Onsdag ...

"Underskatta inte värdet av att göra ingenting,

att bara ströva omkring alldeles ensam,

att lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra."



Nalle Puh.

Och bilden från annasmamma.

Och så ...

... blir det kväller.

Utanför pensionatet yr snön .., tänk, det har säkert kommit mer än fem centimeter på ett par timmar!

Hela världen är vit!

Livet här ute på landet är lugnt och alldeles oerhört avstressande.

Mitt blodtryck är lägre än på länge!

Och så snart solen sänkt sig, råder här kompakt mörker.

Här finns knappt några gatlysen .., inga bilar som kör förbi.

Kontrasten mot Regementsgatan i Ystad är t o t a l.

Och ingenting särskilt gör vi; vi sitter i soffan Ektorp .., dricker glögg och mumsar på nybakade lussekatter .., vi tittar på Sigge Nilsson och pElle .., vi ägnar någon timme eller mera åt ett program om nobelpristagarna där en efter en berättar om sin uppväxt och hur intressant som helst är det.

Mellan varven reser sig den förkylde pensionatsvärden upp och lägger på ved i pannan.

Det sprakar och knastrar.

Och vi pratar om morgondagen och vilka sånger som ska sjungas när vi dör, det är väl när vi tänker på Gunvor som det pratet kommer upp.

"Ja, jag vill att kören ska sjunga Tysta Skyar .., och Må din väg .., och så Bred dina vida vingar ..., och sist av allt Jag har hört om en stad ovan molnen", säger pensionatsvärden som inte är troende och inte ens medlem i svenska kyrkan.

Jaha, ja.

Själv har jag inte kunnat bestämma mig, men jag vill att det ska bli glatt i alla fall, mer som en tacksägelsestund för att man har fått leva det här livet.

Om jag är troende?

Jo, det tror jag nog att jag är.

Jag tillhör dom där ljumma .., dom som skyndar sig att åkalla högre makter när det krisar sig .., så där när man tror att man har fått en allvarlig sjukdom.

När jag en gång på 70-talet drabbades av lunginflammation med fyrtio graders feber i ett antal dagar, då anade jag att slutet nog var nära och då .., då spelade jag den här sången så nålen glödde på grammofonen!

Ja, allt sånt pratar vi om och det finns säkert människor som tycker att det är ett underligt sätt att umgås, men det tycker inte jag.

Och vi har det trivsamt.

Bloggmadamen tillhör inte dom där våldsamt passionerade människorna .., eller .., ja, inte är hon så där våldsamt romantisk heller .., nä, jag tycker som mer om det där stillsamma .., att sitta i soffan och få ha det onda benet i pv:s knä och känna att han trycker under fotsulan .., åå, det är ren och skär lycka för mig det.

Det är på det hela taget ett enkelt liv det här.

Ett liv som jag tycker om.

Så är det.

Idag ...


... har jag varit hos sjukgymnasten, den danske herr Nielsen.

Jag har fått öva mig i att hålla balansen .., att stå på ett ben, till exempel.

Ni anar inte hur svårt det kan vara, om man har fått ett nytt knä!

Och att kliva upp och ner på en slags trappa .., och att ta mig upp från ganska låg höjd.

Sånt har vi också övat på.

Eller jag.

Efteråt ..., när vi kommer hem till det gula huset på kullen .., är jag totalt slut på.

Ååååå ....

... så skönt att få liten öron-klining av matte.

Har jag sagt att Sigge Nilsson är en enda stor eller liten glädjespridare?

Det har jag?

Jo.

Så är det verkligen.

Afton ...

Ymnigt snöfall ute och vi halvligger i soffan Ektorp och tittar på dvd-film.

Den här.

Hur många gånger som helst har jag sett den, men det gör ingenting och glad blir jag när pensionatsvärden också tycker om den.

Efteråt, medan jag skivar potatisen i strimlor, hackar lök och ordnar med ansjovisen till Janssons-grejset, tar pv in granen, inhandlad idag på Hemköp i Haverdal.
(Har ni noterat ...? Hemköp i Haverdal, var det, ja.)


Julgransbelysningen ligger i en gammal kartong som gör mig nostalgisk.
Tjugofem kronor kostade den, inhandlad på loppis, förklarar pv.



Och fint blir det.

Lille Sigge Nilsson funderar vad som är på gång.

Och aldrig mera ...

... ska jag prata när det filmas .-)

För övrigt kan jag meddela att Sigge Nilsson, hans bäste kamrat heter Thomas.

Varje natt ligger Sigge bakom Thomas rygg.

Alltid.

Vi testade att byta sida av sängen .., men si .., det spelade ingen roll.

Tisdagsfönstret ...

Två minusgrader ute och bara så där lagom mycket eller lite snö.

Och vid fågelbordet trängs små talgoxar och blåmesar.

Tidigt på morgonen ...

Mormor Ann-Gerd som lillpiga.


... ringer telefonen.

Det är äldsta dottern.

Alldeles hejdlöst gråter hon och jag förstår ingenting.

"Jo, men mamma ...., jag stod här och skulle ta på mascaran och så började tårarna bara forsa .., ja, jag kom att tänka på att det här är första julen som jag inte kommer att träffa mormor, ja, när vi är i Ystad ....", säger hon hulkande.

I fjol var första julen utan mormor .., men då var barnbarnen i Stockholm.

I år blir det annorlunda.

Och inget besök på Ejdern .., ingen kapten Lintott som får hissa upp sin gammelmormor i taket.

Livet förändras.

Insikt nr 179 .....


Nu ska jag säga vad som irriterar mig ....

Jo, det är när man åker tåg och det är smockfullt överallt och människor står och väntar på en ledig sittplats och så .., sitter någon man eller kvinna för sig själv och har brett ut sin jacka eller stora väska på sätet intill, utan minsta känsla för att bereda plats till någon av alla de som inte har någonstans att sitta.

(Ja, jag vet att jag har skrivit om detta tidigare, men det kommer mera ...).

Eller .., dom som låtsas sova vid varje station och har gjort samma sak .., brett ut och ockuperat plats och så snart tåget rullat ett antal kilometer, då vaknar personen ifråga till och ser till sin glädje att ingen har vågat väcka honom eller henne och halleluja, fritt på sätet intill ännu ett tag!

Igår på köpcentret Väla i Helsingborg, skulle vi äta lunch i det här området med ett hundratal sittplatser och flera olika restauranger att välja på runt dessa.

Det var absolut knökfullt och efter en stunds spanande upptäckte jag till min lycka fyra lediga platser, varav pensionatsvärden och undertecknad tog två av dem.

Intill oss satt ett par i 30-årsåldern och såväl kvinnan som mannen lade sina kläder och en handväska på de två ännu fria stolarna mellan oss, allt medan andra matgäster stod med sina matbrickor och förgäves försökte hitta någonstans att slå sig ner.

"Ja, men det är är ledigt här .., dom här två platserna kan ni ta!" sade jag till några dem.

Minspelet hos det unga paret intill mig visade tydligt vad de tyckte om mitt påhitt.

Åååå, sicket suckande när handväskan och kappan fick flyttas på!

Rent ut sagt ohyfsat tycker jag att det är och ett jäkla oskick!

Så e g o i s t i s k t!


Äjmen.

Tisdag ...

"Du kan inte stanna i ditt eget hörn av skogen och vänta på att andra ska komma till dig.

Du måste gå till dem ibland."



Nalle Puh.


Bilden från annasmamma.
Och tänk .., om några dagar ska ni allt få se henne på bild!

Efteråt .....


.... bakar jag lussekatter och gör chokladpraliner.

Pensionatsvärden är nära döden och ligger på soffan.

Ja, han har fått snuva.

Och ...

... så ligger man där i tandläkarstolen och är som Svävande Damen, allt medan tandläkerskan roterar dom hullingförsedda nålarna långt nere i rotkanalerna.

Tra kanaler ska rensas.

I Ystad fick jag veta att "allt var klart för att fyllas igen ..." och det berättar jag nu, ja, när jag har satt mig i stolen och fått vit haklapp av papper runt halsen.

"Det är bara att fylla igen .., lätt som en plätt ...", säger jag, liksom uppmuntrande.

Men tandläkerskan tycker att vi ska kolla först.

"Kolla först" ..... betyder att man tar en liten hullingförsedd nål och skruvar ner den i rotkanalen och OM det då inte känns nånting .., dååååå, kan man fylla igen det hela, ty då är tanden avliden.

Jag säger att vi ju kan ta lite bedövning ändå .., ja, utifall att.

"Njaa .., men då vet vi ju inte hur det står till med den ...?" säger tandläkerskan vänligt.

Nähä.

Så jag gapar stort och ligger där med ihopknäppta händer och när den första nålen roterat några sekunder i kanalens djupa grotta, då vet vi: tanden lever!

En timme drygt, tar behandlingen och någon rotfyllning blir det minsann inte, näää, nu ska jag tillbaka och rensa ännu en gång och ingen bedövning då heller, för man måste förstås veta ..., och jag tänker att fy faderullan!

Efteråt .., när jag har klivit upp och torkat svetten ur pannan och smajlat lyckligt över att bli befriad från detta .., kommer pensionatsvärden och hämtar upp mig.

Vi åker till Väla köpcenter och där befinner sig just i det ögonblicket hela Helsingborgs befolkning och jag blir närapå kräksjuk av all stress som singlar i luften och det blir bara akuthandling.

"Nä, vi åker hem!" säger vi unisont.

Och pv har blivit förkyld och hostig och äter Vicks Citron och nästan hemma tvärtittar vi in på Hemköp i Haverdal och köper julgran och polarbröd och varmrökt bog (min idé) och att komma hem till landet där det är tyst och lugnt, åååå, det är som paradiset.

Ungefär så var det.

Idag ...

Tandläkerskan och hennes sköterska.
Världens raraste är dom.


... bär det iväg till Helsingborg för det allra sista - själva rotfyllningen - av tandeländet som så när fördärvade resan till Samos.

Det blir bilfärd tillsammans med den nu jullovsledige pensionatsvärden och kanske att man orkar med en utflykt till köpcentret Väla och kanske också en titt i älsklingsbutiken UNO som säljer danska linnekläder?

Men vid det laget är väl kontot tomt?

Nåja .., "allt går i Västerbotten ..", brukade mamma säga.

Det gäller nog i landet Halland också.

Dagens fönster ...

Medan Västanvindskören övar inför konserten .., tar jag mig en titt i samlingslokalen.

Det känns lite ... hemtamt.

Och jag tänker att medan jag väntar på att konserten ska börja, kan jag ju passa på att fånga ett fönster eller tre.

Från själva kyrksalen hörs sången .....

Idag minsann ...

Tomas & pElle.


... har pv namnsdag.

Och det har den här mannen också.

Och nittiotusen andra män med samma namn, plus några kvinnor.

Grattis, grattis från bloggmadamen!

Måndag ...

"Det bästa är att veta man letar efter,

innan man börjar leta efter det."


Sade Nalle Puh.

Och bilden från annasmamma.

Pling i inkorgen ...!

mellansystern sa...

"Hej jag var förbi hos vår gemensamma morbror för några veckor sedan.

Då satt han i sin rullstol framför vedspisen och åt märgben.

Glad som han var berättade han att nu skulle dom ha bröllop för yngsta dotter Elin, som skulle gifta sig i Dikanäs lilla vackra träkyrka på nyårsafton.

Jag tyckte att han såg väligt pigg och glad ut och jag hoppas vi får ha honom kvar länge än, vår kära morbror Olaf.

Kram från kusinen."

Syskonkärlek ...


Ikväll har vi suttit i soffan Ektorp och tittat på en av de bästa dokumentärfilmer jag vet.

Jag har sett den flera gånger tidigare och fick den sedan i present av vännen Kent i Växjö, - Kent som följde Emil och mig till Samos för ett par år sedan -.

Nu satt vi här i soffan, pv och jag själv, med Sigge Nilsson mellan oss ..., och tittade om igen .., och man blir skumögd och så innerligt rörd mellan varven.

Den som inte blir varm i hjärtat av den här filmen .., ja, den måste ha ett hjärta av sten.

Läs gärna recensionerna.

Konsert i Vallås kyrka ...

Första gången jag bevittnade en körövning - det var i fjol tillsammans med vännen Leina - i Nicolaikyrkan i Halmstad.

Då var det Halmstad Kammarkör som skulle ha adventskonsert.

Det var iskallt ute och vi slog oss ner på en av kyrkbänkarna och lyssnade och där framme stod pv med läsglasögon på nästippen och sjöng med sådan inlevelse.

I eftermiddag var det dags igen, men nu med kören Västanvind och nu i den högst annorlunda kyrkan i Vallåsa, i Halmstad.

Kyrkan påminner i formen, i alla fall inuti, om en lappkåta .., den är ritad av danska arkitekter berättade en av kyrkvärdarna .., och så långt ifrån Annelundskyrkan som det är möjligt att komma.

Jag satt längst bak, tillsammans med två andra damer och där bak i kören, stod pensionatsvärden och sjöng med stor inlevelse och jag loooog.

Det som är filmat, den sången, tycker jag allra bäst om.

Och i verkligheten var sången förstås inte alls så skrällig .., tvärtom, den var alldeles underbar!

Om .. inte om hade varit ...

... om jag hade bott i Dikanäs, till exempel, då skulle jag ha slängt på mig kappan och den rosa halsduken och så skulle jag ha knatat iväg till morbror Olaf och Gunhild där uppe i det röda huset som en gång var min mormors .., det som ligger där högt uppe på kullen.



Olaf i sin krafts dagar.
Mammas älskade lillebror.
Fiskare och jägare.
Folkpartist.
Glad.
Och nu ..., är hans kropp ett härbärge för cancer.



"Ligger där högt uppe på kullen".

Ja, högt och högt.

Men lite högt, i alla fall.

Och så skulle jag ha slagit mig ner vid köksbordet och klappat stövaren Rissla när hon kom och viftade på svansen och det hade varit hur härligt som helst att få sitta där och småprata.


Rissla i sängen.
Å, vad jag älskar stövare!

Men när det nu inte är möjligt, så tänker jag ringa honom.

Bums.

Dagens fönster ...

... har vännen ellis fångat i Glommersträsk, så där hemöver.

Söndag ...

"För att visa att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger, liksom för att motionera sig."


Sade den kloke Nalle Puh.


// Och bilden kommer förstås från annasmamma.

Igår ....


... tillbringade jag i det närmaste hela dagen sittande.

Först i bilen till Ljungby.

Därefter flera timmar i kyrkan och i samlingslokalen och så ännu ett par timmar i Fallnaveka, i kökssoffan.

Och sen hemåt i bil igen.

Idag ...

... kan jag knappt gå.


Och ikväll ....

... har jag loppkammat Sigge Nilsson och minst femton loppor har mött döden i vedpannan.

Efter kamningen blev det dusch i badkaret för ovan nämnde herr Nilsson.

Och Head & Shoulders.

Och rivsår på mattes högerhand.

Men nu sover herr Nilsson gott utan att klia sig och såväl loppkamning som tvätt ska upprepas och även pElle ska få sig en omgång.

Efter maten ...

.... (tinad plattfisk i smord form .., - jag tog två pangasusfiléer - ovanpå denna en blandning av 3 dl creme fraiché & 1 påse bearnaisesåspulver, plus ovanpå detta ..., riven ost och lite räkor ...jag saltar på fisken, så där lite bara ..., in i 225 graders värme i en halvtimme kanske .., till detta kokt pressad potatis och sallad .., himmelskt gott!), lägger sig pensionatsvärden på soffan Ektorp för att vila.

Åååå, då tycker lille Sigge Nilsson att han också vill vila, så han hoppar upp och lägger sig på pv:s bröstkorg och alldeles bums somnar han.

Efter en liten stund kommer farbror pElle och sätter sig nedanför soffan.

Han vill nog också .., men liiite pinsamt är det ju att hoppa upp och ligga nära den där kattungen.
Till slut tar längtan överhand.

Håll med om att pElle är en alldeles underbar kattherre!

Någon testar pelles tålamod ...

Nästan som att ha en egen liten cirkus, är det att ha en kattunge.

Bara såååå go är han, lille Sigge Nilsson.

Ja, hur gör man ...?

Före: gardinen i matsalen/stereorummet.

Att bli nästan-sambo när man har levt ensam i många år och så flyttar man ihop med en man som har skött sig själv tredubbelt längre .., som har köpt hus och bott där i stort sett själv och båda är man i mitten av de femtio .., det är inte alldeles enkelt.

Ännu knepigare blir det om man dessutom har helt olika smak.

Bloggmadamen tycker om ljusa möbler och nästan inga mönster.

Hon är förfärligt enjängd och har i nästan hela sitt vuxna liv haft ljusa linnegardiner.

Gärna mönster på påslakan och möjligen randiga trasmattor, men helst enfärgat.

Det kan bero på att hon är osäker på färger och gör det bekvämt för sig.

Så kan det mycket väl vara.


Efteråt.
Nu har nån enjängd madame varit framme.

Pensionatsvärden har i sitt hem ganska mörka möbler .., han har mönstrade tapeter och gärna gladmönstrade gardiner.

Jag lägger absolut inget värderande i vad som är rätt eller fel, för sånt finns såklart inte, det här är helt och hållet en fråga om tycke och smak.

Men att få ihop det där ....

Att komma inflyttande och försöka göra sig ett hem .., att sätta personlig prägel på det som i så många år varit en annans bostad .., det är jättesvårt.

Man tar hänsyn till dels den som har bott här .., men också till hans barn.

Så måste det ju vara även för andra som flyttar ihop?

Hur gör man?

Och hur mycket vågar man ...?

Sånt kan man fundera på en dag i december år 2009.

Lördag ...

"En vän är en människa i vars sällskap man törs vara sig själv."

Frank Crane


//Bilden från annasmamma som skriver att detta är hennes favorittorg i Sheffield, - Orchard Square -.

Lördagsfönstret ...

.... finns i Ljungby .., i lilla, vackra Annelundskyrkan.

Ni tror väl snart att jag är sponsrad av kyrkorådet i Ljungby, men det är jag inte.

Titta noga på bilden .., blir man inte lycklig av såna målningar .., med gäddor och räkor och pingviner som simmar/promenerar omkring där på kyrkväggen?

Sigge Nilsson

Det här har visat sig vara en liten tuff krabat.

Fast det är klart .. har man vuxit upp bland tolv andra katter, då vet man att ta för sig.

Så ... det här med pElle som ibland surar och viftar med tassen lite .., det bryr sig Sigge inte det minsta om!

Och igårkväll lekte dom tillsammans!

pElle låg på pianopallen och Sigge låg där under och så gömde dom sig för varandra och viftade med tassarna och tycktes ha riktigt trevligt!



Och Sigge springer obekymrat mellan alla rummen och upp och nerför trappan och kommer sladdande som en liten racerbil i hallen och så under mattan och han hittar en svart strumpa som säkerligen är en mus och så springer han runt med strumpan i munnen och pElle, han sitter lugnt under köksbordet och funderar vad den lille pysslar med.

Så där .., egentligen .., vad har han för sig?



När tröttheten tar övertass .., då lägger sig Sigge på mattes bröst och vilar.

Annelundskyrkan ...

T.v. om kyrkan syns församlingssalen där minnesstunden hölls.


Vilken ljuvlig liten kyrka detta var!

I lilla foajén kunde man köpa vykort och det gjorde jag och det är dessa jag har fotograferat rakt av, vilket säkerligen är strängeligen förbjudet och kanske hamnar jag i fängelse och får leva på vatten och bröd i ett par års tid, men jag tar risken.

På kortets baksida står: "Studio Lennart".
Jag hoppas innerligen att Lennart inte blir ilsken på mig.

Kyrkan, som ska symbolisera Noaks Ark, är ritad av länskarkitekt Hans Lindén i Växjö.



Och tänk er själva .., att komma in i detta varma rum!

Sjukhusfoajén i Ljungby är också den smyckad av Sven Ljungberg.

Ungefär samma färgskala .., de allra mest ljuvliga blågröna nyanser!

Mer att läsa om konstnären finns här.

Och besöker man Ljungby, kan man titta in här ..., för att inte tala om i själva kyrkan.

Mitt emot mig ...

"Det blir nog väldigt gott det här .., ja, lax smakar alltid bra ..!" säger han som är storebror.


... satt prästen, Lennart Martinsson.

Tjugoåtta år .., föräldrarna bönder .., han kommer från Småland.

Om allt möjligt pratade vi.

Om hur han trivs med sitt arbete .., vad som är bäst med det hela (mötet med människor, förstås ...) och mycket annat.

Denne herr Martinsson höll ett sååå fint tal vid kistan .., personligt och ändå inte smörigt.

Med på minnesstunden var även Gunvors kamrater från vattengympan .., där var grannar från hennes gata och där var vänner från förr.

Och två före detta sonhustrur eller åtminstone son-sambokvinnor.

En av dem, hon som är mamma till pv:s dotter, åkte med oss i bilen till Ljungby.

Liiiite spänd var jag nog .., men åååå, så rar och fin hon visade sig vara!

Hon, Mymmel, är född i Sundsvall eller om det var Härnösand .., är duktig skribent .., har i höst fått Halmstads Kulturpris och berättade om det hon nu håller på med.

Ja, det var trevligt att få träffa dem man har hört talas om och där var även musikerbrodern Ulfs barns mamma, Susanne, en tuffing som kör motorcykel och har arbetat i Japan av alla ställen på vår jord!

Härliga människor allesammans!

Efteråt ...

Längst t.v. pv:s underbare storebror Tommy, han som är ett snille vad gäller att spara energi åt kommuner och har så glitterglada ögon.
I mitten Ulf, musiker/trummis i olika band och supermusikalisk.
Den rare (och lika underbare) Ulf sjöng och spelade gitarr under minnesstunden, tillsammans med sin dotter och så brorsdottern Kajsa som dessutom spelade Amazing Grace på trumpet för sin farmor - i kyrkan - och så svindelvackert som hon spelade sen!
Nog måtte hennes farmor ha blivit rörd i sin himmel om hon hörde detta!
Och längst till höger herr pensionatsvärden.
Det var förfärligt ledsamt när bilden skulle tas .., så någon annan med kamera sa ..."kan ni inte försöka se glada ut .., tänk på allt roligt ni har haft med er mamma ..!"


... är vi totalt slut på.

Men åååå, sicken fin begravning och minnesstund det blev!

Och tänk att vara mamma till tre bröder som så innerligt har älskat sin mamma.

Begravningsakten hölls i Annelundskyrkan; ett litet kapell i Ljungby med väggmålningar av Sven Ljungberg och jag föll pladask för dom här underbara målningarna av alla djuren i självaste Paradiset .., där är gäddor, ål, abborrar och giraffer .., elefanter och apor .., ja, allt man bara kan tänka sig .., och i livets träd, där fanns minsann en glittrande Stare!

I morgon ska jag lägga in bilder från själva målningarna.

Och minnesstunden .., med tal från goda vänner .., där var kvinnan som berättade hur Gunvor alltid hade tid över att småprata med såväl bekanta som obekanta .., och det berättades om Gunvors oerhörda minne från sin tid på lönekontoret .., hur hon, när hon besökte kyrkogården i Ljungby, sade ..."jaha, där ligger minsann 43 Svensson .. och titta, här är 79 Persson".

Det var Svenssons och Perssons anställningsnummer och hon kunde allesammans!

Och själv berättade (under våldsam hjärtklappning ...) jag om mötet när Gunvor kom till bloggträffen .., jag hade ju förvarnat bloggvännerna om att Gunvor kanske inte skulle orka vara med .. och så kom hon då med sin rullator .., så sööt och go och pigg och berättade en fräckis och blev Gunnars bordsdam.

Och jag berättade också om det där med att det alltid var jordbävning hos Gunvor, ja, så sade hon själv.

"Idag är det 8 på Richterskalan ...", sa hon och ursäktade röran och så log hon plirigt.

Ibland var det 9.

Sist av allt, efter minnesstunden, blev det samling på landet ute i Fallnaveka hos äldste brodern och hans familj .., alla runt köksbordet .., lussekatter, pepparkakor .., kärleksmums .., kaffe och te .., och där var en brokig samling av Gunvors barn, barnbarn och sonhustrur/flickvänner.

Gemenskap.

En rar släkt att ha hamnat i.

Och en alldeles underbar man att dela pensionat med.

Det var vad jag tänkte när vi åkte hemåt i mörkret.

Sov gott !

Sov gott, Gunvor!

Tyvärr hann jag aldrig träffa dig, men du sjöng så fint i telefonen med Thomas & mamma på min födelsedag ! ( ja, vissa sjöng ju bättre än andra ;=)

Trots den korta pratstund vi fick så blev det mycket skratt, du verkar ha en härlig humor!

Ha det så bra på andra sidan och jag lovar att hålla koll på Göransson/Nilsson samt Pelle.¨

( Han har ju fått en kompis nu,"Sigge" )

Kram Maria

Idag får det här ljuset ..., - tack annasmamma - brinna hela dagen.

För Gunvor.

Och för alla andra som har förlorat sina anhöriga nu i juletid.

Idag ...

... är det begravning av Thomas mamma, den alltid så rara Gunvor.


Klockan 11.00 i kapellet i Ljungby


Och helt ofattbart är det.

Och allra sista gången tillsammans med henne.

Oj, oj, oj ....!


Det händer sannerligen saker i den här familjen.

I fjol dog min mamma i början av april.

En vecka efter hennes begravning halkade jag och bröt handleden.

Ytterligare en vecka senare dråsar min australiensyrra i marken när hon ska beskära ett träd, och ligger medvetslös på neurologen och det är ovisst om hon ska klara sig.

Det gör hon.

För knappt två veckor sedan dog pv:s mamma, Gunvor.

I morgon är det begravning.

Och igår hände detta hos min australiensyrra.

(Och jag ler när jag läser ABC-news text ..., det där om "elderly couple ...."

Utanför på biblioteket .., på marken.

"Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet.

Så sitter du åter på handlarens trapp och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,

var det väl eller illa skrivet?

Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,

du barfotabarn i livet.


Nils Ferlin, Barfotabarn, 1933


(Den här dikten citerade mamma ofta för mig, då, när jag som lillflicka hade glömt vad som skulle handlas hem från Karlssons Livs. Men mamma lade till några småord ..., t.ex "du barfotabarn här i livet ...".
Hon tyckte nog att det blev bättre så ,-)

Insikt nr 178 ....


Längtar efter vanlighet.

Testar att ta på mig mina svarta jeans, dom som jag tycker så mycket om.

Jodå.

Trots en ytterst stillsam tillvaro är det ingen fara upptill - tvärtom -.

Men knäet ...., nix.

Inte en chans i världen.

Som ett ålskinn smiiiiiiter tyget om runt det ännu så svullna knäeländet.

Jahapp.

Så får det bli kalasbyxor ännu en tid.

Pling i min inkorg!

"Hej Bettan!

Ser att du fått tillökning i familjen.

Skickar två bilder på min grannes katter som gärna tillbringar sin tid hos mig när hon är borta. Jag är övertygad om att det enbart handlar om tillgången på mat.

Men för min del är det trevligt med lite sällskap när jag är arbetslös och hemma hela dagarna.

Skickar två bilder till din blogg.

När jag satt vid skrivbordet så låg de på mattan in till mitt kontor med ryggarna mot varandra och såg ut som om de satt ihop.

Upptäckte när jag tog en bild på dem att dörrposten in till toaletten gör att bilden ser hopsatt ut.

Så därför gick jag runt och tog en bild från hallen också.



Den lilla röda katten, som fortfarande är som en kattunge, undrade ju naturligtvis vad jag sprang runt om.

Den lite äldre grå katten nöjde sig med att snegla lite på mig innan han sov vidare.

Kram/tomas."



// Helt UNDERBARA bilder, Tomas!! Tack! hälsar Sigge Nilssons matte. Och pElles.

Morgon på pensionatet ...

Sex minusgrader .., nästan storm .., och ett hus nära havet.

Som isvindar känns det när jag öppnar dörren och släpper ut pElle.

Och jag eldar i pannan .., känner doften av ved och ..., nånting ursprungligt.

En stenåldersdoft kanske, som gör mig trygg.

Eller doften av min pappa när han kom hem från skogen?

Från arbetet ..., eller från harjakten?

Pappas ryggsäck på hallgolvet.

Geväret som hängdes upp i älgkronan.

Eld-och-rökdoften.

Och nu ett annat slags liv.

Stilla frukost vid ett köksbord på pensionatet.

En liten kattunge på stolen intill.

Och så DN som väntar på sin tur.

En slags stilla nåd är det.

Och i morgon ...., begravning.

Torsdag ..-)

"Livet levs framlänges ..., men förstås baklänges."

Antonia Axelsson Johnson.



//Bilden kommer från annasmamma.
"En av Sheffields sju kullar" .., stod som bildbeskrivning.
Och Anna, hon visar idag upp sin köttbulletillverkning.

Dagens fönster ...

Från Jom i Arvidsjaur kommer dagens fönster.

Mer att läsa om dem finns här.

Lycka är ....


.... att pElle och Sigge Nilsson har börjat leka med varandra.

Tänka sig, att pElle l e k e r ....!

Sigge gömde sig bakom gitarren som står lutad i hörnet och där framför satt pElle och spanade på lillkissen och viftade med tassen, men snällt.

Och pElle har lekt med en låtsasmus och slängt den i luften och fångat den igen.

Det är knappt man tror sina ögon.

Litet äventyr. Eller stort.

Utsikt från bussfönstret.
Det är nästan ännu vackrare nu, när snön har kommit.

Min pappa brukade ofta skoja med mamma, ja, på den tiden när hon arbetade på sjukstugan, han sa att hon skulle skynda sig iväg ..., och då var det oftast någon timme - minst -, tills hennes arbetstid egentligen skulle börja.

Hon ville alltid vara på jobbet i god tid.

"Det är perfekt, då hinner jag göra medicinbrickorna klara och allt sånt ...", sa hon smajlande och gav sig iväg.

Jag är precis likadan.

Om jag har arbetstid från halv åtta, är jag oftast i affären vid sjutiden.

Helt obetald är den förstås den där extra-halvtimmen, men för mig spelar det ingen roll .., nej, det är så ljuvligt att slippa stressa och jag vill ha god tid på mig och ändå tycker jag inte att jag är den långsamma typen av människa.

Så idag ..., när jag ska ta bussen från Stensjö till Halmstad, den som går 13.33, så är jag förstås framme vid busskuren alldeles på tok för tidigt!

Åååå, som jag får vänta!!!

Efter trettio minuter när jag har vankat av och an .., då dyker den upp, den så hett efterlängtade bussen.

Sextio kronor kostar det att ta sig in till stan.

Jag hoppar av vid busstationen och går sedan ner till torget ..., köper läppstift och nya läsglasögon och så ut i friska luften.

Och precis som förra gången, så tar orken slut på exakt samma ställe.

Vid Scandic hotell är det som om högerbenet inte bär längre .., det är som om en stålpinne sitter på höger sida om knäet och jag tar sikte på Räddaren i Nöden - på det vackra biblioteket - och kryckar mig dit och dråsar ner i en halvcirkelformad fåtölj.

Pustar ut.

Så småningom kommer pv och hämtar upp och vi åker till Ica Maxi och handlar två kassar fyllda med matvaror och Sigge är överlycklig när vi kommer hem och han och pElle hälsar kärvänligt på varandra och vi bara gapar.

Ännu mera gapar vi när vi öppnar posten.

"Det är inte sant .., titta här .., ett julkort från södra Frankrike ..., det är ju från Monet!!" utbrister jag häpet.

Men t a c k snälla, vilken överraskning!!

Och så .., ska ni inte glömma att titta på SVT 1 i kväll .., det är nämligen Military Tattoo-programmet som visas, ja, från Ystad, bara någon minuts promenad från min lilla 1:a.

Klockan 20.00 - pip - visas filmen

På agendan ...

Idag blir det debut för bloggmadamen när det gäller att ta bussen från landet, in till stan.

Buss 350 .., från Stensjö till Halmstad.

Till Centralorten.

Först ska jag krycka mig till hållplatsen som ligger en bit längs vägen och så blir det en åktur på kanske fyrtiofem minuter .. men sedan ska vi vara framme vid stora torget, alldeles mitt i stan.

Som ett äventyr är det.

Känns det.

På hemvägen blir det lift med pensionatsvärden.

Och pElle och Sigge Nilsson ska vara ensamma alldeles själva och jag är inte alls orolig .., nu hälsar dom på varandra och även om pElle fräser till mellan varven, så går det bra.

Sigge vet var gränsen går.

Mest ligger dom för sig själva och sover .., den äldre uppe i sängkammaren i korgstolen ..., och Sigge på soffan Ektorp .., eller på stolen i köket .., eller i pannrummet där det är så ljuvligt varmt och skönt.

Och ute ligger snön ännu kvar.

Onsdag ...

Ojdå, Agnetha påpekar i en kommentar att det minsann är den sextonde idag!
Ja, det är det säkerligen .., men går man hemma blir man lätt "dagavill".

Ni får låtsas att det står sexton på lilla bilden.


"Dubbelmoral är bra, förlorar man den ena har man den andra kvar."


Henrik Tikkanen/

Annorlunda ...

Igår.

Gröna gräsmattor.

Och regn.



Idag.

Helt annorlunda.

Onsdagsfönstret ...

... kommer från Norrbotten, från Arvidsjaur och vännen ellis.

Idag är hon på väg söderut, till Storskogen i Västmanland.

Om Sigge Nilsson ...


Ååå, sicken liten ljusglimt den krabaten är!

När jag i eftermiddag har legat ihopkrupen på soffan Ektorp .., gissa, vem som har legat vid mina fötter!

Och när pElle kom in från några timmars uteliv .., stod de båda herrarna och noooosade på varandra en stund .., u t a n att Kung Pelle fräste och hade sig.

Det gjorde han däremot lite senare, när den lille ville äta jämsides med den äldre.

Nån måtta får det vara .. men .., det går framåt.

Djur har en fantastisk förmåga att på ett högst påtagligt sätt visa var gränsen går.

Och vi gullar förstås lite extra med Kung pElle .., så där så han inte ska känna sig bortglömd.

Sigge Nilsson .., han bara finns till och tycks så nöjd med tillvaron.

Verkligen en insikt ....nr 177.

Ibland kan man fundera över hur krumelurig tillvaron är.

Den som har varit med här på sidan under ett antal år, vet att jag under mitt snart 56-åriga liv har haft endast (ja, numera är det ju "endast" ...) tre längre förhållanden.

Att bloggmadamen (lillasyster/sladdbarn med två systrar ..) är enjängd så det räcker och blir över, det kan man förstå när man läser följande:

• Den förste mannen, med vilken madamen har tre barn, heter Tommy, är Jungfru och mellanbarn, ja, nummer två i syskonskaran. (en syster och två bröder).

• Den andre hette och heter förmodligen ännu ... just det ... Tommy, han är såklart Jungfru och nummer två i syskonskaran (har två bröder). Tillsammans med denne man besökte jag hans farföräldrars grav i Småland, närmare bestämt på kyrkogården i Ljungby.

• Den tredje - och hopefully siste i raden -, heter inte alls Tommy, nej, här slog madamen till med något helt nytt; han heter Thomas. (Å andra sidan heter hans storebror ..., jepp: Tommy.)Om denne den tredje är Jungfru? Självklart! Om han är nummer två i syskonskaran och har två bröder? Absolut! Och om han kommer från Ljungby i Småland? Jajamen!

Ja, men håll med om att det är ganska ..., otroligt!

På rehabcentret ...

... finns en arbetsterapi, må ni tro.

Där har bloggmadamen idag förfärdigat julgodis.

Mandelmassa .., en liten pyttebit nougat .., och detta överdraget med mörk choklad.

På toppen en valnötsbit.

Jiiiisus, så gott detta ska bli!

Ännu en insikt ....


Förra veckan hade Fråga-doktorn-doktorn, ni vet, hon i SVT, en väldigt urringad historia på sig.

En tjusig historia, rent av, ja, man kunde rentav tro att doktorn var på väg till fest.

Och sällan har herr pensionatsvärden varit mer intresserad av det programmet.

Oj, så han tittade!
(4.05 in i programmet tittade han till första gången och sedan fann han programmet ytterst sevärt ,-)

Jo, minsann.

I går var dock ordningen återställd.

Men så brydde han sig inte i att titta heller.

Nä.

Han ägnade sig åt att leta efter domkraften.