Och så ett litet annorlunda fönster ...

.... ett fönster som gör hjärtat glatt!

Och ja, för den här lille gossen är nog tvättmaskinsluckan också ett fönster!

Så här skriver gossens farmor:

"Hej Elisabet.
Har inte reparerat mitt misstag sen din födelsedag.
Inga fönster tagna.!!
Tänkte att denna bild kan vara nåt. Det finns olika slags fönster onekligen.
Gossen är mitt barnbarn o heter Ingmar. 10 mån idag.
Många kramar
fru Grå i Ystad."

Och så kommer ett mejl, apropå den här bilden och jag bara m å s t e ta med det.
Så här skriver avsändaren, en god vän hemma i Västerbotten.

"När jag såg ditt "tvättmaskinsfönster" påmindes jag om en händelse som plötsligt
kändes dagsfärsk trots sina mogna 32-33 år.

Vår pojke var liten och hade just förstått hur en sax skulle användas...eller rättare
sagt förstått funktionen men inte syftet med en sax.

Hur han hade kommit över redskapet har jag förträngt.

Hur som helst, han kom in till mig i köket och sa: Kom pappa ska du få se vad fint jag har gjort, och det lät rätt illavarslande tyckte jag.

Han hade klippt sönder den gummipackning som finns (eller fanns) mellan lucka och
trumma.
Listen på torkskåpsdörren hade också fått sig en ansiktslyftning."

Glädjepost ...

Från Lund kommer ett paket tjoppande ner i postlådan här i landet Halland.
Det visar sig vara från hälsocoachen bettankax (ja, hon har nu lämnat barnpsykiatrin och driver företaget Bettankry AB) och bettan tycker nog att den andra bettan borde satsa på lite mer hälsosam kost, alltså finns där bifogat en "hälso-bar", inslagen i tjusigt papper!


Att bettankax är sjuksköterska går inte att missta ta sig på .., nej, där finns t.om. nedskrivet om eventuella biverkningar ("viss viktuppgång", t.ex. ...) och så får man kryssa i om man önskar månatligt utskick och det är klart att man önskar sig ett sådant!

Ni är kanske många som önskar få del av det här fantastiska företagets erbjudanden, ja, mejla mig då bara så ska ni få hennes adress, så kommer det att skickas hälsobars över hela världen ,-)

Stort tack till vd:n i Bettankry AB!!!
Ja, en kram kan du också få.

Förra veckans vinnare ...

... blev alltså Bente i Hamar, Norge, och anna of sweden i Skåne.

Bente norpade förstapriset - boken om soppor - och anna lyckades få sina egna örhängen, men dessa bytte vi ut mot filmen med den granne danske skådisen, ni vet, Mads.

Bente, som jag bara känner via bloggen, kom faktiskt och hälsade på i Ystad och tillsammans med hennes son Ola, hade vi några härliga dagar vid havet och det blev utflykter runt Österlen.

Lejon är hon .., arbetar inom psykiatrin, handarbetar, kan mjölka kor, är en fantastisk lyssnerska .. och tycker om färgen turkos.


Här är hennes vänstra hand och duken som hon förärade mig under besöket.
Den duken ligger nu och pryder loppisbyrån i gästrummet!



anna of sweden ., ja, henne har jag aldrig träffat på riktigt, men det känns ju så ändå, när man i ett par års tid har läst och följt med i en annan bloggares liv och leverne.

Att anna har bott i såväl Portugal som USA och nu återvänt hem till Sverige med familjen, det vet jag .., och att hon skriver personligt och är en fena på att fotografera, det vet jag också.

Filmen här ovanför, den är förstås till henne.

Och idag åker paketen iväg!

Grattis igen till er båda!

Tycke och smak ...

harrys husse är väldigt förtjust i lampetter.

Själv har jag väl försökt uthärda och på väggen i sängkammaren har en lampett fått sitta kvar.

Tills igår.

Då fick harry nog.

Oj, så förgrymmad husse var!

Husse, alltså ,-)

Skottlossning i Malmö.

En man "avrättad".

Och sen attentat mot Fosie polisstation.

Gissa, var sonen arbetar ....

Ps. Man är förvånad ("man" = intervjuaren i P1) över att ingen har gripits.
Det är inte jag.
Om såna här uppgörelser sker mellan kriminella gäng och ingen vågar vittna .,. hur inbillar man sig att sånt här ska lösas snabbt?
I Sydsvenskan ser jag att en man som råkar vara ute för att rasta sin hund, ja, när det här har hänt, inte vågar säga mer än att han heter Reza och han lär väl knappast ha med mordet att göra.
Och att ta någon på bar gärning när det händer ..., hur lätt är det?
Poliser i varje buske? Ds.

Onsdagsfönstret ...

... är Eckes.

Lilla gula huset, förstås.

Bilden togs igår innan jag åkte till jobbet och jepp .., ni har helt rätt, jag älskar det här fönstret.

Den som har god syn, kan skymta harry i den högra delen av bilden.

På väg till och ifrån ...

På väg till jobbet ser jag stora, stora sjok med kajor som flyger i flock .., av och an .., av och an .., det är som den allra mest fantastiska flyguppvisning och jag stannar bilen och bara tittar och det gör andra bilister också!

Plötsligt delas flocken och en mindre del flaxar iväg till toppen av trädet, det som står mitt emot återvinningscontainrarna, bara en bit från affären.

Ni kanske kan a n a ljudet!


Och på väg hem igen.

Klockan är tio över sju (vi stänger 19.00 vintertid) när telefonen på lagret ringer.
Det visar sig vara en kvinna som vill veta om charkpersonalen kan göra festtallrikar?

Ja, inte själva tallriken, men det som ska vara på den.



Underbart rara Malin svarar, men måste först fråga Peter i charken.

Själv är jag på väg ut till bilen.

Och när jag kommer hem blir det pizza (mozarella och pesto ..,. så god köpepizza! från frysdisken i affären - och jag jämför alltid med pizzan som vi köpte i Sälen, från pizzerian inte långt från där vi bodde .., fem ynka salamiskivor och åtta oliver = kostade 99 kronor och smakade ingenting!! - och jag har mejl från dr Böhlander och telefonsamtal från AP och därmed blir hjärtat såååå fyllt av glädje!

Har jag bara pratat med barnen, då känns allt bra.
Då är det liksom lugnt.

Efter en stund ringer även Linda från Mr Jet och säger att jag får tillbaka en liten del av det jag har betalat.

Trehundrafemtio kronor.

Ja, ja.
Jag får skylla mig själv och har i alla fall lärt mig en dyrbar läxa och om Mr Jet´s kundtjänst kan jag i alla fall säga att oj, oj, så vänliga dom har varit!

Idag ...

.... ser det ut så här i landet Halland.

Eller i alla fall i Stensjö.

Och jag har fyra eftermiddagspass på raken och det känns bra, det är det allra, allar bästa när det gäller harry som då hinner rastas rejält och så kommer husse hem några timmar senare.

För en stund sedan hörs dånet och mullret från grannarna en bit bort .., där det på deras tomt ska byggas ett sommarhus och nu har det sprängts i berget.

Alltsammans påminde om jordskalvet i Skåne för ett par år sedan, med den skillnaden att nu "kliiiiiiirrrrade" inga glas i skåpet .., och där var inget dovt dååååån från underjorden, inte på samma sätt.

Och när ni läser det här, då är jag redan på jobbet.

anna of sweden .., om du tittar in här idag .., kan du väl mejla mig din adress?

Klappat och klart ...

Ja, om än med visst besvär.

Så här är det: en av mina absolut sämsta sidor, det är att jag ibland har för bråttom, särskilt när jag blir ivrig och väldigt glad.

Just så var det på lördageftermiddag när jag bestämde mig för den där resan till London, tillsammans med Emma.

Att gå in på alla turer som jag haft med den här bokningen, det är i det närmaste omöjligt .., och mest hela förmiddagarna har jag suttit och pratat med en vänlig Katja eller Linda hos mr Jet (jag hade bokat med British Airways) och sist av allt med en inte alltför pratglad herre hos flygbolaget Norwegian.

Kontentan av alla dessa samtal är som följer: om du bokar en tur-och-retur-resa med ett bolag och sedan vill ändra det hela, så att du t.ex. flyger ut med ett annat bolag och hem med det bolag som du bokat tur-och-retur-biljetten på, så kan du inte alls vara säker på att det går.
Nej, då kan man bli av med hela resan!
Så är det här i världen, eller så kan det vara allt som oftast.

Kundtjänsten hos mr Jet visade sig i alla fall vara vänligheten personifierad och det tackar jag för, även om det i slutänden blir så att vi åker med ett annat bolag.

Den 6:e september - en torsdag - flyger vi från Arlanda tidigt på morgonen och återvänder till Sverige söndagkväll vid tiotiden.
Nästan fyra hela dagar i London, alltså.

Hotellrum är också bokat - samma som jag bodde på tillsammans med dr Böhlander - för drygt ett år sedan. Inget luxuöst, men bra rum och förvaringsmöjligheter (där man kan ställa bagaget i väntan på avresa eller incheckning) och så hittar jag ju betydligt enklare.
Bara några minuters promenad från hotellet ligger dessutom T-banestationen.

Jo, men det blir nog bra.

Bilden längst uppe visar ett av dom där allra, allra bästa ögonblicken i London.

Jag hade promenerat alldeles för mig själv genom Kensington Gardens och nu kom jag till ett liten servering och jag beställde lime/ingefärate och en bulle och så slog jag mig ner och tittade ut över vattnet och hade småfåglar runt bordet och jag tog upp min mobiltelefon och ringde till vännen bettankax i Lund och berättade för henne om allt som jag såg .., om solen som värmde ansiktet .., och om den där stillsamma glädjen - den som svämmade över - just i det ögonblicket!

Där och då ..., kände jag mig som den lyckligaste människan i världen.


Och mötet med "Viv" (ja, vi presenterade oss för varandra) som berättade var jag kunde köpa t-banekortet och som gav mig en såååån varm kram innan vi skildes åt.

Det var också ett sånt där guldstjärneögonblick.


Eller George som klädde om möbler och visade sig vara stenbock som jag själv.
Och som var så vänlig och rar.


Och inte att förglömma: Celia, drygt 70 år, f.d. journalist som tillbringat mesta delen av sitt liv i Sydafrika och som bodde i just det här huset med den vackra framsidan och den lilla trädgården som sköttes så omsorgsfullt av en kvinna från Filippinerna ("hon arbetar som städerska och lägger alla pengar på blommor!" berättade Celia).

Å, alla dessa underbara möten.

(Men Emma vill förstås shoppa och det ska hon få göra, men vi ska hinna med annat också!)

Tisdagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och lilla pelargonian börjar ana ljuset .., om några månader får den komma ut i det fria!

Och så ett eftermiddagsfönster ...

"Hej Elisabet.

I helgen var vi ut och tittade till i vår stuga som ligger i Stensöfjärden utanför Hudiksvall(Glada Hudik) i Hälsingland.

Då tog jag mej en tur till dasset och när jag satt därinne och inte såg ut för all snö gick tankarna till dej ;) På sommaren har jag en fantastisk havsutsikt och det är så häftigt att sitta där och titta ut men nu var det igensnöat och idén om att mejla dej mitt fönster dök upp.

Så varsågod här får du en titt på mitt fönster i vinterskrud.

Tittade nyss igenom din bildblogg, oj va många fina bilder du har där.

Vänliga hälsningar
Ann-Katrin. (Glada AnnKan)."

Här och Nu ...

Strålande sol och vi har varit på kort-prommis som ska bli längre, ja, senare idag.
Innan jag åker till affären.
Harry är morgontrött och kurar i loppisfåtöljen, den som han tror är hans.
Men först tittar han upp lite på matte.


På rumsbordet ligger gårdagens DN uppslagen.

Det var där jag läste om Tage Öqvist, uppvuxen i Råneå (Norrbotten), näst yngst av sex syskon.
Hans pappa var skomakare och mamman hattmodist.

Det här är alldeles underbara rader om en för mig helt okänd människa och alldeles varm i hjärtat blir jag när jag läser om den här Tage.
Efter att ha varit med om många äventyr till sjöss, söker Tage anställning hos SAS som navigatör och blir kvar där i hela sitt yrkesverksamma liv.

Så här skriver en av de tre sönerna -Jan -:
"Det kunde gå ett sus bland mammorna vid sandlådan i Hässelby strand när han gick förbi i sin mörkblå uniform. Vi barn visste att det alltid fanns något spännande och exotiskt som en ananas eller amerikanska tuggummin i hans väska."

Och lite längre ner i texten:

"Vid sjukbädden fanns språkböckerna.
De gav honom glädje och inblick i den språkliga samvaron.
Även språket, kunde han säga, är en resa mellan människor - till människan bakom orden.
Det sista han lakoniskt undrade över var ursprunget till ordet moloken.
Slutligen frågade han mig om jag visste vad eskatologi var för något?
Han väntade inte: Läran om de yttersta tingen - tror du att jag får lära mig något av detta dit jag är på väg?"

Tage Öqvist, född i Råneå, blev 92 år.


På morgonen har jag fyllt på fröautomaterna och lagt ut skivade äpplen, till stor glädje för alla koltrastar!
Ja, det är i alla fall vad jag inbillar mig.


"Aj, aj .., nu har sigge tagit död på en koltrast!" sa pv igår och pekade på några svarta fjädrar borta vid äppelträdet.

Det var just som harry stod och bet i allt det svarta och jag greps av ånger över att sigge ibland får vara ute dagtid ..., det är sigge som är intresserad av flygfän.
(Ja, harry brukar visserligen jaga fasantuppen som spatserar omkring här så malligt, men den klarar sig alltid).


Idag tog jag mig en närmare titt på den döda koltrasten.

Ja, det är väl nån ny sort förstås.

Och pv borde nog plugga på lite när det gäller det här med fåglar.

Nu är det illa ...

Natten mot idag drömde jag att jag åkte Vasaloppet.

Inte i Dalarna, men väl genom Västmanland, ja, i centrum av Västerås fick jag upp farten rejält och vilken underbar känsla det var!

Det var helt enkelt fantastiskt roligt och vem kunde drömma om att hon som om två fyller sextio, skulle ligga före såväl Anders som Josefine, ja, även Emil, som pinnade på lite längre bak i ledet!

Pv ....?
Ja, honom hade jag åkt ifrån för länge sen!

Måndagsfönstret ...

"Ja, i Lysekil kan man hitta såna här butiksfönster ...!" hälsar Monica.

En gammal kattherre ...

pElle ..., sjutton eller arton år.

Tänk, vad han har varit med om.

Nu tycker jag att han har tacklat av lite .., missar ofta när det gäller avståndsbedömning (ser förstås sämre på gamla dar ...) och sover mest hela tiden, ja, ännu mer än tidigare.

Och pälsen har tappat lite av sin forna glans.

Men äter gör han med god aptit och säger till när han ska ut och kissa .., sover vid min huvudkudde, nära-nära-nära ... och spinner så snart jag rör honom det minsta lilla.

Herr Arkitekten ...

... har ett fasligt sjå med lillstugeritningen.

"Elisabet .., vad tror du om vi gör så här ...?" säger han och visar ännu en ny variant.

En liten vägg har kapats, eller några skåp flyttats.

Problemet är att jag - omöjligen - kan se detta framför mig, nej, inte när det är på ett platt pappersark! Jag får helt enkelt inte den rätta känslan!

"Jo, men det blir nog bra .., gör som du vill", säger jag.

Risken är då - tror pv - att jag i ett senare skede ska klaga.

Att jag ska utbrista: "ja, men så hääääär kan vi ju inte ha det ...!", då, när stugan väl är på plats.

Mmm.

Det är en risk och jag tycker förfärligt synd om herr pv.

Här och Nu ... avsnitt 897.

Och pv är återbördad till hemmet och allt är sig likt.
Frukost i köket.
Solhagabröd .., uppvärmda baguetter, Cheddarost från Kvibille, ägg från bondgården bara några kilometer härifrån och mjölken från Wapnö, mot Halmstad till.
Ganska mycket närproducerat ändå.
Men godast är det uppvärmda/gräddade minibaguetterna, säkerligen sprungna lååååångt härifrån.
Radioprat med Anna Mannheimer och Tomas Tengby.


På bordet i lillrummet ligger gårdagsvinsterna från Uppmuntringslotteriet.
Soppboken till Bente, filmen till anna of sweden, ljus, stenar och små fat .., och så en grön liten mojäng som pytteextrapris till annas dotter Klara, hon som i så unga år gör såna helt fantastiska filmer på sin blogg!

Någon som kan ana vad det är, det där gröna?


Musselskalet längst till höger förbryllade mig länge.
Det visar sig vara en amerikansk rakknivsmussla.
Vass är den och kan förstöra såväl fiskeredskap som barfotafötter.
Finns mest på västkusten, där den har förökat sig i inte så behaglig fart.


På rumsbordet trängs viktigheter.

Voltaren Gel för ett ömmande vänsterknä .., klotången ( ... suck), mitt schema två veckor framåt, Friggebodsritningen (lillstugeritningen vore mer rätt .., den blir större än en Friggebod), där är även pv:s plånbok och under den; DN:s korsord.


Harry sover gott.
Redan innan frukosten fick han följa husse på långprommis nere vid havet.
Nu är han - harry - nöjd och belåten.
Från tv:n hörs vinterstudioprat .., bland annat curling med ett lag från Skellefteå!

Dagens fönster ...

... kommer från Västerbotten, närmare bestämt från Skellefteå.

Det är ellem som har varit framme med håven.

Ett kyrkfönster är det.

De är länge sedan nu ...

Fyra år sedan, närmare bestämt och det känns som att jag tappar bort henne lite.

Men ..., i slutet av mars fyller Emma 15 år.
Vädur är hon.

Och inte då .., men lite senare ska det bli av .., ty ikväll har jag bokat biljetter för två personer (Emma och hennes mormor) Från Stockholm till London, avresedag torsdag 6:e september tidigt på morgonen och hem igen på söndagen.

Impulsiv - som alltid - är hon som är mormor.

Tjopp, var det klart!

Nu ska jag bara ansöka om ledigt och boka hotellrum.

Gissa tre gånger om jag längtar ...!

Eftermiddag ...

Den hemkomne pv (härligt att ha honom hemma tycker harry och hans matte!) sitter i soffan och ritar på Friggeboden, som blir större än en ordinarie Friggebod.

Själv försöker jag klippa klorna på harry och ja, jag har varit med om sånt som varit enklare.

Ack, om Lisette hade varit vår granne!

Och SVT visar debatten hos Kristdemokraterna om vem som ska bli ledare för partiet!

Sååå uppfriskande med en öppen debatt, där olika distriktsordförande får lägga fram sina åsikter - för eller emot den nuvarande partiledaren - inför hela svenska folket!

Och så oerhört långt ifrån den nästan nordkoreanska modellen som (s) har och när jag läser artiklar där man skrivit om "Vår Käre Ledare" (herr Löfven, alltså, å, det ger mig rysningar .., känns som Samlad Tropp i ett nötskal, eller som ett väckelsemöte i Filadelfia .., jo, jag har varit med om dem ...) så påminner det än mera om hur det var med Kim Jong Il.

(Däremot tror jag visst att S.L. kan bli bra som partiledare, det är mera sättet man väljs på som jag finner hur galet som helst).

Sånt här - total öppenhet - tycker jag om!

Ett eftermiddagsfönster från Västergötland

"Hej Elisabet!

Här får du ett fönster av mig.

Fönstret finns i Vänersborg på det lilla fiket på centralen.

Stannade till där i väntan på vidare färd mot först Göteborg och sen Hässleholm.

Ha de gött vännen.

Christel."

// Och när man läser om Vänersborgs historia, häpnar man.
Eller i alla fall jag.
Så många plundringar och bränder den staden utsatts för!
Detta måste jag förkovra mig i.

Oooops ...

Jag råkade lägga in föregående dragning .., men nu har jag ändrat.

Börja bara om.

And the winner is ....

Ja, det börjar tunnas ut lite i morfars gamla träskål ,-)

Stort grattis till vinnarna!

Bästa morgonen ....

Och jag tar bilen och harry i baksätet och susar iväg till Slöinge, till lilla bageriet.

Borta är kylan från tidigare i veckan .., nu är det så där milt i luften igen och nästan ensam är jag på vägen .., men i hagarna går hästar .., jag ser den prickiga på vänster sida ..., och sen svänger jag höger ner mot det som är som en dalgång och så vänster igen och över motorvägen och sen Slöinge.

Bageriet är en d r ö m.

Där är varmt och gott och vackert och där brinner ljus på ett bord.

Två bröd i var sin påse (den ena fint inslagen) på sätet intill mig och så hemåt.


Och tänk, brödernas mamma är från Malå.
Hennes föräldrar drev samhällets biograf.

Ring-så-spelar-vi från radion och någon har önskat "Diggiloo Diggiley" med bröderna Herreys och jag sjunger hööööögt och blir glad och lycklig .., tänker på döttrarna som tyckte så mycket om den och det gör jag med ..,. och när vi (harry är ju med) passerar Ugglarp, har en 91-årig farbror kommit fram till Lisa Syrén och då blir jag så där varm i hjärtat igen, särskilt när han berättar att han igår hade fått ett positivt besked angående en livshotande sjukdom och mannen vittnar om ett hälsosamt leverne och får en fanfar och jag känner mig som den lyckligaste människan i världen och jag vet också varför; jo, det är den där känslan av att man sitter här i landet Halland och får ta del av andra människors öden och äventyr - tack vare det här programmet - och jag tänker på min AP som nästan alltid lyssnar och på Mossfolk och alla andra och det är då jag känner jag den där glädjen.

Nästan hemma stannar jag till hos grannen Nilsson och lämnar påsen som är så vacker med snören runt om och herr Nilsson tittar just på speedway eller motorcross och jag säger att brödet är som tack-igen-tack för hjälpen med bilen den där kvällen när jag skulle hämta pv och allt strulade.

En stunds småprat blir det.

Och nu hemma.
Om några timmar ska harry och jag åka till flygplatsen och hämta husse som har varit i Umeå och bland annat lyssnat till skolministerJan Björklund.

Om den mannen tyckte pv verkligen, ja, i alla fall vad han framförde!

Nu kaffe och om en timme precis är det dragning här i lotteriet!

Lediga-lördagsfönstret ...

... känner ni säkert igen vid det här laget?

Just det.
Det finns i Eckes hus - han, grannen nere vid bäcken -.

Nu har jag valt ett annat fönster, det mot norr.

Och idag kommer pv hem.

Det känns bra.

Skavlan ikväll ...

Slutsats: jag tycker om Björn Ranelid.
(Ja, det gör jag. Faktiskt. Jag tror att han har ett gott hjärta.)

Jag tycker att Thorsten Flinck har en underbar röst när han sjungpratar.

Jag tycker också oerhört mycket om kloka Laleh och hennes musik.

Och det finns inga gränser för hur mycket jag beundrar människor som Roberto Saviano.

Minst en bukett per vecka ...

... ska jag köpa mig, så länge tulpansäsongen pågår.

Just det.

Det beslöt jag mig för idag.

Om att visa sitt Rätta Jag ...

På Facebook diskuteras detta med spelningslistorna som visas i högermarginalen, dvs, att man kan se vad andra människor just då lyssnar på via Spotify.

Det är rätt intressant.

Jahaaaa, lyssnar han på det!!

Eller: åååå, inte visste jag att hon tycker om dansbandsmusik!

Egentligen - ja, om jag ska vara helt ärlig - så har jag aldrig sett en enda en som lyssnar till "Lasse Stefanz" - det är mest lite annorlunda varianter och en hel del på spellistorna har jag aldrig ens hört talas om.

För egen del aktar jag mig noga att visa upp min bristfälliga musiksmak.

Och inte bara det .., hur skulle det se ut om alla och envar kan se att jag spelar samma låt hundra gånger om, nätack .., det räcker med att några av mina allra bästa vänner vet hur det är fatt.

Den här låten spelade jag t.ex. non stop under en tågresa från Malmö till Stockholm .., det var min första sommar som ensamseglare och där satt jag vid fönsterplats och med hörlurarna på lockiga kalufsen, allt medan det till min mobil kom ideliga sms från en trånsjuk norrbottning.

Om den visades på min spellista, så skulle kanske inte så många höja på ögonbrynen.

Men det finns andra.


Bilden lånade jag härifrån.
Fy på mig, men nu har jag mejlat och frågat om lov.

När jag var fjorton, femton år .., då bodde jag nästan hos grannen "Kalle Zündapp", ty han hade nämligen den här låten på band.
Åååå, det var väl det vackraste jag hade hört!

Då visste jag inte att fyra år senare skulle jag, tillsammans med mannen som blev pappa till mina barn, hälsa på hans kusin som då bodde utanför Lycksele .., och döm om min förvåning .., när sångaren själv öppnade dörren!

Hade Jesus själv visat sig, hade jag inte blivit mer förvånad.

"Jaså, visste du inte det ...? Ja, men han är gift med min kusin!" sa exet och log.

Det finns andra låtar som jag tycker så alldeles vanvettigt bra om ....

Den här, till exempel.

Då är det sent 60-tal .., bästa kompisen Eva och jag spelar den på deras skivspelare där man kan lägga på flera plattor på en gång och när den här ljuder .., då blir jag superglad!

Och detta tycker jag också om!


I P1 imorse raljerades det över Juholts musiksmak.
Den Nye (s)-ledaren tycker om Bruce Springsteen och Ulf Lundell, men Juholt - hahahaha -, han gillar Elvis Presley!
Ja, det är ju förfärligt.
Men nu ska jag minsann kliva ut ur garderoben och berätta att även jag tycker om Elvis.

Och den här spelade jag om och om och om igen på Dungers Kondis i Malå, och den här så ofta att klasskamraten Johnny Holmlund bad mig sluta, han stod inte ut!

Ja, nu förstår ni nog, varför jag inte visar min spellista.

Just det.

Ps. Ja, vilken röst .., jag brukar inte prata om sexighet hit och dit .. men detta är för mig en sexig röst. Oj, oj, oj. Ds.

// Nu har jag snöat in totalt på Elvis ,-)



Jaaa du, Håkan Juholt .., vi kan bilda en förening du och jag!


Här är en modernare version med den blinde, han, som jag tror att Dinah avser.
Vilken underbar låt!!!! Precis vad jag tycker om.

Dinah säger ...

Jag älskar också Elvis. Och Emilie Ford.
Kanske är vi ungefär i samma ålder.
Och så var det nån blind sångare. Utan namn och jag vet inte alls om jag gillar honom idag. Antagligen eftersom han skulle påminna mig om ett flickrum i Malå.

// Om det är mitt flickrum som Dinah menar, så var det José Feliciano.
Under mitt första år i Lycksele - då jag bodde i hyresrum -, köpte jag en LP-skiva av denne sångare och den spelades säkerligen året därpå i Malå?
En av mina bästa vänner från den tiden, P-O, han sa alltid .."så fort jag tänker på dig, då tänker jag på Feliz Navidad med José Feliciano!"

Gott och Blandat ...

Fem timmar på jobb och det vänstra knäet värker konstant!
Lycka är att se minutvisaren närma sig tolvan!

Det är Malin (bilden) som avlöser, ja, tills Lena kommer .., och jag skyndar mig att handla och eftersom jag är utsvulten blir det förstås sånt som absolut inte stod på min inköpslista!

Tunna spjäll fanns absolut inte där.
Inte potatisgratäng heller.
Och inte färsk strömming (ska bli stekta med potatismos till).
Mozzarellaostar för 5 kronor styck - nej, inte dom heller - men nu finns dom här hemma!


Hämtar mina saker från personalrummet.
Ett par dockskor står intill mina klumpedunskängor.
Det visar sig vara Bodils och hon har storlek 34 på skorna, precis som min faster hade!


Ejdervägen, där bor vi.

Väl hemkommen och efter att jag har rastat harry, vittjar jag postlådan.
Ååå, ännu en glädjefylld postlådeöppning!!

Där finns nämligen ett paket från den rara Tankevågor .., med presenter till uppmuntringslotteriet!

Jag har ännu aldrig träffat Tankevågor, men för mig känns hennes handstil i total samklang med hur jag uppfattar henne - ja, genom bloggpratet i ett par års tid -.


Gudrun, med nästan likadan handstil som Lisbeth - Tankevågor -.
Och eftersom Gudrun är så underbart rar, tror jag ju att Lisbeth också är det.

Öppna, varma bokstäver utan krusiduller.
Nästan exakt som Gudrun Burwalls i Malå, hon som under hela skoltiden var min klasskamrat.


Och här är några av presenterna!
Så finurligt!!
Nu har vi ju redan spelat in den här veckans dragning, så det här får bli till nästa vecka.
Och där nästa.
Och där nästa.
U n d e r b a r t!



Hjääälp, så trött och slut på jag är efter jobbet!
Den här ishalkan har gjort att jag - broddarna till trots -, har spänt mig nåt hemskt var gång jag rastat harry och när vi går på andra rundan i eftermiddag, är jag stel som en pinne!

Efteråt sätter jag mig i soffan .., bara sitter där .., ännu iklädd Hemköpsskjortan som jag inte trivs särskilt bra i .., och anoraken, som jag älskar ..., och jag bara pustar ut.


Harry, han funderar vart husse har tagit vägen ...?

"Det är ju den här tiden han brukar komma cyklande, ja, var kan han vara ...?!"

Meddelande till Lisbeth - Tankevågor:

I love You!!!!

Annorlundaliv ...

Halv åtta har ljuset kommit och jag tar harry och går på morgonens andra promenad.

Ner till havet .., in i hästhagen .., över den A-formade stegen (nu kan harry inte längre krypa genom stängslet) och så hem igen.

Blidväder.

Ljumma vindar.

Och pv är i Västerbotten och det är bara harry, sigge, pElle och jag själv och hela natten har jag vaknat vid exakt varje halvslag .., och jag har legat och lyssnat i mörkret .., det låter som ett pågående mus-rally någonstans och jag slår på radion och lyssnar till vågskvalp, växlar om till P4 och hallå-prat, två radiopratare är det, Sundberg från Piteå och en kvinna och jag har redan glömt vad dom pratade om.

När inte husse är hemma, blir det mesta annorlunda.
För första gången på länge sover inte pElle hos mig .., han ligger nere i gästrummet, ovanpå byrån och harry tar med självklar pondus över husses säng.

Åååå, så härligt att få bli herre i sitt hus! kanske han tänker.

På morgonen ringer husets herre och frågar hur vi har det?

Jag säger att vi har det bra .., under många år bodde jag periodvis själv med barnen och sen seglade jag ensam på livets ocean i sju år (i alla fall så bodde jag i min egen lägenhet) och ganska skönt är det att - så där ibland- få rå sig själv.

Två dagar, alldeles som bäst är det.

Och nu blir det jobb och ikväll rena drömmen .., handbollsmatch mellan Serbien och Kroatien och Danmark mot ..., kan det vara Ungern, i den andra semifinalen!

Åååå, så roligt!

Dagens fönster ..

Det här huset, och fönstret, beläget på Ringvägen 31 i Malå, har jag ett alldeles särskilt förhållande till och det är hemifrån-Ingela som har tagit bilden.

I min tidiga barndom bodde här pappas chef, en jägmästare vid namn Efraim Wretlind.
Han var helt annorlunda mot alla andra människor som jag kände till!

Hela somrarna gick denne "Effe" omkring i khaki-kläder och på tomten fanns en trädgård fylld med allehanda blomster och sommartid brukade bussar körbi och i bussarna satt människor som stirrade ut på trädgårdslandet och ibland stannade dom till och Effe gick där och visade sina Aklejor och allt vad där nu fanns.

En "husa" fanns i familjen - tant Svea -, med vitt förkläde och jag minns hur goda hennes skorpor var!

Var sommar kom Effe och Märtas barnbarn upp från Oxelösund (en vit Taunus - med inte AC-registrering - parkerades då på gården) och barnbarnet - Karin - två år äldre än undertecknad, blev då, under några veckor, min lekkamrat.
Karin var som från en annan planet, så söt, fräknig och alltid så glad .., och mina klasskamratspojkar dök plötsligt upp från ingenstans och ville vara med.

I vår sommarstuga nere vid sjön satt vi om kvällarna och lekte "Anden i glaset" och soliga dagar cyklade vi till Solviksbadet och nästan alltid hade Karin med sig sina marsvin, ja, dom låg i en korg med två snedställda lock och inte kände jag någon som hade marsvin inte .., i Malå var det mest gråhundar, stövare och nån katt som gällde.

Med Karin var allt annorlunda!
Hon var liksom "finare" än vi andra, men inte högfärdig.

Hemma i Oxelösund dansade hon balett (bara en sån sak .., i Malå åkte man skidor!) och när hon packade upp sin resväska, ja, då fanns där en ljusblå balettdräkt bland allt det övriga.

På en gammal super-8-film från 1961 kan man se oss tillsammans ute på gräsmattan .., där är Karin i gul balettdräkt och jag själv i en prickig kjol och där är pappa som då är 51 år och han visar oss hur man kan ta upp en sockerbit från marken, genom att sätta sig på huk och ha händerna mellan benen på nåt konstigt vis och pappa skrattar gott åt kameradamen som är min mamma och jag har lockigt hår och ser glad ut.

Mellan somrarna brevväxlade vi flitigt och jag vet ingen som har en sån personlig och speciell handstil som Karin, jo, Monica i Lysekil .. jag skulle n ä s t a n kunna förväxla era handstilar!

För en tid sedan fick jag ett meddelande på Facebook.

"Är du den Elisabet som en gång kastade en bakelse under min morfars veranda?" skrev kvinnan som på bilden fortfarande var fräknig och vacker och satt så elegant på en stol någonstans utomlands och vid sin sida hade en YSL-väska.

Jominsann, det var just denna Karin!


Världens bästa och snällaste Gustav.

Någon på 60-talet dog Karins morfar och mormor och huset kom att säljas till Ann-Britt och Gustav Sandström.

Två söner fanns i familjen, varav den ene - Bo -, blev min klasskamrat och kompis.
Ååå, som vi umgicks!

När Bosse fick en bandspelare, ja, då tillbringade jag nästan all tid hos honom och vi (läs: jag) lekte radiopratare och intervjuade den arme Bosse stup i två, tills han en dag sa att nää, nu hade han fått nog, nu ville han inte hålla på med sånt där fånigt intervjuande längre!

Det var också hos Bosse jag första gången lyssnade på musik i hörlurar.
Den här låten var det och när jag skulle säga hur läcker låten var, skrek jag hööööögt, - ovan som man var vid lurarna -.

När mamma 1978 gav sig av till Sydamerika, då blev Ann-Britt som en extramamma för mig och den piprökande Gustav, han blev som en låtsasmorfar till AP och dr Böhlander.

Flera år senare, när vi flyttat från Malå till Stockholm .., kom brev från Ann-Britt där man fick lite malåskvaller och tidningsurklipp till livs.

Så småningom togs huset över av Bosse och Leina.
Några år tillsammans fick vi som grannar .., med kaffestunder vid söderväggen .., bröllopet i deras trädgård .., ja, lite sånt.

Allt det tänker jag på när jag ser den här bilden.

T a c k igen, Ingela!

Den här tyckte jag om ...

Nu lägger jag in den här - inte på FB - eftersom du Marianne kanske blir irriterad på mig annars ,-)

Men jag tycker verkligen om den!

När orden tar slut ...

"Älskade lilla mamma!

Egentligen letade jag efter en helt annan bild, men så råkade jag se den här och sen kom jag som av mig. Precis på pricken kommer jag ihåg det här ögonblicket.

Du hade varit så förfärligt förvirrad och deprimerad och knappt yttrat ett ord och så beslöts det från läkarhåll att du skulle utredas lite mera, ja, kanske få en annan medicin ..., och så hamnade du på geriatriska avdelningen på Ystad lasarett och jag fick följa med och tänkte .., det kommer aldrig att gå - att byta miljö så där abrupt -, du som då bott på gruppboendet i ett par års tid.

I sju dagar skulle du vara där.

Och du fick ett eget rum och en larmmatta lades på golvet nedanför sängen.
En bra stund fick vi vänta på doktorn.

Det visade sig vara en ung läkare - det är han som är på bilden - och han bemötte dig med den allra största respekt .., han hade läst i papperen att du arbetat som sjuksköterska och han satte sig på huk och sa ..."Goddag Ann-Gerd, jag ser att vi har varit kollegor!"

Och du blev så innerligt glad och till min förvåning började du prata, alldeles kloka saker var det som kom ur din mun och jag förstod ingenting.

Du var den du en gång hade varit.

Den unge läkaren frågade dig om ditt arbete i Bolivia och om lite annat och du fortsatte att svara så oerhört redigt.

Efteråt, tog han dig i hand och tackade för pratstunden och vi blev sittande ensamma i ditt rum, bara du och jag ..., och plötsligt hade alla dina ord tagit slut .., åååå, du var så trött, så trött och du slog händerna för ansiktet och tårarna rann nerför kinden.

Jag förstod precis.

Det hade tagit på, det där att verka normal och orka vara redig.

När jag skriver dom här raderna, sväljer jag gång på gång på gång.

Och en sak ska du veta mamma, jag har aldrig, nej aldrig .., känt sån kärlek för dig, som just i den stunden.

Elisabet."


Och en av de sista dagarna på den här underbara avdelningen med bara tre patienter och gott om tid för personalen att hinna med .., så kom Anders och hälsade på mormor.

S o m hon älskade honom!

Ett eftermiddagsfönster ...

... från landet Halland.

Härifrån.

Det gula huset på kullen skymtar lite i mitten av bilden.