Ikväll är det farväldags för pv:s gamle trotjänare, den röda Volvon utan innertak.
Ja, innertak finns kanske, men det är gul frigolit utan klädsel.
I snart två års tid har bilen stått nere vid vägen, på lilla "lägdan" och nu är den på gränsen till vacker .., ja, det är närapå som en installation - själva bilen och alla nässlorna som är så vackra -!
Bilen ska hädanefter tillhöra "Erik".
När jag kommer hem från Gullbrandstorp där jag hämtat pv:s cykel (han moppar ju), kommer pElle och sigge nilsson och möter mig.
Och när sigge blir riktigt glad och till sig .., då lägger han sig på marken och kråååmar sig och har sig.
Visa tungan kan han göra också!
6 kommentarer:
Dr Böhlander: ÄNTLIGEN!!
Åh nej, den gamle bilen! Den som far så många gånger talade om att jag skulle få ärva (så att han kunde bli av med den utan att helt bli av med den).
Vem är nu denne "Erik" som tar över?
Maria: haha ...-)
Dean: jo, men ni hade minsann chansen ,-)
Erik liknar en sjöbuse och fick en kram av mig - som tack -, han höll läääänge i fläsket och pussade på kinden .., kanske 65 år eller nåt .., från trakten av Småland, tror jag. Hos honom får nog bilen det bra! Men ack, vad mycket pv hade att tömma ,-)))
Aj aj aj, så söt han är, han Sigge!
Dr Böhlander: Fyyyy
PV
Och till Hilda: Ja nu gick det tåget; eller bilen rättare sagt.
Skyll er själva.
Pappa
Christina: och så egensinnig. En liten ensamvarg som ändå vill vara nära.
Skicka en kommentar