Tänk, om man finge vara chef!
På köksbordet ligger ett vitt A4-papper med fem rader nedskrivna.
Där står följande: klippa gräsmattan, rathörnan, putsa fönster, förbereda för återvinningen, samt plommonträdet.
Handstilen är min.
Det som redan är avklarat, är överstruket med gul tuschpenna.
Tanken var - och är - att få ordning på det som ska göras.
Gräsklippningen tog jag själv och det tog en dryg timme. Förbereda för återvinngen blir också min andel. Resten är pv:s.
Pv har även strukit kläder, vilket han alltid brukar ta hand om.
Otroligt snällt! Det är inte någon favorit hos mig.
Att klippa det numera tjocka och höga gräset, gick bra. Gång på gång fick gräsuppsamlaren tömmas (det var nästan det tyngsta) och innehållet hamnade i rabatter och i växthuset.
När jag passerade hallonhäcken, blev det ett litet mellanmål.
Hösthallon är alldeles bestämt någons gåva till mänskligheten.
Aldrig några maskar .., aldrig någon ohyra!
När klockan närmade sig elva, var det dags för en längre paus.
Då fick vi besök av ingen mindre än självaste friherrinnan. Hon hade med sig en nybakad banankaka och så satt vi i uterummet (hade dukat ute, men så kom en störtskur!) och jag vittnade lyriskt om boken "Vi som arbetar med våra kroppar".
Den är helt fantastisk! Vilka vittnesmål om de allra mest förfärliga arbetsmiljöer!
Och så lite jag har känt till om detta!
Glöm att det är vint och snett .., men titta bara!
Detta är nedskrivet av en anställd i hemtjänsten, i Luleå. Ett tjugotal "brukare" per dag ska hinnas med och det är inte många minuter hos var och en.
Och tack och lov att jag aldrig funderade på att arbeta på någon restaurang!
Vilken stress!
Ja, boken är så läsvärd och jag är sååå glad att jag beställde den!
Nu ut till gräsklipparen.
Det blir många steg tagna enbart genom att gå fram och tillbaka på tomten, så det känns bra. (Och nej, jag är inte slav under stegräknaren, för den kommentaren kommer väl nu som ett brev på posten,-).