Hardware Store at Springtime.
Stevan Dohanos.1946
Två månaders rehabilitering, snart tre .., och mesta delen av tiden har ägnats åt fågelskådning via rumsfönstret .., tidningsläsning (Göteborgsposten - halleluja, vilken trivsam tidning!), DN (buuu, slut med den glädjen nu ...!), promenader längs havet .., och en massa surfande (läs: bloggande) på nätet.
Och jag har lärt mig att känna igen herrarna Nötväcka och Stenknäck.
Mellan varven ligger jag på soffan Ektorp och läser pocketböcker.
Jepp, bloggmadamen tillhör den delen av mänskligheten som väljer pocket före inbundet.
Jag vill nämligen kunna hålla i boken med en hand, medan jag ligger på sidan.
(Ja, jag ligger alltid när jag läser ., förutom på tåg, - och flygresor).
Nåväl.
I födelsedagspresent fick jag av herr pensionatsvärden tre böcker.
Två av dem är nu avverkade.
Bok 1:
Anne Holt 1222 över havet - påminner om "Tio små negerpojkar", men ändå inte.
Huvudpersonen, den tidigare kommisarien Hanne Wilhelmsen, är till en början direkt osympatisk, men allt eftersom sidorna vänds, förändras bilden av den rullstolsburna kommisarien, ja, så där så man skulle kunna tänka sig att bjuda hem henne på kaffe.
I det stora hela tycker jag att boken är tillkrånglad och egentligen upplevde jag ingen spänning alls .. inget som kittlade spöknerven.
Jag läste .., hämtade kaffe .., tittade på tv .., läste något kapitel .., drack vatten .., tittade ut genom fönstret .., ja, ungefär så.
Betyg: 5 (av 10)
Bok 2:
Karin Fossums "Den onda viljan".
Från sida 1 är jag fastnaglad och kan omöjligen sluta att läsa.
Karin Fossum skriver på ett - till synes - oerhört enkelt sätt, men lyckas väva in en slags obehaglig, för att inte säga rent av djävulskt olustig spänning mellan raderna .., det är som att sitta en liten eka och sakta men säkert närma sig ett vattenfall.
Ni som har sett den här filmen, ni vet vad jag menar.
Den där kryp-skräck-känslan.
Boken är ganska tunn (204 sidor) och flera gånger kommer jag på mig med att önska att den hade varit tjockare .., å, jag vill inte att det ska ta slut!
Betyg: 9
5 kommentarer:
Vilken underbar bild!!
Eva: ja, den där sidan är så glädjeframkallande. Det finns länk till den längre ner i ett inlägg.
Jag började höra på Älskade Poona av Fossum på radion. Jag tyckte så mycket om rösten på han som läste och mannen som det handlade om.
Men sen blev det otäckt och jag lomade iväg och kände mig avvisad. Jag vill inte läsa böcker/se filmer som är otäcka.
Karin Fossum är en av mina favoritförfattare! Jag har nog läst alla hennes böcker, men tycker bäst om "Brott" och "De galnas hus".
Cecilia N: nej, talböcker går inte för mig .., jag börjar ofelbart att tänka på annat och sen är det kört .-)
qi: det är länge sedan jag läste K.F., så kanske ska jag ta mig an dom här som du skriver om .., blir det repetition, så har jag säkert glömt vad dom handlar om .-)
Skicka en kommentar