Bolivia, någon gång på 80-talet.
Mamma - i toppluva och elegant dress -, delar ut medicin eller annat från jeepflaket.
Det var på ett sånt flak hon stod och vi (tolv personer) satt .., när hon vände sig om ..., vi var då på väg genom djungeln till Puntana där hon bodde och mimosan blommade och miljoner fjärilar flög upp från hästlortarna på det som skulle likna en väg .., och mamma stod längst fram på jeepflaket och höll i sig och så vände hon sig om och tittade leende på sin dotter som var jag och ropade ..."Eliza! Glöm aldrig den här stunden!"
Så lycklig var hon.
Och jag glömde den aldrig.
Hej Mamma!
Ja, jag vill bara gratulera dig på Mors Dag!
Nu brydde du ju dig sannerligen inte om vare sig Mors Dag eller födelsedagar, men ändå, jag vill bara skicka en hälsning till dig, var du nu än är.
Jag vill säga hur mycket jag saknar dig!
Inte så att jag sitter här och gråter dag ut och dag in, nej, men jag saknar dig ändå.
Jag saknar din härliga humor och livsglädje och att du var så totalt orädd.
Jag saknar din självdistans och all din goda mat.
Nej, jag saknar inte att du aldrig kunde sitta stilla annat än för att sticka (du hade kunnat bli kompis med Ulrika .., herremin vad ni skulle ha stickat och du som bara stickade samma sorts koftor i alla år, hade kanske kunnat få lite inspiration av henne och hennes stickvänner!) och jag saknar din svävande sopransång när du diskade (du vägrade diskmaskin!) och jag saknar dina lena händer och din mjuka kind.
Du var inte den där sorten som alltid överöste en med kramar och pussar och "ååå-vad-jag-älskar-dig-ord", men till barnbarnen fanns sånt i överflöd och du var enastående på att skriva brev till dem och skicka pussar på vykort och sånt.
Och jag minns när du låg på akuten i Ystad i ett litet undersökningsrum .., du hade fått ännu en stroke som skulle ta talet ifrån dig och jag lade en gul filt om dig och gav dig lite vatten att dricka och höll dig i handen och då tittade du på mig och sa ..."Eliza, vilken underbar dotter du är!"
Sen tog orden slut och kom aldrig tillbaka på riktigt.
Men vet du mamma, det räcker för mig.
Ja, det var väl bara det jag ville säga.
Grattis på Mors Dag också, även om du inte bryr dig så mycket sånt, hälsar Eliza.
10 kommentarer:
Jaha - så var det kört för min del.
(fram med näsduken...)
Så fantastiskt fint skrivet E!!!
En stor varm kram till dig på Mors dag och tack för alla texter och bilder som berör.
vilken kärlek....
Och jag saknar hur du fnittrade när du härmade din lillebror (eller vem det var) som hade kläckt ur sig:
"Håll truten gammkärringapa".
Och jag saknar timmarna du kunde spendera med att göra spindlar på ryggen eller stryka en på benen när man hade växtvärk. Och jag saknar att titta på hur du effektivare än någon annan snörde ihop klädespaket, tejpade igen med brun, bred tejp och sen märkte dem med spritpänna. Jag saknar inte, men kommer väl ihåg, hur stolt vi var över dig genom skolåren. Alla klasser och föreningar samlade alltid in pengar till dig och det var så häftigt att det var till min mormor. Jag ska dock rätta mig, vi var inte stolta, vi är stolta. Och jag är faktiskt väldigt tacksam att du äntligen fick bli av med Alzheimerskiten och istället, åter igen, börja hänga med morfor någonstans där uppe. Kram
Just när fått ett SMS från Samuel i Kina och blivit litet mosig i själen läser jag ditt inlägg - nu droppar det inte bara från himlen...
När jag ser bilden av din mamma på lastbilen tänker jag på boken jag läser: "Även tystnaden har ett slut". Den handlar om Ingrid Betancourts 6 år i fångenskap i Colombia. Den visar på en kvinna med en oerhörd styrka. Läs den, Elisabet!
Så fint, Elisabet!
Åh vad fint!
Åh, jag blir ju riktigt rörd... Inte heller jag är nåt för att fira kommersiella påtvingade högtider, men jag har ägnat min morsa ett par tankar idag.
Det är snart 20 år sen min mamma dog... och jag var bara 42...
S o F: du får ha Kleenex i närheten ,-)
AP: ja, det där packandet, det kommer jag också ihåg, vilket evighetsjobb!
Moster Mjölgumpa: mamma var inte särskilt kramig eller sa sällan att åååå, vad jag älskar dig! Sa hon det nångång? Men det där sista .., det minns jag ,-)
Amber: härligt med sms från Kina!! Och boken ska jag läsa!
Steel City Anna och anna of sweden: ,-)
Bloggblad: pappa dog när jag var 22 .., jag saknar honom lika mycket ännu. Men .., jag gråter inte och har mig. Men saknar honom och känner tomrummet, det gör jag.
Ååå
annannan: ja, så är det ju. Med livet.
Skicka en kommentar