, det brukar sägas att jag är .., omtänksam ..", säger Hanna, som när hon är ledig gärna tillverkar smycken av pärlor.
När jag frågar henne hur bra hon trivs på sin arbetsplats, ni vet, på den där skalan från 1 - 10, då ler hennes man som är på besök och innan Hanna svarar, säger han smajlande: "tjugo!"
Intill Margaretha ligger Hanna.
Tänk er en rödhårig och kortvuxen kvinna, sprängfylld med energi.
Det är Hanna det.
Knappt har hon lämnat operationsbordet förrän hon vill ut i "friska luften" .., men jag anar nog .., jo, den där friska luften som lockar .., den kan också kallas för John Silver ,-)
Hanna, som om några år ska gå i pension, arbetar som spindeln i nätet på en vårdcentral, ja, det är Hanna som ansvarar för influensavaccinet och åååå, som hon längtar tillbaka till sitt skrivbord!
Ofta ringer hennes mobiltelefon och Hanna dirigerar elegant från landstingssängen.
Hon rör sig kvickt .., skuttar omkring med sina kryckor och berättar glatt att hon väntar sitt tolfte barnbarn.
Mellan varven delar hon ut Non Stop-godis i fyra små medicinburkar .., en till oss var.
"Ja, just det ja Elisabet .., du ville inte ha svarta och bruna ena ...", säger hon.
Hanna är yngst av fem syskon .., hon är uppvuxen i Lund .., är Jungfru .., och har, precis som sin sänggranne, vänster tumme upp.
Litet ps: att skriva detta tog mig halva dagen. I vanliga fall hade jag haft det klart på tio, femton minuter. Nu har jag gått upp och ner .., lagt mig på soffan och vilat .., torkat svetten ur pannan .., börjat om .., sparat .., gått och lagt mig .. och så allt från början igen. Det tar tydligen på att bli utsatt för kirurgens kniv .-) Ds.
Insikt nr 168 ..
På väg till röntgenavdelningen på Hässleholms sjukhus - det är några timmar innan det är dags för avresa -, väljer bloggmadamen hissen.
Hon är iklädd vit bomullssärk märkt "Region Skåne" ..., har en blå landstingskofta över denna fashionabla utstyrsel och på fötterna sitter ett par Ecco-sandaler.
Håret är lockrufsigt efter febersvett och alltför mycket sängliggande.
Men i hissen är hon helt ensam.
Ja, förutom spegelbilden som visar en kvinna i 70-årsåldern.
Ungefär.
På rätt våningsplan plingar hissklockan till och dörrarna går upp.
Ojdå, där står en tjusig taxichaufför och väntar på att få åka upp en våning.
"Hoppsan .., ja, så här tjusig är man när det har bytts knä ...", säger bloggmadamen lite urskuldande, allt medan hon försöker att rätta till den knälånga särken och få styr på lockarna.
Då tittar herr taxichauffören på den där skruttkvinnan med en sån ömsint och filurig blick och säger ..."det gör inget .., nästa gång vi träffas är det kanske fest och då är allt annorlunda ..?"
Och så säger vi hej och ha det så bra.
Tänk ..., en liten ynka mening.
Lite vardagshumor.
Mer behövdes inte.
På väg till röntgenavdelningen på Hässleholms sjukhus - det är några timmar innan det är dags för avresa -, väljer bloggmadamen hissen.
Hon är iklädd vit bomullssärk märkt "Region Skåne" ..., har en blå landstingskofta över denna fashionabla utstyrsel och på fötterna sitter ett par Ecco-sandaler.
Håret är lockrufsigt efter febersvett och alltför mycket sängliggande.
Men i hissen är hon helt ensam.
Ja, förutom spegelbilden som visar en kvinna i 70-årsåldern.
Ungefär.
På rätt våningsplan plingar hissklockan till och dörrarna går upp.
Ojdå, där står en tjusig taxichaufför och väntar på att få åka upp en våning.
"Hoppsan .., ja, så här tjusig är man när det har bytts knä ...", säger bloggmadamen lite urskuldande, allt medan hon försöker att rätta till den knälånga särken och få styr på lockarna.
Då tittar herr taxichauffören på den där skruttkvinnan med en sån ömsint och filurig blick och säger ..."det gör inget .., nästa gång vi träffas är det kanske fest och då är allt annorlunda ..?"
Och så säger vi hej och ha det så bra.
Tänk ..., en liten ynka mening.
Lite vardagshumor.
Mer behövdes inte.
Dagens fönster ...
"Hej Elisabet!
Det här är ett fönster från ett gammalt hus i Akkavare som ligger vackert uppe på ett berg med milsvid utsikt.
Vännen Ellis tycker mycket om huset!
Kramar
lördag 21 november 2009
På agendan .....
Kortare biltur till vackra staden Falkenberg för inköp av Citodon.
Ååå, så fint där är!
Vackra gamla hus .., Ätran som rinner så stillsamt under Tullbron .., jo, en trivsam bekantskap.
Promenaden från bilen till Apoteket tog väl fem minuter.
Efteråt var bloggmadamen totalt däckad.
Resten av eftermiddagen har ägnats åt trivsamt prat med soffan Ektorp .., skidåkning från Norge .., handboll i Alingsås ..., (påminner om en dejt jag hade just därifrån, en man bördig från Kroatien .,. han hade, enligt egen utsago indigoblå ögon ...) och sedan har jag plockat bort lite .., tänt smålamporna vilka inhandlades på Ikea i Helsingborg ... (så mysigt här blev!) och nu ska skötaren ordna med middag och ikväll torde det väl vankas någon slags rehabträning.
Ja, det är ju lördag.
En skön kväll önskar jag er alla!
Kortare biltur till vackra staden Falkenberg för inköp av Citodon.
Ååå, så fint där är!
Vackra gamla hus .., Ätran som rinner så stillsamt under Tullbron .., jo, en trivsam bekantskap.
Promenaden från bilen till Apoteket tog väl fem minuter.
Efteråt var bloggmadamen totalt däckad.
Resten av eftermiddagen har ägnats åt trivsamt prat med soffan Ektorp .., skidåkning från Norge .., handboll i Alingsås ..., (påminner om en dejt jag hade just därifrån, en man bördig från Kroatien .,. han hade, enligt egen utsago indigoblå ögon ...) och sedan har jag plockat bort lite .., tänt smålamporna vilka inhandlades på Ikea i Helsingborg ... (så mysigt här blev!) och nu ska skötaren ordna med middag och ikväll torde det väl vankas någon slags rehabträning.
Ja, det är ju lördag.
En skön kväll önskar jag er alla!
Insikt ner 167 ....
Några veckor innan det var dags för operation, fick varje patient sig tillsänd ett informationspaket från sjukhuset.
Det visade sig vara en liten broschyr, men även en cd-skiva där man kunde följa en äldre herre på väg till sjukhuset .., samt före och efter operationen.
Efter-bilden .., visar en rödrosig och nyopererad herre i 80-årsåldern .., en herre som ligger där i sin säng och tycks må så bra .., ja, nästan som hade han legat på hotell och nu vaknat av room-service-damen som står där intill i vit rock.
Åt denna bild gapskrattade vi fyra damer på sal 13!
"Man skulle lätt kunna halvera Skånes vårdköer för knäoperationer, om man visade hur det verkligen är ...!" sa Hanna snett mitt emot mig och skrattade gott.
Det gjorde vi andra också.
Ty, tänk .., om man på den lilla filmen hade fått se fyra våldsamt kräkande madamer .., alla högljutt ojande sig och skulle man ha intervjuat dem just då .., hade alla unisont sagt ..."åååååå, aldrig mera .., aldrig en sån här operation till, hellre rullator!"
Och nu, knappt fyra dagar senare .., har man nästan glömt hur det var.
Är det inte ett mirakel, så säg?
Några veckor innan det var dags för operation, fick varje patient sig tillsänd ett informationspaket från sjukhuset.
Det visade sig vara en liten broschyr, men även en cd-skiva där man kunde följa en äldre herre på väg till sjukhuset .., samt före och efter operationen.
Efter-bilden .., visar en rödrosig och nyopererad herre i 80-årsåldern .., en herre som ligger där i sin säng och tycks må så bra .., ja, nästan som hade han legat på hotell och nu vaknat av room-service-damen som står där intill i vit rock.
Åt denna bild gapskrattade vi fyra damer på sal 13!
"Man skulle lätt kunna halvera Skånes vårdköer för knäoperationer, om man visade hur det verkligen är ...!" sa Hanna snett mitt emot mig och skrattade gott.
Det gjorde vi andra också.
Ty, tänk .., om man på den lilla filmen hade fått se fyra våldsamt kräkande madamer .., alla högljutt ojande sig och skulle man ha intervjuat dem just då .., hade alla unisont sagt ..."åååååå, aldrig mera .., aldrig en sån här operation till, hellre rullator!"
Och nu, knappt fyra dagar senare .., har man nästan glömt hur det var.
Är det inte ett mirakel, så säg?
Morgon på vårdhemmet ...
Sänggrannen Christinas vänsterben.
Pensionatet i landet Halland, har plötsligt förvandlats till ett vårdboende och ni anar inte hur förnämligt här är!
Ledig tid får tillbringas i allrummet och där finns levande ljus och naturligtvis en tv-apparat till patientens förnöjelse och med ojämna mellanrum frågar personalen om man är sugen på något gott?
Det är man inte.
Inte just då.
På sjukhuset i Hässleholm, där delar fyra patienter på en sal.
Här, delar man rum och till och med dubbelsäng ..., med vårdpersonalen!
Jodå.
Man ligger nära vårdaren och när man vid tretiden om natten vaknar av svår smärta i det opererade benet, då studsar vårdaren upp som ett skott och hämtar "Strrrrong Pills".
Och vid sjutiden på morgonen, just som det börjar ljusna ute och "Naturmorgon i P1" hörs från radion .., undrar samme vårdare om patienten börjar tråna efter frukost?
"Ja, ohhhh ja, gärna!" svarar patienten lyckligt och tänker att detta är ju faktiskt nästan som på ett Alldeles Riktigt Sjukhus .., ja, så där som i Hässleholm.
Förutom på en punkt.
Det är det där ögonblicket innan vårdaren har givit sig av för att åstadkomma frukosten .., då, medan han fortfarande ligger nära patienten .., ja, då frågar han plötsligt med lite skrovlig röst om det inte vore ..., tja .., trevligt med lite rehab-övningar ..?"
Ajabaja!
Rehabövningar så tidigt på dagen!
Kommer aldrig på fråga!
Och nu väntar patienten bara på frukosten.
fredag 20 november 2009
Hemma i landet Halland ...
Dr Sören Larsen, enligt någon på sjukhuset, en av världens främsta knäkirurger, pratar med min salsgranne.
Innan jag skriver en enda rad till, måste jag bara få säga T A C K för alla övermåttan vänliga kommentarer .., för de ljufvligaste sms-meddelanden som kommit när dom som bäst behövdes .., för telefonsamtal och för besök, ja, ni är så rara och goa och generösa så det är inte klokt!
Tack igen!
Och så kan jag berätta att nu är besöket i Hässleholm över.
Natten mot idag blev en orolig historia .., det liknande rena skyttegraven .., ja, det small både här och där och på morgonen sa jag till mina rumskamrater .,. att om det hade fattats ljud till filmen "Kanonerna på Navorone", hade det lätt kunnat åtgärdas med en bandspelare på sal 13.
På det hela taget har det varit intressant, hemskt, underbart, roligt, smärtsamt och hela alltet.
Första kvällen och efter operationen var jag fullkomligt övertygad om att mitt ben skulle sprängas .., och dom som opererats efter mig (jag stod först i kön ..) hade inte alls så ont och kvittrade glatt.
"Vänta ni bara ...", sa jag.
Efter några timmar voro vi fyra damer som med stor iver deltog i kräknings-mästerskapen och inte det minsta lilla kvitter hördes.
Och man är totalt dödens slut på.
Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg .. men jag orkar inte.
Svetten lackar efter att ha gått uppför pv:s trappa och jag ska lägga mig på soffan Ektorp.
Och visst är PV en suverän skribent!
Förstår ni varför jag föll för den mannen . ...?
Humor, är en oerehört tilldragande egenskap!
Nu mot soffan och Skavlan!
Ha det så gott alla bloggvänner!
Dagens fönster ..
Den rara Monet har fångat mängder med sydfranska fönster!
Här är det första exemplaret.
Och så här skriver hon.
"Hej,.
Här får du ett antal fönsterbilder från min sydfranska by.
Bilden med tvätterskorna är rolig - det är en sk. trompe l'oeil (lura ögat) bild så det fönstret är fejkat!
Bilden är målad ovanför det stenkar där det fortfarande rinner det vatten byns kvinnor tvättade i förr.
Lycka till med operationen, Elisabet.
Det kommer att gå jättebra - som någon skrev, i Sverige är man duktig på ortopedi.
Största risken är faktiskt infektionsrisken eftersom man går in djupt i en led.
Du kommer därför att se sjukvårdspersonalen ordentligt "inplastad" på längden och tvären precis som du själv, väl desinficerade.
Du är ju väl påläst nu och vet att det är en lång konvalescenstid men då blir du ju också bra omhändertagen på pensionatet.
Det kommer att gå jättebra - som någon skrev, i Sverige är man duktig på ortopedi.
Största risken är faktiskt infektionsrisken eftersom man går in djupt i en led.
Du kommer därför att se sjukvårdspersonalen ordentligt "inplastad" på längden och tvären precis som du själv, väl desinficerade.
Du är ju väl påläst nu och vet att det är en lång konvalescenstid men då blir du ju också bra omhändertagen på pensionatet.
När det här är över kommer du att säga precis som mina väninnor gjort: det var väl värt det hela.
Och personligen så tror jag att det är bra med den här sortens pauser i livet också.
Du kommer inte ha långtråkigt heller, det ser du själv till!
Och personligen så tror jag att det är bra med den här sortens pauser i livet också.
Du kommer inte ha långtråkigt heller, det ser du själv till!
Stor Lycka Till-kram och så ser vi fram mot berättelser från det hela.
Och tänk vad du ska träffa mycket trevliga människor där i Hässleholm!
torsdag 19 november 2009
Återhämtning i dubbel bemärkelse
Rehabiliteringen går tydligen enligt plan, efter vad jag fått höra på telefon.
Dessutom kommer återhämtning att ske i morgon eftermiddag, d v s patienten ska hem igen.
Det är inte utan en viss skräck som jag kommer att få äran att härbärgera patienten framöver.
Tänk om hon ramlar, eller något annat händer. Vad kan då en simpel mattelärare göra för nytta?
Tänk om hon ramlar när jag är på jobbet. Huvva säger jag bara.
Men det får väl gå, förmodligen är riskerna väldigt små.
Fast trappan ner är ganska brant och de femton stegen kan minsann vara ganska hala.
Det ska bli skönt att få hem henne i alla fall. Snart börjar kanske alla renoveringar i huset i Småland och då behövs nog hennes insats också.
Kanske kan man skaffa en rullstol som hon kan sitta i och t ex måla eller utföra enklare spikarbete.
Men huset är inte köpt ännu, det blir en ny visning på söndag. Då ska jag försöka få med bror och brorson för att värdera skog och husets kvaliteter eller brist på sådana.
Från Hässleholm talas det om träning att gå i trappor med kryckorna och det har tydligen gått bra. Att gå på plan mark var en hel vetenskap igår kväll men idag har det tydligen också blivit en bagatell.
Flickan i sängen mittemot, Maggan ni vet, hon gick som en gasell redan i går. Fast hon hade ju tränat redan i somras när hon klippte det första knät.
Madamen liknade sig själv mer vid en bergsget efter sina övningar i trappan och det låter ju lovande med tanke på trappan här hemma.
Igår påminde hon nog mest om en sengångare om man nu ska leta djurliknelser.
Annars verkar det vara bra stämning på sal 13, alla verkar kunna besvara den viktigaste frågan med JA..
Nu undrar kanske de mindre sjukvårdskunniga vad detta kan vara för fråga, men det kan säkert Eva eller Turtlan eller Bettankax eller någon annan insider berätta om i kommentarer.
Sånt skulle i alla fall aldrig jag tala om i en blogg, så här offentligt
Ja lugnet lägger sig nu på sal 13, madamen var trött och skulle försöka hämta krafter till morgondagens bilfärd
Slut för idag
Tack för idag från madamen
Dessutom kommer återhämtning att ske i morgon eftermiddag, d v s patienten ska hem igen.
Det är inte utan en viss skräck som jag kommer att få äran att härbärgera patienten framöver.
Tänk om hon ramlar, eller något annat händer. Vad kan då en simpel mattelärare göra för nytta?
Tänk om hon ramlar när jag är på jobbet. Huvva säger jag bara.
Men det får väl gå, förmodligen är riskerna väldigt små.
Fast trappan ner är ganska brant och de femton stegen kan minsann vara ganska hala.
Det ska bli skönt att få hem henne i alla fall. Snart börjar kanske alla renoveringar i huset i Småland och då behövs nog hennes insats också.
Kanske kan man skaffa en rullstol som hon kan sitta i och t ex måla eller utföra enklare spikarbete.
Men huset är inte köpt ännu, det blir en ny visning på söndag. Då ska jag försöka få med bror och brorson för att värdera skog och husets kvaliteter eller brist på sådana.
Från Hässleholm talas det om träning att gå i trappor med kryckorna och det har tydligen gått bra. Att gå på plan mark var en hel vetenskap igår kväll men idag har det tydligen också blivit en bagatell.
Flickan i sängen mittemot, Maggan ni vet, hon gick som en gasell redan i går. Fast hon hade ju tränat redan i somras när hon klippte det första knät.
Madamen liknade sig själv mer vid en bergsget efter sina övningar i trappan och det låter ju lovande med tanke på trappan här hemma.
Igår påminde hon nog mest om en sengångare om man nu ska leta djurliknelser.
Annars verkar det vara bra stämning på sal 13, alla verkar kunna besvara den viktigaste frågan med JA..
Nu undrar kanske de mindre sjukvårdskunniga vad detta kan vara för fråga, men det kan säkert Eva eller Turtlan eller Bettankax eller någon annan insider berätta om i kommentarer.
Sånt skulle i alla fall aldrig jag tala om i en blogg, så här offentligt
Ja lugnet lägger sig nu på sal 13, madamen var trött och skulle försöka hämta krafter till morgondagens bilfärd
Slut för idag
Tack för idag från madamen
Ett kvällsfönster ....
.... fångat av den här madamen.
Hon som älskar sitt arbete som lärare och som har såväl hund som katt ..., är mamma till tre döttrar och dessutom mormor.
Ett fredagsfönster från Skåne ...
"Hoppar från Norr till Söder.
Precis som det var i somras.
Först en tur norröver.., sedan mot Skåneland.
Fångade ett fönster som många kanske har sett vid ett besök ute vid Kullens Fyr?
Där finns en stuga inbäddad i grönskan.
Där finns en lite stuga som jag undrade vem som ägde?
Enl M så hade han läst att den skulle bli till salu om vi inte var ute och irrade....?
Stugan är söt och fin men ingte värst mycket privatliv där inte med den strida strömmen av besökande runt om.
Fångade ett fönster nära och sen samma fönster lite mer på håll.
Mer eller mindre zoom på kameran alltså.
Från Turtlan."
onsdag 18 november 2009
Rapport från en sjuksäng
eller kanske mer en tillfrisknarsäng.
Dagens besök hos madamen i Hässleholm var riktigt trevlig.
Hon var mycket piggare än igår och smärtan från igår kväll och inatt var inte lika plågsam längre.
Humöret var i stigande och det skojades med salsväninnor och personal.
Alla fyra flickorna på salen hade gått igenom samma sak igår, Maggan från Höör hade t o m bytt sitt andra knä för i år. Men nu får det väl ända vara nog, kan en amatör som jag tycka.
Vid samtal med madamen på telefon i morse var hon helt övertygad om att detta tänker hon minsann aldrig göra om, oavsett hur ont vänster knä kommer att göra.
Hon hävdade dessutom bestämt att det var tio gånger värre än tandvärken på väg hem från Samos.
Fan trot, för då var hon ju nära döden...
Men som sagt, piggare idag.
Madamen och salskamraterna skojade om sjukgymnasten som måste varit en väldigt stilig man. När han var där kunde de, alla fyra, utan större problem lyfta upp benet och lägga det mot hans axel.
När jag var där var det ingen som lyckades få det högre än 15 cm över sängens madrass.
Men det är väl skillnad på folk, helt enkelt. Eller kanske sjukgymnasten kröp ner hos dem i sängen...
Maggan berättade om en ko de haft på sin gård, som fått nån förlamning i samband med kalvning. Veterinären var där och gav en spruta men kon kom inte upp ändå.
Nästa dag ringde man efter veterinären igen, och då minsann. Bara kon hörde veterinärens röst på avstånd, ja då reste hon på sig.
Samma här alltså, kommer sjukgymnasten i korridoren, ja då far benen i vädret.
Snacka om betingade reflexer.
Ja sedan fick man minsann lämna flickorna på sal 13 och köra hem genom en regnig och stormig novemberkväll.
Dagens besök hos madamen i Hässleholm var riktigt trevlig.
Hon var mycket piggare än igår och smärtan från igår kväll och inatt var inte lika plågsam längre.
Humöret var i stigande och det skojades med salsväninnor och personal.
Alla fyra flickorna på salen hade gått igenom samma sak igår, Maggan från Höör hade t o m bytt sitt andra knä för i år. Men nu får det väl ända vara nog, kan en amatör som jag tycka.
Vid samtal med madamen på telefon i morse var hon helt övertygad om att detta tänker hon minsann aldrig göra om, oavsett hur ont vänster knä kommer att göra.
Hon hävdade dessutom bestämt att det var tio gånger värre än tandvärken på väg hem från Samos.
Fan trot, för då var hon ju nära döden...
Men som sagt, piggare idag.
Madamen och salskamraterna skojade om sjukgymnasten som måste varit en väldigt stilig man. När han var där kunde de, alla fyra, utan större problem lyfta upp benet och lägga det mot hans axel.
När jag var där var det ingen som lyckades få det högre än 15 cm över sängens madrass.
Men det är väl skillnad på folk, helt enkelt. Eller kanske sjukgymnasten kröp ner hos dem i sängen...
Maggan berättade om en ko de haft på sin gård, som fått nån förlamning i samband med kalvning. Veterinären var där och gav en spruta men kon kom inte upp ändå.
Nästa dag ringde man efter veterinären igen, och då minsann. Bara kon hörde veterinärens röst på avstånd, ja då reste hon på sig.
Samma här alltså, kommer sjukgymnasten i korridoren, ja då far benen i vädret.
Snacka om betingade reflexer.
Ja sedan fick man minsann lämna flickorna på sal 13 och köra hem genom en regnig och stormig novemberkväll.
En massa måndagsfönster från ...
"Hej Elisabeth!
Klart du kan få lite fönster!
Här kommer några från Houston.
Stora delar av Houstons stadskärna (downtown) revs ganska brutalt pa 60- och 70-talet.
Lite finns kvar och här kommer två bilder på några av de gamla byggnader som finns kvar.
Med ett europeiskt perspektiv så är de ju inte speciellt gamla, men ändå...
Jag tycker om den första för den illustrerar ett gammalt satt att göra reklam på.
Många gamla hus här har också företagsnamn målade på husväggen, oftast på sidorna.
Framsidan på huset är ofta gjort i en stil medan sidorna och baksidan är rå tegel.
Det här sättet att bygga syns på den andra andra bilden som visar två fina byggnader som verkar skötas ordentligt.
Jag gillar utsmyckningen runt fönstrena.
Det moderna Houston syns också på den här bilden- ett parkeringsgarage till höger och
luftkonditioneringsaggregat på taket på huset från 1882.
Lycka till med operationen och jag hoppas på snabb återhämtning!
Hälsar
Cecilia i Houston."
tisdag 17 november 2009
Senaste nytt från TT
Från vanligtvis välunderrättat håll kan meddelas följande.
Operationen av Snabbköpskassörskan Elisabet Nilsson, bördig från Malå men numera boende i landet Halland, har avlöpt enligt plan.
Kl 08.04 den 17 november stack ortopedläkaren från Danmark kniven i den då, enligt alla konstens regler, bedövade madamen.
Smärtstillandet sköttes av en narkosläkare bördig från Arjeplog och vid sin sida hade han en anestesisköterska med ursprung från Sandviken.
Huruvida de hade vä eller hö tumme upp framgår icke av detta meddelande, ej heller stjärntecken.
Då sågandet tog sin början blev madamens sömn djupare varför källan icke kan avslöja mer om detta förlopp.
Dock var hon mer alert senare under operationen och kunde berätta om hur "stämjärnet" som hon kallar verktyget, bearbetade hennes ben.
Vid besök hos patienten mellan 15.50 - 17.15 var hon vid gott mod, dock väldigt trött.
Och hungrig.
Hon tiggde sköterskan Anna om att få ta den av undertecknad medhavda bullen, men icke.
Jag såg hungern i hennes ögon när jag själv vällustigt stoppade i mig två koppar kaffe och ett wienerbröd samt en toscakaka.
Hon förstod nog sköterskans nej, när hon lite senare tog två tabletter och en mun vatten.
Detta skrovmål fick hon behålla cirka tre minuter.
När jag senare ringde upp henne vid 19.02 hade hon våldsamt ont i benet, tänderna skallrade som kastanjetter av smärtan. Hon var inte längre pigg på att prata med ngon och jag hoppas att hon nu får sova.
Detta var allt från TT för dennna gång.
Eder utsände PV
Operationen av Snabbköpskassörskan Elisabet Nilsson, bördig från Malå men numera boende i landet Halland, har avlöpt enligt plan.
Kl 08.04 den 17 november stack ortopedläkaren från Danmark kniven i den då, enligt alla konstens regler, bedövade madamen.
Smärtstillandet sköttes av en narkosläkare bördig från Arjeplog och vid sin sida hade han en anestesisköterska med ursprung från Sandviken.
Huruvida de hade vä eller hö tumme upp framgår icke av detta meddelande, ej heller stjärntecken.
Då sågandet tog sin början blev madamens sömn djupare varför källan icke kan avslöja mer om detta förlopp.
Dock var hon mer alert senare under operationen och kunde berätta om hur "stämjärnet" som hon kallar verktyget, bearbetade hennes ben.
Vid besök hos patienten mellan 15.50 - 17.15 var hon vid gott mod, dock väldigt trött.
Och hungrig.
Hon tiggde sköterskan Anna om att få ta den av undertecknad medhavda bullen, men icke.
Jag såg hungern i hennes ögon när jag själv vällustigt stoppade i mig två koppar kaffe och ett wienerbröd samt en toscakaka.
Hon förstod nog sköterskans nej, när hon lite senare tog två tabletter och en mun vatten.
Detta skrovmål fick hon behålla cirka tre minuter.
När jag senare ringde upp henne vid 19.02 hade hon våldsamt ont i benet, tänderna skallrade som kastanjetter av smärtan. Hon var inte längre pigg på att prata med ngon och jag hoppas att hon nu får sova.
Detta var allt från TT för dennna gång.
Eder utsände PV
Operationsdagsfönstret ...
"På vår färd norröver i juli nu i sommar så stannade vi första natten på ett Bed & Breakfast utanför Gävle.
Eller i Gavleå som M och jag sa.
Ni minns väl Magnus & Brasse som hade någon sketch om att de var flygkaptener som var mindre bra på att flyga.....?
Vårt B&B var ett gammalt hus på väg att bli renoverat hus med en härlig glasveranda.
Ja, och några högra fina fönster också.
Frukosten var bra men fil är godare kall.... där var den ljummen.
Värden var pratsam och tipsade om så många turisttips så vi kunde ha stannat i två veckor sådär.
Men vi tuffade vidare norröver i min lilla bil efter att ha besökt Gävle downtown på kvällen för mat.
Norröver lockade mer....
Hej från Turtlegirl!"
måndag 16 november 2009
Installerad
Idag kl 16.40 knackade vi på dörren till ortopeden i Hässleholm.
Bloggmadamen tilldelades sängplats 13:1 och fick ett litet skåp att förvara sina saker i.
Sedan hann vi med en kort fika i dagrummet, tillsammans med en kvinna från Österlen som fått en ny höftled.
Madamen blev tryggare då hon hörde om tre måltider per dag samt lite extra fika mellan detta.
Undertecknad kände sig ganska skärrad i denna miljö, jag trivs nog bättre på hjärtintensiven.
Madamen var lite känslig för det där med blodtransfusion, däremot inga problem med att få främmande metalldelar instoppade på det naturliga knäets plats.
Ja vi är olika på en del punkter.
Nu ligger hon i alla fall i sin säng och väntar på morgondagens revelj kl 06.00, då det ånyo ska duschas och tvättas med specialgrejer, innan det bär iväg mot operationsbordet kl 07.00.
Nu håller jag allt vad tummar jag har, hoppas hon får sova lugnt i natt.
Hälsar PV som bär en hälsning från madamen till alla bloggvännerna
Bloggmadamen tilldelades sängplats 13:1 och fick ett litet skåp att förvara sina saker i.
Sedan hann vi med en kort fika i dagrummet, tillsammans med en kvinna från Österlen som fått en ny höftled.
Madamen blev tryggare då hon hörde om tre måltider per dag samt lite extra fika mellan detta.
Undertecknad kände sig ganska skärrad i denna miljö, jag trivs nog bättre på hjärtintensiven.
Madamen var lite känslig för det där med blodtransfusion, däremot inga problem med att få främmande metalldelar instoppade på det naturliga knäets plats.
Ja vi är olika på en del punkter.
Nu ligger hon i alla fall i sin säng och väntar på morgondagens revelj kl 06.00, då det ånyo ska duschas och tvättas med specialgrejer, innan det bär iväg mot operationsbordet kl 07.00.
Nu håller jag allt vad tummar jag har, hoppas hon får sova lugnt i natt.
Hälsar PV som bär en hälsning från madamen till alla bloggvännerna
Rötter ....
Igårkväll .., däckade av allt kånkande på bananlådor fyllda med klippalbum, fotografier, sydamerika-brev .., pelargonior .., älsklingspåslakan .., stenar .., keramikmuggar .., lerkruksfat .., plädar och täcken och kuddar och soffdynor och allt möjligt annat .., råkade vi bli sittande i soffan Ektorp.
Trötta.
Bloggmadamen mer än så .., hon var mentalt slut på.
Men så, av en tillfällighet bara, råkade vi se det här programmet.
Så ljuvligt underbart!
Och så fint klippt!
Och vilket ofattbart vackert land Colombia är!
Har ni tid över .., titta på programmet!
Igårkväll .., däckade av allt kånkande på bananlådor fyllda med klippalbum, fotografier, sydamerika-brev .., pelargonior .., älsklingspåslakan .., stenar .., keramikmuggar .., lerkruksfat .., plädar och täcken och kuddar och soffdynor och allt möjligt annat .., råkade vi bli sittande i soffan Ektorp.
Trötta.
Bloggmadamen mer än så .., hon var mentalt slut på.
Men så, av en tillfällighet bara, råkade vi se det här programmet.
Så ljuvligt underbart!
Och så fint klippt!
Och vilket ofattbart vackert land Colombia är!
Har ni tid över .., titta på programmet!
Ett klockan-nio-fönster från ...
".... och det andra fönstret sitter i ett vindskydd vid havet.
Man är utomhus på båda sidor om liksom ...", skriver den här madamen.
Morgon i landet Halland ...
En annorlunda morgon.
I pensionatets hall och på altanen och i köket .., trängs bananlådor med varierande innehåll.
Där finns fotografier av två döttrar och en son .., bröllopsbilder .. där är Kapten Lintott och där är Emma som provar solhatt i Grekland och där är ett litet, litet fotografi av en fyraårig bloggmadame och hennes pappa.
Och där är prassliga brev från Sydamerika .., där är cd-skivor och en kartong fylld med torra matvaror.
"Vet du om att du har t r e paket kakaopulver!!?" utbrast herr pensionatsvärden när han tömde mitt köksskåp.
"Oh ja, det är jättebra att ha många såna paket ...!" svarade jag och log för mig sälv.
Jag minns min före detta svärmor som en gång ramlade baklänges när hon i vårt skafferi hittade fem paket florsocker.
Å, ja .., det finns värre saker att dåna för.
Och nu är det tidig morgon och mörkt ute.
Bloggmadamen ska ta första Stora Duschen med särskilt rengöringsmedel, så här inför knä-uppsprättandet.
Andra duschen blir ikväll - på sjukhuset -, och tredje omgången i morgonbitti.
Den röda väskan ska packas .., pv:s laptop får följa med (snäll är han ....) och släpvagnen ska återlämnas (första gången i mitt liv jag kör släp ...) i Sannarp och på det hela taget är det är en rätt annorlunda dag.
Nere i vardagsrummet står soffan Ektorp.
Jag undrar hur den har haft det i natt?
En annorlunda morgon.
I pensionatets hall och på altanen och i köket .., trängs bananlådor med varierande innehåll.
Där finns fotografier av två döttrar och en son .., bröllopsbilder .. där är Kapten Lintott och där är Emma som provar solhatt i Grekland och där är ett litet, litet fotografi av en fyraårig bloggmadame och hennes pappa.
Och där är prassliga brev från Sydamerika .., där är cd-skivor och en kartong fylld med torra matvaror.
"Vet du om att du har t r e paket kakaopulver!!?" utbrast herr pensionatsvärden när han tömde mitt köksskåp.
"Oh ja, det är jättebra att ha många såna paket ...!" svarade jag och log för mig sälv.
Jag minns min före detta svärmor som en gång ramlade baklänges när hon i vårt skafferi hittade fem paket florsocker.
Å, ja .., det finns värre saker att dåna för.
Och nu är det tidig morgon och mörkt ute.
Bloggmadamen ska ta första Stora Duschen med särskilt rengöringsmedel, så här inför knä-uppsprättandet.
Andra duschen blir ikväll - på sjukhuset -, och tredje omgången i morgonbitti.
Den röda väskan ska packas .., pv:s laptop får följa med (snäll är han ....) och släpvagnen ska återlämnas (första gången i mitt liv jag kör släp ...) i Sannarp och på det hela taget är det är en rätt annorlunda dag.
Nere i vardagsrummet står soffan Ektorp.
Jag undrar hur den har haft det i natt?
Dagens fönster ...
"Lite omväxling till alla vackra fönsterbilder du brukar publicera.
Detta är bilder från ett fönsterbyte i skärgården (Stockholms).
Min pappa och jag bytte fönster på mitt båthus förra sommaren.
Den ena bilden visar ur det såg ut utifrån medan vi höll på, och den andra visar hur det såg ut från insidan.
Numera är båda fönstren lika stora (bytte till större alltså) och i och med det så vaknar jag varje morgon med sjöutsikt.
Andra bilder jag tagit hittar man tex på min blogg.
Jag är trogen läsare av din blogg, men sämre på att kommentera.
Lycka till med operationen och konvalecensen.
/Pernilla aka Pnilla aka Båthuspernilla."
söndag 15 november 2009
Tio saker om sig själv ...., det är vad man ska berätta om.
Den som överlämnade den stafettpinnen var min kusin Barbro; hon den evigt energiska.
Tio saker .. men jag har säkert berättat det här förut?
Men okej .., och den som inte vill läsa, skuttar glatt vidare.
1. När jag dricker vatten ur ett glas, blundar jag alltid. Det vill säga, om jag står vid diskbänken och dricker.
2. Om jag kan avstå, går jag aldrig i affärer bara för att det skulle vara roligt.
3. Ser jag däremot en butik som säljer keramik eller böcker .., då stannar jag till.
4. Jag är vanvettigt höjdrädd och skulle aldrig i livet ens tänka på sånt som bungyjump.
5. Och jag tycker inte om trånga utrymmen. Grottforskare? Glöm det!
6. Somnar på studs .., max fem minuter efter att huvudet nått kudden.
7. Vaknar alltid vid fyratiden .., somnar om .., vaknar igen .., somnar om.
8. Tycker att Gokväll, Mitt i Naturen och Landet Runt är himla trevliga program.
9. Använder ofta Trocomore örtsalt till maten och alltid till potatisgratäng.
10. Ä l s k a r ljusslingor i advent .., såna här som hänger i fönstret.
Jag lämnar över pinnen till ..., ellis!
Den som överlämnade den stafettpinnen var min kusin Barbro; hon den evigt energiska.
Tio saker .. men jag har säkert berättat det här förut?
Men okej .., och den som inte vill läsa, skuttar glatt vidare.
1. När jag dricker vatten ur ett glas, blundar jag alltid. Det vill säga, om jag står vid diskbänken och dricker.
2. Om jag kan avstå, går jag aldrig i affärer bara för att det skulle vara roligt.
3. Ser jag däremot en butik som säljer keramik eller böcker .., då stannar jag till.
4. Jag är vanvettigt höjdrädd och skulle aldrig i livet ens tänka på sånt som bungyjump.
5. Och jag tycker inte om trånga utrymmen. Grottforskare? Glöm det!
6. Somnar på studs .., max fem minuter efter att huvudet nått kudden.
7. Vaknar alltid vid fyratiden .., somnar om .., vaknar igen .., somnar om.
8. Tycker att Gokväll, Mitt i Naturen och Landet Runt är himla trevliga program.
9. Använder ofta Trocomore örtsalt till maten och alltid till potatisgratäng.
10. Ä l s k a r ljusslingor i advent .., såna här som hänger i fönstret.
Jag lämnar över pinnen till ..., ellis!
Liten hälsning från Soffan Ektorp ..
Så här såg det ut .. mina dynor och så alla blommorna!
Hej alla vänner till bloggmadamen!
Det här är soffan Ektorp och nu ska jag minsann berätta om vad som sig tilldragit haver.
Så här var det, ja, jag tar det från början.
Mina första månader tillbringades i ett stort varuhus i Malmö och det var en måttligt trivsam tid .., för mest låg man nerpackad på en lagerhylla, ja, tills den där eftermiddagen då en bloggmadame från Ystad kom för att köpa en soffa tillsammans med sin son.
Tänk, dom valde mig!
I flera år har jag nu varit stående i en liten lägenhet på Regementsgatan i Ystad och ni anar inte hur trevligt det har varit!
Ibland har bloggmadamen fått besök som har sovit över och då har dom legat på mina dynor och nästan alla har tyckt att jag " varit sååå skön!"
Mest av allt har ellis från Västmanland använt mig, men där har även sovit en tös som heter Emma och är barnbarn till bloggmadamen och i mer än veckas tid bodde en man från Stockholm hos bloggmadamen; hon kallade honom för "husletarmannen" och han fick bara ligga där på soffan och så himla roligt tyckte han nog inte att det var.
Och flera .., en som heter Suvi har sovit gott på mina dynor och Bente från Norge och Fredrik från Australien och säkert många fler och sen är det massor med andra som bara har suttit på dynorna.
För två år sedan, ja, snart i alla fall, fick bloggmadamen besök av en pensionatsvärd från landet Halland.
Tror ni inte att även han fick tillbringa sina första nätter på soffan .., jo, för se bloggmadamen, hon är ganska blyg av sig ibland och vägrar låta främmande män komma in i köket till henne, då får dom först ligga som i "karantän" ett tag.
Den där pensionatsvärden, han var allt finurlig.
Han sa att bloggmadamen hade jättehögt blodtryck och så sa han godnatt, godnatt och gick till köket för att lägga sig (det var bloggmadamen som skulle sova hos mig i rummet och Torun som var på besök, hon låg på en madrass på golvet ..), men se då tänkte bloggmadamen att skulle hon nu ändå segla hädan på grund av ett skyhögt blodtryck, då kunde hon lika gärna krypa ner hos den där pensionatsvärden och ha en trivsam sista natt i livet, så det gjorde hon.
Kröp ner hos honom, alltså.
Och sen blev han liksom kvar hos henne på nåt konstigt vis.
I två års tid har pensionatsvärden sedan kommit till Ystad på besök så där varannan helg och det dröjde inte länge förrän han avancerade till köket där bloggmadamens säng står och själv fick jag stå där ensam och deppa i vardagsrummet.
Tills nu.
Nu har jag flyttat.
Här står jag nu i landet Halland.
Inte så pjåkigt.
Ett piano står alldeles intill.
Ja, ni anar inte hur spännande det var!
Först bar pensionatsvärden ut hela mig till en släpvagn där jag ställdes bland blommor och blader och bananlådor och annat och sen lades ett lock på och där i mörkret stod jag i mer än två timmar och bloggmadamen sa att jag inte skulle vara orolig .., "du kan vara alldeles lugn lilla soffan .., det här kommer att gå så bra, så bra ...", sa hon flera gånger.
Vi åkte över nånting som kallas för Hallandsåsen och pensionatsvärden kollade kylaren i bilen och sa att det var ett fasligt högt tryck och bloggmadamen blev orolig och det var kolsvart ute och jag var ganska rädd.
Till sist kom vi fram till det som heter Pensionatet.
Det är ett gult hus av trä beläget uppe på en liten höjd och där öppnades locket och pensionatsvärden bar ut mig och nu står jag i ett litet vardagsrum och det är så spännande så det är inte klokt!
På ett runt bord har bloggmadamen lagt ut duken som Bente i Norge har virkat och efteråt, då var den där kvinnan som är som min "matte" nästan, så trött, så hon bara sjönk ner på dynorna och sa att ..., "ååå, jag tror att jag svimmar!"
I morgon ska hon åka till landet Skåne igen.
Hon ska operera sitt knä på tisdagmorgon, men måste sova på sjukhuset över natten.
Bloggmadamen är inte nervös, men det är pensionatsvärden.
Han är dönervös för sånt.
När han åker till jobbet i morgon, då ska bloggmadamen möblera om lite, men det vet inte pensionatsvärden om.
Kanske ska hon byta matte i vardagsrummet, så jag känner mig mera hemma .. ja, om mattan från Ystad också får vara i närheten .., så där nära mig.
Nu vet ni lite om hur jag har det.
Jag hoppas att ni mår bra .., bloggmadamen blev så glad över allt som ni hade skrivit .., hon läste det högt flera gånger och sa att snällare vänner väl knappast kan finnas?
Och tänk, om en månad .., då kommer en kattunge hit.
Han ska kanske heta Sigge och jag tror att han kommer att ligga jätteofta på mina dynor.
Det är vad jag tror.
Hälsningar till er alla från Soffan Ektorp.
(Och nu sitter pensionatsvärden och spelar piano .., en melodi som heter Pärleporten. Det är för att han är så nervös .., säger bloggmadamen. Hon heter Elisabet, men det vet ni kanske? )
Uppbrott ...
Punkt slut.
Eller början.
Eller mitt i.
Nu alla rara vänner sitter vi här och dricker kaffe i lilla 1:an.
Släpen fylld med soffa och diverse annat, så där så man klarar av att vara borta i flera månader.
Det går INTE att ringa till min vanliga telefon längre .., men mitt mobilnummer är 0734 144 974
och det är noll täckning på pensionatet, men sms går bra att ta emot och skicka.
Och jag hör av mig med pv:s telefonnummer.
Ajöken, sa fröken.
Och Anna-Panna och Micke: VÄLKOMNA HEM!!!
Punkt slut.
Eller början.
Eller mitt i.
Nu alla rara vänner sitter vi här och dricker kaffe i lilla 1:an.
Släpen fylld med soffa och diverse annat, så där så man klarar av att vara borta i flera månader.
Det går INTE att ringa till min vanliga telefon längre .., men mitt mobilnummer är 0734 144 974
och det är noll täckning på pensionatet, men sms går bra att ta emot och skicka.
Och jag hör av mig med pv:s telefonnummer.
Ajöken, sa fröken.
Och Anna-Panna och Micke: VÄLKOMNA HEM!!!
Och hemma är det vinter ...
Från rara vännen Kerstin Sjölund i Malå, eller rättare sagt i Svedjan, kommer som omväxling en vinterbild.
Så här skriver hon, bland annat.
"Jag har njutit av alla vackra sommarbilder.
Dagens med stolen med filt på verandan var underbar.
Men Sverige är avlångt och för någon dag sen var jag "dagmamma" åt barnbarnen och tog några bilder på dem.
Idag är Martin 5 år i älgskogen med far.
Vädret är grinigt ..., snöblåst och känns kallare än de -4' vi har.
Kram Kerstin."
Ett söndagsfönster från ...
... min rara kusin Barbro.
Barbros mamma var min mammas lillasyster; en av dem.
Hon hette Gunvor .., var lite rödhårig och fräknig och väldigt prat, - och skrattglad.
Gunvor tyckte om blommor och djur och jag tyckte så mycket om henne.
Att komma in i hennes kök .,. var som att komma in i solskenet.
Barbro är nummer två av fyra syskon; ett mellanbarn alltså .., såna som blir utsökta som u-båtspersonl, eftersom dom är vana att inte ta för stor plats, vare sig mentalt eller fysiskt.
Så här skriver kusinen.
"Hej, här kommer en bild från fönstret i vår lilla stuga vid Skulesjön, där vi är för sista gången i år.
Det är mammas vackra gamla bord som syns i förgrunden.
Snön ligger och hindrar min planerade kantarellplockning.
Jag hoppas på regn så i morgon kanske det blir av.
Det är mammas vackra gamla bord som syns i förgrunden.
Snön ligger och hindrar min planerade kantarellplockning.
Jag hoppas på regn så i morgon kanske det blir av.
Lycka till med din operation
Kram från Barbro."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)