Planer hit och dit .... 

Bilden visar utsikten från vårt airbnb-boende i Millbrook i Cornwall. Jag trodde att jag hade hamnat i himlen, så underbart var det! 

Nu tänker vi oss en resa i början av april. Fyra övernattningar. Jämför priser mellan tåg, flyg och båt. Sexton timmar på tåg .., eller en dryg timme med flyg. Man kan välja färja också, åtminstone delvis. Och så kan man köra bil, men vi har förbrukat så många mil redan, att det blir en dyr historia. 

När man leasar el-bil väljer man hur många mil man beräknas köra och allt slås ut på tre år, men det kan jag säga, att vi är redan långt över de mil som pv trodde att vi skulle förbruka per år (jag trodde nånting helt annat) och när man passerat den magiska gränsen, får vi betala 11:-/mil + leasingavgiften. Vi brukar säga att år tre när allt ska summeras (och inte minst betalas), får vi stanna hemma mest hela tiden. 

Tittade på Berlin, men hotellet vi bodde på och som låg så bra till, det var fullbokat nästan hela april, ja, mer än så. Exet och Karin besökte Gdansk förra veckan (tror dom varit där tidigare) och var helnöjda. Då tittade jag på Polen också. Superbilliga hotell (men frukost ingick inte)!  

Ja, vi får se vad det blir av det hela. På Booking,com kan man - vilket är perfekt - boka redan nu, men har då möjlighet att avboka nästan intill ett dygn innan man skulle ha anlänt. Perfekt. 

Hundvakt har vi bokat (måtte inte Lykke löpa just då!), återstår Sigge, men det ska nog ordna sig. 

Snart kommer Maria med Charlie och Steven för övernattning. Så roligt!

Och precis nu kom pv hem; han har hämtat Edvin på förskolan och då blir dagen längre än vanligt. 

Dagens fönster ...

Så här underbart vacker var månen, ja, när jag vid åttatiden tog mig en titt ut genom sängkammarfönstret.  

Tänk, om det ville bli uppehållsväder idag!

Mellansystern finns inte mera ...

Den som varit med här på bloggen under en längre tid, ja, flera år, kanske minns min kusin Barbro? Hon som hade bloggen Mellansystern? Ni vet, hon som tycktes bo vid sin vävstol .., alltid så fylld av energi! 

Och vävde inte Barbro, så studerade hon .., eller odlade eller var igång på andra sätt.

Vi var halvkusiner Barbro och jag och hade samma mormor.

För några år sedan började Barbros blogg att sakta tyna bort och till sist blev det alldeles tyst från denna min så energiska kusin. 

För någon timme sedan, just som jag var ute på promenad med harry, kom ett meddelande på mobilen. Där stod att läsa att Barbro hade somnat in idag på förmiddagen.

De sista åren blev knepiga, då hon drabbats av en viss sorts demens. Och precis som i den danska dokumentären där en kvinna hade en likadan diagnos, slutade Barbro att äta och sen gick det fort. 

Fönsterbilden här ovan är från henne och togs i familjens fjällstuga och gardinerna hade Barbro vävt. Det var ett Det-Bästa-i-veckan-bidrag där hon berättade om glädjen att vara i stugan. 

Och så här skrev hon i början av april 2013. 

"Veckan i fjällen har varit jätterolig, men det bästa som hänt är att jag äntligen tagit mig i kragen och börjat färdigställa de gardiner som jag vävde 2009 när jag jobbade i Vilhelmina."

Det var alltså gardinerna som syns på bilden här ovanför.

Vackert tyg till stolsdynor vävde hon också.  

Den 30:e november 2014 skrev Barbro så här om Veckans Bästa. 

"Det bästa som hänt är att jag har fått ett jättefint gammalt skåp av grannen; ett skåp som jag kommer att fylla med fina vävgarner."

En vinst i lotteriet bidrog hon också till. Älskar beskrivningen. "100 % lin utom hanken som är i bomull”. 

Disktrasan hade hon såklart vävt själv, det är t.om bild på henne där hon sitter vid vävstolen.

Den 23:e december 2009, frågade jag bloggvännerna vad som var viktigt att ha med när det var jul?

Så här svarade Barbro: "Röda tulpaner är ett måste. Sedan spelar det inte så stor roll. Maken vill ha kalvsylta och sonen som firar jul hos oss i fjällstugan vill ha Jansson och dopp i grytan. Det jag saknar i år är det ojästa tidningsbrödet till dopp i grytan. God jul önskar bloggmadam kusinen med familj."

(Elisabet skriver: "Tidningsbrödet ....?")

Den 24:e januari 2015 frågade jag var på skalan man placerade sitt arbete, ja, från 1 - 10. 

Så här svarade Barbro: "Jag har haft värdens bästa jobb som enhetschef inom äldre, - och handikappomsorg, för tänk så många duktiga människor som tar hand om äldre och funktionshindrade på det allra bästa sätt. " (Elisabet skriver: hon glömde nog att skriva dit 10:an.)

Den 22:a april 2012 var Barbros bästa följande:  

"För mig är veckans roligaste händelse den inspirationsresa vi gjorde igår lördag när vi besökte några vävstugor och träffade trevliga, kreativa väverskor och fick beskåda deras verk.

Den här vackra trasmattan fanns i Härnösands vävstuga."

Den 15:e oktober 2012: "Det bästa som hänt i veckan som gått är att jag under helgen tog mig i kragen och målade tak och väggar i vår lilla stuga vid Skulesjön.

Kräftor till middag i mitt målarkaos blev det på mor Gunvors vackra gamla bord."

Barbro blev sextionio år, precis som sin mamma Gunvor. Hon (B) skulle ha fyllt 70 år den 29:e januari. 

Dagens fönster ...

Från madamen i Porto kom två fönsterbilder och den här är den första.

Oj, det känns som om det kunde vara tämligen kallt i dessa stenhus, men jag kanske har fel?

Skulle vara intressant att veta när detta byggdes.

Tack annannan som tog fram fönsterhåven!

Sååååå sevärt ....!

"En livsbejakande film om livet med demens. På det lilla vårdboendet Dagmarsminde bor en grupp starka personligheter och här trappas medicineringen ner och ersätts av omsorg, skratt, gemenskap, ögonkontakt, kramar och ett litet glas portvin ibland. När minnet sviker är lyckan att leva i nuet. En dokumentär av Louise Detlefsen."

Finns på SVT-play. 

När jag var i slutet av de tjugo och praktiserade på ålderdomshemmet i Malå och än värre, när jag gjorde mitt livs kortaste inhopp på ett privat vårdbolag i Ystad och chockades av hur där var - då sa jag till exet att åååå, så jag önskar att jag hade möjlighet att starta ett hem för dementa där det skulle vara helt annorlunda. Ungefär som i den här dokumentären.  

Och här kan man läsa om filmmakerskans tankar om hur det hela filmades mm. 

S o m  jag önskar att detta kunde få bli standard inom äldreomsorg/demensomhändertagande.

 Lördagsfönstret ...

Fönstret var mitt .., och fångades i Ystad. 

Hemresedag för pv och det känns skönt. Mildare väder ute .., ingen blåst, jag skippar att elda i vare sig kamin eller vedpanna. Mycket skidåkning idag på tv .., ja, nu gäller det att skutta mellan kanalerna. 

Och i Iran har två unga män avrättats igår eller idag, berättar tv4:s nyhetsuppläsare. 

Vilket vansinne. Vilka förfärliga ledare. 

Och vilka modiga människor - inte minst kvinnorna -.

Hotell Romantik ...

Ja, på det hotellet - programmet i SVT 1 - hamnade jag av en händelse när jag varit ute på kvällsrundan med Harry. 

Deltagare var ett antal kvinnor och män - alla var pensionärer i olika stadier - och så ska man då försöka hitta kärleken. 

Under tiden på dejtingsidan var jag modig (eller dumdristig) och träffade flera män, men jag var inte den som föll pladask huller om buller. 

En skåning sa "fy f-n vilken integritet du har, nu drar jag!" Dessutom tyckte han att jag var enveten. 

Samme man berättade att han alltid tog minst en snaps till frukost och tv:n hade han slängt i containern. (Tänk, alla Ambulansprogram jag då hade missat!)

En annan ville att jag skulle sitta baktill på hans motorcykel och följa honom ut i Europa.  När jag sa att jag gärna ville köra min egen moppe, var det tack och adjö. Och så detta ständiga tjat om bystmåttet.

Ungefär så.  

I kvällens program - det första avsnittet - säger en man till kvinnan som blev hans utvalda för kvällen, att "Ja, jag känner mig undfallen när du liksom tar befälet", ja, något ditåt. Kvinnan hade gått före honom in i sitt hotellrum och före honom ut på balkongen för att se på utsikten; han i sin tur frågade henne om hon ville bli buren över tröskeln. 

Hjälp, tänkte jag.

Kväller ...

Är hungrig. 

Kokar en halv kyckling, några morötter, en lök och lite purjolök. 

Det får duga. 

Har röjt i gästrummet (äldsta dottern lär ska komma på besök på måndag, nu gäller det att leta reda på dukar av rätt storlek ,-). 

Eldar i kaminen och tittar på Ambulansen. 

Vilket helvete att vara alkoholist. 

Vilket helvete för familj och andra anhöriga.

Nästan otroligt ...

Det här var väl ändå fantastiskt! 

Om behagliga röster, veckans quiz och lite till ...

Varje morgon (och som regel varje kväll när jag drar täcket om mig) lyssnar jag till P1. 

Efter några år utkristalliseras röster som man tycker extra mycket om. Kanske såna som man lyssnar ofta till och därför har vant sig vid, men inte enbart därför. 

Det handlar också om röster som liksom har etsat sig fast.

Claes Aronsson programledare för Europapodden, har en sån behaglig röst, tycker jag. Mörk. Lugn. Dessutom avbryter han aldrig sina gäster.

Ginna Lindberg - utrikeschef på SR:s Ekot - har också så behaglig röst och inte en gång har jag hört henne staka sig. Denna Ginna som lär vara uppvuxen och har sina föräldrar i Halmstad.

En annan som jag tycker är så bra - kanske inte just röstmässigt, men för övrigt - är den supersnabbpratande Hélène Benno - hon tycks ha ständig koll -. Stakar sig heller aldrig. Jag begriper inte hur dom bär sig åt.

Och så alla hallåor som presenterar programmen - särskilt om morgnarna -. Mjuka, vänliga stämmor. Och han som i alla herrans år (fyrtio, tror jag) presenterade alla domkyrkors klockringning i vårt land, ja, när det var nyårsafton och midnatt - Christofer Murray -.  Den mannen är verkligen pv:s favorit. Om man vill veta lite mera om denne herr Murray kan man göra det här. 

Och du som tittat in här .., har du någon röstfavorit? Du får mer än gärna dela med dig

Så kan jag berätta att veckans quiz slutade med 9 rätt för såväl pv som för mig själv. Jag blev lätt stressad när jag hörde sms-plinget på morgonen och fick bild på hans resultat. Det ska dock erkännas att jag gissade på ett par stycken av frågorna. Fel blev det på fråga nummer 5 .., (för oss båda) sångerskan och gruppen.

(Bilden togs för evigheter sedan av "Doktor Böhlander" .., och visar en skata som tog sig ett morgondopp i någon slags presenning. Det här sista - om bilden - ingår i rubrikens "lite till").

Trettondagsfönstret ... en dag för tidigt.

Till Trettondagshelgen har jag helt ärligt ingen särskild relation alls. Egentligen inte till någon helg, möjligen påsken undantagen. Jag tror att det beror på att jag - som så många andra - i hela yrkeslivet har arbetat enligt ett rullande schema, alldeles oavsett om det var julafton, nyårs, - eller midsommarafton eller nyårsdag med konsert från Wien. 

Det blir till sist så att helgerna inte blir lika mycket värda. 

Eller så är man kanske funtad på ett annorlunda sätt.

Min mamma erbjöd sig ofta att arbetar storhelger och då var det mest pappa och jag själv som var hemma och inte särskilt mycket till finhelgsfirande. Det hände att jag gullbad att vi skulle ta bilen och hälsa på mamma på sjukstugan och det var han med på. 

Då satt vi personalköket och pappa och mamma drack kaffe ur landstingets porslin och pappa skojade med biträdena och jag tyckte att det var så roligt. Och mamma .., så fin i sin uniform med sköterskemärket i halsen. Sjukstugan blev nästan som ett andra hem för mig.

Här en bild från gamla sjukstugan i Malå. Mamma står till vänster med sköterskemössan på huvudet. 

Vår Anna (min och exets) är en komplett kopia av sin mormor; det är som om generna hoppat över en generation. 

Så är det ofta, tycker jag. 

Anders är lik sin morfar Ivar. 

Nu kom jag helt bort från helgpratet. Det är som vanligt: tankeflykt.

Apropå uppläxningen igår ....

... så kan jag meddela att så här elegant kan jag faktiskt parkera, när andan faller på. 

Sugen-på-varm-korv-med-mos-andan. 

Den drabbade mig idag. 

Titta, så fint bilen står .., alldeles vid dom vita ränderna.

 Något vackert att vila ögonen på ....

Då kan man klicka in sig på www.visitmala.se och då kommer man till en underbar sida (Upplev Malå från ovan) och man kan titta sig omkring lite som man vill. 

Jysses, så vackert där är! 

Vi bodde alldeles vid vattnet, på Udden .., jag arbetade på Ica, och polisstationen, där exet arbetade, låg på andra sidan vägen. Tjugofem meter bort kanske. Så praktiskt och lättsamt det var. Skolan (1:an - 9:an) låg på samma sida som Ica .., kanske tjugofem meter bort det också. 

Allt var nära. 

Slalombacken, simhallen, elljusspåren, hotellet .., inte undra på att Malå i sina broschyrer skrev "Malå, med allting så nära".

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Babsan: 

"God fortsättning på er! Så här såg det ut när solen tittade fram. 

Till och med granen ser man, men den åker ut efer helgen. 

Allt annat julpynt är bortplockat."

Tack Babsan! säger jag, som är så fascinerad över att vi har exakt likadana väggklockor.

Då, i januari ....

Det var då i januari 2015, faktiskt den 4:e januari .., som pv skrivit in att det stora vansinnet utbrutit. 

Vad hade då hänt? 

Jo, jag hade föresatt mig att lära mig januaris alla namnsdagar utantill, ja, inte enbart januaris, utan flera månader framåt skulle jag kunna rabbla upp olika namnsdagar. Förmodligen var det lång sjukskrivning på gång och i stället för att förkovra mig i svensk historia eller något annat - mer väsentligt - tyckte jag uppenbarligen att just namnsdagar ingick i värdefullt vetande.

Vid en annan lång rehabilitering ägnade jag mig åt att plugga in Afrikas alla länder/stater, uppifrån och ner.

(Och 11.30 den sjunde .., jaha ja, det var då pv förlorat sin röst och skulle till Öron-näsa-halsmottagningen i Varberg).

Dagens fönster ...

Återanvändning av vacker fönsterbild - ett bidrag från Eva på Rödön - (ja, hon och maken flyttade ju från Frösön) och bilden kom den här tiden på året, men för åtta år sedan. Titta, så många björkar som speglar sig i fönsterna!

Eländes elände i början av januari ...

Upptäcker en insändare från 2015 som får mig att le. Sån här ironi får mig verkligen att smajla. 

Och jag är innerligt tacksam att inte Mats C stod på Ankarets parkering och  upptäckte hur dumt jag hade ställt bilen, helt enkelt för nära en annan bil (men det blev inga skador), då hade han fått ännu mer vatten på sin kvarn, ja, beträffande odugliga bilförare. 

Så pinsamt för mig! Mannen i bilen intill läxade upp mig rejält; jag lade mig platt, bad om ursäkt flera gånger om och sa hur korkat det hela var, medan mannen noggrant inspekterade sin bildörr. Nej, inte minsta lilla repa. (Det var när jag öppnade dörren det hände). Hade jag kunnat sjunka genom asfalten hade jag gjort det.

Med vår Toyota Yaris var detta med parkering aldrig några problem. Kian känns så mycket bredare och jag kommer ofta snett in på rutan och får backa och fixa till det hela. Det gjorde jag inte idag. Huvva, så pinsamt.

Dagens fönster ...

... finns i den lilla stugan i Dalarna där pv, AP och Micke åker skidor mest hela dagarna. Ja, inte inne stugan förstås, utan i välpreparerade spår.

Tre mil inalles blev det för pv igår.

Älghorn på väggen, väcker känslor. 

Vi hade två såna hemma i Malå. Det ena - den med  flest taggar - hängde i hallen och mellan taggarna vilade gevären, i alla fall till en början. 

Så småningom hamnade gevären i hallgarderoben, den som var så varm.

Vilken fin vaxduk med dalamotiv som ligger på bordet .., det ser jag först nu!

Så blev det bestämt ...

... att vi skulle mötas vid Göstas Café i Steninge och ta ett tisdagsdopp. 

Vi = pv:s kusin Maria och jag själv. 

Kvart i elva skulle vi mötas och jag var - som alltid - på plats innan dess. Gick ut till stegen och tittade ner .., ååå, det kändes bara hemskt. 

Men så kom Maria och hon var bräddfylld av mod och vi klädde om och tog ett dopp och jag tänkte att jag fryser ihjäl, men det gjorde jag förstås inte. 

Glögg i termos och M:s lussekatter efteråt blev som ljuv musik i själen. 

Vi blev sittande där ganska länge och pratade och pratade; mest om uppbrott och vad därtill hör. Det är mycket som hör dit. Alla känslor av lättnad men också: av oro. Gjorde man rätt ..., vad har man givit sig in på ..., kommer man att fixa det? Att vid drygt femtio års ålder stå på helt egna ben, när man som vuxen alltid befunnit sig i tvåsamhet, är kanske inte heller det enklaste. Sånt. 

Jag brukar tänka att .., klarade jag av det, så borde det gå för andra, men vi är ju så olika, vi människor.

Väl hemkommen tände jag i kaminen. Tänk, att man frysa om endast ETT ben. Det högra. Vänster ben är hur varmt som hest. Konstigt. Sånt kan man fundera över, hur det kan komma sig.

Tisdag .....

Vaknar tidigt. Drar kappan om nattlinnet och går ut med harry vid sextiden. 

Kolsvart ute. Lyser med den minimala ficklampan. Ser en kanin skutta iväg. Harry märker inget. 

Från Dalarna kommer bilder från frukostbordet. Havregrynsgröt i tallrikarna. 

Läser dagens mejl från Australien. Hon berättar om sommaren 1956 då hon tillbringade flera veckor på Gällnö i Stockholms skärgård. Då var hon tolv år. Kan det vara möjligt att hon var hemifrån så länge?

Å andra sidan var vår Maria i Sydamerika hos sin mormor under en månads tid, men hos bara "bekanta" .., det är ju en annan sak. 

Min syster skriver att det var härliga veckor. 

Det slår mig ofta att så lite vet om varandras liv. Till stor del beror det väl på åldersskillnaden och att hon tidigt flyttade hemifrån, men ändå. 

På schemat idag: Tour de Ski. Repristittade igårkväll (alltså ännu en gång) på dokumentären om Joyce Carol Oates och ska idag skicka en hälsning till Stig Björkman och tacka för filmen. Men musiken gör mycket till också .., och den är komponerad av Mathias Blomdahl.  Som alltid i kulturella program, är musiken lite jazzig .., det är den här också, men bara så  p e r f e k t  anpassad. En ton här .., några toner där! 

Å, så jag tyckte om hela upplägget .., intervjun och fotot!