Men jag sitter inte i loppisfåtöljen och tittar, men härifrån hör jag en massa .., det känns som "trams" men kanske blir det hur bra som helst och programmet har ännu inte börjat på allvar.
Nu slår väggklockan åtta. Alltså är den sex minuter sen.
Tidigare idag skulle vi titta på tapeter till sängkammaren, det som är mitt rum när det gäller sömn.
Vi tittade och tittade och jag tänkte på alla bilder jag tänker framkalla och och rama in och då blev det till slut en vävtapet som målas i en mjuk vit färg och trägolvet ska också få en omgång, men kanske i en gråare nyans.
På K-rauta tittade vi på andra tapeter än dom som Colorama hade, men nej, det får bli dom där vita. Det är ingen stor vägg i sängkammaren, allt är uppsplittrat .., där är en stor dubbelsäng mot ena väggen och en nästan lika stor byrå från Ikea på motsatta sidan, det är snedtak och en riktigt mönstrad tapet hade ändå försvunnit i det hela.
Men så såg jag den här!
Och så tänkte jag på väggen längs trappan upp till övervåningen .., den tapeten är jättegammal och sliten och bara t ä n k .., så glad man (jag) skulle bli av att var morgon mötas av småfåglar sittandes på några grenar .., ja, det det skulle ju vara underbart!
"Ja, men det är ju en barnkammartapet?" tänker ni.
Ja. Det är precis vad det är.
För övrigt rekommenderar jag - återigen - dokumentären "Spårviddshinder"från SVT. play.
Den vittnar dels om underlig skyltning ., men också om hjälpsamhet, ilska, frustration och ganska mycket glädje.
Här är en länk till filmen.
Igårkväll ett flera timmar kort eller långt besök hos Sonja. Vi hade med oss middag och Sonja hade dukat. Det finns mycket man kan känna oro för och det finns för närvarande gott om oro som singlar omkring i S:s lägenhet och när hon slog sig ned intill mig i soffan, masserade jag försiktigt hennes rygg, axlar och nacke och jag kände hur den här rara och omtänksamma människan slappnade av.
Sonja fyller åttiosju år i vår och hon har liksom sjunkit ihop på nåt vis.
Och i morgonbitti stundar jobb från halv åtta till två.
Till min fasa upptäckte jag tidigare idag att postdatorn hade tackat för sig, med påföljd att det är hopplöst att hitta paket som kunder ska hämta och så ska dom registreras också på nåt vänster.
Huvva!
Melodifestivalen då?
Ja, det får väl bli som det blir.
4 kommentarer:
Kvittar ju om det är en barntapet - den är ljuvlig!
Man ska omge sig med sånt man blir glad av. :-)
Ulrika: ja, det tycker jag med! Få se hur den blir på plats.
En helt underbar tapet, den skulle göra mig glad. Jag tänkte inte ens tanken att det skulle vara en barntapet.
Den sista bilden, den är helt underbar med all sin grönska.
Barntapet eller ej - blir du (ni) glada av den så köp ♡
Jag har köpt barntyger och sytt tunikor av till mig ����
Kerstin i Dalarna
Skicka en kommentar