Om man klickar på bilden, då ser man verkligen hur spänt han lyssnar.
Hallands Djursjukhus ligger inte långt från det gula huset på kullen, det tar kanske tio minuter att köra dit .., ja, det är ju i samma by som jag handlar det där goda brödet från Solhaga Bageri.
I baksätet sitter Elvis, som i allmänhet är en kaxig krabat.
Men se .., när vi kommer in i väntrummet, förvandlas han till en något mer timid hund.
Där sitter han och lyssnar s p ä n t ..., alldeles stilla är han.
Alldeles ensamma är vi och allt som hörs är lite småprat från ett av rummen intill.
Efter en stund kommer en rar kvinna och säger att det är dags att gå till undersökningsrummet.
Det är hennes vänstra hand ni ser på bilden.
Kvinnan, som kanske är i min ålder, har tidigare arbetat som idrottslärare i Halmstad, men så .., ja, så ville hon väl följa hjärtats röst kanske ..., och så tog hon tjänstledigt och läste till djursjukvårdare och sedan tre månader tillbaka arbetar hon nu på Slöinge Djursjukhus.
Om hon trivs med sitt arbete?
Ohhh, ja!
"Det spelar ingen roll att jag tjänar betydligt mindre .., allt det andra uppväger den biten!" säger hon.
Och hon säger att läraryrket .., det har förvandlats till nånting som mest har med papper och konferenser att göra, snart finns liksom ingen tid för undervisning.
"Fler människor skulle våga byta yrke .., men det är klart, det är ju det där att man måste försörja sig under tiden, men du anar inte vad det ger!" säger hon leende.
I undersökningsrummet förvandlas Elvis ytterligare en gång .., nä, han vill inte ens gå in i det rummet, det blir t v ä r s t o p p där utanför och vi får hjälpas åt att putta in honom och där sitter han och ser så eländig ut .., så där som .., snälla Elisabet, ta mig härifrån!
Än värre blir det när han hissas upp på undersökningsbordet!
Då blir han en liten pluttvalp.
Men veterinären (som jag genast känner igen, men förstår inte varifrån?) tittar i ögat och ser visserligen ärr efter skadan, men allt ser ändå fint ut och medicineringen upphör från och med ikväll .., och så klappar han om Elvis och säger att han ju var duktig.
När vi går ut på parkeringen, då blir Elvis sig själv igen (men måste bajsa omedelbums, ååå, det var kuslig upplevelse det där ...!) och nu är han hemma och busar med Harry som blev så lycklig över att få hem kamraten och det har slickats runt nosar och viftats på svansar och snart ska vi gå ner till stranden.
Just så var det.
6 kommentarer:
Stackars plutten. Men så bra att det läkts bra.
Förra vintern åkte jag och hunden till veterinären rätt ofta. Och jag insåg efter ett tag att jag kunde inte bara hålla på att åka bil till veterinären med honom. Då skulle han börja vägra. (Och lyfta in 25 kg skadad hund som är motvillig är inte något att rekommendera.)
Så då började jag göra nöjesresor också. Åka än hit och än dit för att gå på intressanta promenader.
Igår tog vi en sån sväng igen när jag hade hund och bil hemma.
IKEA, Jag och J-A ska söka jobb där... =D Vilken lycka att få komma ut därifrån... Det är med djur som med riktigt små barn... Man kan inte få dem att förstå att det är för deras eget bästa, vissa saker... Han verkar söt han Elvis..
Vilket tydligt kroppsspråk!
Stackars, stackars Elvis!
Men det slutade ju väldigt bra!
Hälsningar från
"Oslo-Lysekils-Monica"
Och jag tror att ni är världens bästa hundvakter!!!
Så ynklig han ser ut, Elvis. Annat än Lurvig som lade sig och sov på undersökningsbordet ;)
Jag säger det igen: Vilken underbar fotograf Du är!
Du fångar ögonblicket och i det här fallet blicken.
Bilderna blir så levande och fångar just det som händer i stunden.
Tack tack för att vi får se dina härliga bilder!
Just det!
Till er alla: det var verkligen intressant att se hur den lite kaxige Elvis i ett slag förvandlades till en rädd liten hundvalp.
Men se nu är allt som vanligt igen ..., nu busas det för fullt och här intill mig ligger dom på ekparketten och gläfser och biter varandra i benen eller öronen ,-)))))
Turtlan: ,-)
Tack!
Skicka en kommentar