"Fängslad pedofil begick nya brott ..."
En 35-årig man från nordvästra Skåne misstänks ha utsatt ett 20-tal unga flickor för sexbrott via internet. Men det kan handla om många fler, enligt polisen och åklagaren.
Mannen har suttit häktad sedan mitten av oktober för att ha våldtagit en 14-årig flicka.
Ett halvår tidigare hade 35-åringen frigivits villkorligt från ett tvåårigt fängelsestraff för att ha våldtagit en 13-årig flicka.
Det står klart att han inte har upphört med sin verksamhet som nätpedofil, inte ens när han satt fängslad. (bloggmadamens kursivering .., jaså, får man som pedofildömd sitta och surfa på en dator i fängelset, det hade jag ingen aning om ..?)
- En del av brotten har skett under tiden mannen satt fängslad. Men om han begått brotten på anstalten eller under permissioner är oklart, säger kammaråklagare Charlotte Österlund till Helsingborgs Dagblad, säger kammaråklagare Charlotte Österlund till Helsingborgs Dagblad.
Detta står att läsa i en notis i dagens GP.
Kastrering ..., kan det vara nånting att ta till? undrar bloggmadamen.
33 kommentarer:
Och mannen som vår äldsta intervjuade han fortsätter med sitt p*sk*nde, trots att han suttit i fängelse och avtjänat sitt straff. "Ränderna går aldrig ur".
Men är han fälld för våldtäkter eller är det själva piskandet i sig?
Jag fick förresten inte smaka riset igårkväll .-)
Han har förgripit sig på minderåriga tjejer. Det tror jag var bra att du inte fick :)
Blev också lite häpen när jag läste om Ulf Olsson (hette han så den dömde som begick självmord för nån vecka sen) och att han bloggade glatt från fängelset. Eller psyket eller var han nu satt inlåst.
Men att ha hela internettet framför sig ger ju en enorm frihet måste jag säga. Och det kan ju inkludera mängder med kriminella handlingar. Ska det vara så?
som svar på din fråga: Ja, med en slö smörkniv av eneträ!
Kan man ha det bättre än att sitta i ett svenskt fängelse? Kost och logi gratis, teve och uppkoppling, samlagsrum, permissioner, välutrustade gym, utbildning ...... inte att förglömma maten, som vida överstiger den våra barn, gamla och sjuka får.
Heja Sverige!
mvh R
PS Uschiamej vad ilsk jag blir!DS
Love, literature ..: jag inser ju att om man ska komma tillbaka till samhället, så är det nog bra om man kan hålla kontakten med anhöriga, t.ex. via nätet.
MEN .., om jag själv hade våldtagit barn och hamnade inom lås och bom, alt. på ett psyke, skulle jag då anse att jag skulle ha tillgång till en dator så att jag kunde ta kontakt med ungdomar?
Då är mitt svar: BLANKT NEJ!
reneesfotoblogg: ja, i det här fallet anser jag att kastrering är ett alternativ. Om nu inget annat hjälper och det är helt klart bevisat att man är skyldig. Gällde det mig själv, så: absolut!
Hans brott är avskyvärt! Något annat kan man inte säga, eller ens tycka.
Men vi ska nog stanna upp ett tag och tänka igenom vad det är som får tonårstjejer i 13-14-årsåldern att känna att de måste ställa upp.
Bert: javisst! Men blir man våldtagen är det ju nånting helt annat!
Och när jag hade skrivit det här tänkte jag .., om det hade varit min son ...? Då hade jag förstås önskat någon form av medicinsk behandling - utan kastrering -. Tänk, om han skulle kunna bli bra senare!
Alltid är det så.
Å ena sidan ..,. och den andra.
Antingen utelämnade du eller GP resten av Charlotte Österlunds citat:
"En del av brotten har skett under tiden mannen satt fängslad. Men om han begått brotten på anstalten eller under permissioner är oklart, säger kammaråklagare Charlotte Österlund till Helsingborgs Dagblad."
Svar på frågan om surfning i fängelse (från Kriminalvarden.se):
"Datorer i våra fängelser finns i vår klientutbildning dvs. för de intagna som går i skolan/går en utbildning. Generellt kan man inte komma in på internet när man sitter i fängelse. Det kan finnas tillgång till internet i vår klientutbildning (=skolverksamhet) men då under övervakning av lärare när intagna går på utbildning."
Personligen är jag emot kastrering av samma anledning som jag är emot dödsstraff; det går inte att ta tillbaka om och när man kommer på att personen inte var riktigt så skyldig som man tidigare trodde. Även kemisk kastrering ger så pass stora bestående inverkningar att jag är tveksam till det.
Vi skall dock komma ihåg att Sverige har väldigt låga återfallstal när det gäller sexbrott; c:a 3-4 % jämfört med cirka 14% i Storbritannien; främst pga att man inom kriminalvården har satsat ganska hårt på olika psykiatriska behandlingar, och personligen tror jag att förlängda psykbehandlingar ger betydligt bättre resultat.
Den som vill läsa mer kan t.ex läsa http://www.kriminalvarden.se/upload/Informationsmaterial/rapport5.pdf
(och alla kursiveringar är mina)
rexxie: det var jag som kortade av det hela och det ser jag ju, att det blir fel .., jag får nog skynda mig och lägga till.
Det är det (med kastrering) jag menar att tänk, om det drabbar någon oskyldig ..., då är det ju hemskt.
Men om man nu HUNDRAPROCENTIGT säkert vet ...?
rexxie: nu klistrade jag in meningen .., men för mig är det egentligen sak samma. Ska en sådan man ha tillgång till datorer och få sitta och surfa på nätet och på SÅ SÄTT kanske komma i kontakt med unga, troskyldiga flickor?
(Ja, för mig är dom troskyldiga ..).
Enligt Kriminalvården så har de inte tillgång till internet på anstalterna. Vad de gör under sina permissioner är det väl antagligen lite svårare för KV att hålla koll på.
Var skall vi dra gränsen i så fall? Skall de få ha telefon under permissionerna? Skall de få gå i en affär? Skall vi förbjuda dem från att gå ut?
Nej, jag är fortfarande tveksam till kastrering.
rexxie: nej, just det! Det togs bort, det såg jag i en intervju med någon ansvarig.
Och resten ..? Ja, det är jättesvårt.
Men om jag nu går till mig själv .., om jag inte kan låta bli att våldföra mig på småbarn .., anser jag då att jag ska få vara ute bland dessa?
Nä. Det gör jag inte.
Och hjälper inget annat .., då får jag ju antingen hållas bakom låsta dörrar eller så får dom ta bort min sexualdrift, om det nu är den som gör att jag vill våldta, så det inte bara är detta att visa makt?
Ja, det är jättesvårt!
Undrar om jag inte ska ta upp denna frågeställning när vi ska börja läsa lite lag och rätt senare i vår.
PV
Det finns väl ganska många utredningar som visar att sexualbrott inte har särskilt mycket med sexualdriften att göra; vet dock inte om det stämmer på brott mot barn.
Såg ni dokumentären "Geniet och pojkarna"? Gick på svt i julas någon gång (verkar inte finnas kvar på svtplay.se) och handlade om Carleton Gajdusek (nobelpristagare i medicin) och pedofil. Ganska intressant dokumentär som visar ganska tydligt hur pedofiler rationaliserar sitt agerande genom att påstå att de gör barnen en tjänst....
Om vi skall ta ditt exempel (om du själv vore pedofil och inte kunde avhålla dig) så tror jag inte att du skulle anse att du gjorde fel!
Appropå dokumentärer hoppas jag att du (ni) sett "Hemligheten" om Carl-Ivar Nilsson?
Glömde länken:
http://svtplay.se/v/1832251/dokumentarfilm/hemligheten?sb,p115254,2,f,-1
PV: Ja, jag tror att det här (och dödsstraff) är bra frågor att diskutera eftersom det inte finns något "rätt svar"!
rexxie: jo, den såg jag - delvis - och häpnade över hur mycket gott han ansåg sig ha givit pojkarna!
Det där om mig själv .., nej, jag skulle säkert inte inse det, men hoppet vore ju att ANDRA då såg till att jag hölls inlåst.
Helt ärligt.
Och nej igen, jag såg inte den dokumentären om hr Nilsson, nästan namne med min pappa.
Tror du att jag skulle tycka om den?
Kastrering? Självklart, men det kan tyckas vara ett lindrigt straff. (Mekanisk ska det vara, inte kemisk)
Jag tycker att lösningen är lite för enkel.
Som jag sa i min tidigare kommentar här: "Hans brott är avskyvärt! Något annat kan man inte säga, eller ens tycka.
Men vi ska nog stanna upp ett tag och tänka igenom vad det är som får tonårstjejer i 13-14-årsåldern att känna att de måste ställa upp."
Det borde också diskuteras.
Japp, jag tror att du skulle tycka om den; handlar om Carl-Ivar (dvs Willy Stridh i Hem till byn) och hans homosexualitet...
Bert: Japp, jag såg ditt inlägg och trots (eller tack vare) att jag jobbar med datorer och internet skulle inte mina barn (om jag hade några) inte få koppla upp sig innan de var minst 22 år....
Finns andra saker som man skulle kunna klumpa ihop med samma diskussion, som t.ex när man läser om 12-13-åringar som är nere på stan mitt i nätterna...
Usch, vad jag låter gammal och tråkig...
Det är svårt det där. Om det - som du skriver - var så att förövaren var en närstående skulle det verka helt orimligt med ett sånt straff. Men om offret var en av mina döttrar tror jag att jag skulle kunna verkställa ganska hårda straff alldeles själv. Klåbbtre kanske?
Men nog tänker jag att även om straff räcker i evigheter och att det visst finns möjligheter till rehabilitering så borde grova våldsbrott leda till att man för evigt förverkat sina rättigheter till somligt.
Oj, ett "inte trillade bort".
Om straff inte räcker... ska det vara
Ingela: ja, just så är det, eller så känner jag.
Ibland, så tycker jag faktiskt att människor har förverkat sin rätt att vistas ute i samhället.
Jag minns att mamma brukade säga så här ... "låt dem (säg grova våldtäktsmän som gör ideliga brott) ha det hur bra som helst i fängelset, men håll dom inlåsta för evig tid!"
Om jag tänker att det vore min son?
Å, så hemskt ., inte skulle jag vilja att han ALDRIG finge komma ut mera.
Men om han gör om samma sak .., då SKA man ju inte vara ute och ha möjlighet att göra om det.
Det finns ju trots allt människor som inte är riktigt friska.
rexxie: ska kolla på svt!
Rent principiellt är väl straff uppdelat i tre olika delar.
En skyddsdel där man låser in personen för att skydda resten av befolkningen, en rehabiliteringsdel för att se till att det inte det händer igen, och till sist en hämnddel för att få brottsoffren att må bättre.
I Sverige har vi väl i första hand betonat rehabiliteringsdelen, medan man t.ex i USA verkar betona hämnd- och skyddsdelen mer.
Det senare resonemangen (t.ex Ingelas) pendlar ju lite mellan skydds- och hämndaspekterna, där en lång inlåsning är bra ur ett skyddsperspektiv och där kroppsdelsavskiljningen är mer ett hämndperspektiv; men rehabiliteringen verkar ha kommit bort.
rexxie: men går alla människor att rehabilitera? Och hur gör man den avvägningen? Om någon, så snart personen i fråga kommer ut från fängelset, gör om samma brott (vi tar nu pedofilmannen) .., hur många chanser ska den människan få?
Hur många liv ska hinna bli förstörda?
Det funderar jag över.
Näe, det är sant, men om vi nu kommer fram till någon punkt där vi ger upp om rehabilitering så är det skyddsaspekten som skall vara avgörande och inte hämndaspekten...
Ett exempel på dilemma: En person som upprepade gånger förgripit sig på barn blir färdigstraffad, rehabiliterad och frisläppt. Denna person träffar partner som inget känner till om personens bakgrund. De bildar familj.
Är det rimligt? Att gå vidare med livet och kunna fungera som samhällsmedborgare är kanske det. Men har man med den bakgrunden rätt att sätta barn till världen? Att inleda en relation med någon som inget vet?
rexxie: men liiite hämnd vill jag nog ha .-) Hade någon förgripit sig på Emma, då hade jag gärna kastrerat mannen i fråga själv. Ja, jag hade väl kunnat leja någon frivillig.
Och JA, jag inser att det är ett stenåldersmässigt sätt att tänka, högst primitivt, men rent känslomässigt är det så jag tänker.
Och han kunde få bedövning.
Ingela: varför skulle inte en rehabiliterad person få bilda familj?
Darling E: Jag skulle säkert själv känna likadant, men det är ju ingenting som blir bättre av det....
Rexxie: jo, lite bättre blir det. Han kan inte fortsätta med eländet då. Det blir kanske inte bättre för HONOM, men måhända förhindrar det att fler kommer till skada?
Men det går nästan inte att få fram ett Rätt Svar. Ska en rehabiliterad man/kvinna inte få bilda familj?
Ja, men tänk om han/hon inte alls ÄR rehabiliterad+
Och javisst, då kan man tänka tvärtom också .., tänk om en till synes helt "normal" människa blir sjuk och börjar ....?
Absolut pv att du borde med detta i din undervisning? Låta dem vända och vrida på argumenten!
Jag täker så här: Om jag eller min dotter träffade en man som var dömd, om jag/dottern hade barn eller skaffade barn med honom utan att veta. Eller om mina barn var med i en föreningsverksamhet med en ledare som varit dömd.
Det skulle inte kännas OK.
Jag tycker nog att den som gett sig på barn liksom har förverkat vissa "rättigheter". I min värld går alltid barns rättigheter och behov före vuxnas.
Skicka en kommentar