Och så blev det fredag ....

Tänk, att det känns så skönt att  båten kommit hem och nu ligger på sin ordinarie plats. 

De tre herrarna seglade nonstop i sexton timmar - upp i ottan vid sextiden, framme vid halv elva -. 

Allt hade gått bra, förutom att pv:s storebror drabbats av sjösjuka, då när han skulle pyssla med nånting i "salongen" under däck. Dessutom hade det gungat rejält. 

Sådana äventyr ger jag mig aldrig in på  när det är rejäl sjögång. Jag förbereder lunchen och har den i kylväskan där vi sitter på däck; det fungerar bra.

Senare idag åkte vi tillbaka till båten/hamnen, men först ett besök hos friherrinnan. Hon hade önskat sig en sockerkaka och jag bakade två; en med äpplen/kanel, och en helt vanlig sockerkaka. Vi delade dem systerligt. 

En bytta med kokt kyckling, ris, currysås och kokta grönsaker fick också följa med, plus vinbär och vindruvor, samt lite vispad grädde. (Sämsta grädden ever-ever att vispa, den blev aldrig tjock!) Patienten låg på sin säng när jag tittade in och herre min skapare ..,  hur hennes högra arm ser ut! Nästan blåsvart och svullen!

Så Skallkroken, där Pv röjde undan efter herrseglingen .., diskade bort och dammsög, tömde soporna, satte på segelkapellet, ja, lite sånt.

Själv tog jag mig ett dopp i ett svalt hav och Malin i en båt intill hojtade: "Elisabet, tänk på att det har varit översvämningar och vattnet KAN vara mindre rent än vanligt!" Efter doppet spolade jag av mig med den vattenslang som finns på bryggan. Iiiiiiskallt vatten i slangen, men det kunde ju inte hjälpas.

Mötte vänliga människor. En man kom promenerandes med världens sötaste lilla Jack Russel som påminde såå om Nelly, men lite mindre. Liten, fyrkantig, korta ben. Hette Frank och var 3 år ung. 

Ett annat par stannade vid vår båt och småpratade .., kvinnan sa att hon kände igen mig, hade jag inte arbetat på Ankaret, ja, dialekten var det väl mest hon kände igen ..? "Och du var ju mörkare då och hade långt hår ...?"

Jo, så var det ju.

Paret bor i vanliga fall på Lidingö, men hade - precis som Franks husse - tillbringat barndomen i Haverdal hos mor, - eller farföräldrar. Nu var det husbil som gällde.

I morgon blir en spännande dag. Såväl svärson (Peter) som dotter (Maria) ska delta i Cykelvasan. Nio mil på leriga stigar/vägar! Maria har starttid 9:45 och Peter 8:40. Heja, heja!

Men huuuu! Tv-bilderna från Sälen visar eländes-förutsättningar. Vasaloppsappen är dock nedladdad och nu kan jag följa dem i spåret. 

Tittade ikväll på en fantastisk dokumentär om Magnumfotografen Thomas Hoepker!  Valde den i stället för "Duellen" och ångrade mig inte. Vilken film! "Dear Memories" är titeln och den var så sevärd. Inget Sommarprogram har jag lyssnat till heller, ja, inte de senaste dagarna. Ser så fram emot det allra sista programmet med Finlands president Sauli Niinistö.

När husse kommit hem ....

Då kan man sova gott, fast ljudet är på tämligen hög volym under fotbollsmatchen Japan - Sverige. 

Då är flocken samlad.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti .., ja, ni vet ju förstås. 

Och tänka sig, att i skrivande stund  (halvlek i VM-kvartsfinalen ...) strålar solen! Det känns som evigheter sedan. 

Igår var det några timmar med nästan-sol. Passade på och klippte en del av gräsmattan, men det var så TUNGT .., och jag fick ideligen tömma gräsuppsamlaren! 

När matchen är färdigspelad, blir det fönsterputs, gräsklippning och pv ska ta hand om plommonträdet som fälldes av stormen. 

En sväng till apoteket i Getinge ska också hinnas med. Friherrinnan som ska lägga sig på operationsbordet på tisdagmorgon, behöver Descutan (tvätt-skrubb inför operation) och såna här sprutor man ger sig själv .. blodförtunnande, tror jag? (Enda gången jag tyckte det var praktiskt med hull ., lätt att få fatt ett bra grepp inför injektionen.)

Spridda skurar (i ordets rätta bemärkelse ...) från en torsdag i augusti. 

Körde idag till Getinge för att hämta ut strong  pills till friherrinnan och när detta var avklarat, stannade jag till nere vid vägen närmast där vattnet svämmat över. 

Jag var inte ensam. 

Förutom Hallandspostens journalist var där även ett antal äldre herrar och några damer, alla spanandes ut över det som - bara för ett par dagar sedan - var ett grönområde med små dammar och med gångbanor och en bänk att vila benen på, men som nu förvandlats till en stor, vid sjö. 

Vid den där bänken - som knappt syntes - simmade nu ett sällskap gräsänder och jag blev så full i skratt .., tänkte att dom måtte ha blivit rejält häpna över vad som hänt.

 

Tittade  efteråt in hos Ugglarps Grönt och köpte rödbetor, knippemorötter och en örtsås som verkligen var supergod!

Den så kallade "kändiskocken Stefan H", hade jag noll koll på, precis så där som det är med fjällblommor och sländor.

Ack ja, det är illa ställt med den här madamen.

Så här såg det ut.  

Tänk, vad det betyder med ett eklöv bland kantarellerna! 

På Hemköp kostade dessa dyrgripar kring 400 kr/kilot, jag såg inte vad dessa små byttor gick på. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utanför entrén i Ugglarp stod en stor kruka med bedagade sommarblomster.

Kan meddela att våra ser ut ungefär likadana. Jag skyller på regnet. 

Allt som finns hos oss är ringblommor i mängder; ja, det är allt. 

Gurkörten har slagits till marken av regnet och ska klippas ner i morgon. 

Men rosorna - det glömde jag ju - har börjat knoppas igen! 

Bäst idag alla kategorier, det var ändå mötet med det här glada danska gänget utanför affären i Haverdal. 

Min första tanke - när jag såg den ene killen hjälpa den äldre mannen med maten - var att han kanske var sjuk, ja, den äldre, alltså. 

Frågade om dom behövde hjälp? Nej, inte alls!

Det här är morfar/farfar Ib från Silkeborg på Jylland och hans tre barnbarn .., Hans, Jesper och Julius. 

Ib är 82 år och en van cyklist ., nu hade färden gått från Halmstad (dit de kom med färja från Jylland) - en tur på dryga 2 mil - och här var det energipåfyllning. 

Därefter skulle det bära av till Varberg, ytterligare fem, sex mil norrut. 

Härliga ungdomar och en härlig "bedstefar" som var så vänlig och rar och tackade för att jag stannat till och pratat med dem. Observera hans cykelskor. Det är nog någon ny modell, det. 

 

Sist av allt en inköpslista viken kommit susande från landet Värmland och från Eva Eklöf.

"Inköpslista från Ica Kronhallen i Karlskoga", var rubriken. 

Vad tror ni? Man eller kvinna som skrivit listan?  Jag gissar på en rastlös människa, i alla fall.

Tack Eva!

Nu ska jag ge mig för ikväll och i stället skriva till min syster i Australien.  

Ajöken, sa fröken.

En annan Bert ... 

Lyssnade på hemvägen till reprisen av SVT:s tidigare korrespondent Bert Sundström, som var dagens sommarpratare. Så hörvärt! Så oändligt mycket denne man har varit med om! 

Så fin musik! 

Här en länk om någon är intresserad.

I vattnet ....

Ibland går det inte som planerat. Så blev det idag. Tanken var att pv, hans bror och den för mig okände Thomas skulle sammanstråla i Göteborg och därefter ta två olika bussar från Gbg till Skärhamn. Det var tanken. 

När jag skjutsat pv till Falkenberg (där skulle han hoppa på tåget från Halmstad med sin bror ombord) fick jag på hemväg telefon, där pv berättade att troligtvis skulle inga tåg alls gå till Göteborg. Översvämningen förstås. 

Då var jag nästan hemma .., så jag satte bilen på laddning, rastade Harry och inväntade nya besked. Jo, nu skulle jag hämta upp brodern här i Stensjö, därefter pv i Falkenberg och den för mig okände Thomas från trakten av Gränna, han satt på en buss på väg till Gbg. 

Sagt och gjort. 

I Falkenberg stod pv och väntade oss och intill honom stod en ung kvinna, ja, hon hade fått löfte att lifta med oss till Göteborg. Hon kallade sig Sharon ("det är mitt engelska namn", förklarade hon) och var från södra Kina och hade nu besökt Köpenhamn och hade tänkt sig till Oslo ikväll, men det gick om intet.

Innan vi kom till Gbg blev det milslång kö och en hastighet på 2 km/h .., ingenstans stod vad som var orsaken .., det kollades busstider och den ena efter den tredje avgången missades och jag sa att nä, inne i Göteborg kör jag INTE, så vi beslutade att sikta på järnvägsstationen i Lindome. 

Dit kom vi .., det var trångt på parkeringen och i ett huj försvann mitt sällskap i en taxi på väg till terminalen i Gbg och själv styrde jag kosan hemåt. 

Kom på en annan väg .., och möttes av något jag i många år hade madrömmar om .., en helt översvämmad väg! Vattnet nådde garanterat en halvmeter upp på bilen och det gällde att hålla sig så nära mitten som möjligt, då man inte hade en susning om var vägkanten var - det var som att köra i en sjö -! Har jag någonsin hållit så krampaktigt i ratten?

Mötande bilar körde sakta, sakta .., en stor, hög bil stänkte så mycket vatten över vår Kia, att det var som att befinna sig i Statoils tvättanläggning, ni vet, med den här snurrborsten som åker fram och åter över bilen!

Nåväl, tog mig vidare .., konstaterade att jag hade järnvägen på min vänstra sida och tänkte att jag håller mig åt det hållet. Kom till Kungsbacka och så ut på E6:an och hem. Sex timmar inalles blev det i bil idag. 

 Pv har nyss ringt. 

Kvinnan från Kina hoppade av på centralen i Gbg (hade lyckats boka ett hotellrum i närheten) och önskades lycka till och så tog pv och brodern bussen mot Stenungsund, där blir det byte och en halvtimmes rast och så då sista sträckan till Skärhamn. 

Där, under kapellet i båten (men utan nyckel att ta sig in i ruffen eller "salongen") sitter den okände Thomas och väntar (han har hunnit handla också, "köp gärna några wienerbröd!" hojtade Tommy när dom pratades vid) och själv har jag rastat Harry i blåsten (såååå många nedfallna trädgrenar i hästhagen och sååå strid lilla bäcken var!), tagit mig en rostad macka och ska nu bara njuta av att vara hemma. 

Såg hur många översvämmade åkrar som helst .., och idag såg verkligen Viskan och Ätran ut som de halländska floder man en gång tragglade i skolan! Som  f l o d e r, alltså! Sååå vida! Ungefär som här i Skottland, nära Bonar Bridge. Så såg Viskan och Ätran ut!

Ja, så var det. 

(Bilden längst upp togs i Tejn på Bornholm, hos den rara kvinnan Anette och har inget med texten att göra).

Nionde augusti ...

Här och nu.

Pv skriver mejl till Vägföreningens medlemmar (199 st) angående vändplatser för sophämtningen .., allt medan jag tittar på en SVT-dokumentär som handlar om Kerstin Ekman. 

Det var ett tips från Eva Grelsson (f.d. Eva på Frösön, numera Rödön), men den är filmad med så många rörliga närbilder, så där så att jag har svårt att fästa blicken och tappar så småningom styrfarten. 

En lagom liten eld brinner i kaminen. 

Regn och blåst ute. 

Ser fram emot dagens Sommarpratare, SVT:s Bert Sundström. Den mannen skräder sannerligen inte orden när han rapporterar från Ukraina. 

Nu har pv tagit paus i skrivandet och säger att "ja, det vore ju inte dumt med lite elvakaffe ...?" Han har tagit Harry på promenad i ruskvädret och i tre dagar - kanske två - blir det min tur med promenaderna, då han i eftermiddag tar tåg och buss till Skärhamn för att segla hem båten. Som sällskap har han sin bror och en gemensam bekant. Thomas, Tommy och Thomas. Kanske var dessa namn de mest populära i Småland på 50-talet?  

Sigge har lämnat uterummet och väljer nu att ligga inne på soffan Ektorp. Allra mest nöjd blir han om min ena hand får vara huvudkudde. Det får den, men inte så länge. 

Min mjuka sticketröja har jag själv lagt dit; själv bryr han sig nog inte. Jag tänker att det blir mjukt och skönt. 

 

Dagens fönster ....

Och inte bara ett fönster, utan många! 

Och där är en balkong där någon - en kvinna tydligen - kanske har varit på stranden och badat (tänker på badhandduken)? 

Balkongdörren står öppen. 

Jag tänker mig musik som hörs lite på avstånd, där inifrån. 

Det borde vara svalt i rummet med den öppna dörren .., når solen alls in i lägenheten? 

Kan de pyttesmå fönstren tillhöra det som är badrum?

Bilden togs i en by norr om Rom och det var Erik som tog bilden.

Britt ...

Idag blev det eftermiddagsfika hos Ecke och Britt. Hela juli månad har dom bott i huset i stan, men nu är det Stensjö som gäller - i alla fall så länge det är okej med dem båda -. 

Senare på hösten, blir det Halmstad igen. 

Vi satt som vanligt kring köksbordet (finns det öht mer trivsamma ställen att umgås på ...?) och Britt hade bakat en jättegod äppelkaka och så blev det kaffe till detta. 

I vanliga fall ler hon alltid, men här diskuterades något .., Ecke sa en sak och Britt skakade på huvudet och menade att så var det inte. 

Här sitter hon troligen och begrundar vem som egentligen hade rätt. 

Britt är en flitig bokläsare. På bordet låg "Den vassa eggen" av W. Somerseth Maughan. 

"Det är nästan min favoritbok alla kategorier ...", förklarade Britt, som nu läste om boken som hon haft så länge. 

Bokmärket har hon målat själv.

Om Britt kan också nämnas att hon ALDRIG missar radions helgmålsringning och längtar att åter en gång få besöka Nässjö där hon växte upp. 

"Problemet är att alla vänner numera är borta ...", konstaterade hon.

Tisdagsfönstret ....

Ja, det kan ni hitta om ni besöker Tallin och där promenerar omkring och plötsligt  - utan att ni kanske tänkt det - kanske blicken fastnar på ett fönster som det här. 

Eller rent av: det här fönstret. 

Vår minisemester i Gdansk i Polen blev lyckad; jag tyckte verkligen om att strosa omkring, ta lokaltåget ., besöka marknaden .., ja, att se människor och andra matvarubutiker och smaka mat som var lite annorlunda - om inte mycket -. 

Samma sak i Berlin. 

"Ja, vi kanske skulle ta en resa till Tallin ...?" säger pv när jag berättar om fönstret. 

 

 

 

 

 

 

Känner jag några estländare? Jo, den allra bästa av lärare som jag någonsin haft: Klara Öberg, född Tui, hon var född i Estland men hamnade i Malå. Här står hon på den översta raden i mitten, med vit krage och leende. Alltid leende. Bilden togs troligen 1956/1957 och visar elever från byaskolorna vilka hamnat i en enda klass i Malå.

Mera Estland: till exempel Tiina Sarap i Skåne, men ofta om somrarna i Malå, då hennes pappa arbetade åt Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och då blev det några veckor, ibland längre än så, som vi var tillsammans.("Var tillsammans" = cyklade till badstranden, ägnade oss åt seanser i vår sommarstuga .., låg i tält!)  

Själv kom denna Tiina att arbeta som landskapsarkitekt/professor på Alnarps lantbruksuniversitet i Skåne. Här kan man läsa om denna alltid så rara kvinna med estländskt påbrå.

Hjärnans arkiv har en tendens att bevara så underliga minnen! I den lägenhet där Tiina och hennes syster Kiisu och föräldrarna tillbringade veckorna i Malå, krånglade ofta toaletten .., ja, jag minns hur en sån här "gummi-tjopp-rensare-propplösare" alltid stod redo. 

Många, många år senare skulle jag besöka dem i Stenhamra i Solna. Kanske var året 1967? Där, i föräldrarnas sovrum, fanns en  e n o r m  spegel vilken täckte halva väggen - den mitt emot dubbelsängen - och det var liksom inte på höjden, utan den var monterad vågrät. 

I Kiisus rum stod krukor med ormbunkar i fönstret och det var så grönt och vackert. 

Sånt kan man också komma ihåg .., när minnets luckor öppnas och allt detta tack vare en  fönsterbild från Tallin. Tack annannan!

Platt fall ...

Ja, jag lägger in ett soligt fönster, ty det är nog den enda sol vi får se. 

Det bara regnar och regnar och regnar. Och blåser.

Kan i alla fall meddela att i lördagskväll, efter ett besök hos goda vänner en bit bort och på väg hem, ramlade friherrinnan platt till marken och fick därmed en fraktur på höger  axel. 

Det tog lång tid innan ambulansen kom och fick henne på båren - Eva (som hon besökte) nämnde en dryg timmes väntan, liggandes raklång på stigen! 

Har  pratat med Lena idag, som väntade på ännu en röntgen och därefter besked huruvida det skulle bli operation och då, i så fall, på ortopeden i Varberg. Ja, fy sjutton vilket elände! 

Fick idag också veta att pv:s bror med sällskap vilka skulle låna segelbåten och upptäcka Bohusläns skärgård, i stället blev kvar hemma i Småland, då hårt väder inte lockade till någon segling. Tanken var att vi själva skulle lösa av dem, men nu vet vi inte alls hur det blir. Mycket som hänger i luften. Tur att vi är pensionärer och inte beroende av tider.

Måndagsfönstret ...

... fångades i Italien, närmare bestämt i Velletri (ligger 33 km sydost om Rom) och den som lyfte mobilen och tog bilden, var Erik, barnbarn till Eva från Tyresö. 

Grazie Erik! säger jag och tänker samtidigt att den som är innehavare av dessa kläder vilka hänger på tork, är i alla fall en människa som tycker om färg och mönster.

Här kan ni få se lyckliga människor just i Velletri, jo, minsann!

Vykort från herr Rindå ....

Till någon av mina inkorgar kom foton från Gunnar Rindå (tidigare Vaplan, numera boendes i Krokom), som uppenbarligen inte fick nog av tågluffandet i södra Europa, nej, nu har han för 499 kronor köpt ett slags likadant kort - ett Tågsemesterkort - men hos Norrtåg. 

Följande står att läsa på Norrtågs hemsida: 

"Med Norrtågs Tågsemesterkort tågluffar du under två veckor för bara 499 kronor i Norrtågland. Ta dig mellan skärgård och fjäll, från dopp i svala sjöar till adrenalinfyllda äventyr på ett klimatsmart sätt.

Se mer av regionen för en rimlig peng och satsa på att maxa semestern under långa ljusa sommardagar och nätter."

Nu var han i alla fall kommen till Boden och titta, vilken drömlunch - eller möjligen middag - han fick sig till livs! Grattis Gunnar! (Och en sådan resa skulle jag lätt kunna tänka mig att göra .., kanske nästa sommar/höst om ett liknande erbjudande finns även då).

Skellefteå (eller var det Missenträsk?) hann Gunnar också besöka och skickade då den här bilden - ett brev författat av Sara Lidman i juni 2002. Nej, han ringde nu ..., det var i Umeå, i en slags mur på en tunnel som detta fanns!

"Jag tokgillar Sara Lidman och hennes texter och böcker!" skrev Gunnar.

En till ....

Det vill sannerligen till att ha moståndskraft för att inte vilja ha en valp med sig hem - om den nu varit leveransklar - .., men nej, vi har ännu inte bestämt oss för om vi, när den dagen kommer, ska ha ännu en hund när inte Harry längre är i livet.

Om någon undrar, så är dessa godingar en blandning av border collie och australian shepherd, ja, jag vet inte om det är ytterligare någon ras med i blandningen. 

Söndag ....

Bilden: Vid Särdal. Älskar honungsfacelian som lyser upp ett helt fält! 

Flyger upp ur sängen när klockan är 5.00 och jag väcks av en kakafoni av gäss vilka flyger förbi! Sliter åt mig mobilen för att  k a n s k e  hinna fånga emigranterna, men det är förstås lönlöst .., de har redan flugit förbi och allt jag hör är någon enstaka eftersläntrares rop. 

Nu går vi mot höst, tänker jag. 

Tanken slår ännu mera rot, när jag på soffan Ektorp upptäcker Sigge. Detta är första gången på flera månader som han har valt att sova inne; uterummet har annars varit hans domän. Ja, det är vad han anser i alla fall. 

Igår, när vi - min syster och jag själv - körde hem från Bunkeflo, stannade vi till i Bjäresjö för att titta på småvalparna, samt för att hämta något jag köpt till Viggo och som väntade i just Bjäresjö. 

Sex valpar - tre bruna och tre svarta - mötte oss när vi kom in genom ytterdörren! 

Oj, oj, oj, vilka godingar! Alla är tingade, så nu återstår endast drygt tre veckor i familjens hägn, därefter väntar ett nytt äventyr för småttingarna: flytt till ett annat hem. 

Lykke - deras moder - trodde nog att Harry skulle vara med, men han hade åkt med husse till Bjärlöv, så fina Lykke fick nöja sig med oss. Valpen på bilden var en tuff krabat, en annan - brun i färgen - låg och sov så tryggt i min famn.

 

Exet bjöd oss på var sin grillad korv och vi satt ute på deras underbart fina altan där det vimlar av blomster!

Detta är Karins verk  och blommorna på bilden, ja, det är bara hälften eller en tredjedel av allt det sköna!

Därefter hemåt via Sjöbo. Å, så vacker den vägen är! 

Böljande sädesfält .., ett sååå mjukt landskap och det är bokskog och varningsskyltar för vildsvin .., där är hästar och där var kalvar som just tog sig ett skrovmål hos mödrarna. 

Aldrig har vi tidigare sett såå många kalvar och kor tillsammans i hagarna! 

Till Sjöbo kommer man aldrig, utan man svänger vänster mot Malmö och så sedan mot Hörby och efter några mil, då kommer man till min syster med familj.

Då blir det grusväg - den är slingrig och smal - och man passerar hus som sedan länge sett sitt bäst-före-datum och det är ganska ratigt på tomterna, men det spelar ju ingen roll. 

Här står jag vid infarten till min systers hus. Som jag tycker om den här vyn! 

(Ja, s o m  jag tycker om landskapet Skåne!)

Dagens fönster ...

"Undrar om jag har skickat det här fönstret? Från Mertola i sydöstra Portugal." 

Så skriver annannan och nej, det här var helt nytt. 

Och så lyckat att handduken så perfekt matchar övriga färger!

Stort tack! säger jag. 

Här ett av hennes inlägg från juli 2008. Då hade jag ännu inte upptäckt fönsterfångerskan.

Pridevecka ....

För sju år sedan råkade vi befinna oss i Edinburgh precis när det var dags för Pride. Vi gick inte med i tåget, men kände oss så otroligt upprymda av all denna glädje. 

Till skillnad från andra pridetåg jag sett - mest på tv - var det här inte så ekivokt, faktiskt inte det minsta och jag som är rätt blyg ibland, tyckte att det var helt perfekt. 

Och jag tänkte att vilken oerhörd ynnest att ha fötts i ett land där människor av samma kön kan gifta sig med varandra - om det är vad man vill - och inte riskerar man fängelse för att man råkat förälska sig i någon av samma kön. Tänk, att detta ska vara så provocerande! Helt obegripligt är det.

Tack någon att jag råkade födas i det här landet!

Lördagkväll .....

Detta är utsikten från min systers infart på gården och jag älskar den. 

I mitten av bilden skymtar en kossa, men där var en hel flock när vi gick till sängs igårkväll. 

I gästrummet finns en mörk  rullgardin och den hade systerdottern dragit ned när vi kom, men den ville jag absolut inte ha nerdragen, så den åkte upp vid läggdags och jag ställde fönstret på vid gavel, bara för att få in  frisk luft. Öppet hela natten! Det var helt underbart! 

Vid tre, fyratiden på morgonen upptäckte jag att himlen var närapå orangefärgad där längst borta vid det som väl kan liknas vid horisonten, men som bara döljer vägen från Sjöbo till Hörby. 

Funderade på att stiga upp, ta mobilen och fånga allt det vackra, men nej, jag orkade inte. Ja, men ni kan väl tänka er hur fint det var! 

I en hage intill går hästar och en del av min systers stora tomt arrenderas ut till någon granne som har får och samma sak är det med hagen där hästarna går. 

Pv ägnade några timmar åt att fälla höga pilträd vilka blåst omkull. Min systerdotter och hennes dotter (56, respektive 39 år) tilldelades äran att agera bärare av träden (vilka sågades i lämpliga bitar) och dessa hamnade slutligen i vårt bagageutrymme. 

"Perfekt .., det blir i alla fall ved till kanske tre veckors förbrukning ...", sa pv nöjt. 

I Västerstad växer rabarbern så man tror att den är genmanipulerad. 

"Ta så ni skäms!" sa systerdottern, men kunde vi verkligen det?

"Jodå, vi drunknar i rabarber!", fortsatte hon och nu har såväl gänget i Bunkeflostrand, som Majas föräldrar, friherrinnan och vi själva mängder med rabarber! Dessa på bilden är bara en bråkdel av skörden!

Allt som allt blev det en fin resa och i morgon fortsätter jag skrivandet. 

(Och stackars pv:s bror med fru och vänner som nu har vår båt och ska segla i Bohuslän! SMHI visar att det ska blåsa nåt förfärligt i veckan som kommer, för att inte tala om regnet som ska komma!)

Dagens fönster ...

"Porto en julikväll, utsikt över gatan Rua Passos Manuel, mitt i centrum."

Från annannan, förstås. 

Tänk, så många fönster vi under årens lopp fått vila ögonen på, just från Porto! 

Det tackar man för!

Och så här skrev hon i juli 2016 .., det handlade om detta med semester och vad vi längtar efter/drömmer om.

Förmiddag i landet Halland. 

Frukost i vardagsrummet .., kaffet blev för svagt (pv dricker te) och vi skrollar lite förstrött mellan SVT:s Morgonstudion och Nyhetsmorgon i fyran. Det märks att det är sommar .., där är unga vikarier som famlar lite efter orden och jag får ont i magen och tänker att oj, så modiga dom ändå är, som vågar stå där i direktsändning framför halva svenska folket .

Förutom trädgårdslysing, är det verkligen tomt på blomster i rabatterna. 

Tröstar med mig gurkörten som tycks leva i evighet, samt kungsmyntan/oreganon. Den plantan fick jag av systerdottern. 

Tyvärr tar ormbunkarna över och nästan kväver den arma myntan, men det ska väl gå att ordna till.

Lyssnade till ett sååå intressant avsnitt av Naturmorgon, som delvis handlade om kungsmynta, men också om "Brittisk blåvingesuccé med öländsk hjälp".  Här finns en länk till programmet.

Nätter när inte sömnen infinner sig, då väljer jag ofta att lyssna till just Naturmorgon. Det känns tryggt. 

För övrigt? Har beställt hem surströmming till Hemköp, eller jag har inte beställt, det har underbara Cornelia (hon som nu sommarjobbar och annan tid läser till lantmätare) gjort .., såväl Röda Ulven som Oskars. Dessa ljuvligheter skulle komma hem först nästa fredag, men då kan vi vara i Bohuslän, så vi får planera in surströmmingskalas när vi kommit hem. Kanske efter bröllopet i Värmland? 

Det är ju inte alldeles nödvändigt att äta denna delikatess enbart när det är helg. Hemma åt vi det lika gärna till vardags.

Dagens fönster ...

Jo, men jag berättade väl att Erik hade storhåven med sig, då, när han för några veckor sedan - tillsammans med flickvännen Lucia - bilade till Sicilien och hem igen, under loppet av två veckor. 

Här syns ett av alla fönster som han fångade. 

Tack Erik för att du tog dig tid!

Haverdal tur och retur ...

Medan pv rastar Harry, kör jag till affären. Det är onsdag idag - alltså kommer varubilen med stor leverans - och överallt mellan hyllgångarna ser jag ungdomar fronta och göra fint. Kanske har bilen redan kommit? 

Emma står i kassan. Hon har inte många veckor kvar i butiken, nej, hon ska läsa psykologi, sociologi och tredje terminen kriminologi - i huvudsak på distans -. Bra gjort att bryta sig loss .., hur trivsamt arbetet i butik än kan vara. 

Köper Malwina jordgubbar, kattmat och bröd. Tänker att jag måste komma igång att baka eget bröd, t.om pv har tappat styrfarten vad beträffar bak.

Och så hemåt. 

Passerar och möter morgonpigga joggare .., och där är två kvinnor som promenerar i rask takt och med svängande armar .., lycramän med små rumpor kommer susande i vådlig hastighet och som vanligt finns det män (oftast män) som inte använder sig av gång/cykelbanan, nej, ute på själva kustvägen ska det cyklas och där finns ju knappt tillstymmelse till vägren.

På vänster sida - mot havet till - står sedan länge utblommad raps och lite längre fram ett fält med frodigt grön sockermajs.

Tittar jag till höger, är där ett stort fält med honungsfacelia och det ser nästan ut som lavendel - ja, allt det lilafärgade -! 

Kör genom Steninge. Två tyskregistrerade husbilar där det nog sovs gott, står nedanför Skepparstugan .., på parkeringen inte långt från havet. Och vid vandrarhemmet - med ny ägarkonstellation - är de full fart numera. Det är after-beach-kvällar, yoga, mängder med bord för lunch/cafégäster .., ja, det tar liksom aldrig slut. Utomhusbio har där också varit!

Och så hemma i Stensjö. På uppfarten står sommarhursgrannen med sin dotter .., dom ska idag köra till Lund och kvittera ut nyckeln till dotterns lägenhet. I fem år ska hon vara lunda-bo och plugga på universitetet. Så mycket som blev annorlunda för dem .., förlusten av en pappa/make .., ena dottern som lämnar Täby för Lund och allt vad därtill kommer. 

Tänk, idag för 51 år sedan, blev jag mamma för första gången, då kom en 3820 gram tung Maria till världen. 

Bilden uppe till höger visar när vi tillbringade de första tre månaderna hemma i Malå hos mina föräldrar. Tommy - den nyblivne fadern - gjorde sista månaderna av värnplikten och det kändes tryggt att vara där hemma .., arton år var jag och pappan två år äldre. Inte mycket till mogna föräldrar, men tänk, det har - detta till trots - gått bra för den tösen här i livet.

Orädd, självständig, arbetsvillig, snabb och omtänksam .., är egenskaper jag förknippar med henne.

Stort GRATTIS Maria!

Dagens fönster ....

Fyra nyligen fångade fönster från Tallin, kom susande till inkorgen igår. 

Det här är det första och visar utsikten från hotellrummet.

Vem som höll i håven? 

Jo, annannan som är på konferens å jobbets vägnar.

Tack, tack! säger jag.

Och så här skrev hon den 9:e juli 2008. Det handlar om skaldjursris.

Åker hemåt ....

... men först till affären för att handla fläskytterfilé, kycklinglårfilé, samt kycklingklubbor. Allt är på extrapris och allt är sådant vi brukar tillaga och tycka om. Coop har dessutom Arla Herrgårdsost på extrapris ("extrapris ..."?) för 99:-/kilot. Två ostar får följa med i kassen. 

(För någon tid sedan köpte jag Norrlandsost ovanligt billigt, men aldrig mera! Den gick bra att hyvla ett tag, därefter blev den som gummi.)

Sen hemåt. 

Lyssnar till presskonferensen angående vårt lands säkerhet och känner mig så modfälld. Vilket elände vi har hamnat i. Och den ryske presidenten gnuggar förmodligen händerna av glädje och Erdogan sitter väl med benen i kors och tänker att bättre än så här blir det troligen inte. 

Så många människor som just nu hatar vårt land och vad det står för.

Halvvägs hemma börjar det regna.

Sommarpratet i P1 ....

Gårdagens sommarpratare var sångerskan/låtskriverskan Sofia Karlsson och hennes prat lyssnade jag till nu på morgonen. Nej, det gav mig inget, men vacker sångröst har hon. 

Dagens pratare är Max Tegmark, forskare inom AI och fysik.  

Favoriter - hittills - har för mig varit: Staffan Westerberg, Eva Armini, PM Nilsson, Tilde Addenbrooke, Sven Björklund och David Thurfjell. 

Några har jag missat, så den-bästa-listan kan komma att kompletteras när - och om -  jag lyssnar ifatt.

Dagens Eko ......

Lyssnar till nyheterna på morgonen.

Säger till pv att jag snart har lust att emigrera. Men till vilket land?

Norge ...? Ja, då blir det ju lätt med språket i alla fall.

Finland ...? Omöjligt. Se on kieli, joka on niin vaikeaa.

Island ...? 

Och längre söderut är helt otänkbart för den som är glad i temperaturer runt +18 grader. 

Letandet fortsätter.

Dagens fönster ...

I den stora håven med italienska fönster .., där hittade jag detta. Och jodå, där finns ett fönster minsann! 

Undrar vem som varit så påhittig med blomsterarrangemanget? 

Tack Erik, för att du tog dig tid att stanna upp och ta fram mobilen!

 Snart ny månad ...

Hällregn - ibland skyfall - mest hela dagen, frånsett några stunder av solsken. 

Tar Harry på promenad, medan pv cyklar till affären.  (Det är just en sån där stund när regnet håller sig borta).

Pratar med en av grannarna som klipper gräset på andra sidan vägen. Eller: han upphör med klippandet när vi närmar oss.

Hade jag mött honom någon annanstans, hade jag inte haft en aning om att det är han och hans fru som köpt huset fyra hus bort på samma sida. 

I vanliga fall bor familjen  i Halmstad, men har nu detta som sommarhus. 

Omtänksam är han också. Drar inte igång gräsklipparen, utifall att Harry skulle bli rädd. Det blir han inte. 

Han nosar försiktigt på grannens byxor och på hans högra hand, sedan lullar han vidare.

I nästa hus står en hopp-borg på tomten och där hoppar en tonårig kille hur länge som helst. En hög häck skymmer sikten, men hans huvud dyker upp med jämna mellanrum, eller rumpan, när han slår volter.  Hopp, hopp, hopp, hopp, hopp, hopp! låter det.

Tomt på parkeringen. Inte en endaste bil. 

 

För sju år sedan togs den här bilden och så här skrev jag: "När klockan var tolv var jag klar för dagen.

Handlade hos Hampus som satt i kassa tre och han sa att "ja, men Bettan det är ju för att det är fredag som det är så många kunder och så soligt och fint ute" och jag tänkte, senare när jag körde hem, att stackars Hampus vet inte att det är torsdag idag!

Kom hem och hjälpte pv att plocka bort med det han är sysselsatt med .., kände mig trött och sliten .., hade värk i benen och var stel, men så kom regnet och det var väl det förstås .,. och vi åkte till Göstas och åt middag .., pv valde som alltid deras goda hamburgare med smarrriga pommes frites, själv tog jag fisksoppa och det ångrade jag sannerligen inte! Sååå läcker! Men inget för dig kära friherrinnan, ty där var gott om timjan!

Nu mot soffan Ektorp!
Och vår tv fungerar inte. Det var ju kul." 

Numera sitter inte längre Hampus i kassan, han är läkare.

 

Tiden hastar. Nu har jag varit pensionär i snart fem år. Så mycket som har hänt. 

Tittar i skrivande stund på Axesskanalen som visar finurliga sätt att bygga sig boningar - det gäller i djurens värld -. Axess har verkligen många intressanta program! 

Klockan 20.00 visar Axess programmet "Gräshoppan och människan", en dokumentär som visar hur enorma svärmar av gräshoppor på Madagaskar kan ödelägga fattiga människors enda inkomstkällor.

Måndagsfönstret ...

Så här skriver fönsterfångerskan: "Det här fönstret fångade jag en dag i början av juli när jag hade ätit lunch på lokal. I Porto är det väldigt ofta så att gatuhusen ligger på ett plan och deras bakgårdar på ett annat - som kan vara både högre och lägre. 

Här på caféet (eller téet, för det är deras specialitet) i Rota do Chá får man gå upp en trappa till trädgården. Det är helt ljuvligt där, påminner om Engelska Bokcaféet i Ystad."

 

// För den som aldrig hann besöka Engelska Bokcaféet i Ystad, kan jag tala om att det var som paradiset. Bilden här ovanför, togs just där, ja, från utsidan. 

Så här skrev jag på Malåsidan - det var någon gång 2005 -, när jag vittnade om denna lilla pärla. 

Engelska Bokcaféet är mitt smultronställe i Ystad. Det är som himlen; ja, det kan knappast, enligt mitt sätt att se det, vara bättre där? 
De första åren i stan, huserade Alina Högasten just här och drev själva café-delen, jämte biblioteket där medlemmar får låna hem böcker på engelska eller bara sitta och läsa eller bläddra, medan man dricker kaffe. 
Alina hade ett livsöde värt en film: utsmugglad just i tid för att klara sig från nazisterna .., kom till England .., åkte till Italien, på tåget träffade hon Hans Högasten .., gifte sig med denne mycket äldre man från Ystad och tillsammans var dom så driftiga; hade Z-möbler, konstgalleri och så detta då. Alina dog i cancer för flera år sedan; tänk, hon gick /rörde sig precis som min mamma, lite framåtlutad och med full fart.  

Och inte var det väl svårt att räkna ut vem som höll i fönsterhåven. Nej, just det. Och här skriver hon om vad hon skulle göra när hon fyllt sextiofyra år.

Sommarpratet ...

Idag var det författaren och professorn i religionsvetenskap - David Thurfjells - tur att underhålla oss .., alla vi som kanske ligger i en hängmatta, sitter i en trädgårdsstol eller bakar bröd och har radion inställd på P1. 

Själv satt jag tillbakalutad i trädgårdsstolen. 

Och vilket sommarprat det blev! 

Vilken röst! Vilken rytm! Och vilken musik!

Jag tyckte om  p r e c i s  allt.

Tack David Thurfjell.

Morgondagens sommarvärd är sångerskan Sofia Karlsson.

Dagens fönster ...

Erik heter en helt underbar ung man som är barnbarn till Eva från Tyresö och hennes man och så är han  son till Maja, hon vars fönster hamnade på bloggen igår

Med Erik är det så att han är en sådan stor personlighet. För några år sedan tillbringade han ett helt år ute i den jämtländska skogen i typ en kåta som han själv hade ordnat - inspirerad av Magnus Torgeby - som gjort precis detta -. 

Alla fyra årstider ville han - Erik - uppleva och klarade det galant.

Vad han levde på? Mest havregrynsgröt, berättar hans mormor.

Nu studerar han till skogsmästare (har två år kvar) och sommarjobbar som trädgårdsmästare på Drottningholm.

För någon tid sedan körde Erik och flickvännen Lucia bil från Tyresö till Sicilien och jag hälsade honom att om han nu fick tid över, så fick han gärna fånga några fönster. 

Det kan ni tro att han har gjort och det här är det första. 

Så här skriver han: "Hej Elisabet! Här kommer några fönster från Sicilien. Jag har fler fönster från resan om du vill ha! De första (varav detta är ett av dem) är från ön Ortigia utanför Siracusa. Hälsningar Erik."

Tack Erik! säger jag. 

//Här  en 16 minuter kort eller lång film från Ortigia med titeln "Siracusa Street Food - Ortigia".   Masino Zummo är tydligen namnet på den (alldeles oerhört) pratglade mannen som tar oss runt. Oj, oj. Är männen i Italien så högljudda, tycker jag synd om deras fruar/flickvänner.

Tar med text och bilder från ett inlägg på min blogg; det var i januari 2021 och där fick vi veta mera om  Eriks tid i den jämtländska skogen. 

Så här såg det ytterst spartanska boendet ut. 

Någon skoter hade han inte, utan tog sig fram med snöskor.

Så här berättade han: "Hej Elisabet! Nu är jag tillbaka i skogen. Blev så glad i morse när jag steg av tåget, det var så ljust av snön och kallt, 20 minusgrader! Första gången jag har pannlampa med mig nu, hittills har jag bara använt fotogenlyktor."

Och så får vi veta att det är ståhöjd inne i kåtan, han staplar ved och hänger upp kläder runt kaminen. 

Där inne blir det då 23 grader varmt och elden glöder mest. 

 

 

Hur han sover? Jo, i en tjock sovsäck med syntetfyllning, dun tål inte fukt lika bra, förklarar han.

Jag frågar om han inte är rädd?

Nej, inte alls. 

Han har ibland sällskap av nån orädd lavskrika och små möss och sorkar får smulor som blir över.

 

Vad är planen?

Det hela är väl någon sorts utmaning och till hösten hoppas Erik komma in på en skoglig utbildning i Uppsala, för att sedan fortsätta med nåt liknande i Östergötland. (Och det gjorde han alltså, kom in på den utbildningen).

Och författaren Torgeby, han bor någon halvmil bort från kåtan och där brukar Erik hälsa på. Av någon annan fick han en död tupp som han tog vara på.

Och ettriga är dom !!! 

På sista kvällsrundan med Harry blev vi närapå jagade av blodsugna myggor! 

Stora var dom och svärmade runt omkring oss som vettvillingar. 

Det blev en kort runda.

Knappt ner till havet och tillbaka.