Elisabet

Kväller ....

Ibland blir dagarna väl omhändertagna. Så var det idag.
Vi har tillbringat mesta tiden utomhus .., fixat i växthuset ., planterat om småplantor till krukor .., pv har tagit bort all kirskål och pytsat ut jordgubbsplantor och satt svart plast över landet (förutom där plantorna tittar fram) .., jag har rensat ogräs i jordgubbslandet i slänten ., och på slutet började pv förbättra pallkragen vars brädor nästan ruttnat upp, ja, han har stagat med annat virke och så småningom kan vi väl i alla fall sätta mangold och annat där, sånt som man gärna vill ha. Eller  v i   vill ha.

Och så blev det middag på frys, - och kylskåpsrensning (jordnöt och solrosbiffar med ugnsrostade grönsaker) och efteråt, när disken och det var klart, tog jag harry i bilen och åkte iväg för att fånga vackra eller i alla fall personliga hus.

I Steninge, i början av samhället härifrån sett, finns ett par såna här hus med panel som har förfinats (enligt mitt sätt att se det) under årens gång.
Jag tycker att dom är såå fina!
För att inte tala om gatuskylten med blommorna!

Här är ännu ett! På gräsmattan fanns flera sällskap med såna här vita påskliljor .., eller om det är narcisser .., välj själv! Och visst är det väl skiffertak!

På väg hem igen - det var bara några kilometer bort - upptäckte jag herr och fru Duva som parade sig uppe i ett träd och jag stannade till med bilen och lät fönsterrutan åka ned, men se, då blev dom nog aningen generade och satt i stället prydligt intill varandra, ungefär som om "nej, vi gjorde absolut ingenting!"

Nu är det kväll.
Mästarnas mästare är avklarat .., pv har rättat fjorton matteprov och hänger nu upp sina skjortor vilka tydligen tvättats i maskinen.  Och Harry är som en enda osalig ande. Vi såg oss tvungna att binda honom i en lång lina på tomten idag, då här vimlar av löptikar och han vägrar att äta. I nästan tre dagars tid har han bara tittat förstrött på maten .., nej, det finns annat som lockar mera; att bli pappa, till exempel.

Äldsta dottern ringde ikväll, på väg till jobbet på Karolinska.
Det var inte långt ifrån att hon var gråtfärdig .., med så långa nattpass som 12,5 timmar, tar hela kroppen stryk .., ont i ben och fötter och slut på mentalt.
För första gången någonsin hörde jag henne säga att hon nästan hade jobbångest.
Nu väntar tre nya nattpass,, så kort ledighet och så på´t igen.

Ja så är vår tillvaro just nu.
Idag har jag - peppar, peppar - i n t e  hostat!
Det är ju otroligt hur det går fram och åter.
Och jag har heller inte däckat på eftermiddan.
Ett tag kunde jag omöjligen hålla mig vaken från två och framåt; det var som att vara skjuten med en pistol.
Nu .., inte alls på det viset!
Ibland tror jag att jag haft nån lindrig form av coronan, som nu håller på att ge sig.
Ja,. så lite man vet.
Man får vara tacksam att man är på fötter.