Så här ser han ut, mannen som ikväll seglade iväg med den gamla trotjänaren.
Ni vet, Volvon från 1984.
"Du borde ju rent av få en kram, som tack ...!" sa jag till köparen när vi stod i hallen - det var pv, mannen och jag själv -.
Och det ska jag säga er, att det var en kram som hette duga!!
Han kom emot mig med glitterögon och tog några rejäla grepp om sidfläsket och en puss på kinden fick jag också, men allt var väldigt oskyldigt, nej, inte alls som han, herr Fransosen.
Och jag tänkte att hoppsan .., det här är en man som tycker om kvinnor av alla de sorter!
Och nu har bilen och den kramglade mannen givit sig av.
Stackars pv kastade sig över vedklyven i ett försök att inte
Över bilen, alltså.
Kanske går det över?
9 kommentarer:
Vilket fint porträtt av köparen!
Jag bara anar styrkan på kramen... ;-)
Ov blir chrop - så kanske det lät när du fick kramen?
Christina: det var en HÄRLIG kram! Jag blev glad av den ,-) Och det är så mycket mjukt hull hos mig, så det låter absolut ingenting ,-)
Stackars PV, förstår han sörjer, tur inte du följde med också;-)
Ernest Hemmingway is back!
Anonym: ja!!! Just det. Jag tyckte väl att skägget och hela han påminde om någon!
Jag håller med Christina. Ett mycket bra porträtt. Jag känner mig litet avundsjuk.
Guy: ja, det var en härlig människa!
Själv hade jag ingen som helst separationsångest när jag vinkade farväl till min gamla SAAB som jag kört i 17 år.
Låt pv köra lite moped som tröst :-)
Jättefint porträtt på den nöjda köparen!
Mian: pv har rent känslomässiga band till bilen ... den fanns före min tid och ger nog honom Ljufva Minnen ,-)
Skicka en kommentar