I december 2009 ......

.... blev det diskussioner här på bloggen om tycke och smak.
Det gällde pv:s blommiga gardiner - dom som slutade som svepning av pElle - och åsikterna var många. Här kan man ta del av dem! På den tiden var det många bloggare som var igång; nästan alla har försvunnit.

Och den här tiden i december 2015, skrev Nelly ett brev till bloggvännerna.
I ett års tid hade hon då varit i landet Halland och hon hade minsann en hel del att berätta.

December 2011 ... då såg det ut så här i landet Halland.

Den här tiden i fjol kom den här sagolikt vackra bilden från walkaboutsweden - Barbro i Brämhult -.

Och Eva på Frösön berättade att hennes mamma numera var så trött, så trött och nästan inte orkade med nånting. Så här skrev hon:

Hej!

Det bästa har varit att mamma har piggnat till efter att ha fått lämna sjukhuset i måndags. Helt otroligt att en, snart 95-åring, kan "komma tillbaka" efter att ha varit så sjuk. Men, en dag i taget, hon är mycket trött och vill helst bara sova.

Nu, ett år senare, finns inte längre Evas mamma.

Och i december i fjol gjorde jag som i år, jag hade lagt in ett collage från 2014.

Den där vardagsglädjen.

Det var Babsans man - han glasmästaren - som fixade fönsterna ..., och kan de ha varit Ann som tatuerat in ett nystan eller är det nån annan ..?

En liten kille spelar piano med sin morfar .., kanske mossfolks Hugo?

Bilden med kritorna .., det var Lena i Östersund som ÄNTLIGEN vågade vara med i lotteriet! Härligt!

En kajak .., det var nog Gunnar i Jämtlands bidrag och vattnet .., ja, jag gissar på .. inte Ulrika väl, hon hade inte börjat med det där våldsamma badandet det året, men kanske hon fotograferade vatten ändå?

Bilden längst uppe till höger .., jag gissar på Turtlan i Karlstad som kanske varit ute med båten.

Tänk, så mycket vi har delat under dom här åren!

Dagens fönster ...

.... .fångades av Ulrika, som på sin blogg skriver om hur härligt det är att bo i närheten av Nora!

Tack som tog dig tid! säger jag.

Efteråt ... avsnitt 913

"Men vad i all världens dagar ..., ni har väl inte slängt bort bilden av Gunilla med lilla skylten!?" sa jag när jag tog en femminuters kaffepaus på jobbet och upptäckte att Gunilla inte längre stod i sin ram i fönstret.

Jo, Gunilla var borta.
Men nu ska jag skriva ut den här bilden och sätta på anslagstavlan ..,  eller i omklädningsrummet.
Så klart att Gunilla ska vara med oss, även om vi just nu inte är många som varit med om henne.

Det var planerat jobb från nio till tolv och i sms:et stod det "eventuellt längre" och det blev ytterligare en timme. Och från att ha haft tämligen lugnt dom första timmarna, så där så man hann ta emot såväl Arlas som Wapnös leverans, fylla in och göra fint, så exploderade det hela vid halv tolv och jag fick hämta kassa 3 och öppna den och ändå växte sig köerna långa.

Som vanligt rara kunder och många som önskade God Jul och ett härligt gäng att arbeta med.
Stackars Pernilla kände sig risig och borde nog ha varit hemma, men nästan alla - inklusive jag själv -verkar vara mer eller mindre förkylda, så det är väl nåt sånt, förstås.

Bråttom hem blev det, då jag tänkte att Harry nog var kissnödig.
Det var han  i n t e  .., han tog verkligt god tid på sig för att lyfta på benet och till slut lät jag honom lulla på här i backen bäst han ville .., och fick till sist locka med lite prinskorv .., ja, då kom han in!
Nu ligger han och sover på soffan.

Det är kyligt här inomhus.
Sexton, sjutton grader kanske?
Bäst att börja elda .., och tänka på soliga dagar i Holland, då, när vi åkte till en enormt bred strand och där, på filten, plockade släta stenar som sedan hamnade på den limegröna fleecefilten.
Det var verkligen en härlig dag.

I morse hittade pv det här i postlådan och det känns ju mindre bra.
Pv har väl aldrig någonsin brytt sig i att låsa dörren till pannrummet och även om vi verkligen inte har nånting dyrbart i huset - jag äger en enda ring och den är av silver - har bara billiga örhängen .., ja, det som finns här är endast av affektionsvärde, men det skulle ju aldrig en tjuv inbilla sig, men se, i morse skedde undret: pv låste dörren!

En sen kväll när jag absolut inte klarade av att fixa låset (under min tid i Ystad hade vi inbrott i lilla huset och ännu ett inbrott har det varit där sedan dess) i pannrummet, ja, då arrangerade jag typ snubbeltråd och en hop med ved fanns i en låda att snava över och jag räknade med att en eventuell tjuv skulle dråsa i golvet under buller och bång (heja!)och då skulle i alla fall jag som är lättväckt vakna. Lite senare på natten tänkte jag att .. men kanske pv inte tänder lampan tidigt på morgonen när han ska göra upp eld ..., och så blir det han som faller handlöst i backen! Det gjorde han inte, men han kunde inte begripa hur det kunnat bli så tjorvigt i pannrummet!
"Du tror möjligen inte att en inbrottstjuv har ficklampa med sig ..?" sa pv.
Nej, det hade jag inte tänkt på, jag är ju inte så hemma på det där med brottslig verksamhet.
Nu tänker ni kanske att jag är en hård typ som inte har förbarmande över tjuvar?
Ni har så rätt.
Det har jag inte.
Noll medkänsla.
När min moped stals i Ystad hade jag nog kunnat begå - om inte mord, så spö - om jag kommit på tjuven

Nu går vi till hallen och jag säger det först av allt .. ja, jag vet att det inte är rätt ordning på ramarna på väggen, men det ska det bli vad det lider. Det blev för trångt och ramarna var olika stora, jag ska fixa det (det finns många vänner av ordning i bloggvärlden och jag anar att ni redan vid första anblicken drabbas av olust, jag tycker själv inte om att det blir så här oredigt!)
I sommar ska väggarna i hallen målas om (det kommer sot från pannrummet och förstör) och då ska allt hamna rätt.

Men nu var det ju detta att lille Edvin kom upp på väggen igår, ja, som var det viktiga! Till höger om honom syns hans mamma Hilda som liten flicka och med en katt i famnen ..,  och längst ner till höger syns hunden Ivar och hans matte, det var i Sjömanskyrkan i Skagen och var en härlig stund.
Jag glömmer det aldrig.

Nu ska jag ägna mig åt att få upp värmen här i huset!
Mot pannrummet, alltså!

Missade du möjligen ....

.... gårdagens första avsnitt av "En engelsk skandal" hos SVT, så finns alla tre delarna på svt-play.
Jag har alltid tyckt om Hugh Grant, även om hans roller nästan sett likadana ut mest hela tiden, men här storspelar han!
Och härligt tycker jag att se en skådespelare som ser ut att ha åldrats på vanligt sätt; där inte ansiktet  är stelt och åtstraaamat.

Expressens recension av serien finns här.

Storspelar gör även Alex Jennings (född 1957) som man ju har sett i så många brittiska filmer/serier!
Fantastiskt bra är han, men där vimlar av bra aktörer, inte minst kvinnan som spelar Hugh Grants andra hustru, Monica Dolan.

Här är första avsnittet på play

Dagens fönster ....

"Jag fångade ett decemberfönster med utsikt från övervåningen här hemma i Vaplan".

Ja, så skrev Gunnar och tack snälla! säger jag.

Lucka 17 ....

I december 2012 kom så här vackra bilder från Jämtland; från Gunnar i Vaplan. 
Och han berättar om det bästa under veckan som gått.

Som vanligt så har jag som pensionär svårt att hålla ordning på om det i dag är förra veckan eller om det är den här veckan :-)Det bästa för mig just nu är i alla fall att programmet "Musikhjälpen" har börjat. Gina, Kodjo och Jason är fantastiska ledare av programmet.
Alla har rätt till rent vatten.

Monica i Lysekil berättar om sitt bästa ...

Det bästa i förra veckan var helgens övernattningsbesök på Säröhus som ligger söder om Göteborg. Väldigt hemtrevlig och mysig miljö, och väldigt god mat!

 De har uppvärmd bassäng med möjlighet att också ta några simtag vidare utomhus med snö runt.Man är onekligen priviligerad när man kan få en sådan fin upplevelse!

Och Anne i Mantorp skrev så här ...

Mitt bästa var onsdagen då bästa vänninan och hennes pudel Doris kom körande i snöoväder ända från Enköping. 5 timmar tog resan och vi var väldigt lättade att det gått bra att ta sig fram.

Dagen efter åkte väninnan tillbaka och Doris blev kvar här.
Jag ska få rå om henne i 4 veckor när matte och husse solar sig i Thailand.

Anne i Mantorp

Och förra året den här veckan, då såg Det-bästa-collaget ut så här. 

Före och efter ....

Jo, jag kan  v e r k l i g e n   sakna mitt mörka hår, men nu är det som det är.
Jag fick våldsam av allergi av färgmedlet och orkade till sist inte kämpa emot.
Men fortfarande känner jag inte igen mig själv ibland.
Det är som att man blir en ny människa.

När det blåser ute och håret virvlar runt ansiktet, är det jag ser inte längre mörkt, utan ofta kritvitt.
Sånt.
Och det är inte lika mjukt som tidigare.
Strävare.

Färger som jag älskade att ha innan det blev grått, stämmer inte alls längre.
Och ögonbryn kan man kanske köpa på Åhléns.
(Det är läsglasögon jag har, om någon undrar).

Bäst av allt: känslan att nu får det bli så här.
Det är så det får vara.

På nåt sätt är man befriad.
Just så.

Efteråt ....

Nutidens jular blir ett hopkok av allt möjligt.
Man pusslar ihop och det blir låtsasjulaftnar både en och tre och fyra gånger  och eftersom vi blir  borta det här året (den här julen), så får det bli en sån "lillejulafton" här hos oss idag.

Det är Hilda, Patrik, lille Edvin, Hildas mamma Mymmel, Lotta (kompis till pv från evigheter tillbaka, uppvuxen i Slagnäs - inte många mil hemifrån - har bott i Halmstad, så Skellefteå/Umeå och har nu återbördats till Halmstad och högskolan - och så vi själva då.

Alldeles på tok för mycket mat - precis som vanligt -.
Kanske hälften veganskt, resten vårt eget.
Jag skippar skinkan; väljer sill och salladerna .., Janssons förstås och två prinskorvar och en köttbulle. Och grönkålen - eller långkål på halländska - förstås; det bästa jag vet! (Köps färdigkokt på rulle - ungefär som ärtsoppa på rulle - och frusen .., steks sedan i smör och grädde och kryddas efter behag!) Påminner om upphackat hö, eller ser ut som hackat hö, men hjälp, så gott!
Tunnbrödet hemifrån gör stor succé .., Mymmel är uppvuxen i Jämtland och såväl hon, som den som tillbringat sin barndom i Slagnäs, blir glad över närvaron av Släppträskbröd.



Vad gör vi?
Vi pratar om allt möjligt; kanske mest om filmer (Mymmel är ordförande i Halmstad filmstudio).., men också om dialektala ordvändningar .., (t.ex. klökas, kväljas och tjöjjes - allt betyder samma sak) och det är prat om Sälen i mars och Öppet Spår och logistik och Edvin somnar mot sin mormors bröst, vaknar och hamnar hos morfar .., Lotta är trött efter flytten från Umeå och allt med att packa upp och få i ordning - hon sitter i ett hörn av soffan och löser korsord - själv diskar jag bort så snart vi har ätit - och vill helst göra det själv - pv går ut med harry .., vi delar ut lite julklappar köpta på återvinning och alla tycks glada och nöjda och allra mest nöjd är Edvin som gärna vill äta upp en röd servett, ja, julklappspapper går också bra.

I flera timmar har Harry väntat på besöket (han känner förstås att vi är aningen stirriga ., dukar och planerar och fixar maten ..., jag tänder tio marschaller och gör fint utandörren ytterdörren, allt medan Harry har suttit i soffan och tittat ut), nu är han trött och vid halv nio går han upp i sängkammaren och lägger sig, precis som vanligt.
Vi brukar ropa godnatt till honom, men det glömmer vi bort ikväll.

Vid tiotiden eller mer än så, tackar gästerna för sig.
Åtminstone två av dem ska arbeta i morgon, ja, pv också.

Nu är jag också trött, men först ett par rader till min syster i Australien.

Dagens fönster ...

Från madamen som i en tid kämpat med flyttstädningen kommer söndagsfönstret.
Nu är det nog klart, eller blir idag.

Lycka till Ulrika! säger jag.

Söndag ...

Och nu blir det full fart fram tills i eftermiddag, då det blir en slags "lillejulafton" här hos oss.
Nollgradigt ute .., strax frukost .., därefter ska julgranen komma på plats  (lite tidigt, men vi vill hinna njuta av den innan vi ska susa iväg norrut)  ..., jag hann göra det mesta igår, men liiite återstår och mallen fyra och fem kommer gästerna, ja, här är vi flexibla.

Förhoppningsvis ska vi även hinna med att röja bland grenarna och björkklabbar nere vid vägen.
Förhoppningsvis.

Har nu på morgonen lyssnat till vetenskapsradion där det diskuterades vad som är det bästa att odla; ekologiskt eller som tidigare. Och vad som är bäst att äta - för klimatet - . Rött kött går ju bort, det vet vi väl alla, men sen är det inte en enda lång raksträcka som på ett enkelt sätt visar vad som är det enda rätta. Lite knepigt är det allt.

Titt in! 

Här kommer ett kvällsfönster från madamen som är helt befriad från mossa, ja, ni vet, på rullande sten ... och så vidare.

Det där med snöflingorna duttade jag dit via picmonkey.com.
Riktigt fint har hon det!

Hur är det med wifi, Ulrika?

Hos Sonja ...

Igårkväll blev det middag hos pv:s moster, Sonja .., ja, den som läst här länge vet ju precis.
Allra finaste Sonja!

Sonja bor i Harplinge numera, i en tvårumslägenhet med uteplats (som hon sällan eller aldrig nyttjar) och ett stort, härligt badrum!

Vi kom dit vid femtiden och åkte hem fyra timmar senare.
Då hade vi bjudits på en ljuvlig förrätt på rökt lax, därefter sjömansbiff och till efterrätt toscapäron!
Och så var det en hel massa prat om allt möjligt och sen skedde undret: pv och jag själv tilläts (under protester visserligen, men ändå ...) att ta hand om disken! Halleluja!

Harry gjorde oss sällskap och det är tydligt att han känner sig hemmastadd hos Sonja; ja, han blir så glad och viftar omåttligt på svansen så snart vi närmar oss ytterdörren. Får man sen smaka lite rester av den där sjömansbiffen .., då är lyckan gjord.

Fort hem sedan till Scott & Bailey som är en serie vi aldrig missar!

Dagens fönster ...

.... fångades på ett tåg mellan Dublin och Galway på Irland.

Snett mitt oss (det var för övrigt vår första gemensamma resa utomlands) satt dom här småfröknarna och tycktes ha så trevligt. Nu skulle läppstiftet testas!

(Dålig kvalitet på bilden, men det må vara).

Bästa bilden! 

Och så en bild som jag bara älskar!
Artikeln skrevs i april 2012. 

Det var när inbjudningskortet till den före detta jordbruksministern Margareta Winberg råkade hamna hos fel Margareta Winberg och till den fina middagen dök så M.W nr 2 upp, en 67-årig pensionär som tackade för inbjudan .., fann sig och fick vara med och äta middag och därefter togs även ett gruppfoto och titta bara på Centerns Olof Johansson längst till vänster på raden längst ner .., så roligt han tycker att det är!

Längst ner till höger på bilden, sitter den felaktigt inbjudna Margareta Winberg.

Jag tycker att det här var så underbart storsint gjort av Lena Ek (i blå sjal) , som var den som inbjudit till kalaset. Dessutom tycker jag att det vittnar om humor och omtänksamhet. Så många som kanske bara meddelat den som nu fått fel inbjudan att .., ja, men det här gällde inte dig, så tråkigt att det blev så här, ja, men tack och hejdå.

Här en länk till vad som hände.

För tio år sedan .....

... satt jag på Öresundståget och skrev så här.

Bortaplan ..

Som vanligt är Öresundståget - det som ska ta oss passagerare från Malmö till Göteborg -  absolut fullsmockat och från Malmö till Lund trängs jag med ett tjugotal andra resenärer som har inbillat sig att det kanske i "lågvagnen", den där man sitter elva och elva mot varandra .., möjligen ska finnas ett ledigt säte, men det gör det inte.

Efter stopp i Lund norpar jag mig en sittplats och det är ungefär samma lycka som att vinna på Lotto.

Intill mig en mamma och hennes dotter som har varit på semester eller bor i Turkiet.

Mitt emot mig en kvinna och en man i 30-årsåldern .., båda blonda, med ett otroligt giftastycke.
Mannen tar upp en stickad halsduk från sin ryggsäck och visar kvinnan att nånting har blivit fel och så får han utav henne en stoppnål och börjar helt enkelt att sy.
Paret verkar så lyckliga och harmoniska .., och på golvet står en stor shoppingkasse med texten Amsterdam.

En bit därifrån sitter två unga kvinnor; uppenbarligen ett par.
Dom löser korsord tillsammans.
Kånken-ryggsäck .., Fjällrävenjackor .. kort, stubbat hår.
Kyssar och kel.

Intill dem en ung man med rött hår .., brun manchesterjacka .., stickad halsduk och jeans.
Kortvuxen.
Han håller ett underligt föremål i handen .,. som ett hjul i trä .., med ett handtag i mitten.
Å, vad jag funderar vad detta är!!
Till slut kan jag inte bärga mig, utan frågar rakt ut.
"Jaha .., det är en sköld ...", förklarar den unge mannen som sover mest hela tiden.
Jag frågar om han tänker dra ut i krig .., men det ska han inte .., det är nån slags rollspel.

I Ängelholm uppenbarar sig serveringsvagnen.
Det är en rostfri historia med tre plan och liknar såna vagnar som finns på sjukhus och där vaser står på parad .., men här är det chips och salta nötter, vin och öl och smörgåsar.

Kvinnan som är säljare är rundlagd och har snäv kjol och väst och så snart hon böjer sig ner kasar strumpbyxorna på henne och hon måste draaaaa till och ordna och ibland går hon ut på perrongen och hissar upp mer ordentligt (i Laholm, till exempel ...) och jag tänker att ååå, om hon hade fått ha en vid klänning som hon kan röra sig i och detta måste ju vara fasan själv, men kvinnan är glad och sprallig och duktig på att sälja och till mannen som kanske är från Somalia, säger hon att "han ska ta det försiktigt så han inte spiller varmt kaffe på sig!"

Den mannens familj är alla av den slankare sorten och alla har hilkor och det måste vara praktiskt .., inte behöver man bekymra sig om lockigt hår eller nåt sånt .., bara att dra hilkan om sig.

När klockan är nästan nio prick, rullar tåget in vid Halmstads Station.

"God Jul på dig!" säger kvinnan som har flugit med ett turkiskt flygbolag men talar göteborgska och jag säger också god jul och sedan är jag framme.

Kortläsaren har jag glömt i Ystad och minneskortet också och ni får allt tänka er själva hur det var.

Nu har han gjort det! 

För en stund sedan ringde sonen och som vanligt berättar han det viktigaste sist av allt.
Hans mamma är precis tvärtom.

Jo, nu hade han, tillsammans med några kompisar, besökt kallbadhuset på Ribban i Malmö och det hade badats bastu och så blev det tre dopp i ett hav som höll plus tre grader!

"Jo, men det var skönt och det konstiga var att man kunde sitta naken ute en stund utan att frysa!" sa sonen och det har förundrat mig ofta .., tillsammans med friherrinnan har vi, efter badet, druckit glögg och ätit pepparkakor och då har jag ofta bara haft en handduk runt magen och sticketröja upptill.

I sjutton minuter  pratade vi.

Själv har jag inte badat idag.

Nej, jag har ägnat två timmar åt att ta hand om allt ris som dom fällda björkarna genererade!
Med sekatören i hand och harry som sällskap tog jag mig an det mesta, ända tills jag bara inte orkade mera. Så har jag dragit undan stora grenar (vilka då befriats från småkvistar) och tunga klabbar, allt medan harry satt i närheten och höll koll över den här delen av världen.

Igår lade jag in sill (den vanliga, med rödlök, purjolök, skivade morötter och en massa kryddor) och gjorde chokladgodis. På söndag är det lillejulafton - hälften veganskt - och det mesta finns hemma.

Och så var det ju vackert och stämningsfullt (stämningsfyllt ...?) luciafirande i SVT i morse.
Från Göteborgs domkyrka.
Det var ungdomskörer som sjöng nåt så vansinnigt vackert och hela sändningen var så fin .., och vackert ljussatt!

Ungefär så.

Dagens fönster ...

Det får allt bli ett reprisfönster; men ett som alltid gör mig så lycklig.
Emma .. kanske nio, tio år, max. Kanske yngre än så?

Emma på besök i Ystad och som har övernattat hos mormor som är jag och jag har just varit
och köpt färska frallor och lussekatter på Möllers och där står hon och väntar i fönstret och ler så varmt och mormorshjärtat smälter tusen gånger om!

Nu är klockan snart åtta.
Om en timme är jag bjuden på luciafrukost hos friherrinnan och från tv:n hörs den allra ljuvligaste sång från Göteborgs domkyrka och flera ungdomskörer. Jättefin sändning!

Lucka 13 ....

Idag är det Lucia.
Åååå, det är en högtid jag tycker om!
Det här kortet kommer från Eva i Tyresö och hon berättar så här om bilden:

"Så här såg vårt luciatåg ut på Norrgården i Norrköping när jag växte upp. Det fanns många trappuppgångar, kanske sju? Dom stora killarna vill vara med, för det blev mycket godis som vi delade på efteråt.

Det är jag som är lucia med levande ljus och min lillasyster Karin är minst.
Året är nog 1953.
Min kompis Gunilla är tärna bredvid mig och hennes lillebror står bredvid henne.
Ingen vuxen var med alls, men mamma sprang nog efter för att kolla elden."

Tack Eva som delade med dig!

Och här en annan Lucia .., nämligen friherrinnan som under många år kom till affären och lussade för sina arbetskamrater. Då hade hon med sig förning också, ja, det var en väldig service på den tiden.
Men vad hade vi sirap till ...?

Idag ....

Falkenberg.
Röda Korsets "Kupan" .., Netto .., urmakaren Glamheden ..., Slöinge .., Solhaga bageri.

Ljuvligt kaffe tillsammans med friherrinnan.

Och ännu ljuvligare mackor med hälsosam fyllning.
Trevliga bordsgrannar.

Och vackert.
Vackert!

Och charmen med icke-matchande porslin och vacker kaffekanna,

Stackars Andreas ....

Jag måste erkänna att denne vår talman, Andreas Norlén, han väcker alla moderskänslor inom mig.
Till en början såg han ut som en glad skolpojke på väg att börja ettan och  så har han då valts till ordningsvakt. Så roligt! Han tycktes nästan lycklig!

Men ack, om han hade anat som väntade bakom kröken!
Ja, det kanske han gjorde, men nog börjar han se allt mer sliten ut.
Lite ledsen.
Trött.

På morgonens presskonferens stod han där och vred sina händer (nu förstår man varför talarstolar ofta är lite högre, då behöver den som talar inte fumla med händerna) och framför honom satt presskåren likt hungriga vargar som väntar på att dela bytet.
Och som vanligt är det bara några få journalister som ställer frågor.
Många sitter tysta .., KG Bergström, t.ex, och även SVT:s Elisabeth Marmorstein (hon drack kaffe ur medhavd mugg).

Under alla mina år i arbetslivet har det varit likadant.
Eller på föräldramöten.
Det är alltid någon eller några som höjer rösten eller ställer frågor.

Och så tackade Norlén för sig och skyndade sig ut.
Någon större julfrid lär han nog inte känna av.

(Fredrik Wennerlund tog bilden av talmannen).

Lucka 12 ....

I december 2015 såg det ut så här hos Eva på Frösön.
Det hade bakats i bagarstugan och fönstret blev ett "dagens".
Tack igen, Eva!

Samma månad skriver Nelly ett brev och berättar om livet i det gula huset.
I ett års tid har hon då bott här.
Alldeles enkelt är det inte.
Och värst var det med Sigge.
Här en länk om någon vill läsa.

I december 2011, den tionde närmare bestämt, berättar Fru Grå i Ystad (fru Grå heter egentligen Ingalill och var trofast kund i affären) om sin pappa.
Så här skriver hon:

"Det här är min pappa, Anton, någon gång tidigt 40-tal. 

Idag 110110 fyller han 100 år. Jag fick ha honom i livet till 1993.

Pappa arbetade som brandförman på Karlskoga brandkår och på fyrtiotalet hade alla brandmännen job-rotation.

Det var bränder, ambulansutryckningar, bilvård, fysisk träning och som på fotot: reception/växelbevakning.

Det var hit man ringde om det brann eller om det hänt någon olycka.
Så såg en modern telefonväxel ut då.

Visst är han stilig min kära pappa Anton i vit uniformsjacka!

Många hälsningar från Fru Grå."

// Underbar historia Fru Grå! Och ja, så stilig han var, din pappa!

Och så blev det tisdag ...

Och vilken fin tisdag det blir!
Att himlen var blå, behöver jag väl inte skriva?
Lågvatten, men inte så lågt att man tar sig torrskodd ut till badeskäret.

När vi precis är på väg att lämna stranden, nästan snavar jag på en sjöfågel som kraschlandat och ligger med huvudet ner i sanden. Vad har hänt, tro? Jag tror att det är en skarv. Så vacker!

Ja,  nu är jag övertygad om att det är en skarv. Det är formen på vingarna och det gula kring näbben.
Lilla fågel .., jag undrar vad du har varit med om?

Och Harry nosar och nosar ..., och jag vänder på fågeln för att se om där är några uppenbara skador, men nej, jag hittar inga.

Sen går vi över ängen och upp till Ejdervägen. Den börjar ju vid kustvägen och går förbi det gula huset, Eckes hus och många sommarstugor och så tar den av till vänster, på två ställen, och det här är närmast havet. Tomterna är jättestora! Husen jättedyra!

Man kan ju trösta sig med att det måste vara än blåsigare här nere, än uppe på kullen.
Kanske.
Inte är det svårt att se från vilket håll det oftast blåser .., från havet till.
Från väster.

Och så nästan hemma. ..., passerar bara Ecke och Britts sommarhus och postlådorna på andra sidan vägen .., men där är tomt i lådan.

Och nu är klockan tre och julmusik från Spotify strömmar ut i rummet där jag sitter.

Dagens fönster ...

Det finns uppenbarligen flera Eckes här i världen.
Så här skriver den rara Barbro - walkaboutsweden -.

"Hallå där!

Du har gett dina bloggläsare outplånliga minnen Elisabet. ;)

Var tvungen att stanna bilen och ta en bild på det här "nya" stället med det ovanliga namnet Eckes (f.d. Brämhults juice).

Så nu har jag också varit och fotograferat Eckes fönster.

Ha det gott/Massa kramar från: Barbro D

PS. 

Tack för tipset om Cleo - de säsongerna har vi börjat titta på nu och vi tycker att de har stått sig riktigt bra.

DS

//Elisabet skriver: tack gull-barbro!

Lucka 11 ....

I december 2011 komner den här bilden susande genom rymden .., från Houston, Texas till landet Halland och ett gult hus på en kulle! Det var Cecilia i - just Houston - som icke allenast fångade dom rejäla fönstren, utan även ljusslingan Glänsa från Ikea.
Vad hände mera i december för sju år sedan?

Jo, jag drömmer mig tillbaka till tiden i Ystad.
Här har jag tagit en bild rakt ut mot Fridhems Livs och där ute står ett helg gäng underbara människor - många av dem var kunder i affären - alla på väg till Tomelilla på dans.
Mannen som står bredbent i vinröd kavaj, heter Jonas Nilsson och var alltid som en ängel mot mig när jag hade honom i kassan!

Och här utsikten åt andra hållet, västerut.
Där är Jonna - Maggans golden - och där är tanten som jag absolut inte kommer ihåg namnet på, men jag vet precis hur hon ser ut. En stunds ömhet .., lite klapp på en päls. Det betydde mycket det där, att bo så man liksom var en del av livet utanför. Människor som passerade .., som vinkade lite .., och jag själv som ibland öppnade ett fönster och småpratade. Möllers bara runt hörnet.

Så här ser det i det gula husets vardagsrum, då för åtta år sedan.
Tre tyghjärtan i fönstret (alla tre skulle komma att trasas sönder av Harry ...) .., och vi har ännu inte köpt en hörnsoffa, den ska komma ett par år senare.

Tre år senare i december, då kommer det här vykortet till vår postlåda.
Avsändare är Joanna - pv:s brorsdotter - som bor i London.
Nu har hon besökt National Portratit Gallery i just London och där inhandlat en hel drös av dom här vykorten, för tro det eller ej, hennes bror Hannes - han med fisky business - det är han sitter och håller hunden Kasper och i mitten sitter Joannas och Hannes kusin, Anton.
Hunden heter Kasper och tillhör pv:s lillebror.

Men hur hamnade bilden just där?
Jo, den vann första pris i en stor tävling.
Så kan en vinnarbild se ut.