Elisabet

Sorry we missed you ....

Ja, så har jag sett terminens andra film hos Halmstad Filmstudio och det var alltså den här.
Ken Loach är åttiotre år - han har regisserat filmen - och Paul Laverty är tjugo år yngre, han har skrivit manuset. Och så då dom här helt outstanding fantastiska skådespelarna som - åtminstone jag själv - aldrig hört talas om!
Här kan man ta del av vad filmen handlar om?

Om man har sett tidigare filmer av Ken Loach, så vet man väl på ett ungefär vad som väntar, men det här var verkligen ..., ja, deppigt, men sevärt! Oj, oj, oj, vilken verklighet människor lever i!
Jag har sååå svårt att se filmer där människor har ont om pengar och där det verkligen kniper ., där människor sitter fast och så är det verkligen här, hos den här familjen.
Ja, jag får helt enkelt ont i magen.
Ändå tycker jag att det här är ett mästerverk.
Såååå otroligt bra som dom agerar ., inte minst tonårssonen som till en början driver mig till vansinnets brant, men som lyckas uppvisa helt andra sidor också - utan så många ord -!
Rhys Stone, kom ihåg hans namn!
Mitt betyg blir 9 av 10.
(Varför inte full pott? Jag hade önskat ett annat slut, men vet inte vilket).



Och här berättar manusförfattaren om filmen.
(Älskar hans dialekt!)

En enda tidigare film i Filmstudion har gripit mig så till den milda grad och det var "Allt för min son". Här (stycket här under) kan man läsa om den! Så här stod det om  d e n  filmen i GP och "Allt för min son" kan man hyra för bara trettionio kronor på triart.se! Vill ni se en film där ni nästan tappar andan .., se den!

”Allt för min son” är gjord i en socialrealistisk stil, som hämtad från till exempel bröderna Dardennes eller Ken Loach. Allt känns realistiskt, det finns ingen dramatik som är där som självändamål, och alla rollfigurer känns hundraprocentigt utmejslade och äkta. Denis Minochet är lysande som Antoine – på en sekund kan han växla från lugn till blodtörstigt raseri utan att det någonsin känns sökt. Liksom allt annat i filmen upplevs det som äkta.

Nu vet ni!