Lördag ...

Det  l ä r  ska bli upp mot tretton grader varmt i helgen, men det blir kanske inte idag i alla fall.
På promenad med harry är detta vad jag ser .., grannen tre hus bort.., hon som har låtit riva den gamla sommarstugan som en gång tillhört hennes föräldrar, nu blir det nånting helt annat.

Huset byggs i vinkel och många är vi som förundrat har följt byggets gång.
Allt började med stora - höga - stålbalkar som sattes på plats och därefter lades virket (golvet) på det hela och förmodligen blir det garage eller nåt där nertill. Det blir alltså som ett suterränghus, men enbart öppet nertill, inga rum.
Ja, ska bli spännande att se slutresultatet.
Minns jag rätt är kvinnan scenograf på någon teater.

Mitt emot det huset, på andra sidan vägen, är detta vad man ser.
Till höger om stenarna finns alltså Ecke och Britts stora tomt och gaveln som skymtar - den grå - tillhör det som för länge sedan var ett jättestort stall på godset, ja, det är ett stall nu också, men inte för sååå många hästar.

Besökte apoteket Ekorren i Getinge igår.
Överallt synts anslag som gällde förhindrande av smittspridning.
I en liten korg vid kölapps-automaten, låg frimärkssmå våtservetter, nästan omöjliga att använda.

Det slog mig, att jag så ofta tycker att apotekspersonal är himla trevliga!
Så även den här gången .., hon visade sig vara kund i affären dessutom.
Före mig i kön stod en till vårt land invandrad man och han var så besviken.
På Aoteket arbetar en kvinna - också från något sydländskt land .., kanske Syrien ? - och hon har sjalett över huvudet och är lika rar hon, men just den här gången hade hon slutat för dagen och nu hade mannen såå svårt att ta till sig informationen från expediten.

"Jag är ledsen, men hon har gått för dagen .., hon har gått hem ..", försökte kvinnan förklara.

Den medicin mannen skulle ha, den var slut och måste fås på nytt igen, nytt recept, men .., nej, han förstod inte riktigt.

Jag tänkte på när jag var 25 år och var på besök hos mamma i Sydamerika.
I Buenos Aires, i Argentina.
Nu minns jag inte vad jag skulle köpa, men jag minns tydligt hur förfärligt dum jag kände mig som inte kunde förklara tillräckligt bra och jag lovade mig själv att ha den känslan av underlägsenhet i åtanke, då, när jag sedan skulle återvända till livet bakom kassan. Detta att inte bli irriterad när - eller om - det tar tid för en kund att göra sig förstådd.

Köpte (igår alltså) bland annat en digital termometer, då vår egen stilla insomnat.
Kollade "bara för att" nu på morgonen.
Jaha.
Siffrorna visade på 36.2.

Det här är Elvis, en hund av en ras vars namn jag absolut inte kommer ihåg - har jag ens hört talas om den tidigare ? - och honom mötte jag igår nere vid havet.
Elvis är åtta år och han agerade precis som när man ska fotografera katter ., då kommer dom genast fram till kameran och man får backa och backa och backa och katten följer med!
Just så blev det med Elvis, men jag tycker att bilden blev bra ändå.

Elvis matte är mamma till kvinnan som - tillsammans med sin man  - driver vandrarhemmet i Steninge och nu blev vi stående en stund och surrade om .., ja, om vad ...? Faktiskt inte en enda sekund om viruset .., kanske mest om hundar i allmänhet och om huset som är till salu längre upp längs vägen i synnerhet.

Nej, jag kunde inte svara på om det var sålt eller ...?
Kollar nu.
Jo, det finns nog kvar.

En riktigt fin lördag önskar jag er alla!

Fredag i landet Halland ...

Och pv har sin helt fria dag och ägnar den åt det lilla förrådet som sitter ihop med garaget. Det läggs golv och gipsskivor ska upp på väggarna.

Själv går jag ut och fyller på med frön till småfåglarna och upptäcker att tunga trädgårdsmöbler under natten blåst omkull och huller om buller ligger dom på gräsmattan!
Så Morgonstudion som vanligt.
Corona-corona-corona.
Pratar med äldsta dottern som arbetat tolvtimmarspass och är på väg hem efter nattens värv. Hur slut på ska sjukhuspersonalen inte vara innan detta är över?

Klockan nio börjar norska "Födestuen" och numera känner jag mig helt hemma när det gäller förlossningar och jag önskar att jag kände någon barnmorska här i närheten, för inte begriper jag hur små nyfödda klarar livhanken när dom kommer ut och är alldeles lilafärgade i hela kroppen, då, när navelsträngen virat sig runt halsen eller än värre; när ett barn närapå fastnat och det är knappt att barnmorskan lyckas dra ut den lille/lilla!!

Och när barnmorskan säger "Pust! Pust!" då sitter jag i fåtöljen och andas jag med.
Jo, tillvaron är minsann inte mer spännande än man gör den till.
Kanske ska jag ringa till Karin Ehde i Ystad; hon den rara barnmorskan som var kund i affären?
Karin bodde - och bor ännu - på Regementsgatan och inte långt ifrån min lilla lägenhet och på hennes gräsmatta växte mängder med vintergäck och ibland såg man henne där ute, pysslandes i trädgården.

Jo, nu har jag ringt henne och vi pratade i tjugo minuter rakt av!
Om allt.
Om själva livet ., om tillvaron som pensionär .., om att vara förälder och allt möjligt annat.
Och hon sa att det här att nyfödda är blålilafärgade, det är inte alls farligt, tvärtom .., om dom föds och är bleka och slappa, då blir man mer förskräckt.

Ja, allt möjligt pratade vi om.
Att hon inte var född i Östergötland som jag trodde, utan i Västergötland och hon berättade om sina söner (alla i Skåne), varav en av dem ju var (och ännu är) jämnårig med Anders och hon berättade också om hur hennes dagar ser ut - många promenader, bokläsning och annat - och om hon inte hade blivit barnmorska, ja, då hade hon gärna arbetat som journalist och där på slutet kom jag på att Karin påminner väldigt mycket om Hildas mamma Mymmel!

Ja, det var ett trivsamt samtal.
Tack Karin!

Nu kom pv in och frågade om jag kände för elvakaffe och det gjorde jag ju och medan jag skriver dom här raderna sjunger Bo Kaspers om detta och precis så måste det förstås vara.

Dagens fönster ....

... .finns i ett gult hus på en kulle och här dinglar den kinesiska svalan i sitt snöre och längtar kanske efter att släppas fri!

Mejl från min syster ...

"Sverige verkar verkligen ha slappa regler vad det gäller det här med Coronan.

 Min väninna Susanne fick sluta träffa sin dotter och barnbarnen för ett par veckor sedan trots att

de bor i närheten.  I Portland har man förbjudit all turism nu i påsk.  De lokala surfarna får fortfarande surfa, men har ombetts anmäla om någon icke-lokal förmåga dyker upp.  Det är höga böter om man bryter mot reglerna.

I går när jag åkte upp till shoppingcentret för att hämta ut min medicin, så kunde man tro att det var stängt, för parkeringen som brukar vara nästan full innehöll nu bara ett fåtal bilar.  Jag mötte ingen person på väg in och i öppningen till apoteket stod en människa och  gav en hand-sanitizer innan man gick in.  Förutom personalen så var det bara en annan person där.  

Efteråt gick jag till mataffären och även där var jag ganska ensam och kunde snabbt plocka åt mig vad jag behövde.  Som vanligt var hyllan med toapapper tom, men jag behövde inget.  Vid kassan var det markerat med ett kryss i golvet hur nära man fick stå.

Jag frågade om det alltid brukar vara så tomt och fick till svar att det är alltid rusning på morgnarna, då folk tydligen hoppas att hyllorna skall vara välfyllda."

Frågade även om det här med faxen. 

Är det möjligt att fax är det man använder i Australien, t.ex vid utskrivning av recept?

Så här löd svaret. 

"Ja, här är fax det enda giltiga och sedan måste läkarna ändå skicka över det vanliga skriftliga om patienten skall kunna få repeat på medicinen.

Allt för att försöka förhindra drogmissbruk."

Så här ser det ut på Hemköp där jag - Elisabet - hoppar in extra.
Nu har vi markeringar på golvet. Fungerar jättebra!

Ett sent torsdagsfönster ....

Och så här såg det ut vid fem-sextiden i eftermiddag.
Det blåste rejält - och gör det ännu när klockan är åtta - och det regnade nåt hemskt!

Jag stod i köket och ordnade med nånting, när jag såg en skata gömma sig under ett lass med virke som låg ovanpå en skottkärra. Kanske ville en slippa regnet och blåsten?

Och som hon tyckte om honom ...! 

Vännen Eva i Tyresö har många gånger berättat om sin farfar och vad han kom att betyda för henne. Axel hette han. På bilden är det en liten och glad Eva och så farfar.

Här också.

Som engagerad i den fackliga rörelsen blev Axel svartlistad och hade svårt att få arbete, så tillsammans med fru och barn sökte han till slut lyckan i Brasilien.
Som för så många andra, blev det kanske inte riktigt som han tänkt sig.
Hans fru Maria drabbades av gula febern, ena dottern dog och hamnade i brasiliansk jord.

I ett försök att återvända hem, skrev han flera brev till sin bror i Sverige och bad om ett lån till hemresan. Något svar kom aldrig.

Till sist anade Axel kanske oråd, tog sig själv till ett postkontor och skickade iväg brevet och fick svar så snabbt det nu kunde gå! Javisst, fick han låna pengar! (Måhända skulle broderns svar då komma som poste restante, till postkontoret).
Det visade sig senare att godsägaren, hos vilken Axel hade tjänst, helt enkelt slängt bort breven från Sverige.

Vilket öde!

Idag .....

.... för ett år sedan, kom en liten kille till världen i Malmö.
Fort gick det .., knappt så att hans pappa hann komma från gymmet och alla tankar på bedövning och annat, fick skippas.
Vips, var han född!

Bilden: en liten krabat och hans farmor.

Kan ni se honom framför er?
En liten kille som tultar omkring eller går på promenad och håller sin mamma i handen?
En liten kille som på en film leker med en hink där han stoppar ner teskedar .., fram och tillbaka och så ut med dem på golvet!
En liten kille med  i n t e g r i t e t.
En kille som är svårflirtad .., det tog mig fyra mil vid hans sida i bilen innan han bevärdigade mig med ett leende, men sen släppte det.
Eller en liten kille som inte har så värst mycket tålamod och som - när han inte får ner den gröna plastskeden i ett lock med olika storlekar på hålen - blir rent ut sagt förargad och slänger iväg såväl sked som hink!
Eller en liten kille som har smugit iväg till sängkammaren och när pappan smygöppnar dörren, ser han den där lille skiten stå och titta på fönsterlampan .., den kan man kanske dra ner i golvet?
Eller en liten krabat som står på soffan och tittar ut genom fönstret .,. där på innergården leker småpojkar .., dom spelar fotboll och nog ser det ju roligt ut? Tänk, om man finge vara med!
Till hösten ska han börja på dagis.
Eller förskola - jag vet inte vad som är vad -.

Så länge är hans pappa föräldraledig och mamma jobbar heltid.
Dom har löst av varandra.
Bilden är från när 1-åringen, hans pappa och jag själv hade en lååång utflykt till Måkläppen - var det tänkt - men vi fick vända efter ett par timmars vandring, annars hade vi inte hunnit hem innan mörkret föll.

När den där lillkillens pappa kom till världen; det var den 2:a juli 1986,. såg det ut så här, som på bilden här nedanför. Det gick också fort. Vi kom till Skellefteå BB vid halv fyra på natten och tre timmar senare var han född.

Jag var så otroligt lycklig.
Trebarnsmamma.
Storasystrarna var fjorton, respektive tio år.
Jag var trettiotvå.

Och nu är den lille mörkhårige gossen - han som på bilden vilar ut på mitt bröst - själv pappa.
Om några månader fyller han trettiofyra år.
Och minstingen firar idag sin allra första födelsedag.
Grattis lille Elliot!

Tack livet! vill jag säga.

lllllll
(Orkar inte engagera mig i någon rubrik).

Den här sängkammaren där jag nu ligger och sover - oftast tillsamman s med Harry - hade en gulorangefärgad tapet och en hel vägg (den som inte syns) var täckt av bokhyllor, sprängfyllda med böcker.
Trägolvet var slitet.

Nu är det mesta klart.
Kanske måste vi måla på en sväng till på ömse sidor om fönstret och ett mindre bord vid min säng vill jag ha, så där så jag kan ha nån bok eller mobilen eller ., ja, sånt, inom räckhåll. Väckarklockan, till exempel. Jag  ä l s k a r  min riktiga väckarklocka som tickar och går.

En bra sänglampa med riktat ljus ska också införskaffas.
Kanske nån kudde.

Tack pv!!
Det här har du gjort sååå bra.
Och golvet blev så lent och fint att gå på!

Följer nyhetssändningarna tämligen frekvent.
Det blir bara värre och värre.
Kanske var det därför jag - utan minsta tvekan - köpte två Mårbackapelargonior på Matöppet i Slöinge, där jag då hämtade ut ett paket.
U n d e r b a r t!
Femtionio kronor styck, det var ju inte farligt.

Efter nyheterna klockan 15 var det dags för USA-podden.
Jag tror, helt ärligt, att det här programmet var det som grep tag mest i mig, bäst av alla som sänts hittills och det är många avsnitt, fler än tvåhundra!

Från vänster Anders Ask (utrikesredaktör), därefter Kajsa Boglind (Sveriges Radios korrespondent i Washington, hon som i Dallas blev stoppad på trottoaren flera gånger, då kvinnor ville ge henne tips om hur hennes långa, lockiga hår skulle bli mindre frizzigt!), och som nummer tre från vänster .., Sara Stenholm Pihl (programledare för USA-podden och tidigare USA.-korrespondent och kan höras i P1:s Godmorgon Världen), och så till sist Ginna Lindberg som på ett sååå hjärtevärmande sätt vittnade om när hon nyligen satte sig på det sista planet som lyfte från Dallas flygplats.
Vilket bra program detta är!

Handlade till Sonja.
Hon har såååå svårt att ta emot hjälp, men nu blev det av!
En bara-att-värma-up-portion-med-lax-och-potatismos från fiskbilen fick följa med och när jag plockat ihop allt, körde jag till Harplinge, knackade på hennes fönster och så ställdes två kassar på altanen och Sonja tog kassarna så snart jag gått därifrån.
Ringde innan dess till friherrinnan och frågade om hon hade några veckotidningar till den isolerade Sonja? Jodå, det hade hon och dom fick förstås också följa med.

Även om jag inte är orolig för egen del - eller rädd - (händer det, så händer det) så är det så beklämmande vad som händer i världen. Det är så ledsamt så det är inte sant! Och vad ska hända i USA? Äldsta dotterns svägerska med man och två söner, hade precis börjat sitt nya liv utanför New York och vips, blev det karantän och nu hade dom sån tur att dom fick plats på ett flyg hem.
Vad hade hänt om båda föräldrarna blivit smittade eller svårt sjuka, med två mellanstadiepojkar, helt nya i landet Over There.

Själv tog jag Harry med mig och lade mig raklång på soffan i uterummet ., lät skjutdörrarna stå öppna och där låg vi i någon timme kanske och jag lyssnade till fågelkvitter och kände värmen från harry mot mina ben och tänkte på hur mycket det betyder att ha djur omkring sig såna här gånger.
Vilken trygghet.

Nu har pv kommit hem och håller på att göra blomkålsgratäng till middag.
Det har jag aldrig gjort .., jag är inte mycket för typ stuvade grönsaker, så jag kanske tar mig en varm Lönnebergakorv i stället.
Eller fil med müsli.
Eller så är kanske gratängen jättegod?
Stuvade morötter, t.ex, nej aldrig i livet!

Ha det så gott nu, den som eventuellt läser här.
Kanske blir det ett bad i morgon?
Kanske inte.
Var rädda om er!

Uppdatering: blomkålsgratängen med rökt skinka i bitar blev JÄTTEGOD!!
Pv åt den som den var, jag gjorde en sallad på olika gröna blad, färsk broccoli i bitar och så citron och solrosolja över detta. Helt fantastiskt gott! Se där! Man är inte sämre än att man kan ändra sig.
Till och med en sån enjängd människa som jag själv.

Dagens fönster ...

Jo, somliga hade svans att vifta med .., nu hade hon nog varit lite mallig, om hon träffat Harry.
Lillpigan.

Det dagliga mejlet ...
Från min syster som sedan 1979 bor i Australien.
För tillfället i karantän.
Änka sedan några år tillbaka.
Född 1944.

"Den absolut enda fördelen med denna Corona och att leva i isolering är att man inte behöver använda mascara och man kan gå klädd hur som helst. 

En dag hade jag pyjamasbyxor på mig hela dagen. 

(Elisabet skriver: jag skrev nämligen igårkväll att å, sicken lycka att upptäcka att man inte har använt mascara, bara att borsta tänderna och gå och lägga sig!)

I dag har vi 23C men ganska mulet och man hotar med regn.  Jag har varit ute och vattnat i alla fall och sopat ihop nedfallna löv från vinet över pergolan.

Min doktor har faxat över nya recept för mig till apoteket - behöver ju nya varje halvår - och de ringde och sa att medicinen för nästa månad vill bli klar att hämta i eftermiddag, så då blir det en outing för mig.  Hurra..... !  Man får ju faktiskt besöka apotek. Skall då också passa på att köpa litet färskvaror som mjölk, frukt och grönsaker.

Annars har det inte hänt något här.  Absolut uruselt på alla tv-kanaler här - jag vill faktiskt inte bara höra om Corona.  Man borde väl visa trevliga program och uppmuntra  oss i stället för att göra oss depressed.  

Nu skall jag ringa till Inga.  

Försöker åtminstone prata med någon person varje dag - annars tappar jag nog rösten."

Ute i det fria! 

Under vår, sommar och höst, då tillbringar jag långt mer tid utomhus än inomhus (underförstått att vädret är någorlunda). Så är det även nu. Antingen är jag och pysslar i rabatten eller går på långa promenader med harry (möter sällan någon människa) eller så sitter jag helt enkelt och tittar på allehanda småfåglar eller vilar, med ansiktet mot solen. Eller är på stranden - sommartid -.
Solen .., den värmer nu.
Rejält.

Sedan pv kom hem med den nya elcykeln, tar jag även cykelturer.
Idag den tredje svängen till affären och det är ju inga astronomiska avstånd, åtta kilometer bara, men det känns som om hälften av dom åtta är sega uppförsbackar. Nu gör det ju inget när man kicka in hjälp från cykeln och på hemvägen är det ju tvärtom. Utför.

Så värst mycket ryms inte i cykelkorgen (ska nog skaffa en som kan spännas fast på pakethållaren), så det blir det allra viktigaste. Idag blev det följande: mozarella, tulpaner, våffelmix, Lönnebergakorv, Johnnys sötstarka senap, två päron av sorten Conference (plu 3017) och så fick Kvällspostens spelbilaga följa med, till friherrinnan. Hon gör ju varje vecka ett andelsspel på travet och sitter då hemma och klurar och har sig med hjälp av diverse travexperter, men sen sätter hon ju samman raden efter eget huvud.

Upptäckte den här gaveln i affären.
Vi var tre kunder som tvärstannade just här och jag tycker att man har lyckats bra med sambandsexponeringen. Tydligt var det, med våffelmixerna vända mot kunden (man kommer in just där) och så sylt och färdiga våfflor, ja, men då får man liksom in känslan.
Två paket Ekströms frasvåfflor fick följa med hem.
Jag  ä l s k a r   sambandsexponeringar!

På väg hem stannade jag till hos friherrinnan i Steninge, allt för att lämna Spelbilagan.
Hon bjöd på kaffe och sin goda chokladkaka och vi satt en stund i solskenet och småpratade, allt medan katten Tiger - helt obekymrat om världens elände - lekte på gräset eller i gruset -.

När jag sedan cyklade hemåt, valde jag till en början Gamla Vägen i Steninge, ja, det var där friherrinnan bodde för två år sedan. Där är så FINT! En väg som slingrar sig lite och gamla gråfärgade (kanske inte målade alls?) trähus och gärsgårdar (eller gärdesgårdar, välj själv) vid sidan om .., ja, där är sååå vackert!
Och jag upptäckte vitsipoor i en slänt och ett litet sällskap med tussilago.
Fortfarande har jag inte sett någon sädesärla (men det har andra).

En bra dag, helt enkelt.

Vad som är humor ...

Jag lånade bilden från instagram och jag  ä l s k a r  den!

Så många experter det numera vimlar över.
Överallt!
Och särskilt i sociala medier.

En jämförelse ....

Så här såg det ut när mamma Ann-Gerd var på jobbet.
Femtital. Mamma längst till höger.
Som jag älskade när hon hade sjuksköterskeuniformen på sig.
Som jag minns hur hon stärkte kragen och som jag minns broschen som ofta låg på byrån i sängkammaren!

Och min egen.
Så många hemska utstyrslar man tvingats bära under årens gång.
Värst var en kycklinggul tröja med svarta muddar, hemsydd av chefens fru i Malå.

Bäst var ett ljungfärgat förkläde med knytband i sidorna; man bara trädde förklädet över huvudet.
Stora fickor var det också.
Den här orangefärgade tröjan går an .., men jag bär  a l d r i g  såna privat och trivs inte i den.

Men .....

... jag ska inte klaga.

Så här ser äldsta dottern ut när hon är på jobbet.

Tisdagsfönstret ....

Ja, här kommer ännu ett fönster från Arvidsjaur och från Guy.

Sven Teglund i Luleå, han tycker verkligen om eternithus .., jag kan helt ärligt säga att det gör inte jag. Det  k a n  bero på att jag förknippar just såna hus med bråk och fylla .., att jag någonstans i mitt liv passerat ett sånt hus och då känt en aning rädsla.

Så kan det vara.

Men själva bilden tycker jag om.
Tack Guy!

Och så blev det ny vecka ...

Trivsamt eftermiddags/kvällspass i affären igår.
Tänk, att ha ett yrke där man får vänliga ord av rara kunder ., inga märkvärdigheter, men bara detta "Men hej, jag tänkte på dig när jag handlade senast .., så glad jag blir att du är här!"

Mer behövs inte för att hjärtat ska bli varmt.
Mer behövs inte för att känna att det är meningsfullt att vara kassörska.

Kamperade med Philip och Annika (men hon gick hem klockan fyra).
Mycket att göra!!
Det var i princip kunder nästan hela tiden och att fylla in en kundkorg med cigaretter i kassa 2, det tog längre tid än vanligt.

Flera gånger ringde jag på hjälp till kassan, men upptäckte senare att detta att kön såg så lång ut, berodde såklart på att kunderna höll ett rejält avstånd mellan varandra.

Cyklade  t i l l  affären, men fick skjuts hem av pv.
Och nu .., måndag igen.

Har tagit det så lugnt på morgonen.
Steg upp vid halv sju .., tittade på Morgonstudion .., har gått Johanssonrundan med Harry .., och ska, om en stund, cykla till affären och handla.
Det blir - precis som det hade blivit igår - en isande motvind hem, men det må vara.

Satt på toppen av ..,. ja, det är som "ås" och tittade ut över världen.
Harry intill mig.
Inte en människa såg vi till .., däremot två stora sträck med sjöfåglar.
Pv har berättat att minst två islandshästar har kommit i reservatet, men vi såg dem i alla fall inte.
Och med solen mot vänstra kinden satt jag där och tänkte på hur underligt allt har blivit.
Det är verkligen som om tillvaron har tippat upp och ned!

Donald Trump är inte fullt lika stöddig som vanligt och nej, han önskar inte längre välfyllda kyrkor till påsk. Och jag tänkte på ett inlägg från Gotland (på instagram) där ägaren till en restaurang ber fastlänningar att hålla sig hemma; att inte - om det vill sig illa - belasta den gotländska sjukvården.
Hit till Halland brukar det komma  m ä n g d e r  med sthlm:are vilka antingen har tillbringat somrarna här som små, eller helt enkelt vuxit upp här eller har köpt sig ett sommarhus vid havet och kommer dom att anlända i lika stort antal som tidigare om åren?
Påsk är en stor helg för alla butiker som ligger nära havet.
Då fylls vintertomma skafferier med mat och köerna brukar ringla långa i butiken.

Sista biten hemåt.
Fabrikör Johanssons enorma villa stod länge tomt - i flera år, faktiskt - men nu bor där en av hans söner med sambo. Men tydligen är nån slags ..."renovering" eller ombyggnad på gång?

Tänk, att jag vande mig vid det här huset, särskilt som tomten tillåts vara vildvuxen och med mest örtväxter i slänten och där tusentals fjärilar brukar flyga omkring! Vid muren växer havtorn och på det hela taget är det riktigt fint.

Sen hemma.
Och för att peppa mig ytterligare, tittar jag på sista biten av 5-milen i Holmenkollen 2008, när underbare Anders Södergren fick åka i mål viftandes med den blågula flaggan! Någon slags mental glädjeterapi.

Dagens fönster ....

Ett såååå typiskt Guy-fönster .., vill jag påstå.

Krusidullfritt.

Rakt av bara.

S t r a m t.

Jag älskar era olika fönster .., ni snällingar som har håven redo!

Tack!

Söndagmorgon ....

Klockan är snart nio, men egentligen bara åtta.
Precis så tänker jag fram tills dess att det är dags att byta tillbaka till vintertid.
"Ja, men klockan är ju bara tio egentligen!" när det är frågan om att vi ska se en sen film.

Har lyssnat till "Söndagsintervjun" i P1, idag med filosofen Torbjörn Tännsjö och det ska jag säga, att det var en annorlunda människa som fick berätta om sitt liv och sina tankar.
Så här lyder programförklaringen:

Han har i decennier provocerat med tillspetsade slutsatser om liv och död. Men i och med Coronapandemin är nu de svåraste frågorna verklighet. Vad svarar Sveriges meste filosof Torbjörn Tännsjö?

Inte den inställsamma typen, kan man säga.
Programmet tog upp frågor som .. hur prioriterar man inom sjukvården?
Bör en 25-åring ha förtur till respirator, om det står mellan denne eller en 75-åring?
Om den äldre är läkare, bör hen då ha förtur om det står mellan denne eller en kassörska?
Svar: ja, menade filosofen, utan att få just den frågan, men det var själva grundtanken.
Vem behövs mest?

Och vi fick veta att en italiensk äldre patient avstått sin respirator eller syrgas eller ventilator - jag minns inte det exakta ordet - till en yngre patient. Den äldre mannen dog, men hyste väl, innan dess, hopp om att den yngre .- med hela livet framför sig - skulle få leva vidare.

Här en länk till programmet. 

Idag fyller världens bästa Emma 23 år.
Tänk, vad tiden går!
Här sitter hon på balkongen i Chania - på Kreta - och skriver vykort.
Nu är det andra tider.
Grattis fina, goa, rara Emma!!

Och själv ska jag hoppa in extra i affären.
Två till åtta .., tillsammans med antingen Emma F eller Philip, vi får se vem det blir, båda är så duktiga!

Fick igår information från jobbet att på onsdag i nästa vecka blir det ändrade öppettider, från 7-21. Den första och den sista timmen är avsedd för våra äldre kunder, sjuttiplussarna.
Och så har vi börjat med ihopplockning av varor som kunderna får hämta; hemkörning endast i yttersta nödfall och om någon ur personalen kan svänga förbi på hemvägen.Ungefär så.

Ja, ja.
Måtte man klara sig undan smittan.

Ljust blå himmel ute .., pv som tänder i kaminen och nu dags för frukost.

Söndagsfönstret ....

"Hej.

Här får du ett balkongfönster från ett soligt Norrtälje där vi idag ätit lunch ute. Med vårt fina berg i bakgrunden. Strax innan kom leverans med våra vinboxar (jodå, vi dricker vin på ett annat sätt än i Sverige efter våra tio år i Frankrike), levererade direkt från Systembolaget och ställda utanför lägenhetsdörren av en rar ung man som förstod att det inte var någon bra idé att vi skulle öppna, dela penna och skriva på mottagningsbevis.

Vi skötte det hela per telefon och nu står paketet här i solen för att lite lätt avdöda det medförda eventuella viruset under några timmar.  Vi bor i Region Stockholm och redan är våra egna mycket nödvändiga sjukhusbesök och olika uppföljningar avbokade pga virustrycket.

Vi lever nära detta och hoppas att det inte är alltför illa hos er i Halland heller!

Hälsningar från
Monica."

// Så skriver Monet/Monica! Tack! säger jag.

Det tar tid ....

Precis som när vi hyrde moppe på Kreta och jag var livrädd för att ge mig ut i den något hetsiga grekiska trafiken och hur jag inte ville .. inte just då .., har det känts med nya elcykeln.

Jag har väntat in den.
Eller väntat in mig själv kanske.

Men nu är det gjort .., nu har jag gjort allt som ska göras och lärt mig hur den fungerar och så har jag cyklat lite hit och dit. Jo, den var jättebra. Den är lite annorlunda (eller mycket, rent exteriört) än den gamla och det känns ovant att bara ha en handbroms (men fotbromsen gäller ju som nummer 1) och i morgon ska jag ta mig en lång runda så tidigt som möjligt, så vi blir riktiga kompisar.

Sååå roligt!

Nu har jag aldrig ont i mina knän, men jag minns hur jättebra jag var i dem, då, när jag cyklade ofta.
Och jag minns också glädjen.

Jo, det blir säkert bra.

Helg i ett gult hus på en kulle ...

Plötsligt sover jag hela nätterna rakt av.
Ja, allt började sedan sovrummet målades om .., när tre bokhyllor tackade för sig och hundratals böcker susade iväg .., nu är där inte en enda pryl på någon vägg och så får det vara tills jag hittar nånting som jag verkligen vill ha.
Kanske är det därför jag sover så gott?

Medan pv tar harry på promenad, gör jag det vanliga.
På grannens taknock och på altantaket här hos oss, där sitter duvor på rad och väntar på nedfallna solrosfrön. En stund senare kommer ekorren, den med så vit undersida. Allt mindre rädd för var gång.

Vittjar postlådan och tar in morgontidningen.
Löser korsordet som var ovanligt enkelt den här lördagen .., läser alla delar från första till sista sidan och faller pladask för Mia Nilssons härliga illustration till detta med att bli en framgångsrik författare. Är en olycklig barndom genvägen till ett lyckats författarskap, alternativt möjligheten att bli Sommarpratare i P1?
Här kan man se mera av hennes alster. Jag tycker att hon är såååå bra!

Igår blev nästan alla fönster putsade - framför allt utsidan där jag inte når -.
Uterummets fönster också.
Så ljuvligt.
Passade på att dammtorka lite (dammtorkning är inte min bästa gren) och då snuddade jag förbi herr och fru Undulat vilka jag upptäckte på en marknad i Edinburgh och dom fick bums göra oss sällskap hem till landet Sverige. Hade dom öht varit utanför Skottlands gränser tidigare? Och åka tåg fick dom också göra .., dom fick till och med lämna sin pappkartong och sitta på det lilla, lilla bordet mellan våra säten .., där satt dom och tittade ut, allt medan tåget susade förbi små och större städer.

Nu ska jag ringa Sonja och höra hur det är med henne.
Har hon mat hemma?
Hur mår hon?

Pv - som har tillbringat förmiddagen i Skallkrokens hamn där bommarna kommit på plats - tänker nu ägna resten av dagen åt att bygga ett altanräcke. I höstas klipptes dom långt mer än meterhöga brudspireorna ner till marknvivå och nu är risken uppenbar att man kan glömma bort sig och dråsa rakt baklänges ner i rabatten, ja, om vi inte har ett räcke.

Mycket har blivit gjort den här veckan.
Kanske är det ljuset som gör det?
Och glöm inte att ställa fram klockan 1 timme i natt, eller när ni går i säng.

Och apropå ingenting, är detta vad jag lyssnar till just nu.

Dagens fönster ....

Från stickmadamen i ..., Närke väl .., kommer ett öppet vårligt fönster.

Finns det nånting ljuvligare än fönster som står öppna eller bara på glänt?

Jag undrar det, jag.

Mejl från Australien ....

Bilden visar min syster på den tiden när allt var som vanligt, då man fick röra sig fritt.

"Godmorgon! Fint väder även här - 28C och soligt och nästan ingen vind och det är tur att jag inte bor i lägenhet med hiss, då vore man ju helt totalisolerad. Nu kan jag ju vara ute i trädgården och då känns det ju inte så hemskt. Men det är tråkigt att man inte kan gå ut och äta lunch med vänner. Inte ens biblioteket får vara öppet. Jag hatar detta bloody virus.

Så jag har inga planer för helgen, men ju längre detta håller på ju renare kommer mitt hus att bli. I går städade jag i skåpet under handfatet i badrummet och det vet jag inte när jag gjorde sist. Väldigt välbehövligt och så mycket utrymme jag fick nu när allt onödigt skräp är slängt. 

I dag har jag gjort vanlig fredagsstädning och rensat i lådan där jag slänger betalda räkningar etc. I går kom min gräsklippare Rob hit och gjorde fint utomhus och vi stod och pratade ganska länge med minst 2 meter mellan oss. Nu får man ju ta alla tillfällen till att prata, annars rostar man väl ihop.

Nu skall jag gå ut och njuta av det fina vädret.

Kramar

Birgitta."

En annorlunda morgon ....

Nej, inte så att nånting dramatiskt har hänt (ja, hela tillvaron är ju fylld av dramatik, det räcker med att titta på nyheterna), men fredagar innebär att pv är fri och då blir det lite annorlunda. Andra rutiner. I vanliga fall är ju han uppe redan vid femtiden på morgnarna, nu var jag som tuppen - först ur sängen -! Och när jag kommer ner från övervåningen .., är detta vad jag ser: en massa solljus som flödar in i vardagsrummet!

Om ni undrar varför man har"tallrikar på väggarna", så kan jag säga att det undrar jag också, men pv tycker att det är fint.

Det bästa med morgnarna, det är ändå när det eldas i kaminen och det gör det i princip varje
morgon. Ljuvligt, ljuvligt!

Och medan pv tar harry på johansson-rundan, fyller jag på med frön till alla småfåglarna.
Ekorren är på plats. Nu väntar tydligen ännu en solig dag! Kanske hakar pv på och tar ett dopp?
Måtte det inte bli som metorologen i tv sa .., att nästa vecka kan det bli snökaos i södra Sverige!

Dagens fönster ...

Så här skriver Guy i Arvidsjaur:

Här kommer några fönster från norr.
Jag skulle egentligen befinna mig i Thailand nu, men ovissheten om Coronavirusets konsekvenser gjorde att jag i sista stund stannade hemma.

Valet verkar helt glasklart nu, men för några veckor sedan var det annorlunda. 

Det betyder i alla fall att fönsterbilderna kommer från Arvidsjaurs samhälle.

Jag mår annars bra i i isoleringen. Hoppas att det gäller er också." 

//Ja, det är bra här också Guy .., och tack som tog dig tid att ta fram håven!

Torsdagkväll blir som en fredag ...

Återigen den bästa av dagar!
Många telefonsamtal.
Sonja .., pv .., friherrinnan .., sonen .., korta och långa samtal.
Och Sigge som sitter i slänten nere mot vägen till och spanar på nån mus.

Senare: bad i havet.
Vi stämmer träff halv ett i Skallkroken och friherrinnan är där innan jag kommer.
Hon är omklädd och står där i baddräkten och Bessie - daghunden - är med.
Friherrinnan är redo.
Och vi har kaffe och mackor med oss, det vill säga, jag har kaffe, friherrinnan tjusiga mackor.
Dessert har hon också.

Det är iskallt i vattnet .,. så där så det känns som nån pickar på huden .., på vader, lår och rumpa!
Men efteråt är det som alltid sååå skönt.

Och vi dricker kaffe och pratar om allt och inget och efter någon timme tar jag på mig en ännu våt baddräkt och tar ett andra dopp. Nu kan jag simma lite ..,  fem, sex simtag!
Termometern visar på plus fyra grader.
Det mest förunderliga är att man inte fryser efteråt.
Allt som händer är att man blir lycklig.

Senare på dagen: handlar hem havskräftor i bytta för 79:-.
Och pv kommer hem med en ny elcykel.
En present till hans sambo!!
Å, så roligt!

Jag gör vitlöksbröd i ugnen, pv har köpt hem vitt vin (heter Gustaf) och medan vi tittar på Antikrundan, kalasar vi på detta goda.

Pv ringer till sin lillebror Ulf i Skåne.
I vad som tycks som  e v i g h e t e r   talar dom; faktiskt tror jag aldrig i hela mitt att jag har pratat så länge med någon av mina systrar! Ulfs fru är diagnostiserad med nån slags lymfatisk leukemi och är förstås extra känslig i såna här coronatider.

Och Antikrundan tackar för sig för den här säsongen .., pv tar harry på promenad .., vi säger att det är ju ofattbart hur mycket man kan älska en hund (han har blivit alldeles grå under nosen!).
Nio år är han nu.

På söndag fyller Emma tjuogtre år.
Inte var det var väl så länge sedan vi semestrade tillsammans på den grekiska ön Kefalonia?
Här sitter vi på balkongen och spelar Plump.
Rumsgrannarna var från Finland men talade svenska och jag gav dem telefonnumret till Emmas föräldrar, utifall att nånting skulle drabba mig.
Jodå.
Dom lovade att hjälpa till.
Mina ätteläggar brukar säga att jag är expert på katastroftänk.
Ja, så är det.
Men tänk ., bara  t ä n k ..., om jag hade blivit påkörd eller blivit akut väldigt sjuk .., vad skulle hon ha tagit sig till? På Emmas arm hade jag skrivt in mobilnumet hem.

Nu är det kväller.
Det vita vinflaskan är tömd - det var ett gott vin - men det visste vi innan.
Sonen, på väg till Karlsborg, har hört av sig.
För första gången har han lyssnat till USA-podden - och tyckte att det var intressant -.
Hur glad blev jag inte!!

Och nu tänker jag säga ajöken och förbereda för ett lördagsfönster.

På agendan ....

Ska ringa till Sonja och höra så att allt är bra.
Mat fick hon igår så det räcker till två middagar..
Och pv svänger idag förbi sin dotters mamma och lämnar ratatouille till henne; hon var varit knalldålig med lunginflammation och enorm trötthet.
Och nej, han går inte in.

Inget extrapass för min del idag.
Jag tänker ofta på hur utsatta vi kassörskor är.
Visst, vi kan stanna inne dygnet runt, men så är det kris i affären och då står man där och har hundratals människor framför sig.
"Säga nej?"när man är frisk, eller upplever sig vara frisk.
Ganska osolidariskt, tycker jag.

Vilka ska arbeta?
Och affären måste vara öppen, människor ska ha mat.
Alla kan inte ha hemkörning.

Det är tur att man är fatalist.

Lite senare: får jag detta av Jocke på jobbet.

https://vi.se/artikel/sN1g3MeL-aN9QmX3W-eea9f

Dagens fönster ...

.... fångades igårkväll när solen var på väg ner i havet och dom sista strålarna nådde in i uterummet.