Söndagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle allt uti landet Halland.

Tack och lov att man är kassörska ...

 Ja, jag förstår om pv är trött på kvällarna. 

Det handlar om betygssättning ....

Kunskapskrav

Betyget E

Eleven kan med viss säkerhet visa innebörden av centrala begrepp i handling samt översiktligt beskriva innebörden av dem med någon annan representation. Dessutom växlar eleven med viss säkerhet mellan dessa representationer. Eleven kan med viss säkerhet använda begrepp för att lösa matematiska problem och problemsituationer i karaktärsämnena i bekanta situationer. I arbetet hanterar eleven några enkla procedurer, upptäcker misstag och löser uppgifter av standardkaraktär med viss säkerhet, både utan och med digitala och andra praxisnära verktyg.
Eleven kan formulera, analysera och lösa praxisnära matematiska problem av enkel karaktär. Dessa problem inkluderar ett fåtal begrepp och kräver enkla tolkningar. I arbetet gör eleven om lämpliga delar av problemsituationer i karaktärsämnena till matematiska formuleringar genom att informellt tillämpa givna matematiska modeller. Eleven kan med enkla omdömen utvärdera resultatets rimlighet samt valda modeller, strategier och metoder.
Eleven kan föra enkla matematiska resonemang och med enkla omdömen värdera egna och andras resonemang samt skilja mellan gissningar och välgrundade påståenden. Dessutom uttrycker sig eleven med viss säkerhet i tal, enkel skrift och handling med inslag av matematiska representationer.
Genom att ge exempel relaterar eleven något i kursens innehåll till dess betydelse inom yrkesliv, samhällsliv och matematikens kulturhistoria. Dessutom kan eleven föra enkla resonemang om exemplens relevans.

Betyget D

Betyget D innebär att kunskapskraven för E och till övervägande del för C är uppfyllda.

Betyget C

Eleven kan med viss säkerhet visa innebörden av centrala begrepp i handling samt utförligt beskriva innebörden av dem med några andra representationer. Dessutom växlar eleven med viss säkerhet mellan dessa representationer. Eleven kan med viss säkerhet använda begrepp för att lösa matematiska problem och problemsituationer i karaktärsämnena. I arbetet hanterar eleven flera procedurer, upptäcker och korrigerar misstag samt löser uppgifter av standardkaraktär med säkerhet, både utan och med digitala och andra praxisnära verktyg.
Eleven kan formulera, analysera och lösa praxisnära matematiska problem. Dessa problem inkluderar flera begrepp och kräver avancerade tolkningar. I arbetet gör eleven om lämpliga delar av problemsituationer i karaktärsämnena till matematiska formuleringar genom att välja och tillämpa matematiska modeller. Eleven kan med enkla omdömen utvärdera resultatets rimlighet samt valda modeller, strategier, metoder och alternativ till dem.
Eleven kan föra välgrundade matematiska resonemang och med nyanserade omdömen värdera egna och andras resonemang samt skilja mellan gissningar och välgrundade påståenden. Dessutom uttrycker sig eleven med viss säkerhet i tal, enkel skrift och handling samt använder matematiska symboler och andra representationer med viss anpassning till syfte och situation.
Genom att ge exempel relaterar eleven något i några av kursens delområden till dess betydelse inom yrkesliv, samhällsliv och matematikens kulturhistoria. Dessutom kan eleven föra välgrundade resonemang om exemplens relevans.

Nitton-trettiosex-piiiip.

Till skillnad från stora delar av vårt land, har landet Halland haft ett alldeles underbart väder idag!

Visserligen blåsigt (rejält med vind!), men solen har flödat och vi har varit ute precis hela dagen.

Det har planterats ..., gräsmattorna har klippts ..., jag har hängt upp två "hanging baskets" med innehåll (blev ingen större succé i fjol, men jag gör ett nytt försök ...), tvätten har torkat i vinden ..., vi har ätit grekisk sallad och ett par timmar senare: rabarberpajrester ute på altanen .., vi har gjort ett litet-litet-litet-grönsaksland (ska bli större nästa år) ... pv har hunnit med två långa cykelturer med harry och han (pv) berättar att hästarna kommer i galopp när dom ser honom, då han plockar och ger dem färskt gräs! 

Nu är det kväller .., och snart Mästarnas Mästare.

I pannrummet ligger sigge nilsson och sover så gott. 

Som underlag har han min mammas fleecekofta.

En mantel som kungens ...

Åååå, det  här bara måste ni se!

Å, så glad jag blev!

Ja, jag påminner (läs: tjatar ...) igen .., om glädjen som ni hittade i veckan.

Några har redan skrivit .., det handlar om en resa .., nånting som äntligen har löst sig .., och där är en helt underbar bild på en man som har fyllt år och upplevt hur mycket som helst och någon annan har fixat det som hon gruvat sig för nåt så hemskt.

Pv sa att han måste tänka på saken.
Jag vet precis vad jag ska ta upp som mitt glädjeämne.

Vill ni vara med?
Mejla då till bisse151@gmail.com - gärna bild till -!

Den här bilden: det var också en glädje .., att titta på Svens utställning i Stockholm, men inte i år .., men framför allt att läsa hans inlägg om nollor och ettor .., det fick mig att le igenkännande precis hela tiden!

Det är förstås hans vänsterhand ni ser.

pElle sover middag ....

.. och mitt i alltihopa visar sig solen.

Där utifrån hörs gräsklipparljud.

Ett mitt-på-dagen-fönster från Lappland ...

Hej. här kommer ett fönster från vår fjällstuga där vi är den här helgen. Påskgardinerna hänger kvar och kaktusarna i fönstret är fulla med knoppar. Jag borde byta gardiner, men jag tycker om dom så dom får hänga ett tag till, och dessutom så blir det färglatt och fint med röda blommor till.

Kram från kusinen.

Om vikten av gemensamma minnen ...

Det är eftermiddag på jobbet .., i kassan står tre män som just har handlat och en av dem har frågat om vi har nånting hemma som jag inte har en aning om och jag säger då att ..."ja, men du får fråga han som har hand om det", fast jag säger det på Cederhöks-vis ..."han som har hann om et".

Då - plötsligt - ler vi allihopa, ja, vi är ungefär jämnåriga, någon är över sextio, de andra två i min ålder ungefär, för dom här herrarna förstår   p å   p r i c k e n  vad jag menar, ja, den är helt förlösande, den där lilla meningen och det blir varma leenden och prat om Sten-Åke Cederhöök och allt detta.

Och då tänker jag så här .., tänk, om man hade ett förhållande med en femton, tjugo år yngre man eller kvinna, då skulle sånt här inte fungera.

Man har liksom ingen gemensam nyckel till det som en gång hände i vårt land, eller i världen.

Och nej, jag tror inte att det är livsviktigt, men nog måste det väl ändå förenkla lite?

Jag minns precis vad jag gjorde den dagen Robert Kennedy mördades .. jag minns den första månlandningen och den första satelliten som snurrade runt vår jord och hur vi, mamma, pappa och jag själv, stod ute på grusvägen och tittade upp mot himlen .., jag minns - men mycket vagt - när Ingemar Johansson blev världsmästare i boxning och vi hade gått över till grannen Gunnar Persson för att lyssna på hans radio som kunde ta in den sändningen - det kunde inte vår -.



Jag minns Arne Thoréns röst i radion och rädslan att det hade hänt nånting allvarligt.

"Arne Thorén, Washington".

"Arne Thorén, FN-högkvarteret New York".

Sånt.

Och pv minns i stort sett samma sak.

För mig betyder det mycket!

Det är vad jag tänker.

Grattis, världens bästa Agnetha!

Idag fyller den här madamen jämna år.
Väldigt mycket jämna.

Det finns inte ord för hur mycket trevligt vi har haft tillsammans - vi har (med våra familjer) varit på semester i Grekland (och aldrig glömmer jag kommentaren vid poolen av den stroppige mannen ...), vi har bilat genom Norge med bilhaverie som mindre lyckat inslag (i Elverum, en lördagkväll ...) .., och jag undrar hur många tusentals kvällar som hon och dåvarande maken Jonny satt vid vårt köksbord i Malå ..., och det var personalfester i Byske och på hotellet hemma .., biobesök i Skellefteå då vi satt så nära - nära filmduken .., det var teaterresan till Stockholm, besöket på BB när Anders föddes .., ja, det tar liksom aldrig slut!

Under åren i Malå arbetade Agnetha på Sparbanken; hon satt i kassan och ååå, så vänlig och rar hon alltid var mot oss kunder!

Numera arbetar hon som läkarsekreterare på psykiatriska kliniken i Skellefteå.

Ja, hon är en av de allra mest underbara människor jag känner och jag tycker sååå mycket om henne!
Om någon skulle fråga mig vad som mest kännetecknar henne, då skulle jag säga att hon har en härlig självironi, en stor portion humor och världens härligaste skratt!

Dessutom är hon precis lika enjängd som undertecknad.
Jag minns att hon nästan alltid bar en blå tröja!

Jättestort grattis härifrån, Agnetha!

I love You!

Lördagsfönstret ...

... kommer från Frankrike och madame.Monet.

pElle ...

Sexton eller sjutton år.

Så noga är det ju inte.

Ligger nära matte varje natt .., helst bara någon deciemter ifrån.

Bryr sig inte i fåglar eller möss.

Sover mest.

Och tycker om nykokt fisk.

En liten påminnelse ...

.. ja, så där i all enkelhet.

Grattis herrn!

Häromkvällen hade vi kundkortsträff för våra kunder.

I foajén stod då en representant från Hembergs Frukt & Grönt och på bordet hade han lagt fram en stor pumpa och så skulle kunderna gissa vikten.

Igår kom Malin och lämnade en lapp till mig och ville att jag skulle skriva skylten, så där så vinnarna presenterades.

Jo, det gick ju bra.

 Döm om min förvåning (och glädje!) när jag upptäckte att en av vinnarna var Eva från Tyresös man!!

Här står han (dit-tvingad av mig ...) och håller upp vinsten.

Sååå roligt det var!

(Och som ni ser finns det pilar även på butiksskyltarna ,-)

En liten undran ....

När jag använder vanligt hårbalsam, typ inköpt på Hemköp eller Ica, så blir håret visserligen mjukt, men inte sååå mjukt.

Men om man tonar eller färgar håret hemma och då avslutar med en sån här liten tub "vårdande balsam" (se bilden) då blir håret så mjukt och lent så det är rent ofattbart!

Dessutom håller det sig så i ett par dagar.

En liten pyttetub kan man (läs: jag) använda säkert tre, fyra gånger och betänk då att jag har såväl tjockt som långt hår!!

Nu till min fråga: ni andra .., har ni något förslag på ett balsam som fyller samma funktion?

Som är lika bra?

Modiga människor ...

Bilden tagen av den som det hela handlar om.

Då jag själv tillhör den här sorten av människor som  - ja, visserligen kan bestämma mig för ett resmål inom loppet av tio minuter - men för övrigt är en slow starter .., blir jag alltid så fylld av beundran, eller kanske, fylld av förundran .,. över människor som är funtade precis på andra hållet.

Såna som inte velar och har sig.

När jag träffade pv, hade jag två längre förhållanden bakom mig.
Ett hade varat i trettiofyra år, det andra i tre.

Att för mig ta steget och lämna ett tryggt arbete i Ystad och lägenheten som jag tyckte så oerhört mycket om och närheten till sonen i Malmö, det tog lång tid.

Det tog även tid för mig att känna mig hemma i Halland.
Och det här att efter alla år inom Ica plötsligt arbeta för Hemköp, ja, det fick mig nästan att känna mig otrogen.

Men sen finns det andra sorters människor.

Ulrika i Västmanland är en sån.
Hon följer sitt hjärta rakt av.
Leina i Munkedal gjorde det också - lämnade Malå för Uddevalla och köpte sig ett litet hus som hon kämpar med så det bara osar om det - !
Min mamma - absolut - !
Min syster som emigrerade till Australien - hon också -!
Och min andra syster som flyttade från Luleå till Lund .., började ett helt nytt arbete inom sjukvården och sedan förverkligade en dröm och köpte sig ett hus på landet, alldeles på egen hand, ja, hon med!

Nu har jag räknat upp några kvinnor, men det finns förstås män som gör samma sak.
Som vågar språnget.

Den här mannen är en sån .., och ni som har varit med här på bloggen i några år, ni känner honom så väl.

Här är han med sin alldeles nya blogg.

Välkommen tillbaka! säger jag.

Och så ett grekiskt eftermiddagsfönster ...

Hej på dig!

Här kommer ett fönster från Rhodos och den lilla byn Lardos, som ligger på öns östkust.

Vi vandrade runt i byn och där fanns många vackra fönster i de små vita husen.

Jag undrar vad som finns bakom spetsgardinen? Kanske sitter där en svartklädd gammal kvinna och virkar. Kanhända rummet är tomt. Någon kanske sover.

Fantasin flödar när jag ser bilden.

Kram Eva.

Snart dags ...

I personalrummet. En halv Bodil, ketchup och Bregott. Och dödsannonsen för A-M:s getabock.

... för jobb igen och det är tio grader varmt ute och jag får nog ta på mig strumpor när jag moppar iväg till affären. Igår var det iskallt om fötterna!

Och sommarjobbarna börjar strömma till och det övas i kassan och blir svettigt och krångligt med alla plu-nummer och allt annat som man ska lära sig.

För många ungdomar kanske detta att sitta i kassan innebär just detta; att man sitter på en stol och drar varor fram och tillbaka längs ett band.

Och så är det ju också, om man arbetar som enbart kassörska på t.ex Ica-Maxi.

Men här ska man kunna så oändligt mycket mera!

Det är postärenden, spel, släpvagnsuthyrning, kreditköp, ja, det är hur mycket som helst och ååå, så jag lider med dom här ungdomarna när köerna växer och somliga kunder ibland byter kassa rakt av och säger "här går det så sakta, nä, jag går till den andra kassan!"

Hur hemskt känns det inte för den som är ny?
Och hur man än bär sig åt, så finns inget annat sätt än att få träna och träna och träna.

Tänk på det när ni bloggvänner möter osäkra sommarkassörskor runt om i vårt land!

Fredagsfönstret ...

"En inifrån-fönsterbild.

Lilla fröken Vivvi, 10 år, i vardagsrumsfönstret ... ", skriver Ulrika i Västmanland.

 

Och där utanför blommar syrénerna .., skriver bloggmadamen.

Och så några kvällsfönster ...

... från Grekland.

Det är Monica - i vanliga fall boendes i Lysekil - som varit och vandrat på Rhodos/Symi och då passade på att ta med sig fönsterhåven.

Ni är bara för underbara!! 

Tänk, att ni kommer ihåg sånt .., ååå, ni borde få medaljer av finaste den allra finaste valören!

Och vill ni vara med .....

... och berätta om det som gjorde er mest glad i veckan .., så är ni välkomna, det vet ni.

Mejla i så fall ert bidrag till bisse151@gmail.com och har ni bild till - underbart - !

Den här gången blir glädjepriset en dvd-film, sponsrad av den rara Barbro i Uppsala.



Så länge kan ni ju lyssna till en av mina absoluta favoriter.
Det här med ålder ..., det spelar ingen roll när det är känsla med i rösten.

Tacksamhet ...

... är att vakna och ta harry på promenad och upptäcka att det inte gör ont i knäna.

Att man kan gå lillrundan och plocka en slags ljuvligt, vackra gröna kvistar som växer - nästan som buskar - vid vägrenen och sen gå hem och fixa frukost och titta på NRK om thailändska kvinnor som gift sig med norska män och dessa underbara kvinnor med så mycket styrka och livsglädje gör mig så glad .., och att dricka nybryggt kaffe och göra sig en rostad macka och fortfarande ingen värk i knäna och att kunna röra sig nästan obehindrat!

Det är en sån glädje att man nästan börjar att gråta.

Ett litet tips ....

Och har ni inget annat för er, så tycker jag att ni ska läsa hos Sven om ettor och nollor.

Det är fångat precis på pricken, tycker jag.

Ja, samspelet mellan män och kvinnor.

Fredagsfönstret ...fast på torsdag.

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Om ni tittar noga, upptäcker ni nog en slags "grop" i soffdynan längst till vänster.
Där uppe.

Där brukar harry ligga och titta ut genom fönstret, ja, där ligger han och väntar och väntar på att husse ska komma hem .., för ingen är så älskad som just husse!

Och Guy, mossfolk (hurra, hurra, hurra, hurra! för Karin fyller trettio idag!) och Gunnar i Jämtland som tycker att hipstamatic-grejen är ett elände och förfular bilderna, till er ska jag skicka ögonbindlar, för här är en som faller pladask för känslan som blir i bilderna!

Är det nån fler som vill ha en ögonbindel hemskickad, så mejla mig bara er adress ,-)

Den här dagen ...

Fem timmar på jobbet, eller fem och en halv .., och sista timmen kan jag knappt gå.

Vaggar fram.

Väl hemma blir jag bjuden på nybakade scones och gott te (bryggt på pepparmyntebladen som växer i stora sjok här utanför dörren ..., med citron till blir det supergott!) och vi sitter i vardagsrummet och berättar hur våra arbetspass har varit.

Natten mot idag steg pv helt enkelt upp och arbetade i en timme vid datorn (skoljobb och ångest över att det är mycket nu ...) och själv drömde jag samma vanliga dröm; att jag står på en flygplats och har fel biljett eller har glömt biljetten - det är det som händer var gång -.
Stor lycka när jag vaknade och upptäckte att å, det var inte på riktigt!

Och husets herre har tittat på Uppdrag Granskning och är mäkta upprörd över internatskolan Lundbergs trixande med bidrag - om detta berättar han också -, och harry tigger av fikabrödet och får bannor och jag ska väl ta mig an Rumblandet, det är kvällens ständiga övning.

I morgon börjar min dag klockan 14.00.

Och roligt var det att ha Eva från Tyresö med maken som kunder i kassan!
Åååå, så välkomna ni är till Halland!

En timme kvar ...

... sen är det jobb till åtta.

Alltså blir det promenad med harry .., jag ropar på sigge nilsson (ingen kommer ...) och möter hamnkaptenen i sin vita pickup.

På hans vänstra kind finns avlånga, små plåster .., han behandlas för cancer och det är problem med lymfkörtlarna.

Ändå .., alltid denna glädje när man möts!
Alltid en vink och ett glatt leende!

Och harry viftar på svansen.

Idag har det var varit en bra dag.
Eller en bra morgon.

Först sov jag hela natten i sängen, mellan matte och pv (och harry låg där också, han är rätt jobbig och tar mycket plats ...), sen gjorde matte frukost och satte sig ute i solen och drack kaffe och pratade i sin fina telefon (mest spelar hon ett spel som heter Rumble ...) och läste morgontidningen.

Själv har jag legat i solen och putsat min päls och det är nästan det bästa jag vet.

När vi hade suttit ut en stund, kom sigge springande - jag har aldrig sett en katt springa så fort - och sigges ögon stod nästan rakt ut; man kunde tro att han hade sett ett spöke!

harry förstod genast att det var nåt underligt med sin bäste vän, så han sprang dit och nooooosade på honom och matte kom också och klappade sigge och pratade med honom .., hon frågade om han blivit stungen av en geting eller biten av en orm, men sigge svarade inte och matte blev lite orolig, tills sigge gick in och lade sig under köksbordet och vilade och då satt matte hos honom och strök honom över huvudet och frågade vad som hade hänt?

Sen gick sigge ut - då var han nästan som vanligt - och matte sa att vi får väl se vad som händer.

Det finns många ormar här.
Häromdagen såg husse en nära vedstapeln och ni ska veta att husse är dörädd för ormar!
Själv bryr jag mig inte så mycket om såna .., jag håller mig mest på altanen eller nära matte.

Hälsningar från er vän, pElle, sexton eller sjutton år.

Ledig förmiddag ....

Den lilla klematisen planterades vid den likaledes inte alltför stora eken. Redan ("allaredan" som pv säger) har den slingrat sig en bra bit uppför stammen!  Och den ryska salvian mår - efter omständigheterna - bra.

Och jag sitter ute på altanen och dricker morgonkaffe - utburet på den undebart somriga brickan från Ikea och det doftar gott från rosmarin och lavendel och dagstidningen väntar på att bli läst.

Fiskmåsar skriker!
Grannen Göran fixar med bilen och nerifrån vägen till kommer lille sigge som en skjuten kanon och beter sig helt underligt och harry blir försiktig, försiktig och nosar varsamt på den lille krabaten.

Ormbiten? tänker jag
Eller getingstungen?
Nånting har i alla fall gjort honom rejält uppskrämd.

Och nu har han knatat iväg och är sitt vanliga jag igen och från radion hörs Ring P1 där en kvinna berättar om en kvarglömd ryggsäck på ett av SJ:s tåg.

Ytterligare fem lediga timmar väntar mig.

Livet känns bra.

Dagens fönster ...

.... fångades i det fagra Bohuslän, inte alls så långt från landet Halland.

Jag glömmer ofta hur nära det är just dit.

Och till Göteborg, som inte tillhör Bohuslän - det har jag lärt mig - är det bara tolv mil, som från Malå till Skellefteå ungefär! Ändå åker vi nästan aldrig dit; det är ju bedrövligt!

Men nu kom jag alldeles bort från ämnet .., fönsterfångare var i alla fall herr Sjörövare - Kjell -som besökt Smögen och där hittat en hel svärm med fönster!

(pv som seglat oerhört mycket i Bohuslän, håller sig dock borta från Smögen. "Nej, usch .., där vimlar sommartid av festande och skrålande ungdomar, många från Norge .., spriten flödar och det är hög volym och man vill bara därifrån ..", säger han.)

Nu ska jag väl ändå komma ihåg namnen ...

Såja, nu har jag varit ute och visat pv vad som idag har planterats i rabatten.

Jag har presenterat honom för den stiliga Porslinsveronikan som i sommar tycks skjuta i höjden och som jag sedan ska dela lite på .., han har fått bekanta sig med lilla fröken Tovsippa - helt underbar! - och med Isop, som för övrigt doftar stövarvalp (ja, om man drar med fingrarna genom bladverken!) och han har också hälsat på den ryska Salvian och som pricken över i; ja, fick han äran att plantera en fjärilsbuske som står uppe vid slänten och förhoppningsvis ska den glädja traktens fjärilar.

Å, så jag gläds åt hur det prunkar i rabatten!!
Drömmen är att få den så tät, så att inget av jorden syns .., allt ska liksom flyta ihop!

Så värst viktigt är det inte att allt är perfekt - det är faktiskt inte viktigt alls -!

Små och stora möten ...

Mannen med dom eleganta staplarna klappar om harry ....
"Ja, det är så, hundar kommer ofta till mig ...", säger han leende.

På väg hem från stranden ser jag en bil som svänger in på ett av sommarhusens infarter, fast först måste en grind öppnas och det tar lite tid och där kommer jag med harry som blir glad och viftar på svansen .., kanske är det husse .., nehej, men han blir glad ändå!

Och jag stannar till och frågar mannen om han fick någon grindslant (det var han som öppnade grinden) och han skrattar och säger näää, och sen blir det en stunds trivsamt småprat.

Det visar sig att det är kvinnans sommarhus - hon är änka sedan knappt två år tillbaka - och nu har hon kommit för att titta till huset och med sig har hon en god vän, en släkting på lite längre håll (som också har blivit ensam) och båda två talar ingen halländska, inte småländska heller .., och jag frågar förstås och får veta att detta är jämtlänningar.
Ja, från början.

Kvinnan är uppvuxen i Östersund och mannen i Åsarna.
Härlig pratglada människor är det!

Och det blir surr om allt möjligt och mannen frågar var jag kommer ifrån.

"Jaså, Malå ..? Ja, du, jag har besökt så gott som varenda samhälle i Norrland, även Malå!" säger han skrattande.

"Du förstår, jag arbetade som revisionsuppföljare för Konsum och åkte runt till alla konsumföreningar och jag hade blädderblock och fina staplar som visade hur det skulle vara och där satt styrelsemedlemmar och andra och jag pratade och pratade, men det är så här förstår du, att ingenstans i vårt land har jag mött mer rättframma människor än i Västerbotten och när jag kom till Malå på ett sånt där möte och hade pratat klart och bläddrat i blocket och pekat på siffror och staplar, då sa ordföranden på sin breda västerbottniska: nu kan du ta dina jävla eleganta staplar och ta dem med dig ner till Stockholm, för vi gör ändå som vi vill!"

Sen klappar han om harry som inte är ett dugg rädd och bara vill bli ännu mera ompysslad.

Och jag säger att nästa gång dom kommer, kan dom ju titta in på en kopp kaffe och till min förvåning säger kvinnan, som heter Maj, att jodå, det ska hon göra.

Sen går vi ner mot lillvägen, den där alla postlådorna står på rad och på en av tomterna ser jag strandskator i trä.

Igår såg jag en alldeles riktig en, ja, i slänten vid busshållplatsen i Skipås. 

(Här, kan man lyssna till ett samtal om just strandskatan ..).

Sist av allt postar jag förstapriset till Lena i Gävle.
Kylskåpsmagneten, ni vet.

Tröstpriset till dig Barbro i Uppsala, åker iväg i morgon, då, när jag kommer till jobbet!

Ledig dag - nästan - ...

Klockan åtta noll-noll-pip är det kassamöte på jobbet.
Vi sitter i personalrummet - som också är ett kök - och det hela tar två timmar och vi pratar om allt möjligt, om rutiner och hur det ska vara och hur det inte är och vad ska hinnas med och vad kan vi dröja med?

En del vill ha riktlinjer, andra går mer på lösa boliner, ungefär som hästar som kanske tar sig ett språng över staketet och gör små utflykter och sen hoppar tillbaka till hagen igen.
Det jag själv tycker bäst om i affären, det är att vi är så flexibla; här kan chefen ha öppnat dörrarna en timme innan ordinarie öppettid, han tar helt enkelt plats i kassan mellan varven och jag tycker så otroligt mycket om just det här att vi - som är en mindre butik - är annorlunda, att vi inte är så rigida vad gäller t.ex. tider.

Igår var en underbar dag på jobbet!
En av de första kunderna var en rundlagd herre som visade sig vara från Storuman, glad och go och med härlig hemdialekt! Och sen kom Rut (kanske åttio ...?) med sina vackra och lena händer och hon visade sin ring och naglarna var rödmålade och huden solbränd! Och där kom lillpigan Filippa som jag kan äta upp hel och hållen.

På väg hem, det var just i närheten av Västerhagen där det är dans någon dag i veckan sommartid, mötte jag en djurtransportbil.

Längs hela långsidan var gallerfönster och genom gallren stack trynen ut .., det var grisar på väg - kanske till slakt - och jag tänkte att den här vackra sommardagen med den allra ljuvligaste doft av hägg och syrén ..,  kanske var detta den allra första (och den enda ...) dagen i friska luften för dom här grisarna och nu väntade bara döden och att bli kokt skinka eller flintastek som läggs på grillen.

Jag hade ont i hjärtat en lång stund efteråt och tänkte att man borde bli vegetarian.
V e r k l i g e n.

Sen kom jag hem och åt nystekt fisk.

Av vegetariantankarna syntes intet.

Bilden: aldrig har väl rabatten prunkat så, såsom den gör nu!
Längst till vänster dom här vit-grå-silvriga blommorna som jag köpte hos Åbergs Trädgård i fjol och nu har jag glömt vad dom heter! Nu vet jag: porslinsveronika!
Lavendeln växer så det knakar - äntligen -!! och plötsligt upptäcker jag en liten vit blomma som jag inte heller har en aning om vad det är .., den köptes nog också i fjol!

Ja, ni har helt rätt; att anteckna sina inköp och var dom planteras, är kanske en bra idé.

Anne i Mantorp berättar om sin glädje ...

Hej Elisabeth!

Har just sett dragningen av "Det bästa som hänt i veckan" och jag hade ju inte skrivit vad
som hänt i min vecka, men det kanske går bra att berätta den här veckan också.
Man får inte vara så petig, eller hur..... (svar från E: det spelar ingen roll! jag är glad för varje bidrag!)

I alla fall så hade jag två underbara upplevelser. Den ena var en heldag med yngsta sonen.
Vi var upp till min faster Ruth, nästan 95 år, i Enköping och som jag längtat att få krama om
henne. Vi hann också med att hälsa på min bästis som bor på landet utanför Enköping och
som avslutning på hemvägen hälsade vi på sonens  barndomskamrat ute på Märsön där både
sonen och jag har tillbringat härliga barndomssomrar. Åh vilken ljuvlig dag det var med många
känslor och minnen.

Och igårkväll så avslutades veckan med konsert i Östra Tollstads kyrka som ligger bara 5 minuter
från där jag bor. Det var både finstämd musik och rock så det dånade. Jisses vad bra det var.

Det var kusinerna Peter Johansson och Matilda Hansson som var solister och kören var syskon och
kusiner till dom. Musikerna var kanske också släkt. Peter Johansson känner jag igen från Så ska det
låta, men han har mest arbetat som musikalartist, tror jag. I alla fall så är han jättebra och vi dansade
ut från kyrkan som var knökfull av nöjda besökare.

Annars är jag fullständigt nöjd med att tjuvlukta på grannars syrener och lyssna på tornseglarna som
är i full gång nu.

Må så gott i landet Halland.

Anne i Mantorp

Dagens fönster ...

... kommer från Barbro i Uppsala.

Fönstret finns i "båthuset", skriver hon.
Och det var alltså Barbro (inte längre rödhårig, utan mera blond .., berättar hon i ett mejl) som vann gårdagens tröstpris i uppmuntringslotteriet eller vad vi nu ska kalla det.

Tack snälla, rara för fönstret!
Och Barbro, hon berättade om glädjen att ha sonen hemma i en hel vecka .., sonen och hunden Märta.

Och här är vinnarna ....

Lena i Gävle berättar om sin glädje ...

Hej, jag kanske är sent ute, men vill berätta om mitt glädjeämne förra veckan.

Jag gick ut förskoleseminariet i Gävle 1965, vi var 20 elever vi var de första som gick i Gävles nystartade seminarium. Vi kom från hela landet och vi har träffats med några års mellanrum. Förra veckan var vi bjudna till en seminarie-kamrat som bor i Flen. Vi var 13 kvinnor, som kom till träffen (47-års jubileum) från Jämtland till några från Skåne. 

 

Helt fantastiskt att träffas så här nu när alla är pensionärer, vi har faktiskt följt varandra sen 20-års åldern.  Mycket skratt och minnen och vilket fint väder vi hade där vi satt i en helt underbar trädgård och åt av Barbros fantastiska mat. 

 

Övernattnig hade hon också ordnat åt oss i sina små hus, som hon hade på gården.

 

Det var förra veckans höjdpunkt för mig!

Kram Lena från Gävle

Litet ps.

Är hemma på två timmars rast ("annars blir det nog svårt för dig ...", sa Bodil och så rätt hon har ..!) och ska strax moppa tillbaka, jag börjar igen klockan 16.00 och slutar 20.15.

Ikväll ska vi verkligen fixa lotteridragningen .., jag har lagt in tre nya inlägg så här på lilla rasten och då är nog allt klart för herr Notarius Publicus att göra i ordning skålen med lotterna.

annannan berättar så här om sin glädje ....

Hej Elisabeth,

Egentligen är jag fortfarande mör efter veckan som gått...

Det var den andra av de två kursveckor vi håller varje år för forskare som gör djurförsök. För att få licens att göra forskning på djur måste man i hela västvärlden ha speciell utbildning, som i de flesta europeiska länder utgörs av en 80-timmars kurs med teori och praktik. Det är mycket om djurens biologi och deras behov, om genetik, om statistik, om försöksplanering, lagstiftning och etik som man ska kunna.

Som student och som kursorganisatör kan man ha olika inställning till kursen: man kan se den som något som måste finnas för att lagen kräver det och man kan se den som något som är oerhört viktigt för att åstadkomma bra forskning och minsta möjliga lidande för djuren.

Vår inställning som kursorganisatörer är onekligen den sistnämnda, och lyckligtvis avspeglar det sig i våra studenter. På fredagen avslutar vi med tentamen och presentation av projektarbeten.

Det är en urjobbig och stimulerande dag för mig som är ansvarig för kursen, som rättar alla tentorna och som organiserar utvärderingen av projektarbetena.

I år lyckades jag för första gången (genom att offra alla raster under dagen) rätta tentorna på en och samma dag, så att studenterna kunde gå hem och veta att de hade fått godkänt. Innan jag själv går hem tittar jag alltid igenom kursutvärderingarna och får alltid en liten glädjekick när jag ser de många duktiga och engagerade studenterna ge oss erkännande för det stora arbete vi lägger ner på att ordna kursen.

Hälsn
annannan

Eva från Tyresö berättar ...

 

Det som gjorde mig gladast i veckan var nog min svärdotter som gjorde tårta och firade mig på MorsDag.

Min egna barn hade annat att tänka på.

En engelsk tårta med en massa valnötter i och Philadelphiaost ovanpå.

Det var verkligen rart!

 

Detta är mitt favoritkort på henne i väntanstider.

Men nu finns Abigail och hon är nu 4 månader.

Kanske även hon får lockigt hår som Alexander???

 

Kram från Eva i Tyresö

Cruella / Helena berättar om sin glädje ....

Hej på dig, nu slänger jag iväg ett litet glädjemejl trots försening (?).

Bilden visar utsikten från ljuvliga Östergården på Barnens ö i Roslagen där mellansonen var på klassresa i helgen. Nu går de ut nian efter tre år tillsammans med mycket musik och teater och hårt plugg. Finare avslutning än den här lägervistelsen tror jag inte de hade kunnat få och jag är så glad att jag fick möjlighet att vara med ett dygn och hålla kollen.

Vilket inte alls behövdes.

Underbara ungdomar som smög till läskiga ställen på nätterna, joggade på morgonen före frukost, sov hela dagen, badade bastu och hoppade i sjön, spelade pingis och fotboll, lekte tjuv och polis och kurragömma och röda vita rosen, bakade tårtor och hade egen melodifestival.
Sa jag att de är 16 år?

Det finns i sanning hopp för dagens ungdom:-)

/Cruella /Helena

Förra veckans glädje ...

Gunbritt Ekberg skriver ... (och dragningen blir ikväll när pv kommer hem),

Det som gjorde mig glad den här veckan är.....

När värmen och solen kom till Östersund, aldrig har den väl den varit så efterlängtad.

Jag njuter......

Fönstret är mitt vardagsrumsfönster, här ser jag storsjön och lite av fjällen som fortfarande är vita.

Hej då från Gunbritt.

Eva på Frösön berättar ... 

Det bästa under veckan var att landa på Rhodos söndag eftermiddag. Att mötas av värmen. Vi åkte från plus sex grader till ca 25 grader. Efter en lång bussresa kom vi till sist till Lardos och där mötte oss havet.

Morgonen den andra dagen promenerade vi in till byn. En liten typisk grekisk by med fiskförsäljning på torget, husmödrarnas förmiddagsshopping, doften av nybakat bröd från bageriet, tvätt på sina streck, små gårdar med mängder av blomkrukor. Vi satte oss på torget och drack en färskpressad juice. Mitt i den grekiska vardagen i en liten by på Rhodos.

Kram Eva.

Ann i Göteborg säger så här ...

Det roligaste som hände mig denna veckan var nog att jag anmälde mig som funktionär på HBTQ-festivalen här i Göteborg och fick lov att vara med. Det är något jag aldrig gjort förut. Jo, funktionär har jag varit bl.a. på EM i friidrott på Ullevi, men inte på den här sortens evenemang.

På söndag är det funktionärsutbildning och sedan ska jag vara värd fredag och lördag i Regnbågskvarteret, där de har seminarier och föreläsningar. Det ska bli intressant att få vara med och lyssna och jag antar att jag kommer att lära mig massor

HBTQ för Homo-bi-trans-queer-personer. Mer kan man läsa här: http://hbtqfestivalen.se/

Det är så spännande att göra saker jag inte gjort förut!

Kram Ann.

Turtlan i Karlstad säger så här ...

Kort och koncist: När nya båten kom igår fredag!

Egentligen skulle den meningen räcka men jag kan lägga till med att packa in våra grejor i båten, kolla över lådor, skåp, sängplatser och sånt. Sen en mysig kvällsfika i båtsoffan.
Sen första turen på kvällen. Oj så fort den gick jämfört med den förra kära båten.
Men vi saktade ner och åkte hemåt över en spegelblank sjö när solen gick ner som ett klot i väster.

Härligt!

Hälsningar Turtlan 

Ulrika i Kopparberg berättar ...

 

Veckans guldkorn.

- En ständig källa till glädje, kärlek, lycka: Marcus och Max. Och att se hur fint de mår tillsammans är så underbart!

- Att ha Chrille i Striberg i helgen och ha spelkväll på fredagen och  titta på ESC-finalen på lördagskvällen och sätta poäng och fnissa och heja och ha det så där riktigt kul som vi alltid har tillsammans.

- Stickdagen syrran och jag arrangerade i Kopparberg idag. 

En hel dag med stickning, garn, spinnrockar, krokning, virkning, god mat och underbara, härliga stickerskor!

Gunnar i Vaplan om sin glädje ...

Att solen och värmen även kom till Vaplan/Jämtland var bäst av allt..!

 Fiskelycka är också en lycka ;-)

Monica - Annas mamma - berättar om sin glädje ...

Det bästa var att komma från den extremt stökiga, heta storstan och hem och mötas av alla blommande paradisäppelträd runt om husen och ett blommar precis vid vår balkong, blomningen är kort, redan idag, Mors Dag, har de rosa blombladen yrt in på hela balkongen och maken sopat:-). 

Men då, jag tittade upp, tog fram kameran. Folk är tyvärr lika stressade här så någon undrade, vad fotograferar du?

Ja de rosa skyarna mot blå himmel är underbart vackra och så var de första jordgubbarna överraskande goda, små och aromrika.

Kram Monica och de bästa Mors Dags-hälsningar:-)

Anna i Sheffield berättar ....

Glädjen denna mycket långa vecka har varit sommarvärmen som jag inte fått se så mycket av, men varje stund är guld värd. Innan jobbet igår satt vi i trädgården och maken skruvade ihop den sista stolen Bertil, nöjd som ett barn på julafton. 

Och förstås, glädje att vi vann Eurovision!

Hälsningar Anna.

Barbro i Uppsala säger så här ...

Hej på dig!

Det som gjorde mig glad denna vecka var att sonen ville vara med sin mor på landet i flera dagar och detta efter att ha jobbat 7 dagar för att sedan gå på 7 pass igen.

Det var fina dagar med promenader med Märta, prat,lite Clintan filmer och god mat.

Värdefullt!

Babsan.

sportigajenny berättar om sin glädje ...

Det har varit en ganska ordinär vecka i mitt liv. Jobb, måndag till lördag. Glömde ta bussen till jobbet i fredags. Jo det är sant. Gick här i min egna lilla värld och förstod inte att jag tog en buss försent till jobbet förrän jag saknade min arbetskamrat som jag visste skulle ta samma buss som till jobbet! Ingen fara skedd, och jag var på jobbet innan vi öppnade!

Veckans höjdpunkt, än så länge, söndagen är ju inte över än, så jag återkommer kanske, är nog ändå vid stängning i fredags. Det var jag och museichefen som jobbade i receptionen de två sista timmarna innan stängning och när han stängt utställningen frågar han mig om det bara var att trycka på en liten knapp för att släcka en liten installation. Sedan frågade han mig i vilken ordning vi skulle hala flaggorna!

Det är inte ofta man som extrapersonal/sommarpersonal får bekräfta/tala om för chefen hur man stänger utställningar och i vilken ordning vi hissar och halar flaggor! Till chefens försvar så brukar ju han faktiskt inte vara med och just öppna och stänga utställningen samt hissa och hala flaggor.

//sportigajenny

Dagens fönster ....

Med vissa människor är det så, att även om man bara träffas på riktigt en enda gång i livet, så blir det på nåt underligt sätt så, ja, att den människan får ett eget litet rum i ens hjärta och liksom blir kvar där.

Så var, och är det med Kjelle.

En man från Söder i Stockholm, boendes på Öland.
En aningen rastlös själ som arbetar hårt och intensivt under en stor del av året och sedan, när vintern kommer smygande över oss, packar trunken och ger sig iväg och sedan ägnar ett par månader åt att segla i ett turkosfärgat hav på andra sidan jorden.

En glassig miljonär?
Inte alls! 

Det är nog sex år sedan vi träffades den där enda gången.
Fika på ett café ..,  och promenader i den för mig - då - helt okända staden Karlskrona.
Och spridda meddelanden på Facebook - det kan vara åratal mellan dem -, men ändå, en vetskap om att man blev goda vänner.

Vänskap, tänk .., vad det ordet betyder mycket! 

Och när jag häromdagen öppnade min mail och hittade en hel svärm med fönster och några hjärtevärmarerader där det stod att ..."hej Eliza, jag har nog tänkt mer på dig än vad både jag själv och du trott, för när jag rensar min kamera upptäcker jag mängder med fönsterbilder som jag fångat!", då förstår kanske någon hur glad man blir.

Det kallar jag  v ä n s k a p.

Och i mejlet får jag veta hur sjörövarens liv ser ut - så där på ett ungefär - och vad han pysslar med just nu och att han är en lycklig man.

Det gör mig så  g l a d.

Fönsterbilden här ovanför kommer i alla fall från hamnen i Grenada i Västindien.

Sen kommer ännu en bild.

"Kanske mer i din stil ....", skriver sjörövaren.

Jo, jo.
Man känner som bekant sina får på gången.

Och om herr Kjelle läser här, så  varmt t a c k  för alla bilder som nu ligger och trängs i fönstermappen, ja, tillsammans med andra fönster från Västmanland, Värmland, Stockholm och Frankrike!

Det som gjorde mig mest glad ...

Eftersom jag inte ska vara med i lotteriet, börjar jag - oartigt nog - med min egen glädje.

Ja, men en sån glädje var förstås utflykten till Malmö och Ystad.

Pv och Anders som cyklade och glädjen i att se dem susa fram längs det där underbart vackra skånska landskapet (och rapsen som doftade så starkt! och överallt gullregn i blom!) ..., och besöket på Åbergs Trädgård .., och att harry inte en enda gång gnydde i bilen och att han inte kräktes.

Att få träffa arbetskamraterna på Ica Supermarket just i Ystad och hälsa lite så där hej-hej på några kunder .., och middagen hos Tommy och Karin i Bjäresjö och Karins barnbarn Salli (ja, med i på slutet), rund och go och hur cool och trygg som helst och hur hon satt i mitt knä och sen .., hur vi fångade hennes vänsterhand.

Allt det.

Bilderna av cyklisterna togs av Tommy, mina barns pappa.
Sallis hand på min - vi satt ute vid bordet på altanen och hörde näktergalen - togs av hennes mormor Karin.

Kort eller lång resumé (blir säkert lång ...).

Start från landet Halland vid niotiden i morse och nu, nästan tretton timmar senare, är vi hemma igen.

Vilken underbar dag det har varit!

Först Ikea i Helsingborg, därefter träffades pv och Anders i Malmö och tog sikte på väg nr 101 och själv körde jag före och ibland efter och herrarna susade iväg en alldeles förfärlig fart och var ibland uppe i över 50 km i timmen!

Nästan nio och en halv mil blev resultatet och idag gick det jättebra!

Medan jag väntade på att cyklisterna skulle komma till Ystad (dom körde förbi stan och vidare mot Kabusa skjutfält och så mot Bjäresjö) svängde jag förbi Åbergs Trädgård (där det var vanvettigt mycket människor !) och köpte allt utom det som stod på inköpslistan ..., ett besök på Gamla Kyrkogården hanns med - där mötte min syster upp; hon fick nämligen ett antal syrén,- och körsbärsträdsskott - och vi lade blommor i minneslunden - både till mamma och till hennes biologiska mamma (som visserligen vilar på kyrkogården i Malå, men det spelar ju ingen roll ...) - och det kändes bra.

Sist av allt bjöd mina barns pappa - hädanefter kommer jag att kalla honom Tommy (vilket han också heter)  här på bloggen - han och Karin bjöd på middag och underbart smarrig morotskaka med jordgubbar till efterrätt .., och Karins dotter kom med lilla, rara, knubbiga Salli, 9 månader, som satt i mitt knä och log och var go som gull!

Länge satt vi ute på altanen .., Anders, Karin, Tommy, pv, Karins dotter som jag aldrig lär mig namnet på och lilla Salli .., och så hundarna då, Meja (i höglöpen ....) och en pilsk harry .., och vi sa efteråt, att ååå, vilken glädje att kunna umgås på det här sättet!

Anders fick skjuts hem ("är du öm i kroppen?" frågade jag .. "nä, bara lite i benen ...", sa sonen ..) och i bilen satt vi och rumblade mot varandra; han vann två av tre matcher och i Malmö sa vi hej och tack och nu är vi hemma i det gula huset och allt är gott och väl.

Lottdragningen får bli i morgonkväll .., jag är alldeles slut på och nu vankas säng och tack hör ni, för alla "det-bästa-som-hänt-i-veckan-bidrag!" som kommit och gjort hjärtat så glatt!

I morgon är dom på plats! 

Liten påminnelse ...

Idag åker vi till Ystad.
Husets herre och Anders ska träningscykla i nio, tio mil och det ska bli ett besök på Ikea och på Åbergs Trädgård och hos mina barns pappa och hans hustru.

Ikväll, när vi kommer hem, har vi dragning i "det-som-gjorde-mig-glad-i-veckan-lotteriet" .. jag vet inte vilken tid det blir och eftersom Steel City Anna berättade att hon igår arbetade trettonde dagen på raken och gärna ville vara med, så är hon med, även om hon inte har hunnit skriva ner sin glädje.

Hade jag arbetat så många dagar i följd, hade jag nog inte hittat nån glädje, ska jag säga.

Den som vill vara med, mejlar sin glädje till bisse151@gmail.com
Mer än gärna bild till!

En skön Mors Dag och Pingstdag till er alla - hoppas ni blir hänryckta så det räcker och blir över -!

Mamma ...

Det här tyckte jag bäst om hos min mamma:  hon var härligt energisk - ibland, eller ofta alltför energisk -, jag kunde lita på henne till hundra procent .., hon var en gladlynt typ .., himla humoristisk och hade gott om självironi .., hon brydde sig inte det minsta om människor som kom på besök rökte inne i huset - "rök ni bara, det går ju vädra!" - sa hon .., under alla år hörde jag aldrig henne döma en enda människa; hon lyckades alltid hitta nånting gott hos varenda en, även hos diktatorn Pinochet - till vår fasa - hon stod för sina åsikter i alla väder .., satte sig alltid längst bak i kyrkan .., var blyg och ändå inte ..., hade förfärliga komplex för att hon i unga år hade tappat sina tänder ..., men tyckte mycket om sina "snygga ben" .., jag såg henne knappt en enda gång i långbyxor ..., hon hade aldrig nagellack och bar aldrig smycken .., och hade världens tjockaste hår - som tagel - och omöjligt att få fason på .., hon hade grova händer och hon kunde mjölka kor och räfsa med väldig fart och den sommaren hon var hemma på besök i Malå och var över sjuttio år, hade vi matkällaren fylld med lingonsylt, hjortronsylt, blåbärssylt, drottningssylt, skogshallonsylt och säker nån fler sylt .., hon gjorde gelé och saft och tyckte om efterrätter och under alla år hörde jag henne aldrig släppa en enda liten fjärt.

Ungefär så.

Hon var nog varken bättre eller sämre än andra mammor, men hon var min mamma.

Och jag älskade henne så mycket.