Elisabet

Tankar från Dalarna .....
(Ett brev som kom susande genom rymden igår, skrivet av en god vän på nittioett år.
Hon är smart, går med väldig fart, men ser allt sämre. Hennes brev till min mamma sparades och sattes till höger i ett av köksskåpen hemma i Malå. Det hände att jag fick läsa dem. Nu, när inte mamma längre finns, är det jag som har ynnesten att vara väninnans brevvän. Så här skriver hon: )

"Än spirar inget på tomten, men det är vårtemperatur och barmark. I februari är det tradition att det
ska gå skidtävlingar på Lugnet här i Falun. För att kunna tillverka snö krävs minusgrader, och det har
vi inte. Orter som eventuellt har sparad snö sedan tidigare år, vill helst inte dela med sig.

Det är också tradition att ha skridskotävlingar på Runn i februari. Massor med holländare brukar
delta. Sjön glittrar emellertid med öppet vatten. Konstgjord is är väl svårare att tillverka!
Och Vasa-loppet?? Hälsa Dina anförvanter, att vi dagligen på lokal-TV ser och på radion hör, hur man försöker fixa till det! Än har man inte gett upp.

Du vet, att jag har besvär med gula fläcken och har svårt för att läsa. Det går med en dålig
förstaklassares hastighet, och jag läser ofta fel och får ett tokigt innehåll. Romaner har jag helt slutat
med.

Däremot har jag just tagit mig igenom Gerda Anttis ”Här i världen”.
Boken är liten och tunn,men för mig är det mycket. Hon är 91 år som jag, uppvuxen i Övertorneå, där vi bodde för 60 år sedan, men nu bosatt i Kisa i Östergötland. Där bodde min bästa vän under tonåren, död i cancer för många år sedan. Boken har mindre än 200 sidor, är liten till formatet. Det är oftast korta texter på korta rader, dessutom stora mellanrum mellan dessa rader.
Alltså lättläst för mig!

Att jag berättar det här för Dig beror på att jag i början av boken såg så många likheter med Ditt bloggande, liksom en dagbok. Hela boken är som en samling blogginlägg. Hon har hund och en friherrinneliknande kompis. Trädgården är terapi, precis som för mig. Ideligen gör hon naturiakttagelser, beundrar växtligheten och sätter sig in i djurs tänkande. I naturscenerierna övergår hon till djupsinniga filosofiska, ibland religiösa funderingar. Djupsinnigt och ytligt blandas. Hon kritiserar politiker av olika slag.

I senare delen blir det allt mer om hur hennes dag är vid den här höga åldern. Igenkännande för
mig: Vad har jag gjort idag? Jag är inte behövd. Till sist är det funderingar kring döden.
Det är verkligen beundransvärt att skriva en bok i den här åldern, och tufft att lämna ut sig som hon
gör. Liksom många i min ålder berättar jag, utan att veta om det, samma sak gång på gång, men nu är jag medveten om att jag upprepar mig.

På väggen intill mitt skrivbord har jag uppsatt ett kort från Dig, vårligt, fyllt med tulpaner och texten
”Du är glädje för mig”. Jag säger till Dig: Du är min glädje och tröst, när det mörknar för mig."

// Elisabet skriver: ja, ni förstår att jag njuter av hennes rader!!