Liten intervju med Eva på Frösön ...

Det här är Evas vänstra hand.
Eva är Lejon och lillasyster - har en storebror -.

Länk till hennes hemsida med målningarna.

Och till hennes blogg.

Och här kommer hennes svar.

1. Om du skulle beskriva dig själv med för dig typiska egenskaper, vad skulle det då bli?
Envis. Sällskaplig (både tillsammans med mig själv och med andra), med andra ord så gillar jag att umgås med andra men är lika nöjd med att vara ensam.
Livsnjutare, försöker ta vara på det som livet bjuder i form av god mat, umgänge med människor jag trivs med…
Göra sådant som gör mig glad helt enkelt.


Eva är en otroligt duktig akvarellmålerska!
På vår köksvägg i det gula huset, finns två små tavlor som hon har förfärdigat.
Och den här har egentligen inte så här starka färger, men så blev det när jag lade in den.

2. Du får gärna fråga din man, dina barn eller någon god vän samma sak? Vad tycker dom är mest utmärkande för dig?

Min man säger att jag har självdistans, att jag kan ””bjuda på mig själv” med ett gott skratt.
(Och om jag ,Elisabet, tänker på Eva, då tänker jag på en som jag litar på. Hon skulle vara perfekt som präst och när jag levde som ensamseglare och skojade om att gifta om mig, då tingade jag Eva som präst ,-)


En liten, liten Eva med ett "gott skratt".
Eller i alla fall ett glatt leende.
Notera hur rart hon håller sina små händer!

3. Tror du på Ödet?
Då jag har ett kristet synsätt tror jag på den fria viljan.


Och vackra kort gör hon ...

4. Att du är troende vet jag ju, men hur kom du till den tron?
Vad betyder den för dig?

Jag hade min barnatro med mig tills jag blev tonåring, då lämnade jag allt vad
religion hette. Så långt ifrån, som det bara gick. I vuxen ålder började min tro
spira, lite tvekande, igen. Jag hade mycket tid att fundera och tron växte sig
starkare och starkare. Hur det kom sig kan jag inte svara på. Det fanns ingen
logik i det, bara en varm och fin känsla.

5. Vilken doft gör dig lycklig/inutivarm?
Nyklippt gräs. Nybakade bullar.

6. En kväll ringer en vänlig dam från Svenska Spel i Visby.
Det visar sig att du har vunnit 25 000 kr i månaden i 20 år. Vad gör du?
Och tror du att pengar kan göra människor lyckliga?

Jag tror inte att människor blir lyckligare av pengar, men kanske lugnare i sinnet.
Jag skulle ta ett lån och köpa mig en bra bil.
Kanske också kunna lägga undan till fler resor, bl a till Island, Kroatien och Canada.


En ung Eva i målartagen.


Bilden togs när pv och jag själv övernattade hos Eva och hennes M ute i stugan.
Vilket lugn där var!
Och så vackert där inne!

7. Eva, du bor ju i Östersund och är, om jag har förstått det rätt, uppvuxen där. Men om du nu INTE skulle bo i Jämtland .., var skulle du då bosätta dig och varför?

Jag bodde i Västerbotten under ett antal år, där trivdes jag bra.
Förr har jag drömt om att bo på olika platser, helst nära havet.
Jag börjar mer och mer känna att jag vill bo här där jag är.
Men om jag var tvungen att välja någon annanstans att bo skulle det kunna vara i t ex Sörmland, sommartid på Island, Trondheim.

8. Hur kom det sig att du började att blogga?
Jaa du, det minns jag inte. Tror att jag hittade några intressanta bloggar (bl a
din) och insåg att detta var ett forum för mig. Få skriva ur sig och dessutom få
respons. Jag var otroligt flitig i början, vilket jag inte är längre. Tyvärr kanske.


Konstnär är hon redan.
Den här lilla tavlan (något beskuren) fick jag efter Evas besök i Ystad.
Det är jag som kommer och cyklar och pElle finns också med på bilden.
Och min lägenhet med pelargoniorna!

9. Vi låtsas att du är 25 år och ska utbilda dig igen. Vad satsar du då på?
Helst ett icke omvårdande yrke. Konstnär eller journalist kanske. Eller präst.

10. Har du någon favoriträtt?
Varierar utifrån humör. Allt från lammstek till vegetarisk gryta.


Åskoväder, är inte Evas cup of tea.

11. Favoritfärg?
Varierar också. Klarblå ena dagen och svart den andra.

12. Favoritfilm?
Von Triers ”Breaking the waves” med Björk i huvudrollen. Mycket sorglig men så bra. Ett av de starkaste filmslut man kan se. Har sett filmen fem gånger och den är fortfarande lika stark och berörande.


Ute i stugan ..,

13. Och musik ...?
Fågelsången vid stugan i skogsbrynet.


// Tack snälla rara Eva som tog dig tid och svarade! säger jag.

Två fönster från Piteå ...

Två fönster fångade när en dotter är hemma på sin pappas begravning.

Ty just så är det, att vi är många döttrar och söner i dryga 50-årsåldern som har varit på vår pappas eller mammas begravning.

Och en dag står man där, utan någon enda av dem.

Så var och är det för Barbro, och så är det för mig också.

När jag läser hennes rader, tänker jag att det är verkligen så det är - det jag kallar för hullerombullerlivet -.

En far dör.

Man får ett barnbarn.

Man förlorar sina föräldrar, men blir själv mormor.



Så här skriver Barbro, denna norrbottensmadame som bor Uppsala:

"Hej på dig!

Har varit uppe i Piteå och begravt min far som gick bort i början av april vid snart 84 års ålder.

Tog då lite bilder på Piteå Stads Kyrka genom fönstret på Piteå Stadshotell.

Det andra kortet är ett fönster på Stadshotellet

Kändes vemodigt att åka därifrån då inget finns kvar längre i barndomsstaden, men det är så det är i livet.

Hoppas allt är bra med dig.

Jag har ju blivit mormor, så nu blir det täta resor Uppsala -Oslo må du tro.

Firar 17 maj där iår ,ska bli kul.

Ha det så gott

Kram Barbro."

Kvällsjobb ...

Herr pensionatsvärden har duschat efter cyklandet från stan och hem.
(I morse i ösregn, på hemvägen våldsam motvind!)

Nu ägnar han sig åt att rätta nationella prov i matematik.


Och blir glad när det har gått över förväntan för någon elev.


Och själv har jag tittat på detta, som alltid gör mig upprymd.

Och så har vi kalasat på den goda rabarberpajen som blev lite knäckig.
Några valnötter fick följa med i smeten också.

Himmel, så smarrigt!

Om man lyssnar ofta till P1 ...

då inser man

att Ekots

"Gunilla Hansen Behring "

hon måtte jobba heltid

och kanske mer därtill

Så var det ...

Älskar jag sigges små tassar?
Svar: obetingat ja!
Brukar jag pussa på undersidan av tassarna och snusa på dem?
Svar: det också!

Lycka är att tro att man ska arbeta till klockan 14.00 och så visar det sig att schemat är ändrat; man slutar två timmar tidigare!

Men nästan lika mycket ska hinnas med - det är mejerileveransen, och det ska göras mejeriorder för i morgon hos såväl Skånemejerier som Wapnö, det lokala mejeriet bara någon mil bort -, och det ska gräddas m a s s o r med bröd och gårdagens bröd ska gås igenom och man ska hinna kolla datum på allt i kylen och så är det brödordern som ska faxas in och plötsligt är det frukost.

Den underbara Lena bjuder dagen till ära på en rabarberkaka som är överjordiskt god!

"Det här är nog det godaste jag någonsin har smakat när det gäller rabarber!" säger Bodil vid fikabordet.

Och så löser jag av Lena som såklart också vill ha frukost .., jag fyller in tuggummi och annat vid kassan, sånt som nu är mitt ansvar, men hinner inte alls med allt.

Medan jag handlar till oss själva, då är klockan kvart över tolv, gräddar jag långa baguetter som är klara just innan jag åker.

Nu är jag hemma.

Det blåser friskt ute och sigge och pElle har tillbringat förmiddagen inomhus och är nu ute.

Själv dricker jag kaffe och gläds åt att det imorgon är löning!

Yipppieee!

Jaha, ja .., ni kanske vill ha receptet på den goda rabarberkakan?

Här kommer det.

Lenas himmelskt goda rabarberkaka ...

4 st rabarber
1 dl strösocker + lite potatismjöl som strös över rabarbern

Blanda samman:
125 gram smält smör
1.5 dl. socker
2 dl vetemjöl
3/4 tsk bakpulver

Lägg rabarbern (i bitar, förstås) i smord form.
Strö över socker och lite potatismjöl.

Klicka sedan över blandingen av smör och det övriga.

Grädda i 200 grader i c:a 20 minuter.

Glass eller vispad grädde till ...-)

Tidig morgon ....

Regnsmatter mot fönsterblecket .., nyheter från radion.

Libyen och mera Libyen.

En man berättar hur Khadaffis trupper skjuter missiler rakt in i en by eller stad och vattnet försvinner och människor tar sig inte därifrån och man tänker på mammor och barn och hur skräckslagna alla ska vara.

Man tänker ..."om det vore jag själv och mina barn eller syskon eller ...".

Att Libyen är närapå fyra gånger större än Sverige, tänk, det visste jag inte (det är å andra sidan hur mycket som helst som jag inte vet ...) och vårt land är ändå det åttonde största i Europa, allt enligt information på nätet.

Och på Island spyr vulkanen ut aska.

Inte vet man om det är natt eller dag och smålammen dör.

Kungen har det kämpigt.

Jag undrar om han och hustrun sitter i morgonstassen och tittar på nyheter och jag undrar vad dom pratar om ...?

Här, i landet Halland, vräker regnet ner när klockan är sex på morgonen.

Herr pensionatsvärden kommer upp i sängkammaren och säger hejdå.

Jodå, han cyklar till jobbet.

Själv ska jag ta bilen och arbeta x antal timmar.

Fixa mejeriordern och grädda bröd och lösa av Lena vid fikat.

Så annorlunda är våra liv.

Frågestund med Steel City Anna ....

Annas vänstra hand.
Och hon har vänster tumme upp.
Ahaaaa .., en analytisk madame, alltså!
Och så är hon Lejon.

Nummer 2 i turen att bli intervjuad, är Anna.
"Steel City Anna".

Hon bor i England, närmare bestämt i Sheffield, men är uppvuxen i Sverige.

(Här är för övrigt ett inlägg som hon skrev och som gick raka spåret in i mitt hjärta! Det kan ju bero på att mina barns pappa och min son, ja, båda arbetar som poliser.)

Till Anna har jag mejlat ett antal frågor och hon svarar själv, ni kommer nog att förstå vad jag har frågat om.

Här kommer svaren:

1. Typiska egenskaper för mej är egensinning, omtänksam, diplomatisk och stolt (fall, går före stolthet för mej).

2. Min närmaste kollega tycker att jag är otålig, en annan att jag är barnalik i sinnet, alltså blir arg snabbt men det går fort över, och blir glad snabbt men även det kan gå fort över (det skulle väl vara om nåt gör mej otålig då) ...
Väluppfostrad och vältalig, säger en tredje.
Maken räknar upp många fina ord som kanske inte behöver nämnas, men samvetsgrann, sa han först, och det stämmer väldigt väl.

3. Nej, jag tror inte på ödet.

Jag är uppväxt i en kristen miljö och har kristna värderingar i mångt och mycket och en djup barnatro som jag alltid har haft och som om den någon gång rubbats, kommit tillbaka med stor övertygelse.


Är noga med det där med julen och traditionerna :)

4. En doft som gör mig lycklig?

Doften av jul, såklart!
Pepparkakor. Lussebullar. Nejlikeapelsiner. alltihop på en gång helst.
Annars är dofter inget jag lägger så stor vikt vid.
Jag är nästan alltid lite småförkyld, kanske beror på det.


Jag älskar att laga alla sorters stek, detta är fläsk.


5. Om jag vann 25 000 i månaden i 20 år?

Då skulle jag köpa mej ett hus, ett par katter, gå ner till deltid och vara volontär resten av tiden inom allt möjligt som jag inte hinner nu.

6. Hur det kom sig att jag började blogga?

Jag började blogga efter något år i Sheffield eftersom jag kände ett behov av att dagligen uttrycka mej på svenska bland all engelska, och också för att det är roligt att berätta om Sheffield som är en ganska blygsam stad jämfört med Manchester och London, som inte så många besökt.


De första vårblommorna.
Jag ÄLSKAR magnolia!

7. Skillnaden mellan engelsmän och svenskar?

Engelsmännen är ett folk som skämtar ständigt, ordvitsar och insinuerar små gömda skämt och liksom verbalt brottas med alla som är värdiga motståndare - ju värre ju närmre man känner varandra.
Samtidigt är de oerhört formella och artiga, och ingenting oroar dem särskilt, varken askmoln eller terrordåd, det är Keep Calm and Carry On som gäller.


"Den här bilden får representera min muminfanatism.
Snusmumriken gillar jag allra bäst, han står för min frihetslängtan, fast allra mest är jag egentligen lik Filifjonkan med ett uns Muminmamma därtill.

Den största skillnaden är artigheten och småpratandet tycker jag, att man alltid säger please och thank you och excuse me, genom alla samhällsklasser och åldrar.

Och möjligen att man inte hetsar upp sej för småsaker i lika hög grad som svenskar.


Sheffield.
Kärlek vid kanske tredje eller fjärde ögonkastet.
Här finns mer att läsa om Sheffield.
Och här.

8. Att jag flyttade till Sheffield berodde på att jag fick ett stipendium från Stockholms universitet att läsa engelska här, och Sheffield rekommenderades som ett av de bästa universiten studiemässigt.

Kärleksmässigt så råkade jag på min man här, som inte gärna ville flytta på sej, medan jag mycket väl kunde tänka mej att flytta till Sheffield, och så blev det.

9. Om jag skulle kunna tänka mig att bo i någon annanstans?

Jag skulle kunna tänka mej att bo lite varstans faktiskt.
Det finns många andra ställen i England jag gärna skulle vilja bo på.
Jag älskar Liverpool till exempel, och Skottland.
Jag skulle inte ha nånting emot att flytta till Tjeckien, eller Tyskland. Kanske USA eller Kanada.
Eller Kanarieöarna när jag blir äldre och kan leva på de där 25000 kronorna i månaden.
Då skulle jag starta en köttbullerestaurang där.

11. Hur bra jag trivs med jobbtillvaron, ja, på den där skalan från 1 - 10?

Ja, kanske 8?

Jag är väldigt nöjd med mitt jobb och det jag jobbar med (som personal-och verksamhetssamordnare för ett av teamen i ett företag som stödjer människor med olika form av inlärningssvårigheter, diagnoser och både fysiska och psykiska handikapp), men skulle vilja ha mindre stress och mer ledighet. Jag jobbar heltid och ofta mera, och ofta jour.

Min arbetsdag består alltsom oftast av möten och schemaplanering och ett hejdlöst antal telefonsamtal med varierande former av ordet kris.


// Och Elisabet säger ..., tack, snälla, rara Anna för att du ville ställa upp!

Någon fler frivillig?

Och den första intervjun - med den inoficiella världsmästarinnan i stickning -, hittar du här.

Tisdagsfönstret ...

"Ett fönster från vår lilla miniby, alltid stängt.

Som jag ser varje dag från mitt arbetsrum.

Just nu i vacker kvällsol efter ett brakande åskväder.

Antagligen är det ett badrumsfönster eller nåt, den som bor där har uppenbarligen inte behov av dagsljus alls.

Allt gott.

Monet."

// Elisabet säger: ett alldeles hjärtevärmande inlägg från fönsterfångerskan Monet finns här.

Och i morgon är det jobb ...

Nu går jag och lägger mig under täcket.

Det är totalt becksvart ute!

Och i morgonbitti kommer en ganska lång "intervju" med en av dem som finns i min länklista.

Ett lejon med vänster tumme upp.

En egensinnig madame, skriver hon själv.

Och där finns bilder som hon har bifogat.

Det tackar man för.

Allra ödmjukast.

Bygglov hit och dit ...

Här finns mer att läsa om fabrikörens villabygge.

Om någon är intresserad.

Kvällspromenad ...

Fabrikör Johanssons villa - tre våningar med hiss och fem eller sju badrum och gym och hela alltet -, börjar nu ta form på riktigt.

Så här ser det ut från sidan.

Taket (av koppar) påminner om posten i Malå.

Även snedväggen är kopparklädd.



Lite mer från sidan.
Balkongen längst t.v. vetter mot havet.

Arkitekt är samme man som ritade Per Gessles hus.



Och vi går ner till småbåtshamnen, där vi hjälps åt att tippa lillbåten rätt.
Nu ska den bottenmålas, något pv lär ska ägna sig åt någon kväll i veckan.

Och vi slår oss ner i aningen ruffiga - men ack, så sköna - trädgårdsmöbler.

Överallt ser vi blommande trift .., någon pysslar med sin båt.



Detta är utsikten. På trädgårdsbordet ligger allehanda "rat" .,. mest rostiga skruvar.



Och i bäcken som mynnar ut i havet, växer Kabbeleka.

Åååå, hemifrånblommor!



Sista biten hem möter vi islandshästarna .., ett tjugofemtal, kanske.
Revir markeras ., det stampas i marken.

Och luften är saltstänkt och comfortmjuk.

Det här ...

... är vad jag tänker på ibland.

Ja, då blir jag lite sorgsen.

Hälsningar er vän pElle.

På utflykt med pElle ..

Eller tvärtom, kanske?

pElles tillvaro är numera nästan alltid densamma - han är hemma här i Stensjö -, lullar omkring lite på tomten .., sover mellan pensionatsvärden och hans madame .., ja, lite så är det.

För några år sedan hände desto mera!
Då var det tågresor mellan Ystad och Halmstad, det var ett nästan veckolångt besök i Alingsås, det var sommarflytt till Gunvor i Steninge och så småningom ny bostad - återigen med Gunvor - i Ljungby, och så, när den nya matten inte längre fanns kvar, flytt hem igen till landet Halland och en ny kompis i form av "odågan" sigge nilsson.

Så idag, när jag tänker ta en sväng till Slöinge, frågar jag pElle om han har lust att göra mig sällskap?

"Ska du följa matte .., så där så du får se lite nya vyer ..?" frågar jag.

Och så åker vi iväg.

Längst bak på det som en gång kallades för "hatthyllan", ligger han och spanar ut över världen.


Vi svänger vänster vid första avfarten och kör mot Ugglarp ..., sedan höger längs den här lilla slingriga vägen .., med kor, hästar och lamm lite här och var.


Just här svänger vi höger.

pElle hoppar fram och sitter på passagerarsätet och tittar ut.

Och även i landet Halland är bergen blå.



Jag handlar på Matöppet i Slöinge och funderar över hur länge butiken finns kvar?

Och inte visste jag att där blir ett Grand Prix i byn i juli!

Och inte visste jag att detta är "årets happening, alla kategorier".

Men nu vet jag.

På tillbakavägen stannar jag till vid hästhagen .., vevar ner fönstret och låter pElle ta sig en titt.

Lite äventyr, så där.



Och så hemma igen.

Nu känner han igen sig .., vädrar genom det aningen öppna fönstret .., noooosar .., sträcker på sig.

Och han hoppar ut genom dörren .., och jag känner doften av syrénerna!


Här, under altanbordet, ligger han sedan och tar igen sig.

Det är jobbigt mentalt, det här att åka bil - att vara på uflykt -, tänker han nog.

Någon som vet ...?

Vad detta är för ett slags ogräs?

Överallt i rabatten dyker den lilla krabaten upp.

Vi för en väldigt jämn kamp om herraväldet.

Vem som vinner?

Ja, inte är det jag.

Oskrivna blad ...

Måndagmorgon .., ett söderfönster på vid gavel.

Grönska där utanför.

Fågelkvitter.

Och här inne: kaffebryggarsörrpel .., DN på köksbordet.

Herrgårdsost och hemkokt rabarbermarmelad.

En h e l t ledig dag.

Det är så att man vill gråta av tacksamhet.

(Andra har det värre. Den här mannen t.ex.)

Dagens fönster ...

I ett gult hus på en kulle finns det här fönstret.

Bilden togs en söndagmorgon i maj.

Där innanför fönstret sitter en pensionatsvärd och skriver på en kommentar i ett inlägg.

Utanför, med kameran i ena handen, står hans flickvän.

Och dom blommiga gardinerna - med omtag -, sitter ännu uppe.

Så kan det gå.

All denna längtan ...

Någon saknar sin morfar ...

En liten AP skriver till sin mormor som inte heller längre finns kvar.


Familjesidan i hemtidningen är det jag läser först.

Några nyfödda känner jag inte till .., inte känner jag igen dom nygifta heller.

Det blir till "dödsfall" man tittar in.

"Jaha .., där är han/hon hemifrån!" säger man ofta.

Leden tunnas ut.

Ibland läser jag om för mig helt främmande människor också.

Så där som om Joel Lundström, som har avlidit i en ålder av 73 år.

Och alldeles inutivarm blir jag.

Så här står det, bland annat:

"Vår kära morfar har somnat in. Det känns fruktansvärt overkligt för oss alla.

Vi försöker verkligen förstå men det går inte.

Vi är så glada och tacksamma för all den kärlek och glädje som morfar gett oss alla.

Det finns ingenstans man har känt sig så välkommen som hos honom och mormor.

Detta kommer vi att ta med oss. Vi skulle vilja vara som han var: glad och tacksam för det lilla och ständigt positiv.

För honom var livet underbart och det är så vi kommer att minnas honom.

Han var den bästa morfar vi kunde ha och vi är glada för all den tid vi fick med honom.

Men vi kommer att sakna morfar.

Ingenting kommer bli sig likt utan honom.

Vi kommer att sakna att någon slår ihop händerna och säger "men gud, så fantastiskt att ni är här!"

Det kommer inte heller att vara samma sak att åka till Bastuträsk då han inte är där.

Det tomrum han lämnar efter sig kommer aldrig att kunna fyllas.

Men i våra minnen kommer han alltid att finnas kvar."

om man vaknar halv fyra

på morgonen alltså

och sedan inte somnar om

då

kan jag lova

att man är tämligen mör

när klockan är fyra på eftermiddagen

En söndag i bilder ...

Vid halvelvatiden åker vi till närbelägna Heberg, mot Falkenberg till.

Där är det stor auktion och vi är på plats innan själva föreställningen tar sin början.

Det var här, i Heberg, som jag i vintras föll pladask för byrån och väggklockan som blev våra.

Nu hittar jag inte mycket som lockar .., men framför den här radion blir jag stående och minns.

Det är 60-tal .., och jag går runt på Udden hemma i Malå och försöker sälja majblommor.

Hos Verner och Naima Marklund knackar jag på .., och där, i hallen, står en radio som liknar den på bilden.

Nästan magisk är den!

När man trycker på någon av knapparna, tänds en lampa och underliga röster hörs från världen.
Å, den radion är så oändligt mycket finare än den vi själva har hemma, den som bara har rattar på sidorna.



Vanvettigt vacker servis - Rörstrands Blå eld - (den vackraste blåfärg jag vet!) fanns också.

Vi var många som stod där och trååånade.



En dockvagn, precis som den jag själv hade, finns också till försäljning.

Min var grå.

Hur väl minns jag inte känslan?



På kvällarna bäddade jag ner dockorna .., drog täcket om dem.
Såg till att dom hade det bra.
En av dem hette Margareta .., jag fick den julen 1960 av min storasyster.



Och ser man på .., kusiner till pv:s brokadsoffa finns också att köpa!

Ett enda bud lägger jag - det är inte på fåtöljerna -.
Blir det mitt, är 60-årspresenten till min före detta man ordnad och jag ler hela vägen hem.



Inte långt från Eftra kyrka, upptäcker jag herr Prickig Häst.
Tre stycken är dom som går tillsammans i en stor hage.

Pv är snäll och matar med färskt gräs.



Väl hemkommen ägnar jag den närmaste timmen åt att utbilda mig i posthantering.
Underbart bra känns det .,. detta var vad jag verkligen har saknat!

Nu kan jag, sittandes i lugn och ro här hemma, repetera och öva mig.



Efteråt blir jag godkänd.

"Du har klarat det galant!" står det.

Glädjen är stor.

En slags hemkänsla ...

... blir det, när arbetskamraten Lena kommer med en liten inköpslista och stoppar den i min bröstficka.

"Ja, här har du min .., Carina berättade att du samlar på såna ., fast inte förstår jag då varför ..?" säger den rara Lena och blinkar filurigt.

Då känns det nästan som om man har tagit ett kliv in i det som kallas för arbetsgemenskap.

Likadant är det när jag har fikarast och från snabbtelefonen hör Johannas röst säga: "Bettan, jag behöver hjälp i kassa två!"

Nu är jag inte längre Elisabet.

Då är det min tur att smajla.

Söndagsfönstret ...

..., finns i det fagra landskapet Ångermanland.

Bilden togs av Ulrika.

Efteråt ...

... sitter jag ute på trappan och drar djupa andetag.

Herrarna sigge nilsson och pElle, gör mig sällskap.

Det fattades femton kronor.

Och kvinnan, som skulle betala sina varor, rotade i handväskan och i jackfickan, men icket.

"Jag lägger tillbaka glassen .., fast det ju var den jag helst av allt ville ha ...", sa kvinnan och log.

Besöket i affären var inte planerat.

Och jag tog glassen och skulle just lägga tillbaka den i frysen, när kunden bakom tog upp sin plånbok och sa att ..."nej, låt den vara, jag betalar den ...., här får du ..!"

Huvuden sträcktes .., vad var nu detta?

Och så räckte den unga kvinnan mig femton kronor och damen som hade glömt att ta med sig tillräckligt .., protesterade livligt, näää, inte kunde hon ta emot .., nä, aldrig i livet.

Men så blev det.

Kvinnan som var så generös, visade sig vara på besök i landet Halland.

"Vi har hyrt en stuga här i närheten .., det är första gången vi är här", berättade hon och döttrarna stod intill och log varmt och jag sa att "men tack för att du var så vänlig, vilken omtanke ...!"

Det visade sig att hon - den generösa -, kom från Östersund.

Och så här gick det ...

Det var idag pv skulle springa Göteborgsvarvet.

Var det tänkt.

Och igår ...

... hade jag hon Stenbergskan från Rökå i kassan, hon som bor bara några kilometer från det gula huset på kullen.

Men också en kvinna med omisskännlig norrbottensdialekt.

"Jo, jag är från Porjus, men bor i Västerås ...", sa hon och log.

Tänk, att bo i Västerås och ha sommarstuga i Halland!

En annan - ganska ung kvinna - sa: "får jag fråga, är du från Skellefteå?"

"Nej, men ganska nära ändå .., från Malå, det var bra gissat av dig!", svarade jag häpet.

Då berättade hon att hennes mamma var uppvuxen i Varuträsk, inte många mil från Malå.

"Du förstår, jag kände igen dialekten .., jag tycker om den, men det är väl för att det påminner om mormor och morfar och ...", sa kvinnan och log.

Det är väl så det är.

Var gång jag pratar med min moster i Vilhelmina och hon säger ..."men heeeej lilla Eliza!" stockar det sig i min hals.

Det är som att höra mamma.

Lördagmorgon ....


Frukost vid köksbordet .., ytterdörren på vid gavel.

Fågelkvitter.

Mera fågelkvitter.

Och Zoega-kaffe och te .., valnötsbröd .., hemkokt rabarbermarmelad och herrgårdsost.

Där sitter vi, mitt emot varandra - vi som har valt att bo tillsammans -, och pratar om nattens drömmar.

Fragment, bara.

Idag ska pv, tillsammans med två kollegor, springa Göteborgsvarvet och han är fokuserad, men också lite bekymrad - men det erkänner han inte -.

En sträckning eller nånting sånt av vänster lårs baksida har blivit ett litet aber (eller ett stort ...) .., och jag ser hur herr pensionatsvärden streeetchar ute vid traven av det som ska bli ved ..., det är när han är på väg att hämta morgontidningen.

Själv ska jag arbeta.

Johanna (som ska bli mamma och det är hennes område jag fått äran att ta hand om, förutom spel och post som jag vägrar att ha ansvar för) ska gå igenom dagliga postrutiner med mig och sista timmarna är det lugna och trygga Lena och jag själv som kamperar vid kassan.

"Aj, aj, Kapten!" brukar jag säga när Lena ber mig om nånting.

Hon är tryggheten personifierad.

Igår kom min första beställning, den som jag gjort själv.

I flera år har jag beställt hem gröna förfrankerade kuvert/påsar och nu kom en rejäl omgång.

På följesedeln, som ska läggas inne på Bodils kontor, skrev jag:

"Hej Bodil! Ja, nu har vi gröna påsar fram till ungefär år 2014 ...", hälsar Beställerskan.

Hon loooooog.

När klockan är halv åtta ikväll är jag hemma igen - om allt går som det ska - och då väntar två helt lediga dagar.

Två lediga dagar.

Det är nästan så att jag börjar gråta bara vid tanken.

(Gråta kan man också göra, men av tacksamhet, för ett mail som under natten kommit susande till inkorgen. Avsändare var och är en kund. Jag ska spara det i evigheters evighet. Eller i alla fall så länge jag lever.)

Lördagsfönstret ...

.... kommer, precis som gårdagens, från Västergötland.

I alla fall har det kommit genom-rymden-susande därifrån!

Avsändare var den här madamen.

Den allra vackraste musik ...

Kväller.

Den som har varit med här på bloggen, minns hur livat det kunde vara på Regementsgatan i Ystad .., och hur dåvarande mitt-emot-grannen kunde ha dunderfester i dagarna tre .., dag som natt .., och jag höll på att bli galen.

Om jag säger som så ., så är det lite annorlunda här, ute på landet.

Och Mian ..., vad är nu detta för fågel ..?

En Rödhake?

Badsäsongen närmar sig ...

Upphittad i en affär i landet Halland.

Dagens inköpslista ...

Ulrika hittade den på Willys i Ludvika.

Inbokad ...

Idag fick jag hela sommarens schema i min hand.

Det är nog första gången på tjugo år jag har varit med om sådan planering och oj, så skönt det är att nu veta hur det ska bli, ja, nu kan man planera på ett helt annat sätt.

Såväl vecka 29 som vecka 33 har jag semester och till min oerhörda glädje fick jag behålla lediga helgen just innan och det känns som en extrapresent.

Jodå, det har minsann hänt att chefer har lagt in extraarbete just den helgen ., (nästan som en bestraffning för att personalen går på semester .., vore jag chef skulle jag göra tvärtom .., låta personalen som ska gå på ledighet sluta tidigare dagen innan) nu är jag ledig lördag och söndag innan själva semestern börjar .., å, vilken ljuvlighet!

Och jag har berättat för Bodil om mina fot, - och benbekymmer och det känns också bra.

Helt ärlig om den här krångliga situationen ska jag vara.

För fem år sedan ....

... åkte jag baklänges i tiden.

Fredagmorgon ...

Elskåp i Ystad.


Två långa arbetsdagar stundar.

Stumma ben också.

Och fötter som - efter arbetets slut -knappt går att stå på.

Men också: härliga möten med människor.

Mannen som har arbetat i en rörpipfabrik, bland annat.

Han som alltid har ett så varmt leende.

Och han som är så lik Jesus.

Och alla småttingar.

Och rara arbetskamrater.

Carina med sitt nya läppstift, hon som nyss har besökt Prag.

Och Mattias som har en hundvalp.

I charken jobbar Gunilla och Ann-Marie.

Peter har tagit ledigt.

Ute skymtar blå himmel och solsken.

Och i morgon ska pv springa Göteborgsvarvet.