Å, hjälp vilken lycka!

Väl hemma igen.
Glad.
Sprallycklig.

Körde till jobbet vid åttatiden och var tämligen nervös innan.

Det är två år sedan jag senaste moppade på riktigt - det var på Samos i Grekland -, nu är det Halland och ganska mycket vind, men åååå, det går så bra, så bra!

Efter världens förmiddag (luggen var alldeles lockig av svett!!) tog jag på mig hjälmen och iväg.

Chefens fru Bodil följde med ut och beskådade underverket och jag tuuuuu-tuuuutade så där som Anders gjorde på den tiden jag ännu bodde hemma och han skulle till någon kompis.

Och så iväg!

Halvvägs hemma passerade jag kor och hästar och små lamm och till vänster, vid havet, hovrade ett jättestort gäng svarta fåglar (starar ...?), upp och ner och i slingor .., jag kände doften av nyslaget hö och av ren och skär dynga .., och jag ville bara gråta .., detta, att ta sig fram med moped (eller cykel eller mc) är för mig en frihetskänsla - närapå omöjlig att beskriva -!

Och medan jag passerar Steninge och vandrarhemmet där vi hade bloggträff, minns jag tydligt tiden på dejtingsidan. Där hade jag skrivit att jag drömmer om att köra moped genom Europa .., så där när jag är pensionär eller om jag vinner mycket pengar och kan ta ledigt.

Alla - säger alla - män som svarade, sa att "men du kan få åka med mig, jag har motorcykel!" och när jag sa att det inte var ett dugg intressant, jag ville ju köra själv, så avtog intresset snabbt.

Det var väl i det sammanhanget en man från Lund raskt tackade för sig.

"Du är alldeles för egensinnig!" sa han.

Jo, jo.

Nu blir det bil till Falkenberg och sjukhuset.

Brösten ska röntgas.

Ack ja.

Men lycklig är jag!